Yvannas Böcker

Midnight Tides eller konsten att göra det oväntade

2012-02-07T10:00:00.000+01:00

Tänk er att Bilbo, en hobbits äventyr, inte hade varit en självständig första bok, utan legat som andra delen i Sagan om ringen. Att ni kastas från Frodo och gänget till något helt annat, om än i sig möjligen relevant bakgrundsinformation till historien. Eller fjärde delen i Harry Potter handlade om Sirius uppväxt. Eller Snapes. Eller Dumbledores. Alltså inte utvalda delar, utan hela boken. Mitt i serien, och helt utan förvarning.

Det här väl ungefär vad som händer i Steven Eriksons femte bok i fantasyserie The Malazan Book of the Fallen. Åtminstone upplever jag det så. Efter att ha råkat slänga ett öka på baksidetexten så var jag inte helt oförbredd, men det kändes ändå en smula traumatiskt. Jag vill ju veta hur historien fortsätter efter de föregående böckerna. Inte slängas in i någon gammal jädrans konflikt om vem som ska styra ett imperium, i någon helt annanstans i någon helt annan tid.

Med det sagt, om jag bortser ifrån hela den grejen, så är det här en rätt bra bok. I korthet handlar det om kungadömet Lether som erövrat alla andra omkringvarande folkslag, utom Tiste Edur, som det nu dock har börjat sikta in sig på. Men Edurstammarna har precis enats under en härskare och är inte beredda att ge sig så lätt. Och det hela blir mer komplicerat av att gudar blandar sig i leken, vissa vill ha krig medan andra vill ha fred, och vissa vet helt enkelt inte vad de vill.

Karaktärer blir lite väl endimensionella (kejsaren som kontrolleras av den galne guden, prinsen och drottningen som intrigerar mot kungen) ibland och vissa avsnitt en aning tråkiga, men det uppvägs av andra underhållande, smågalna och djupare karaktärer. En stor behållning av boken för min del är Tehol och hans manlige betjänt Bugg, som är ett par underliga figurer. Tehol sover på taket av sin byggnad och verkar inte göra mycket alls. Bugg undviker att städa, lagar mat på underliga saker och kokar te på ull och gör som hans herre säger till honom. När de pratar med varandra så lyckas de villa bort alla runtomkring (tänk Terry Pratchettliknande diskussioner) på ett underhållande sätt och det är ibland oklart om vad de egentligen pratar eller vad som är meningen med det. Men de är inte riktigt så enkla som det verkar vid första anblicken. Så i slutändan ändå en ganska bra bok, även om den inte riktigt förmår uppväga att det faktum att (jag tycker) att den borde handla om något annat.

Två korta om vampyrer och odöda

2012-02-06T20:19:00.001+01:00

Läst sista (?) delen i Paris Immortal-serien. Vampyrer, spöken, dataintrång och maffialiknande uppgörelser. Inte riktigt lika bra som föregående böcker, saknar något utan att kunna säga exakt vad, men funkar bra som lättsam underhållning (trots att den bitvis är mer hemsk än lättsam) när lästlusten är sådär. Funderar på om det kommer fler böcker, slutet känns inte helt slutgiltig, men inte kunnat hitta nån information om det, så får väl se. Hoppas på det för jag vill se mer av karaktärerna och deras utveckling och få veta mer om vad som har hänt dem tidigare.

Även läst ut min andra Ajvide Lindqvist bok. Efter en lånvarig värmebölja i Stockholm händer något, alla som varit döda i mindre än två månader vaknar till liv. Vilket inte är helt oproblematiskt. Helt okej, men kan nog konstatera nu att Ajvide Lindqvist inte riktigt passar mig. Liksom Låt den rätte komma in, som jag läst tidigare, så är det här helt okej. Men inte riktigt min grej, det blir för realistiskt, för äckligt på något sätt, utan att jag kan säga klart varför. Han sätt att skriva passar nog inte mig helt enkelt. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, för det är den inte, spännande och svår att lägga ifrån sig. Men som sagt inte riktigt min grej.

Läst i januari

2012-01-31T20:40:00.000+01:00

Iron Angel - Alan Campbell
Jag, Robot - Isaac Asimov
Alla själars natt - Deborah Harkness
House of Chains - Steven Erikson
Glashuset - Rachel Caine

Bäst:
Jag, Robot

Sämst:
Alla själars natt (blä för överbeskyddande töntar!)

Totalt:
5 st

På engelska:
2 st

Varit en helt okej läsmånad, även om det blev rätt illa med läslusten det sista (skyller på att de böcker jag läste inte förmådde fånga mig). Avverkat en bok från halvårsplanerna, vilket väl ändå får sägas vara helt okej. Hoppas på att läslusten återfinner sig ordentligt i februari och att de böcker jag läser tar fart snart, annars får jag leta upp nya...

House of Chains

2012-01-22T10:40:00.000+01:00

Fjärde boken i Steven Eriksons fantasyserie (del ett, två, tre). Det börjar inte speciellt bra, en omogen, självsäker yngling beger sig tillsammans med sina två vänner (och sju gudar) ut i värden för att ha ihjäl folk. Det är inte speciellt intressant. De rider lite. Har ihjäl folk. Sedan går det illa, och det börjar bli lite intressant. Och efter det tar sig boken. Händelserna kopplas ihop med vad som hände i andra boken framför allt och historien fortsätter efter det.

Till skillnad mot andra boken, som såg fler slag än nödvändigt, är det här tvärtom. Det händer mycket, men samtidigt aldrig det som alla väntar på. Boken är splittrad, vi följer så många olika personer och det är svårt att förstå vilken koppling de har till att som händer ibland, och på vilken sida de står.

Det här är egentligen ingen serie man ska läsa en bok i och sedan vänta ett par månader innan man läser nästa. Då glömmer man vad som hänt i tidigare böcker och det är svårt att få sammanhang i allt. Det börjar bli något lättare att hålla ordning på gudar och varelser, men det är fortfarande svårt och jag skulle behöva en förteckning över alla personer som förekommer och vad som hänt med dem i tidigare böcker.

I korthet så är det här en okej bok, den lever inte upp till första och tredje boken, men är samtidigt bättre än andra. Ska bli spännande att läsa femte, för det känns lite som att den borde vara bättre, om det nu ska följa mönstret med varannan bok som är bättre.

Lite nytt

2012-01-15T17:32:00.001+01:00

Fått hem min beställning från Bookdepository i veckan. Redan läst hälften i House of Chains, vilken började segt men sedan tagit sig lite. Ser fram emot att läsa resten av böckerna sedan...

Alla själars natt, eller konsten att förstöra en spännande berättelse med en mesig kärklekshistoria

2012-01-11T10:00:00.000+01:00

Det börja bra. Diana Bishops jobbar som vetenskapshistoriker och befinner sig i Oxford där hon undersöker gamla alkemistiska skrifter. Genom en slump beställer hon upp ett förhäxat manuskript, vilket gör att alla väsen (vampyrer, häxor och demoner) får upp ögonen för henne, då många tidigare försökt få tag i det utan att lyckas. Diana har förträngt sitt häxarv ända sedan hennes föräldrar dog när hon var liten, men nu händer saker i hennes liv som gör att hon inte längre kan förneka sitt arv. Bl.a. så träder vampyren Matthew Clairmont in på scenen, en gammal vampyr som försökt få tag i skriften länge. Först verkar hans intresse för henne enbart handla om den men snart blir det uppenbart att det kanske inte är hela förklaringen. Samtidigt blir andra allt mer desperata och hotfulla för att få tag i skriften, för alla andra...

Det här skulle kunna vara en bra bok. Om kärlekshistorien tonades ner och man istället la krutet på berättelsen, de andra fascinerande personerna och alla väsens utveckling och liv och egenskaper. Istället väljer man att fokusera på Matthew och Diana, vilket i mitt tycker är ett stort misstag. Matthew är en övergammal, överbeskyddande, nedlåtande, arrogant, överjordiskt vacker tölp. Jag önskar han kunde gå och dö och lämna över rodret till någon intressantare. Varför Diana bryr sig om honom övergår mitt förstånd. Jag förstår inte varför man skulle vilja ha någon som säger åt en vad man ska göra hela tiden, är överbeskyddande, undanhåller en viktig information, tvingar en att göra saker man inte vill, och beter sig som om man är mindre vetande och skör som en såpbubbla. Å andra sidan är Diana inte heller direkt någon karaktär jag gillar. Hon viker ner sig alltför lätt för Matthews vilja, beter sig som om han är viktigare än allt annat, inklusive hennes mosters (och mosters partners) liv, och alla andra varelser runt omkring dem, beter sig idiotiskt i vissa sammanhang och talar ofta innan hon tänker. Matthew kanske kan ursäktas med att han trots allt är gammal och uppväxt i en annan tid, Diana kan det å andra sidan inte. Och sedan allt moraliserande kring sex, att det måste vara "magiskt" och "speciellt" kan vi inte bara skippa det? Kan ni inte bara gå iväg och ha sex mellan några kapitel, så vi får det avklarat och jag slipper läsa om det. Vidare känns språket stappligt, men jag vet inte om det beror på boken eller översättningen, som i vissa fall är direkt undermålig. Jag ser det som ett dåligt tecken, jag brukar sällan lägga märke till sådana saker, men här finns meningar som är direkt obegripliga om man läser dem (dock går det vissa sig till vad man vill ha sagt). Men kanske är det bara jag som är ovanligt uppmärksam.

Trots att jag bitvis blir så arg på Matthews och Dianas beteenden att jag vill slänga boken i väggen (alternativt elda upp den), så har jag svårt att lägga den ifrån mig. Det är för det mesta spännande (utom ett stycke i mitten där inget händer och de bara pratar typ), världens som målas upp, där människor lever ovetande sida vid sida med väseenden är fascinerande. Demonerna och deras drag känns uppfriskande, kanske för att de inte känns lika väletablerade som häxor och demoner. Sista delen av boken är den del som är mest spännande och då slutar jag till och med störa mig alltför mycket på kärleksparet. Från början var jag inställd på att jag inte ville läsa någon eventuell fortsättning, men nu måste jag nog det, för jag vill trots allt veta hur det gå. Även om det säkert inte kommer vara bra för mitt blodtryck.

Jag, Robot - Isaac Asimov

2012-01-10T19:21:00.001+01:00

Boken består av en samling noveller, löst sammanhållen av en ramberättelse, där U.S. Robots tidigare robotpsykolog, Susan Calvin, intervjuas av en jounalist då hon snart ska lämna sin post. Hon har varit med från början och sett robotarnas utveckling från nära håll. Novellerna är hennes berättelse, vissa handlar om henne själv, medan andra har andra huvudpersoner. Flera personer återkommer i flera av novellerna. Alla berättelserna bygger i grunden på robotologins tre lagar:

1) En robot får aldrig skada en människa, eller genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2) En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen
3) En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.

Novellernas innehåll kretsar alla kring robotar i olik former, och genom dem får vi följa hur robotar utvecklas. Bl.a. reser vi till andra planeter, träffar på en robot som inte tror på att han är skapad av människor och följer Susans försök att hitta en robot bland 62 andra likadana robotar. Berättelserna är medryckande och spännande, trots att det inte alltid händer så mycket i sig. Det känns aldrig spretigt utan som en sammanhållen berättelse även om det är separata historier i sig. Boken känns inte gammal eller omoderna, trots allt den skrevs för mer än 60 år sedan, även om tidsperspektivet inte stämmer (vi har inte kommit lite långt i idag, som de gjort i boken vid motsvarande årtal). Asimov är en skicklig författare och jag blir sugen på att läsa fler av hans böcker (kanske blir det en omläsning av hans Stiftelsetriologi inom en inte allt för snar framtid).

Halvårsplaner

2012-01-08T18:30:00.000+01:00

Jag är totalt oförmögen att bara läsa en bok i taget så tänkte inte ens försöka begränsa mig på den punkten alls i år. Tänkte istället köra på att försöka byta ut de påbörjade böckerna, så det blir lite ruljans i den högen. Målet är att samtliga nu påbörjade böcker ska vara utlästa (alternativt utrensade om jag känner att jag absolut inte vill läsa klart dem) till slutet av juni. Böckerna är:

~~Alla själars natt - Deborah Harkness~~
Drakhornet - Oskar Källner
Boktjuven - Markus Zusak
Incarceron - Catherine Fisher
The Enterprise of Death - Jesse Bullington
Wolfangel - M.D. Lachlan
Orcs - Stan Nicholls
Banquet for the Damned - Adam L.G. Nevill

Åtta böcker borde väl inte vara alltför betungande hoppas jag. Och för att inte hämma läslusten så lägger jag ingen begränsning i hur många andra böcker jag får läsa under tiden, bara de här blir utlästa också...

Iron Angel

2012-01-08T14:58:00.002+01:00

I Scar Night lär vi känna ängeln Dill och lönnmördaren Rachel Hael som bor i staden Deepgate, en stad upphängd i kedjor över en avgrund i vilken guden Ulcis sägs bo. I Iron Angel, vilket är fortsättningen, får vi följa dem igen, men i en något ändrad miljö. Deepgate är inte längre vad det var och spelar inte lika stor roll för historien. Det drar samtidigt ihop sig till krig mellan gudarna och helvetets arméer står redo att ge sig in i leken på ena sidan. Vi rör oss genom världen, såväl bland människors boningar som genom helvetets vindlingar. Mycket är förvirrat, förvridet, och hur det ska gå är osäkert, även om vissa saker som inträffar inte är helt oväntade. Skulle tro att man tjänar på att läsa alla tre böckerna i en följd, har gått lite för lång tid sedan jag läste första boken känner jag. Till skillnad från första boken, som faktiskt kan sägas ha något av ett mer ordentlig avslut, slutar vi här mitt i historien och jag önskar att jag hade haft nästa del liggande hemma så jag kunnat fortsätta läsa den. Gillar det här, det är underhållande och spännande, men den saknar något för att bli sådär fantastisk.

Nytt i bokhyllan

2012-01-07T16:22:00.000+01:00

Blev inte speciellt många böcker för mig i julklapp, endast en, Mons Kallentofts Vårlik. Inte riktigt min typ av bok och har inte läst de tidigare böckerna i serien, men ska kan ju vara bra ändå. Sedan köpte jag på mig två böcker till i veckan, då jag blev lite orolig att stå utan böcker att läsa när jag var bortrest (två utlästa av tre som jag plockat med mig). Blev Alla själars natt av Deborah Harkness samt Tystnaden i bruset av Patrick Ness. Redan börjat i den första, men den är tyvärr något av en besvikelse. I övrigt så väntar jag på en bokbeställning från Bookdepository på sex böcker samt har ett presentkort på akademibokhandeln att handla upp...

Läst facklitteratur 2012

2012-01-01T20:56:00.000+01:00

Januari:

Skeptikerskolan - Andreas Anundi & C.J. Åkerberg

Bokåret 2011

2011-12-31T20:00:00.000+01:00

Antal lästa böcker: 61 st

Antal på engelska: 30 st

Bäst: The Heroes, Vindens namn, Under Heaven, World War Z, A Dance with Dragons, Cirkeln, Udda verklighet

Sämst: Corpus Delicti, Locke Lamoras lögner, The Passage, De vassa tändernas skog

Årets författare: George R.R. Martin (fem lästa böcker)

Årets besvikelse: The Passage, Iron Council

Betydligt mindre läst i år än förra året (102) och likaså mindre än 2009 (77). Känns mest som jag kämpat med utebliven läslust en stor del av året. Annars kan jag inte riktigt säga varför jag läst så mycket mindre. Dock har jag läst en del icke-skönlitterära böcker (31 stycken) så kan ju bero lite på det. Tog mig i alla fall igenom Martins böcker, och tyckte de var bra, även om första och tredje var lite långsamma. Köpte en hel del böcker (61 st!), trots två köpstopp, men lånade inte speciellt mycket på biblioteket.

Läst i december

2011-12-31T13:36:00.000+01:00

The Night Watch - Sarah Waters
Udda verklighet - Nene Ormes
Fatta eld - Suzanne Collins
The Handmaid's Tale - Margaret Atwood
De vassa tändernas skog - Carrie Ryan
The Hunchback Assignments - Arthur Slade

Bäst:
Udda verklighet

Sämst:
De vassa tändernas skog

Totalt:
6 st

På engelska:
3 st

Hyfsat bra läsmånad, även om det varit dåligt med läsning över julen. Lästlusten har varit något dålig de senaste veckorna, får hoppas det ger sig snart igen. Svårt att hitta något jag vill läsa just nu, inget känns riktigt bra. Men det kanske ger sig. Kommer i alla fall över 60 böcker det här året.

The Hunchback Assignments - Arthur Slade

2011-12-26T12:48:00.000+01:00

När Modo är liten tas han om hand av Mr Socrates, som hittat honom i en resande freak show, då han uppvisar en lovande förmåga att kunna förändra sitt yttre. Han växer upp under kontrollerade förhållanden, instängd i ett hus tillsammans med en guvenerant/hushållerska och en indisk tränare. Under sina första år får han aldrig se sig i spegeln, så det blir en chock för honom senare att se hur missbildad han är, en puckelrygg. När han blir fjorton är släppas han för första gången ut ur huset och får resa till London. I London händer underliga saker, barnhemsbarn försvinner och hittas senare markant förändrade, medan Modo försöker anpassa sig till sitt nya liv.

Det här är en medryckande, om än inte så lång, historia. Den känns något förenklad, men kanske inte så underligt då det väl räknas som en barnbok. Karaktärerna är inte speciellt väl utvecklade, men historien blir ändå intressant. Ser fram emot att läsa fortsättningen så småningom.

De vassa tändernas skog - Carrie Ryan

2011-12-17T10:00:00.000+01:00

Mary bor i en liten by i skogen, omgiven av höga stängsel för att hålla de "oheliga" borta, vilket är långt ifrån något perfekt skydd. Genombrytningar sker då och då, och det händer att människor blir bitna och smittade om de går för nära stängslet.

Marys mamma råkar ut för det, och det blir upptakten till en rad händelser, som får Mary att ifrågasätta deras existens, och systerskapets regler, den religiösa orden som styr byn. Hon drömmer om att det ska finnas något utanför byn, som havet, som hon bara sett på bild. Och hon drömmer om Travis, som är bortlovad till någon annan, men som hon är förälskad i.

Pest eller kolera. En stor del av boken sitter jag och funderar över vem jag avskyr mest, Mary eller Clary Fray, huvudperson i Cassandra Clares böcker. När jag läst ut boken har jag inget direkt svar. Båda är lika korkade, själviska och irriterande. Idioter helt enkelt. Eftersom jag faktiskt läser klart boken, så har den tydligen andra kvaliteter. Det är dock varken karaktärerna, som känns platta och steriotypa, och inte heller är det språket, som känns stelt och stolpigt. Så, troligen historien i sig. Även om jag tycker sättet den är berättad på är rörigt, åtminstone i början. Stora tidshopp, oklara tempus något sådant är det. Men historien är spännande och den underhåller mig, även om jag ibland måste lägga ifrån mig boken för att jag stör mig så på Mary. Det är det är slänga boken i väggen. Så, även om jag är lite nyfiken på att veta hur det går i senare böcker i serien, så tvivlar jag starkt på att jag kommer läsa fortsättningen.

Ytterligare några böcker som finns på önskelistan

2011-12-15T16:40:00.000+01:00

Var nyfiken på den här för ett tag sedan, men glömde visst av den tills såg ett inlägg om den häromdagen på nån blogg.

Efter att ha läst urban fantasy som utspelar sig i Malmö, vore det intressant att se hur det funkar i Helsingfors.

Läste ju klar andra delen i hungerspelstriologin häromdagen, är nu sugen på att läsa avslutande delen.

Återigen en bok jag varit sugen på att läsa ett tag, men som fallit lite i glömska...

Även om första boken kanske inte direkt kan beskrivas som nyskapande, så var den ändå underhållande och vore skoj att läsa fortsättningen på den.

En smula dumt

2011-12-13T10:00:00.000+01:00

Är inte så smart att läsa andra delen i en triologi, om man har köpstopp och inte äger avslutande delen. Började för ett tag sedan (mot bättre vetande) läsa andra delen i hungerspelstriologin, Fatta eld. Trots att jag visste att det fanns en risk för att jag skulle vilja läsa avslutande delen också, vilken jag i nuläget inte äger. Självklart visade mina farhågor stämma, boken var precis lika bra som jag förväntat mig och jag vill genast veta mer om hur det går. Men måste på något sätt stå ut ändå resten av det här året...

Udda verklighet - Nene Ormes

2011-12-12T16:32:00.003+01:00

Udda har under hela sitt liv plågats av mardrömmar och haft svårt att sova, samt plågats av hallucinationer. När det visar sig att en av hennes drömmar, är om något som faktiskt hänt på riktigt, tar en henens liv en oväntad vändning och hennes världsbild förändras drastiskt. För bortanför det hon tror är verklighet, finns något annat. Världen befolkas inte bara av vanliga människor utan även av människor med speciella förmågor, sära, som är indelade i grupperingar och alla är intresserade av hennes förmågor. Vi får följa henne på jakt genom Malmös gator, genom det obekanta, nutid och förflutna, där inget är vad det ser ut att vara.

Det här är riktigt bra. Det fångar en från första sidan och släpper inte förrän på slutet. Ormes har lyckats göra det overkliga troligt, som att det här faktiskt skulle kunna finnas på riktigt och gå till så här. Miljöerna i Malmö är fascinernade, speciellt roligt med de få jag känner igen, även om jag antar att det är helt annorlunda att som Malmöbo läsa boken. Historien är spännande och karaktärerna fascinernade. Mycket lämnas obesvarat på slutet, så jag antar (och hoppas) att det blir en fortstättning inom en inte alltför snar framtid, för det här vill jag läsa mer av. Sedan måste jag bara säga att omslaget är riktigt snyggt och jag gillar utformningen, med svarta kanter på sidorna.

The Night Watch - Sarah Waters

2011-12-11T11:11:00.002+01:00

London, 1947, två år efter krigsslutet. Här vandrar Kay rastlöst omkring i manskläder, Helen och Viv arbetar i en datingservice och bär vardera på hemligheter som de inte vågar delar med den andre och Duncan försöker leva sitt liv, om än oförmögen att släppa det förflutna.

Vi får följa dem från 1947 och bakåt i tiden, först till 1944 och sedan längre tillbaka, till hur allting började, 1941. Bit för bit rullas deras historier upp och saker som man undrar över 1947 får sin förklaring senare, i de tidigare åren.

Tempot är inte speciellt högt och det är inte direkt spännande. Men miljöerna är fascinerande och det känns som ett sant tidsdokument, som en liten bit historia förpackade i en skönlitterär form. Karaktärerna Helen och Viv tycker jag är mest irriterande och stör mig på, Kay och Duncan är däremot intressantare. Berättarsättat, att hoppa bakåt i den fungerar väl, men känner efteråt att jag skulle vilja gå tillbaka och läsa början av boken igen, för att förstå vad jag inte förstod när jag läste det första gången.

Fyra böcker på tjugo dagar?

2011-12-11T11:08:00.002+01:00

Är just nu uppe i 56 lästa böcker iår. Skulle vilja komma upp i 60, helt enkelt för att det känns bra. Frågan är om jag lyckas med det, med tanke på att min lästakt just nu inte är jättehög... Har det som mål i alla fall, och hoppas att det ska finnas lite tid till läsning i jul, mellan ev. pluggande och extrajobb och julfirande...

Läst i november

2011-11-30T18:00:00.000+01:00

Det blödande hjärtat - Andrew Taylor

The Wise Man's Fear - Patrick Rothfuss

Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

The Passage - Justin Cronin

Dollar - Lee Child

On Stranger Tides - Tim Powers

Bäst:

Cirkeln

Sämst:

The Passage

Dollar (med tanke på att det ska vara en spänningsbok var den märkvärdigt seg)

Totalt:

6 st

På engelska:

3 st

November har varit en bra läsmånad, både sett till läslusten och antalet lästa böcker. Känns lite som jag kommer in i förra årets läsande återigen vilket känns skönt, framförallt att läslusten verkar ha kommit tillbaka ordentligt. I och med att jag läste ut The Wise Man's Fear så är höstplanen avklarad, men kommer försöka fortsätta beta av böckerna på den listan.

On Stranger Tides - Tim Powers

2011-11-27T12:48:00.003+01:00

John Chandagnac är påväg till Jamaika, när skeppet han reser med kapas av pirater. Ställd inför valet att antingen blir pirat själv, eller dö, väljer han det förra. Med på skeppet finns också Beth Hurwood och hennes far som har speciellt planer för sin dotter. John dras med på en resa till främmande stränder, där magi i allra högsta grad ännu existerar och är en del av vardagen, följande den ökanda kapten Blackbeard och hans besättning, av såväl levande som döda...

Det här är en underhållande historia, i lagom tempo, och med fascinerande miljöer. Kanske inte dirket något mästerverk, men ändå bra. Ett klart glorifierande av piratlivet och med fullt att skeppstermer jag inte riktigt är med på, men som i sig inte behöver förstås för att kunna läsa boken. Påminner om Pirates-filmerna, även om historierna i sig är olika, men stämningen är liknande.

Kalle Theodor

2011-11-25T13:27:00.003+01:00

Läser just nu (bl.a) Tim Powers On Stranger Tides (boken som senaste Pirates-filmen är löst baserad på) och har nu fått en låt från Pippi Långstrump på de sju haven på hjärnan. Samt blivit sugen på att återse filmen.

Ytterligare böcker jag vill köpa...

2011-11-24T11:24:00.014+01:00

... när mitt köpstopp är över:

K55:Lögnernas valv har jag varit nyfiken på sen den kom ut, kul med svensk sf.

Paris Immortal: Atonement är avslutande delen i serien, och är nyfiken på hur det kommer gå för alla där.

Arvtagaren, avslutande delen i serien, ska bli spännande att se hur Paolini lyckas avsluta det hela.

House of Chains, drömmer återigen om att besöka Eriksons värld, längar efter alla dess invecklingar och vindlingar, med människor, gudar och andra varelser i en salig blandning, där inget är som det ser ut att vara och allt bara blir mer och mer komplicerat.

The Passage - Justin Cronin

2011-11-22T10:36:00.000+01:00

Before she became the Girl from Nowhere - the One Who Walked In, The First and Last and Only, who lived a thousand years - she was just a little girl in Iowa, named Amy.

Det här är en historia om Amy, vem hon var och vad hon blev och varför. Det är också en historia om människor, vad som händer när allt går åt helvete, och hur vi trots att allt hopp är ute vägrar ge upp och dö. Det är en historia om en katastrof, och livet därefter. Men också om de små sakerna, vänskap, kärlek och småsinthet.

Det här kanske egentligen är bra. Det är trots allt spännande och svårt att lägga ner boken och den blir aldrig tråkig. Men jag gillar det inte, tvärtom. Boken fyller mig med ångest, med äckelkänslor. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men likväl ogillar jag det. Ångrar att jag började läsa den, men när jag väl hade börjat var det svårt att lägga ner den. Dock kan jag inte säga att de när dålig, för det tror jag inte att den är. Men för mig är det helt fel bok, skriven på helt fel sätt.

Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

2011-11-21T10:13:00.003+01:00

Engelsfors, en småstad mitt ute i ingenstans, omgivet av djupa, mörka skogar. En natt under en blodröd måne sammanförs sex tonårstjejer, mitt ute i skogen. Det vet inte varför de är där och även om det alla går i samma skola så har de inte speciellt mycket gemensamt. Men vad de får reda på där ställer deras liv på ändå och allt de tidigare tror sig veta.

Var en aning skeptisk innan jag började läsa, mycket för att boken blivit hyllad överallt. Det försvann dock snabbt. För det här är bra, riktigt bra. Dels är det en bok om att vara tonåring, beskrivet på ett väldigt bra sätt, som påminner mig om Johanna Lindbäcks sätt att skriva. Skrivet så att jag inte kan annat än instämma, jo precis så var det att vara tonåring och jag är glad över att det nu är över.

Det är en historia om vänskap, kärlek och magi. De magiska inslagen funkar väldigt bra och känns helt naturliga, det är så det skulle kunna vara. Vissa delar känns som de hämtat sin inspiration från Buffy, men det blir aldrig en efterapning utan ändå något helt eget som funkar bra.

Det är en bok som griper tag från första sidan och som sedan är svår att lägga ner. Den går fort att läsa, kanske lite väl fort, då det nu blir en jobbig väntan på fortsättningen. Helt klart är det här en av de bästa böcker jag har läst i år.

The Wise Man's Fear

2011-11-14T22:29:00.002+01:00

Fortsättningen på The Name of the Wind (Vindens namn). Kvothe fortsätter berätta om sitt liv och sanningen bakom en del av de legender som omger hans person. Vi får följa honom på universiteten och de framgångar (och misslyckanden) han upplever där, men vi rör oss även ut i världen, i andra miljöer.

Första böckerna/boken var helt klart en av årets upplevelse, vilket innebär att förvätningarna var höga på den här. En av anledningarna till varför det dröjt med läsandet av den. Är den då lika bra som The Name of the Wind? Nej, inte riktigt.

I det stora hela så är det här riktigt bra. Det känns fortfarande i mångt och mycket nytt och fräscht, är smart skrivet och med ett bra språk, intressanta miljöer och karaktärer. Men nyheten har förlorat något av sitt behag. Det känns inte riktigt lika nytt och fräscht som första gången. Inte för att den egentligen är sämre än första boken. Men inte riktigt lika nyskapande, kanske för att jag nu vet mer vad jag kan förvänta mig.

Men det är trots allt en stor läsupplevelse och en bok som är mycket svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Och väntan på tredje delen kommer att kännas lång...

Det blödande hjärtat - Andrew Taylor

2011-11-02T21:55:00.003+01:00

London på 1930-talet. Lydia Langstone lämnar sin man efter att han slagit henne och söker upp sin biologiske far, då det är enda stället dit hon kan vända sig. Han bor i en lägenhet vid torget Bleeding Heart Square, tillsammans med sin hyresvärd och ett gäng andra hyresgäster. Det liv Lydia här möter är något helt annat än det hon är van vid, hon går från överklassen till arbetarklassen och har först svårt att passa in. Vidare är Bleeding Heart Square fullt av gåtor. Någon bevakar huset, den f.d. ägarinnan miss Penhow försvann under oklara omständigheter fyra år tidigare och nuvarande ägaren, Joseph Serridge får blödande hjärtan skickade till sig på posten.

Det är en fascinerande miljö som målas upp i boken, efter första världskriget och innan andra tar sin början, med fascismen på frammarsch och motsättningar mellan den gamla adeln, de nyrika och arbetarklassen. Lydia är älskvärd karaktär, på samma gång svag och naiv som stark och handlingskraftig. Själva mysteriet med försvinnandet är inte speciellt spännande, men det är inte heller så viktigt. Bokens kvalitet ligger snarare i dess karaktärer och miljöer, det London vi möter. Tempot är inte jättehögt, men det blir heller aldrig långtråkigt, och det är en trevlig lässtund.

Läst i oktober

2011-10-31T19:44:00.003+01:00

Thirteen Years Later - Jasper Kent

The Cold Commands - Richard Morgan

A Dance with Dragons - George R.R. Martin

Bäst:

A Dance with Dragons

Totalt:

3 st

På engelska:

3 st

Sett till antalet så är har det här varit en av de sämre läsmånaderna. Sett till den faktiska lästiden så har det faktiskt varit en rätt så bra månad. Läslusten har varit hyfsad, även om jag har haft lite svårt efter att ha läst ut böckerna att hitta något nytt att läsa. När det gäller höstplanen så har jag avslutat ytterligare en av böckerna som stod på listan. Och med köpstoppet har det gått bra, även om jag varit frestad...

A Dance with Dragons

2011-10-29T23:26:00.003+02:00

Del fem i George R.R. Martins fantasyserie och helt klart bästa boken i serien hitills i mitt tycke. Mina favoritkaraktärer är tillbaka, vilket gör mycket. Annars så känns det mest som om historien blir mörkare och mörkare och allt bara blir värre och värre. Död, förräderi, olyckor, sjukdom... Trots det så blir det ändå inte för mycket på något vis utan bara ännu mer spännande. Förstår inte hur jag ska orka vänta på nästa del...

Om jag inte hade köpstopp...

2011-10-19T10:00:00.000+02:00

... skulle jag nog beställa hem de här böckerna:

Fortsättningen på K.J. Parkers Engineer Triology. Sugen på att läsa fortsättningen nu, även om jag inte var helt imponerad av första boken. Längtar efter språket, trots alla oförståliga tekniska termer och beskrivningar, och historien, personerna i den, trots deras känslokyla och i vissa fall naivitet.

Är även sugen på andra boken i en annan av Parkers serier, The Scavenger Trilogy. Mycket är fortfarande oklart från första boken, och jag vill veta hur det går med allt, om historien om vem huvudpersonen är uppdagas.

Försöker för övrigt ta mig igenom The Passage av Justin Cronin just nu. Bra boken, men tar en paus just nu och läser något som är lite lättare. Tagit mig lite mer än halvvägs, men orkar inte med mer mörker och drömmar och förtvivlan just nu. Det har blivit lite för mycket av den varan. Vill ha något lite mer lättsmält känner jag.

The Cold Commands - Richard Morgan

2011-10-18T21:51:00.002+02:00

Vi återser Ringil, Egar och Archeth från första boken. När berättelsen tar vid vandrar Egar planlöst omkring i Yhelteht, uttråkad och hamnar i bråk. Archeth hittar något som hon inte räknat med och som uppfyller henne med både undran och hopp. Och Ringil för ett enmanskrig som slaveriet, och har ihjäl folk till höger och vänster. Men i bakgrunden ligger något på lur, något mörk är påväg...

Liksom i förra boken får vi följa de tre personernas historier var för sig en stor del av boken. Och liksom i förra boken är tempot något lågt. Visst händer det grejer, och det blir väl aldrig direkt tråkigt. Men det blir inte heller direkt spännande förrän i slutet. En stor del av boken känns bara som transportsträcka, och även om det tar sig mot slutet, så känns det här bara som ett förspel till nästa bok i serien, och det känns som om det är den boken jag vill läsa istället, som att det kommer hända mer där.

I övrigt gillar jag fortfarande karaktärerna, även om jag börjar störa mig lite på hur de beter sig och att det aldrig verkar lära sig av sina misstag. Vilket troligen bara är något som gör dem mänskliga. En karaktär som tar sig i boken och får en större roll, är kejsaren Jhiral, som är en intressant person, om än inte särskilt sympatisk.

Till slut, det är en helt okej bok, men kanske inte så mycket mer. Kommer i vilket fall att läsa nästa bok när den kommer, eftersom jag vill veta hur det går.

Thirteen Years Later - Jasper Kent

2011-10-09T19:39:00.003+02:00

13 år efter händelserna i Twelve återser vi Aleksei Danilov. Han lever numera ett något lugnare liv, och jobbar som informatör åt tsaren. Men en dag får han ett meddelande, någon från det förflutna vill träffa honom på en speciell plats, någon han trodde var död. Samtidigt seglar någon över havet, för att kräva något som förnekades honom för många, många år sedan. Och för tsar Alexander kommer hoten nu från flera håll, inte bara ifrån en medelklass som vill se förändringar i konstitution utan också från något betydligt äldre, och ondskefullare.

Jag vet inte om det beror på att jag vet vad jag kan förvänta mig, eller om det här helt enkelt är bra. För jag upplever det som betydligt bättre än Twelve. Karaktärerna har fått ett annat djup och är betydligt intressantare. Det känns som om det händer mycket mer än i förra boken, och det som händer är betydligt intressantare. Vampyrerna utvecklas, och blir egna karaktärera och frågan om vem som är ondast blir mer komplex. Ser fram emot att läsa tredje delen i serien.

Läst i september

2011-09-30T14:13:00.002+02:00

A Feast for Crows - George R.R. Martin

Terminal World - Alastair Reynolds

Sunshine - Robin McKinley

Locke Lamoras lögner - Scott Lynch

Svantjuvarna - Elizabeth Kostova

Bäst:

Sunshine

Sämst:

Locke Lamoras lögner

Totalt:

5 st

På engelska:

3 st

Hyfsat bra läsmånad. Avslutade en bok som blivit liggande ett tag (Locke Lamoras lögner), infört köpstopp för böcker året ut och gjort upp höstplaner samt räknat antalet olästa böcker i bokhyllan. När det gäller höstplanerna så har jag läst fyra av de böckerna som står med på listan så det går framåt med det. Hoppas på att oktober blir en bra läsmånad den också.

Svantjuvarna - Elizabeth Kostova

2011-09-28T18:48:00.003+02:00

Andrew Marlow är psykiatriker i Washington. Han trivs med sin tillvaro som ensamlevande och med sitt jobb. Så en dag ringer en kollega och undrar om han vill ta över en patient av honom, då såväl patienten som Andrew delar ett konstintresse. Patienten är Robert Oliver, en välkänd konstnär som arresterats tidigare då han gett sig på en tavla på ett museum. Han vägrar prata med Andrew så han tvingas söka uppgifter om Roberts liv på annat håll. En av de frågor som han vill ha svar på och som han tror kan ha en stor inverkan på Roberts tillfrisknande är frågan om vem kvinnan på hans målningar är, en kvinna som återkommer på målning efter målning.

Det här känns som en helt annorlunda typ av bok än Kostovas första bok, vampyrromanen Historikern. Vissa saker känns igen, som att låta berätta vissa saker genom brev, även om det här görs i betydligt mindre utsträckning. Frågan om vem kvinnan på tavlan är, är för läsaren ingen gåta alls, då det är uppenbart från första början. Tempot i boken är inte heller högt och till viss del känns det som en hel del klichéer, sinnesjuk, instabil konstnär och flickvän som tar hand om honomo och låter honomo komma undan med vad som helst, som försakar sitt eget liv för att han ska få måla. Robert framstår inte alls som någon sympatisk person.

Boken stora behållning är språket, vilket är riktigt, riktigt bra och det som gör en stor del av boken. Tempot är lågt, historien i regel inte jätteintressant, men trots det så går den ändå rätt fort att läsa och det blir aldrig direkt tråkigt. Men det når inte på långa vägar upp till Historikern.

Locke Lamoras lögner - Scott Lynch

2011-09-19T10:00:00.001+02:00

Möt Locke Lamora, ledare för Gentlemannatjuvarna, ett gäng tjuvar som genomför storslagna och välplanerade kupper, bedrägerier. Skådespelare av högsta rang, ikläder de sig tusen olika förklädnader för att lura av de rika deras surt förvärvade (eller ärvda) pengar. Men ibland finns det något sådant som att vara för smart, det kan dra till sig fel sorts uppmärksamhet.

Vi får följa gänget när de genomför sin nyaste kupp och parallellt med det får vi följa hur det gick till när Locke växte upp och kom att lära känna de andra i gänget, sina vänner och kompanjoner. Den värld som målas upp är fascinerande, staden Camorr, en stad byggd på öar och genomkorsad av kanaler. Staden är full av lämningar efter en tidigare civilisation som ingen vet så mycket upp, fantastiska byggnader som ingen vet hur de en gång skapades.

Berättelsen om Lockes uppväxt är spännande och miljö som boken utspelas i är fascinerande. Men det räcker inte, då jag inte finner huvudberättelsen särskilt intressant eller spännande. Jag bryr mig inte speciellt mycket om det som händer och inte heller karaktärerna faller mig i smaken. Mest känner jag bara en lättnad när boken till slut är utläst, och jag känner ingen lust alls att ge mig i kast med fler böcker i serien.

Sunshine - Robin McKinley

2011-09-18T19:52:00.003+02:00

Sunshine ville bara få vara för sig själv en liten stund, på en lugn, undanskymd plats. Och sjön kändes som ett bra ställe, och det hade inte förekommit några rapporten om att något hänt där de senaste. Och hon hade inte en tanke på att kanske träffa på vampyrer där. Men det gör hon, vilket betyder slutet. För ingen har någonsin kommit levande ur ett möte med vampyrer. Eller?

Det är en fascinernade värld McKinley målar upp. Först verkar den vara så lik vår egen, men ju längre in i berättelsen vi kommer desto mer skiljer den sig. Det är ingen munter bild som målas upp, snarare en mörk, sliten värld. Sunshine verkar från första början vara en rätt normal tjej, men visar sig under färdens gång ha oanade kvaliteter.

Boken är fylld av älskvärda karaktärer, som trots att de ofta inte är det, känns som helt normala människor. Den värld som målas upp känns på något sätt så normal, trots de fantastiska inslagen. Historien i sig har ett lagom högt tempo, det händer inte jättemycket hela tiden, vilket känns rätt så skönt. Det flyter på i stilla mak, men blir aldrig tråkigt heller, utan mitt intresse uppehålls hela tiden.

Jag hade gärna velat läsa en fortsättning på historien, jag är nyfiken på vad som händer med karaktärerna efteråt och det känns som det är vissa saker i boken som vi inte får svar på. Verkar dock inte finnas någon fortsättning än så länge. Blir nog dock till att läsa något mer av McKinley i framtiden i vilket fall.

Terminal World - Alastair Reynolds

2011-09-13T09:29:00.004+02:00

Spearpoint, den sista mänskliga staden, slingrar sig runt en klippa/spira upp mot himlen. Staden runt den är uppdelad i olika tekniska zoner, i den översta zonen bor änglarna med den mesta avancerande teknologin, under människorna med olika möjligheter när det gäller teknik. I de övre funkar det mesta, men ju längre ner man kommer desto mindre teknik förekommer. Korsar man zoner så drabbas man av zon-sjukdom, som dock kan behandlas med olika mediciner.

Quillon arbetar vid ett bårhus. Men när kroppen av en ängel landar på hans bord, innebär det början på slutet för hans del och han måste lämna Spearpoint och bege sig ut i de ogästvänliga vidderna bortom Spearpoint. Vad han finner här sätter dock hans världsbild i gungning...

Jag gillar det här. Tempot är inte alltid jättehögt, men det flyter på bra. Bitvis påminner boken lite om Mievilles The Scar, även om den inte riktigt når upp till samma kvalitet. Den värld som målas upp är fascinerande och bit för bit får vi lära oss hur världen är uppbyggd. Frågan om varför är länge helt oklar, sedan ges vissa teorier, men frågan blir aldrig helt löst. Vilket kanske bidrar till att göra det hela ännu bättre, det ges vissa antydningar men inga klara besked.

Karaktärerna är kanske inte de mesta djupa eller välutvecklade. Man kommer dem inte riktigt in på djupet och de utvecklas inte närmvärt under bokens gång. Vissa saker känns kanske lite väl osannolika och vissa händelser som om de får sin lösning lite väl häftigt. Men i slutändan så är det ändå en riktigt bra bok.

Olästa böcker i bokhyllan 2011-09-10

2011-09-10T10:00:00.006+02:00

Åtta glas: berättelser för nöjes skull

~~The Handmaid's Tale - Margaret Atwood~~

The Enterprise of Death - Jesse Bullington

Iron Angel - Alan Campbell

~~Fatta eld - Susan Collins~~

~~The Passage - Justin Cronin~~

De döda fruktar födseln - Pål Eggert

Midnight Tides - Steven Erikson

Middlesex - Jeffrey Eugenides

Lovligt byte - Janet Evanovich

En värld utan slut - Ken Follet

Som ett eko - Diana Gabaldon

I drottningens närhet - Philippa Gregory

I hennes majestäts tjänst - Jan Guillou

En smak av vin - Joanne Harris

På kudde av gräs - Lian Hearn

Under lysande måne - Lian Hearn

~~Thirteen Years Later - Jasper Kent~~

Different seasons - Stephen King

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Den glömda trädgården - Kate Morton

Banquet for the Damned - Adam L.G. Nevill

Orcs - Stan Nicholls

~~Udda verklighet - Nene Ormes~~

~~On Stranger Tides - Tim Powers~~

Eremitkräftorna - Anne B. Ragde

Vila på gröna ängar - Anne B. Ragde

Shantaram - Gregory David Roberts

~~De vassa tändernas skog - Carrie Ryan~~

~~The Hunchback Assignments - Arthur Slade~~

Skattkammarön - Robert Louis Stevenson

~~Cirkeln - Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren~~

~~Det blödande hjärtat - Andrew Taylor~~

Nödvändigheten i att dansa - Kerstin Thorvall

Auto da Fey - Fay Weldon

Ficktjuven - Sarah Waters

~~The Night Watch - Sarah Waters~~

Boktjuven - Markus Zusak

Totalt alltså 38 st. Med min nuvarnade lästakt på runt 4-5 böcker i månaden så räcker det här åtminstone 8 månader till. Känns som en rätt bra idé med köpstopp...

Höstplaner

2011-09-09T20:17:00.007+02:00

Antal påbörjade böcker uppgår i nuläget till 12 st. Under hösten tänkte jag att jag skulle försöka minska ner antalet till hälften och till slutet av året alltså ha läst klart sex stycken av dem. Bara lästlusten håller i sig ska det väl inte vara några problem. Böckerna:

Empress - Karen Miller

Drakhornet - Oskar Källner

Incarceron - Catherine Fisher

~~Sunshine - Robin McKinley~~

~~Svantjuvarna - Elizabeth Kostova~~

Shakespear Undead - Lori Handeland

~~Terminal World - Alastair Reynolds~~

~~A Dance with Dragons - George R.R. Martin~~

Wolfsangel - M.D. Lachlan

~~Locke Lamoras lögner - Scott Lynch~~

Piratika - Tanith Lee

~~The Wise Man's Fear - Patrick Rothfuss~~

A Feast for Crows

2011-09-08T21:37:00.003+02:00

Del fyra i George R.R. Martins fantasyserie. I klass med tvåan, och alltså betydligt bättre än trean. Ganska dyster historia, men händelserik så då gör det ingenting. Saknar några av mina favoritkaraktärer, men de kommer i nästa bok så det får väl vara okej. Rätt mycket nya karaktärer, och berättade ur fler personers perspektiv, vilket är ett roligt grepp. Och det blir riktigt bra också. Rätt mätt nu dock, så får se hur lång tid det tar att läsa femte boken, kanske gör ett uppehåll och läser en del annat emellan.

Fredagsenkät

2011-09-02T18:31:00.003+02:00

Vad ska du läsa i helgen?

A Feast for Crows (George R.R. Martin). Artar sig riktigt bra hitills, och skulle den råka ta slut, så har jag nu fått hem A Dance with Dragons, så det är bara att fortsätta läsningen i den då.

Hur ser den perfekta lässtuden ut?

I soffan med en kopp te, ensam hemma.

Din bästa lässtund förra veckan?

Hmm, svårt att säga, tror alla mina lässtunder var lika bra.

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld?

Svårt att säga, det varierar nog rätt mycket. Men kanske någonstans mellan 7-21 timmar, uppskattningsvis. Mer om vi räknar läsandet av bokbloggar...

Var läser du aldrig?

I duschen, av uppenbara orsaker.

Vad läser du aldrig?

Undviker i regel deckare, men det slinker ner en och annan ibland. Annars så är BOATS något jag undviker.

Vilken är din favoritbokhandel?

Fysisk så blir det nog Sf-bokhandeln i Göteborg, även om jag tycker om Akademibokhandeln i min hemstad också, trots att det har ett ganska magert utbud av fantasy. Nätbokhandel är nog Bookdepository, följt av adlibris.

Du får 300 kr att handla böcker för. Vad köper du?

Fantasy av något slag skulle jag gissa på, men vet inte exakt vad det skulle bli. Har en ganska lång önskelista så det finns en del att välja mellan...

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?

Har dålig koll på vad som räknas som aktuellt just nu, så svårt att säga... Skippar i regel deckare, så någon sådan kanske...

Vilken ännu ej utkommen bok längtar du efter just nu?

Abercrombies nya (som han håller på att skriva på). Om allt går som beräknat så ska den väl komma ut någon gång nästa år. Men mycket kan hända innan dess, så får väl se när den kommer...

(Från enligt O)

Köpstopp

2011-09-01T01:00:00.001+02:00

Blivit rätt mycket böcker köpta i sommar. Lite väl många kanske, särskilt med tanke på att jag i regel inte läst mer än runt 4 böcker i månaden. Så det känns som det kan vara en bra idé att ha köpstopp på böcker resten av året (dock med undantag av A Dance with Dragons) nu så jag har en chans att komma ikapp. Jag har olästa böcker i bokhyllan så jag klarar mig om vi säger så.

Läst i augusti

2011-08-31T22:12:00.002+02:00

Metro 2034: försvaret av Sevastopoliskaja - Dmitrij Gluchovskij

Hellhole - Brian Herbert & Kevin J Anderson

Vickis vintagebutik - Isabel Wolff

A Storm of Swords - George R.R. Martin

Sämst:

Hellhole

Totalt:

4 st

På engelska:

2 st

Inga riktiga guldkorn den här månaden, kanske därför det inte blivit så många böcker lästa heller. Varken Metro 2034 eller A Storm of Swords levde riktigt upp till mina förväntningar, men båda var bra böcker ändå. Hoppas på att det blir fler riktigt bra böcker lästa nästa månad.

A Storm of Swords

2011-08-29T10:00:00.000+02:00

Del tre i George R.R. Martins fantasyserie. Tyvärr inte lika bra som andra boken i serien, upplever den som mycket segare och återigen är det alldeles för många namn och olika hus att hålla reda på. Bitvis är det dock riktigt spännande, men inte tillräckligt ofta. Strax över 1100 sidor, och det är för många helt enkelt. Dock bådar händelserna i senare delen av boken gott inför nästa del i serien, som förhoppningsvis inte blir lika seg.

Nytt i bokhyllan

2011-08-28T21:41:00.003+02:00

Inhandlade en del böcker på second hand när jag var i England:

Sen så vann jag Helenas (Fiktiviteter) utlottning och fick hem Different seasons av Stephen King. Välkomna tillskott, även om bokhyllan börjar bli ordentligt full av oläsa böcker nu, men då har jag att göra i höst i alla fall...

Vickis vintage butik - Isabel Wolff

2011-08-12T10:00:00.000+02:00

Efter sin väns tragiska bortgång förverkligar Vicki sin dröm, att öppna en vintage-butik. Hon älskar gamla kläder och att fascineras och fantisera runt deras historia och de människor som burit dem tidigare. När hon träffar mrs Bell, en gammal dam som vill sälja sin klädsamling förutom ett speciellt plagg, en blå barnkappa, blir det en vändpunkt för de båda. Skuggor ifrån det förflutna rörs upp. Samtidigt så händer det mycket i butiken och Vickis privata liv för övrigt. Vi får följa några av de kläder som finns i butiken och de kunder som köper dem.

Det här fungerar perfekt som tidsfördriv och paus mellan mer "komplicerade" böcker. Det går fort att läsa och det är en bok som gör en glad, trots sorgliga inslag. Karaktärerna är kanske inte speciellt djupa, men det fungerar bra ändå, och man känner för dem trots allt. Miljön och kläderna är fascinerande, även för mig som inte är speciellt modeintresserad.

Hellhole - Brian Herbert & Kevin J. Anderson

2011-08-10T18:28:00.004+02:00

Planeten kallas Hellhole och med regelbundna vulkanutbrott, destruktiva elektriska stormar och en ogästvänliga natur gör den skäl för sitt smeknamn. Den tillhör kolonivärldarna, ett gäng av nyligen befolkade planeter som ligger utanför de centrala, tidigare befolkade planeterna. Hit skickas general Adolphus efter att ha blivit besegrad i den första revolutionen emot Diadem:et och hennes styrande råd. Det är tänkt att han ska förgås på den ogästvänliga planeten men på något underligt sätt lyckas han och hans medföljande överleva och frodas. Under tiden anländer fler till planeten, som blivit en dumpningsplats för personer som är icke-önskvärda i konstellationen, men även en sista tillflyktsort för dem som inte har någon annastans att ta vägen. Men Adolphus är inte nöjd med situationen och gör sitt för att ta sin hämnd, långsiktigt, på konstellationen. Och under planetens yta vilar hemligheter som kan bli honom till hjälp, eller kanske hans fall...

Bitvis är det här riktigt intressant. De olika planeterna och deras unika förutsättningarna, det politiska maktspelet på centralvärlden och den historia som omger världarna. Vad som däremot inte är intessant är karaktärerna, som är platta och oälskvärda. I regel har de bara en roll att spela, vissa karaktärsdrag som överdrivs. Antingen onda eller goda, galna eller med fullt förståbara skäl för sina handlingar. Jag skiter i hur de går för dem.

Och sedan har vi inslagen med en gammal utomjordisk civilisation (aliens), vilket inte intresserar mig det minsta. Det känns på intet sätt det minsta nyskapande och blir mest ett störande element i boken. Jag hade hellre sett att det utlämnats helt och att man istället hade fokuserat på motsättningarna mellan kolonivärldarna och centralplaneterna.

Eftersom det är första boken i en serie saknar boken helt slutkläm och den tar slut när det hela börjat komma igång på allvar, när det till sist börjat hända saker. Jag är dock inte det minsta sugen på att läsa fortsättningen när den väl kommer. Det finns bättre böcker att lägga tid på.

Metro 2034: försvaret av Sevastopoliskaja - Dmitrij Gluchovskij

2011-08-04T19:28:00.004+02:00

Den fristående fortsättningen på Metro 2033. Vi befinner oss fortfarande i tunnelbanan i Moskva, men denna gång tar berättelsen sin upprinnelse i andra änden, på den fristående stationen Sevastopolskaja. En fristeånde station som försöjer en stor del av metron med el. Stationen hotas hela tiden av mardrömslika varelser som kommer krypande genom tunnlarna, men så länga invånarna på stationen har ammunition är det ingen fara. Karavaner beger sig en gång i veckan bort till Hansan för att inhandla förnödenheter. Den här gången dröjer de dock och oron stiger över vad som kan ha hänt dem. En spaningspatrull skickas ut för att undersöka vad som kan ha hänt dem, men inte heller den verkar återvända och invånarna står villvrådiga. Så beger sig till sist Homeros, en gammal erfaren metroinvånare, och den gåtfulle Hunter, en gåtfull nykomling på stationen, ut på en farlig vandring genom tunnlarna för att utröna vad som hänt och se om de kan göra något åt det.

Det här är en lättläst bok, som är hyfsat spännande, men den når inte riktigt upp till första bokens nivå. Resan genom de olika metrostationerna är inte lika spännande, då väldigt lite fokus ligger på dem. Istället är det mycket karaktärernas inre resa vi får följa. Och som sådana, så är karaktärerna inte sådär jätteintressanta. Jag kommer dem aldrig riktigt in på livet och har svårt för att bry mig om deras tankar och funderingar. De intressanta delarna är de som handlar om metron, de olika stationerna och vad som händer på dem och har hänt tidigare. Den resa som görs genom metron är långt ifrån lika omfattande som Artioms, vilket känns trist, men något annat hade å andra sidan inte passat med historien. I slutändan är det dock en underhållande bok som det gick fort att läsa.

Läst i juli

2011-07-31T21:30:00.000+02:00

A Clash of Kings - George R.R. Martin

Galileo's Dream - Kim Stanley Robinson

Memories of Ice - Steven Erikson

Bäst:

A Clash of Kings

Totalt:

3 s

På engelska:

3 st

Sett till antalet böcker så blev det inte så många lästa i juli. Men två av dessa böcker var riktiga tegelstenar, båda på drygt 1000 sidor vardera, och sett till det har jag faktiskt fått en del läst. Läslusten verkar också har återvänt, vilket jag är tacksam över.

Memories of Ice - lång men bättre än föregångaren

2011-07-29T19:04:00.002+02:00

Tredje boken i Steven Eriksons fantasyserie. Denna gång återvänder vi till kontinenten Genabackis och de karaktärer vi lämnade kvar där i första boken. Och upptäcker ett gång nya. Gamla fiender tvingas bli allierade när en gemensam fiende reser sig i söder. Med sin armé, till viss del bestående av kannibaler, har han erövrat stad efter stad. Men allt är inte som det verkar, de allierade inte så allierade som de tror och misstron emellan dem gror. Och det hjälper inte att gudar och andra legender blandar sig i leken.

Andra boken var sådär, det här är betydligt bättre. De karaktärer vi får följa är betydligt intressantare än i förra boken, många av dem de favoriter jag hade i första boken. Ganska stort fokus ligger också på deras inre resor, och karaktärernas relation till varandra. Världen och de olika gudarnas historia utvecklas ytterligare och vi får fler förklaring på varför saker är som de är. Lite synd är det dock att det var ett tag sedan jag läste första boken eftersom det hänvisas till vissa händelser i den, och det hade varit bra att ha dem i färskt minne. Skönt att tredje delen är betydligt bättre än andra (om än inte i klass med första), och det ska bli kul att läsa fjärde delen någon gång framöver och se hur historien utvecklar sig vidare.

Galileo's Dream - Kim Stanley Robinson

2011-07-11T14:49:00.003+02:00

I renässansens Italien i början av 1600-talet undersöker Galileo himlen och himlakropparna med hjälp av sitt nyligen tillverkade teleskop. Men vissa av de saker han upptäcker och berättar om, ses inte med oblida ögon av vissa fraktioner inom kyrkan. En natt dyker en främling upp med ett väldigt annorlunda teleskop och Galileo finner sig plötsligt förflyttade till Jupiters månar, många århundraden in i framtiden.

Boken har en lång startsträcka och det tar en viss tid innan det händer något, och det blir intressant. I regel upplevde jag bitarna som utspelar sig i framtiden på Jupiters månar som bra mycket intressantare, än berättelserna om Galileos liv i 1600-talets Italien. Och därför blir det något av ett problem då en stor del av boken faktiskt behandlar det senare. Bitvis är det bra, men en stor del av boken är seg. Det blir bättre i andra halvan av boken, men långt ifrån fantastiskt. Mycket som händer i framtiden lämnas obesvarat och löst, och det är synd.

Som en berättelse om Galileos liv är jag inte rätt person att avgöra hur korrekt det är, jag känner att mina kunskaper om honom och hans livsverk och upptäckter är alltför dålig. Informativ är den då vad gäller det, åtminstone för mig. Men det är inte riktigt det jag vill läsa om.

A Clash of Kings

2011-07-04T17:25:00.004+02:00

Del två då av George R.R. Martins fantasyserie A song of Ice and Fire. Och det här är betydligt bättre än första boken. Det händer mer, karaktärerna utvecklas och blir intressantare och vi rör oss framåt i ett snabbare tempo. Jag upplever inte att det är segt någonstans, till skillnad från första boken. Det är fortfarande väldigt mycket namn, men det funkar ändå, man behöver inte ha koll på vilka alla är hit och dit heller, det ger sig ändå. Blir till att ge sig i kast med att läsa tredje boken snart.

Halvårsrapport

2011-06-30T13:05:00.000+02:00

Hittills i år har jag läst 34,5 böcker, vilket kan jämföras med motsvarande kvartal förra året, då 52 böcker. Betydligt färre, vilket är något underligt då jag borde haft mer tid att läsa eftersom skolan har krävt betydligt mindre tid än förra året. Ändå har jag inte alls läst så mycket.

Bäst hittills har i alla fall varit:

Inför nästa halvår så hoppas jag på mer lästid, fler riktigt bra böcker, de där guldkornen som saknats de senaste månaderna, och fler utlästa böcker.

Läst i juni

2011-06-30T10:00:00.000+02:00

Svartkrut och eld - Naomi Novik

Corpus Delicti - Juli Zeh

Twelve - Jasper Kent

Shadow - K.J. Parker

A Game of Thrones - George R.R. Martin

Sämst:

Corpus Delicti

Totalt:

5 st

På engelska:

3 st

Till antalet sett inte så många lästa böcker, och inte mycket bättre än förra månaden. Verkar bli betydligt mindre läst i år än förra året. Inte riktigt säker på varför. Verkar också ha svårt att hitta de där riktigt bra böckerna just nu, de jag läser är väl för all del bra men inga riktiga guldkorn bland den verkar det som.

Det där med läslust

2011-06-27T12:33:00.005+02:00

Det är allt underligt det där med läslust, hur det fungerar. Jag har hört att det finns personer som envisas med att bara läsa en bok i taget. Att det till och med ska vara rätt vanligt. Eller tja, jag inte bara har hört det, jag verkar vara omgiven av sådana människor.

Själv funkar jag inte riktigt så. Jag kan påbörja en bok, läsa hälften och tycka den är jättebra, bara för att lägga ner den ett tag och börja med någon annan. För att det inte riktigt passar att läsa den boken, just då. Eller för att jag behöver sticka emellan med något annat. Eller för att jag helt enkelt kände för att läsa just den boken just då, och inte den jag egentligen höll på med. Ibland har jag bara svårt att hitta just den boken jag vill läsa och avverkat ett par kapitel i ett par böcker innan jag hittar nåt jag vill läsa. Eller ger upp för stunden. Vilket innebär att jag vanligen har mellan 10-18 påbörjade böcker, varav vissa inte blivit upplockade för läsning på något år.

Hade en sådan sväng av lust efter en speciell bok igår. Efter att ha läst ut A Game Of Thrones kastade jag mig över fortsättningen, A Clash of Kings, vilken börjar betydligt bättre än sin föregångare och är riktigt spännande att läsa. Men efter att ha kommit halvvägs, så tog det av någon anledning stopp, utan synbar orsak. Och istället slogs jag av ett stort behov av att leta reda på (flyttat nyss så mycket av mina grejer ligger nedpackat) Galileo's Dream, en bok som jag haft svårt att komma in i och egentligen inte tyckt verkat speciellt bra. Men tydligen var det dags för den nu istället, och då är det väl bara att tacka och ta emot och läsa.

A Game of Thrones - George R.R. Martin

2011-06-27T12:07:00.005+02:00

I ett land där årstiderna, vintern och sommaren kan vara över flera år, har man haft en lång sommar, längre än vanligt. Men en lång sommar innebär en lång vinter. Som om det inte är nog med det, så är det oroligt i landet. I fokus står två familjer, båda med kopplingar till kungafamiljen. Den ena, familjen Stark, är från norr och vet vilka fasor vintern innebär, vilket avspeglas i deras motto "Winter is coming". Ädla, modiga och ärliga med ett starkt hedersbegrepp. Den andra familjen är familjen Lannister, drottningens släkt, makthungriga och intrigerande. Vi får följa ett antal personer, från båda familjerna och även den förra avsatta kungens ättlingar som befinner sig bortanför havet.

Det börjar inte bra. Metoden med att låta oss följa en massa olika personer funkar i vissa fall, som hos Abercrombie, men här känns det sådär. Mycket har att göra med vilka personer vi får följa. Ned Stark är en blåögd idiot, likaså hans äldsta dotter Sansa. De enda personer som inledningsvis intresserar mig är Tyrion (Lannister) och Jon Snow (Ned Starks oäkting) och det är inte tillräckligt för att lyckas hålla mig intresse uppe under en längre period, jag måste fortfarande läsa om de där två idioterna. Det händer heller inte tillräckligt mycket, tempot är lite för lågt och det är alldeles för många namn att hålla reda på, som inte har någon direkt koppling till vad som händer.

Men efter halva boken händer något. Det börjar ta sig. Dels så blir historien mer spännande, konflikterna tar fart och det blir plötsligt lite mer action i det hela. Det är heller inte riktigt lika jobbigt att läsa om de personer som inte intresserar mig, eftersom det bidrar till att föra historien framåt på ett bra sätt. Det bådar gott inför fortsättningen.

Ett av problemen med att jag fann historien något seg till att börja med och störde mig så på Sansa och Ned kan vara att jag har läst boken förut, om än för ganska längesedan och med svaga minnen. Det enda jag egentligen mindes var vilka som skulle dö, och lite allmänt vad som skulle hända, och det förstörde nog en del för min läsupplevelse. Men som sagt så fann jag andra delen av boken helt okej och jag kommer att fortsätta med serien för att få veta vad som händer.

Shadow - K.J. Parker

2011-06-18T17:55:00.003+02:00

En man vaknar upp på ett slagfält omgiven av en massa lik. Han minns inte vem han är, vad han gör där eller vad som har hänt. Han vet inte vilka de som omger honom är. Med förhoppningen om att minnet så småningom ska återvända börjar han följa vägen, och slår snart följe med en kvinna han möter körande en kärra, Copis. De beger sig mot större städer för att tjäna sitt uppehälle genom att låta honom spela gud och henne hans prästinna. Det går dock inte riktigt som de tänkt sig.

De enda ledtrådar han har till sitt förflutna är sin skicklighet med svärdet och minnen som dyker upp i fragment i drömmar. Det finns folk han möter som verkar veta vem han är, men i regel verkar de vilja döda honom och det är svårt att fråga ut någon närmare när personen i fråga är inställd på att hugga ihjäl en.

Det här borde vara bra. Och det är det nog egentligen. Det är spännande från början till slut, ovissheten håller i sig ändå till slutet och frågan om vem mannen skulle kunna vara hela tiden aktuell. Det finns hela tiden ett par personer som det känns som han skulle kunna vara, lite ledtrådar här och där som han verkar passa in på.

Miljöerna som boken utspelar sig är intressant, de fragment vi får veta om hur landet är uppbyggt, dess historia och hur det fungerar. Samtidigt är det mycket vi inte får veta, och det känns verkligen som om vi (till största del i alla fall, vi får lite andra perspektiv också) ser världen genom mannens ögon, vi får inte veta mycket mer än han gör. Därför är det kanske naturligt att boken saknar karta, även om jag tycker att det hade varit skönt för att få veta var platser ligger i förhållande till varandra.

Dock griper boken inte riktigt tag i mig. Jag kan inte säga riktigt vad det är för fel, för det är inget som är uppenbart. Det är en intressant historia, intressanta karaktärer, fascinerande miljöer. Kanske är det bara mig det är fel på. I vilket fall som helst ska det bli intressant att läsa nästa del så småningom och få se om det finns fler svar i den boken, för det är fortfarande många frågetecken kvar när boken tar slut.

Twelve - Jasper Kent

2011-06-11T12:01:00.000+02:00

Ryssland, 1812. Napoleon marscherar med sin armé mot Moskva. Stad efter stad har fallit, och frågan är om det finns något som kan hindra honom från att ta Moskva. Aleksei Ivanovich Danilov och hans tre kompanjoner är sabotörer och gör vad de kan för att stoppa den frammarscherande armén. De ingår en allians med tolv män ifrån söder, som säger sig kunna vara till stor hjälp. De verkar vara duktiga på det de gör, kanske för duktiga. Sedan är det det konstiga ryktet som följer i deras spår, om en underlig pest som drabbar städerna där de far fram, det faktum att de försvinner under dagtid och bara visar sig på natten och deras grymhet och blödtörst. Men det händer även saker på ett lägre plan. Aleksei, gift sedan många år, inleder en relation med en prostituerad, Dominikiia, han träffar på en bordell i Moskva och hon får stor betydelse för hans fortsatta handlande.

Det har tagit mig lång tid att läsa den här boken. Det var inte alls den typ av historia som jag trodde det skulle vara, det handlar väldigt lite om att faktiskt jaga efter vampyrerna, och mer om Aleksei, hans relation med Dominikiia och med sina tre kompanjoner. Det är för all del inte segt, men det känns ändå lite så att läsa. Aleksei är inte särskilt intressant som karaktär, hans hat mot dessa varelser känns inte äkta, det finns ingen klar motivation bakom. Romantiserandet av en prostituerad bara slemmigt. Bitvis glimrar det till, men det håller inte i sig, tyvärr.

Corpus Delicti - Juli Zeh

2011-06-10T11:51:00.004+02:00

Framtiden. Sjukdomar är i stort sett utrotade och att sköta sin hälsa är inte längre något önskvärt, utan tvärtom var och ens plikt. Alla medborgare måste rapportera om sin sömn och sitt näringsintag och utöva idrott enligt vissa satta mått. Mia Holl är en begåvad och oberoende kvinna, självständig i nästa asocial. Hon tror fullt och fast på systemet, men när hennes bror anklagas för våldtäkt och sedan tar sitt liv, medan han hela tiden bedyrar sin oskuld, ändras något. Mia orkar inte längre ta tag i sitt liv och hon slits mellan sin tro på systemet som sådant och misstro mot ett system som ser hennes bror som skyldig, trots att han hävdade att han inte var det.

Det här skulle kunna vara bra. Det har ingredienserna för det, framtid, hälsodiktatur, ett system som kan ifrågasättas, möjlighet att koppla till dagens ideal och vår besatthet av hälsa. Men det funkar inte för mig. Det är väldigt mycket diskussioner, tomma ord som fyller rad efter rad, sida efter sida, och det engagerar mig inte. Jag bryr mig inte. Det skulle kunna gjorts så bra, men nu känns det bara taffligt. Inte den sortens bok jag tycker om, som jag vill läsa. Grundidén är bra, utförandet inte alls i min smak.

Läst i maj

2011-05-31T17:07:00.000+02:00

Jagad - Kevin Brooks

Ge mig en dag till - Mitch Albom

Deadhouse Gates - Steven Erikson

Livets aviga och räta - Kate Jacobs

Sämst:

Deadhouse Gates

Totalt:

4 st

På engelska:

1 st

Rätt dålig månad vad gäller läsning. Har haft mycket annat för mig så det har inte blivit så mycket lästid. Sedan har inte lusten funnits där heller riktigt, spenderat mycket tid med att träffa kompisar, nysta garn och sitta framför datorn istället. Tror och hoppas att det blir bättre i juni med fina sommardagar då man kan sitta ute i solen (eller kanske snarare skuggan för att inte bli bländad) eller inne under regniga dagar med en kopp te och läsa.

Ett stycke öken

2011-05-21T23:12:00.002+02:00

Öken. Folk som vandrar i öknen. I grupper, som träffar på varandra ibland, och ibland skiljs åt. Hunger. Brännande törst. Uttorkade feberheta drömmar. Utmattning. Faror i öknen, monster i dammet som virvlar. En armé på marsch, skyddande flyktingar. Ansatta av fienderarmér. Slag på slag, allt mer död. Utmattning. Lite magi och andeväsen. Någonstans ett skepp på avvägar. Filosofiska funderingar. Lite mer död.

Andra boken i Steven Eriksons mastiga fantasyserie. Om första delen var riktigt bra, så var det här inte mer än okej. Bitvis segt, och en bok på 900 sidor blir lätt seg om den inte är riktigt bra. Historien är inte lika intressant, jag bryr mig inte lika mycket om karaktärerna och jag stör mig på all utmattning, brist på mat och vatten och alla som nästan dör i öknen hela tiden. Eller alla slag som utspelas. Upprepning på upprepning. Visserligen ganska bra skrivet, men ändå med en känsla av upprepning. Lite mer historiskt än första boken, men lite mindre gudar. Hoppas på att tredje delen är bättre sedan.

Jo, jag lever

2011-05-20T18:13:00.008+02:00

Det har dock varit mycket annat än läsning det senaste. En weekend till Edinburgh, födelsedag, ex-jobbsskrivande i skolan, dans och fest. Inte mycket tid för att läsa, och ännu mindre för att blogga. Så, i brist på mer bokrelaterade saker, lite bilder från Edinburgh (klicka på för större):

Jagad - Kevin Brooks

2011-05-03T15:38:00.002+02:00

Det skulle vara en rutinoperation. En gastroskopi för att undersöka ev. magsår. Men något händer. Robert ligger utlämnad på operationsbordet, vid medvetande, men förlamad. Genom bedövningsdimman hör han deras kommentarer:

Vad i helvete är det där?

Det där, mr Ryan, är den här pojkens inre.

Jösses... det ser ut som nån sorts plast...

... De där silverfärgade trådarna... De rör sig...

Det liv som Robert hittills levt, som fosterbarn och flyttande från fosterhem till fosterhem, visar sig få ett abrupt slut. Han lyckas fly från sjukhuset, utan någon svar på vad han är eller vilka det är som är ute efter honom. Men det är tveklöst att de är mäktiga...

Bitvis är det är spännande bok. Dock så kommer man aldrig riktigt nära, jag stannar hela tiden på ytan av historian. Den engagerar mig inte riktigt, jag dras aldrig riktigt in. Karaktärerna får inget djup, och historien utvecklar sig inte heller på ett sådant sätt att det blir mer än måttligt intressant. Slutet, om det nu kan kallas ett sådant, lämnar en del i övrigt att önska, för mycket lämnas obesvarat, och som jag har förstått det finns det ingen fortsättning skriven. Ett trevligt tidsfördriv men inte så mycket mer.

Läst i april

2011-04-30T23:30:00.000+02:00

Strindbergs stjärna - Jan Wallentin

Gardens of the Moon - Steven Erikson

Paris Immortal: Absolutions - S. Roit

Obsidian Butterfly - Laurell K. Hamilton

World War Z - Max Brooks

Devices and Desires - K.J. Parker

Bäst:

Gardens of the Moon

World War Z

Totalt:

6 st

På engelska:

5 st

Helt okej månad när det gäller läsningen. Framför allt för att det känns som läslusten kommit åter, och jag lyckats avsluta en bok som legat länge halvläst (Devices and Desires). Blivit en hel del nyinköp också, så nu borde jag ha fullt upp framöver.

Mer nyinköp

2011-04-30T13:00:00.003+02:00

Råkade springa in en sväng på Bokia igår. De hade en del böcker på rea. Inget bra det, och jag som inte skulle köpa mer böcker på ett tag...

Devices and Desires - K.J. Parker

2011-04-30T08:41:00.003+02:00

En ingenjör döms till döden efter att ha brutit emot skråreglerna. Han lyckas dock fly innan domen kan verkställas, men lämnar kvar sin hustru och dotter i staden. Tvingad till exil, möter han på sin vandring resterna eremianska armén, som nyligen lidit nederlag mot hans landsmän, mycket p.g.a. deras avancerade krigsmaskiner. Han slår följe med dem och erbjuder sig att bygga dem egna krigsmaskiner, till synes en handling som ska hjälpa dem, men i själva verket del i hans plan att ta hämnd, en komplicerad mekanism som kommer att kräva andras blod.

Vi får följa ingenjören, ett antal andra personer i hans nya hemvist Eremia, härskaren i grannlandet Vadani, förut deras bittra fiender, men som de nyligen slutit fred med. Vi får även följa den politiska utvecklingen i ingenjörens hemstad, de följdverkningar hans flykt för där och hur de sprider sig.

Bitvis är det en rätt bra bok, med ett speciellt sätt att berätta och väldigt välskrivet. Bitvis är det dock rätt så segt. Det är mycket utläggningar som inte på något sätt för historien framåt, mycket meningslösheter, som visserligen bidrar till att förmedla stämningar och känslor för hur deras värld ser ut och människorna i dem, men som i sig inte är speciellt spännande. Mycket teknikaliteter, förklaringar om hur den och den maskinen fungerar, toleranser och tillverkningsprocesser, utläggningar om jakt, beskrivningar av gamla minnen och på det en massa miljöbeskrivningar. 700 sidor är långt att läsa, även om det är mycket som man kan skumma igenom. Men som sagt, det är en väldigt, väldigt välskriven bok.

Historien i sig är väl bitvis ganska förutsägbar, när det gäller vad som ska ske. Det är dock inte det som är behållning, istället är det mycket motiven bakom handlingarna, och frågan om vad som ska hända sedan med våra karaktärer, som är den stora frågan och det som gör det intressant. Mycket lämnas obesvarat och kommer väl lösas i senare böcker, vilket gör att jag vill läsa fortsättningen, trots att jag bitvis upplevde boken som seg, och misstänker att det kommer vara likadant med efterföljande böcker i serien.

World War Z: An Oral History of the Zombie War - Max Brooks

2011-04-29T18:48:00.006+02:00

Mänskligheten har vunnit kriget mot zombierna och världen är säker återigen, mer eller mindre i alla fall. Vår berättare har på uppdrag av FN intervjuat ett antal ögonvittnen, för att dokumentera händelserna. Men då mycket av det han skrev inte kom med i den officiella rapporten, väljer han istället att publicera det hela som en bok, för att föra fram allas sidor, och känslor, runt händelserna. Vi får således genom ögonvittnesskildringar följa kriget mot zombierna och ur det utvecklas. Från de första utbrotten, tills spridningen över världen, nederlag, kraftsamlingar och till sist seger. Vittnesmålen kommer från alla samhällsskikt och typer av människor, soldater på hög och låg nivå, smugglare, civilister, läkare m.fl. Det är inte en fullständig, detaljerad rapport av hela händelseförloppet, många frågor lämnas obesvarade. Men likväl så ger det en bra heltäckande bild av händelseförloppet.

Sättet boken är skriven på, intervjuerna och de intervjuades berättelser skänker en autencitet åt berättelsen. Det känns som om det här är på riktigt, det kunde ha hänt. Händelseförloppet känns trovärdigt (möjligen bortsett ifrån zombieaspekten då kanske), hur länderna hanterar utmaningen och människors reaktioner. Människors reaktioner, desperation, sorg, ilska, hopplöshet. Vad vi människor är kapabla till, när det gäller att överleva. Eller bara en sådan sak som att försöka göra sig en hacka på katastrofen. Tidsmässigt utspelar det sig inom en ganska snar framtid, det finns många refernser till relativt nutida händelser, men någon klar tidsangivelse ges inte, utan det ligger öppet för läsaren att tolka.

Det är riktigt bra skrivet, spännande från sida ett. Trots hopppandet mellan en massa olika människor, känns berättelsen inte splittrad, det finns en röd tråd ändå genom berättande och övergångarna mellan olika berättelser och kopplingarna mellan dem fungerar utmärkt. Språket kan bitvis bli ganska tekniskt, och det finns en hel del fotnoter med förklaringar till olika ord/uttryck vilket skänker ytterligare autencitet åt berättelsen. En riktigt bra bok är det och jag skänker en tacksam tanke åt Feuerzeug som var den som gjorde mig uppmärksam på boken först.

Anita Blake nr nio

2011-04-26T22:48:00.003+02:00

Till skillnad från åttonde boken, börjar det här mycket bättre. Anita blir uppringd av Edward (också känd som Death), som vill att hon ska åka ner till New Mexiko och hjälpa honom med ett fall där. Någon eller någonting som flår människor levande, men lämnar dem vid liv, eller sliter dem i stycken.

Till skillnad från förra boken, är de sexuella momenten betydligt nedtonande, vilket är otroligt skönt. Istället blir det en spännande historia, även om den inte är fri ifrån sina irritationsmoment, det blir lite för mycket mördare-som-ska-mäta-vem-som-är-tuffast. Och någonstans köper jag det inte riktigt. Anita blir visar alltmer osympatiska sidor, och det som fick mig att gilla henne från början, har nu uppslukats av något annat.

I slutändan blir det ett fint avslut på serien för min del, då jag troligen inte kommer att läsa fler böcker. Att döma av vad som står skrivet om dem på wikipedia, spårar de ur lite för väl mycket för min smak. Men som sagt, det är ett fint avslut, och positivt att vi får se mer av Edward, som trots sin något endimensionella, psykopatiska natur, är en av mina favoritkaraktärer.

Nytt i bokhyllan

2011-04-16T18:54:00.003+02:00

Först så beställde jag en del på nätet:

Sedan så var jag i Göteborg en sväng och då blev det en tur in på SF-bokhandeln. För 638 kr fick jag det här:

Nu borde jag väl klara mig ett tag ändå...

Gardens of the Moon - Steven Erikson

2011-04-12T15:05:00.002+02:00

Första boken i serien The Malazan Book of the Fallen. Inte helt lätt att beskriva handlingen i, men i centrum står i alla fall The Malazan Empire, styrt med järnhand av kejsarinnan Laseen. Bit för bit utvidgar man genom krigföring sitt imperium. Som motståndare står på flera platser Anomander Rake, herre över Moon's Spawn och de mystiska Tiste Andii.

Efter att staden Pale faller i imperiets händer, återstår bara Darujhistan av de fria städerna. Men imperiet är inte så stabilt som det kanske framstår vid första anblicken. I imperiets armé finns sergeant Whiskeyjack och hans grupp, sånär utplånade i slaget om Pale. Frågan de ställer sig är, vad det som hände i Pale bara en tragisk olycka eller försöka man från imperiets sida att göra sig av med dem?

Situationen underlättas inte heller av att gudar blandar sig i leken. Ylande från hundar hörs, en ung flicka besatt av en blodtörstig gud vandrar runt på gatorna och i bakgrunden hörs ljudet av ett snurrande mynt, med den vidhängande frågan, när ska det stanna och vad händer då? Lägg därtill magi, uråldriga, icke-mänskliga varelser, myter och legender och vi får en komplex historia. Vi får följa ett antal personer, från båda sidor imperiets och den andra sidan, och på så sätt hur historien förs framåt och vad som händer.

Det är som sagt ingen lätt historia att förklara, och bitvis upplever jag även att det är svårt att hänga med i alla svängar, med gudar hit och dit, andra varelser och platser hit och dit. Det kräver en del. Dock så tycker jag det är bra, riktigt bra. Komplext, mörkt och spännande. Intressanta karaktärer, som jag bryr mig om hur det går för, oväntade händelser och ett slut som både är ett avslut men som också bygger upp inför fortsättningen, vilken jag ser fram emot att läsa.

Strindbergs stjärna - Jan Wallentin

2011-04-06T15:10:00.004+02:00

Under en amatördykning ner i en översvämmad gruva hittas ett lik. Medieuppbådet är först stort, då det verkar som om det är ett nutida mord, möjligen någon form av ritualmord. Men när det visar sig att det handlar om ett självmord, begånget i början av 1900-talet, svalnar intresset snabbt. Dykaren har dock hittat något mer på mordplatsen än liket, något han behållit för sig själv och inte lämnat till polisen. En historiker, Don Titelman, får nys om det och beger sig hem till dykaren för att stilla sin nyfikenhet. Det gör att han blir indragen i en jakt på hundra år gamla hemligheter, med kopplingar till första och andra världskriget och nazisterna.

Jag hade inte direkt höga förväntningar innan, då det känns som det mesta jag läsa om boken varit negativt. Dock blir jag positivt överraskad. Det är en dos Dan Brown, en dos Milleniumtriologi och en dos science fiction/fantasy och resultatet blir faktiskt rätt bra (För vidare utredning av Wallentin vs Brown se här). Det är en spännande historia, med fascinerande, om än inte direkt älskvärda, karaktärer. Jag upplever inte att det finns några språkliga felaktigheter, men det ska tilläggas att jag i regel inte lägger märke till sådant heller. Tempot i boken är väl inte direkt högt, men det flyter på bra ändå tycker jag. Jag gillar blandningen, en del historia, en del alternativhistoria. Som sagt, positivt överraskad.

Sen var det ju det här med att läsa klart böcker också

2011-04-05T14:25:00.005+02:00

Böcker jag påbörjat, men ännu inte läst klart av olika anledningar. (Saknas på bild: Snö och aska). 18 stycken. Inte konstigt att alla min bokmärken verkar försvinna. Kanske borde lära mig läsa ut böcker innan jag påbörjar nästa?

Men det höll i tre månader i alla fall

2011-04-04T21:43:00.003+02:00

Mina planer inför 2011. Jag ger upp det nu. Men det funkade rätt så bra i tre månader. Köpstoppet är visserligen bara en månad kvar på, men känner att jag tröttnat på det, finns så mycket böcker jag vill köpa. Och det har på något sätt spelat ut sin roll, från första början var det väl tänkt att minska ner på stressen jag fick av att ha många olästa böcker hemma. Nu känns det istället som jag blir stressad av att inte ha en massa olästa böcker att välja på. Att jag sedan är totalt oförmögen att bara läsa en bok i taget är en annan sak, då underlättar det att ha lite att välja på... Men under de tre månader jag haft köpstopp har jag klarat mig hyfsat bra, köpt två böcker, varav en tillhörde undantagen. Det andra visserligen inte, men ändå.

Och det här med att låna en massa biblioteksböcker som jag inte läser, det är väl inte så farligt egentligen? Böckerna får ju komma ut och röra lite på sig, och jag får lite styrketräning med att släpa hem böckerna. Och jag föredrar att ha lite olika böcker hemma att välja på, alltefter hur läshumöret yttrar sig.

Sedan det med läsutmaningar. Hoppade ju på Ett hem utan böckers Alfabetutmaning. Bara för att inse att jag och läsplanering, även någon såpass fri som det här, helt enkelt inte går ihop. Min läsning är alltför humörberoende för att kunna styras på något sätt. Återstår bara att komma ihåg det till nästa gång jag läser om någon intressant läsutmaning som det vore kul att haka på...

Så, till frågan om bokbeställningar. Mycket viktigt fråga det, om vad som ska beställs först efter köpstoppsslutet. Börjat med att förboka två böcker, Metro 2034 som kommer i maj och Cirkeln som kommer i mitten av april. Vidare tänkte jag mig del två i hungerspelstrilogin, nästföljande olästa del i Hamiltonserien, tredje delen i Sagan om klanen Otori och så kanske första delen i Incarceron... Nåväl, ska klura lite till på det...

Läst i mars

2011-03-31T23:39:00.002+02:00

Making Money - Terry Pratchett

Herrskap och häxor - Terry Pratchett

En hondjävuls liv och lustar - Fay Weldon

Jadetronen - Naomi Novik

Nattvakt - Kit Whitfield

Bäst:

Nattvakt

Totalt:

5 st

På engelska:

1 st

Inte direkt någon jättebra månad när det gäller läsning. Till viss del kan det förklaras med tidsbrist, vilket för all del är sant, men det handlar också lite om att läslusten inte vill infinna sig. Lusten att läsa finns inte riktigt där, och inga böcker jag har i närheten verkar direkt tilltala mig, även om de för den skull inte låter dåliga. Hoppas på en ändring till nästa månad.

Nattvakt - Kit Whitfield

2011-03-27T21:13:00.002+02:00

När 99 % av befolkningen är monster och du själv är normal, är det du som blir monstret.

Lola lever i en värld där större delen av befolkningen är varulvar, s.k. lykanter. Själv är hon en "nolla", en icke-varulv, vilket isolerar henne från sin familj och större delen av samhället. Hon jobbar på Arla, en myndighet där alla som henne, alla nollor, är anställda. När alla andra förvandlas under till varulvar under månnätterna (då alla "normala" människor förvandlas till varulvar), är det deras uppgift att hålla koll uppsikt över dem och se till att det utegångsförbud som då råder upprätthålls. Det är inte lätt uppgift och den är långt ifrån ofarlig. Marginaliserade, föraktade och levande i samhällets utkant, är vanmakten stor.

Jag hittade den här under en tur till biblioteket, visste inte något om den innan utan plockade upp den eftersom jag tycket omslaget såg intressant ut. Det visade sig vara en lyckoträff. För det här är riktigt bra. Det handlar om utanförskapet och ensamheten i att vara annorlunda, allvarligt avvikande från normen. Men även om kärlek, om små ljusglimtar i en kall värld. Genom hela boken finns en underliggande känsla av undergång, om att allt kommer gå åt helvete, även i dess ljusaste stunder. Som att det skull vara oundvikligt.

Det tar ett tag innan historien kommer igång ordentligt, men det gör ingenting. Det är inte det som för min del är den största behållningen med boken, det är miljön som målas upp, det samhälle som framträder. Hårt och kallt och farligt, för den som är annorlunda. Men samtidigt med en speciell gemenskap, på en plats som Arla, där alla känner alla och alla har gått igenom samma saker. Det är en hård värld och i en sådan värld, gör människor ibland hemska saker mot varandra. När den förtryckta minoriteten får makt över ett fåtal ifrån den privilegierade delen av befolkningen och vad de då utsätter dem för.

En hondjävuls liv och lustar - Fay Weldon

2011-03-20T20:28:00.003+01:00

Ruth ser sig själv som en skötsam hustru och tvåbarnsmor, boende i förorten med sin man. Lång, klumpig och långt ifrån någon skönhet, är hon ändå ganska nöjd med livet. Tills hennes man lämnar henne för en annan kvinna, den graciösa och vackra Mary Fisher. Då bestämmer hon sig för att hämnas, dels på sin man men framför allt på den kvinna som tog hennes man.

Vad vi sedan får följa är en utstuderad hämndodyssé. Finurlig, underhållande, rolig. Ruth visar sig vara en driftig person och skyr inga medel för att nå sitt mål. Lättläst och ganska lättsam läsning, samtidigt som den trots allt säger något om det samhälle vi lever. Boken utkom första gången 1983 men jag anser att den har åldrats väl.

Vidare, så påminner mig Ruth av någon anledning om Monza från Abercrombies Best Served Cold. Även om historierna är fundamentalt olika, i såväl sättet att berätta som själva den omgivande miljön och motivationen för karaktärerna, så finns har de ändå en likhet i att de båda inte skyr några medel för att nå sina mål, sin hämnd, vad som än händer på vägen och vem som än råkar illa ut. Det till trots, hinner Ruth ändå med att göra en del gott för andra människor på vägen också. Till skillnad från Monza, som är en väldigt levande karaktär, blir Ruth delvis något av en karikatyr, allt draget till sin spets, men det är inget som på något vis gör boken sämre eller stör läsningen, utan bidrar till att göra historien underhållande.

För att sammanfatta: en underhållande bok som går fort att läsa. Till sist har den också ett omslag som jag tycker är riktigt snyggt och ett intressant förord skrivet av Unni Drougge (som dock bör läsas efter att man läst boken, inte innan. Borde kanske ha funkat bättre som efterord?).

Recensionsex från förlaget.

Just nu

2011-03-14T22:29:00.002+01:00

Inlämning av ett stort projektarbete, två mindre inlämningsuppgifter och utöver det en tenta, allt den här veckan. Därför blir det inte så mycket läst (som jag skulle ha velat). När jag väl läser så varvar jag just nu tre böcker, däribland Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar (humoristisk historia om kvinna som blir lämnad av sin man för en annan kvinna och bestämmer sig för att hämnas) med K.J. Parkers Devices and Desires (invecklad fantasy med ett antal olika nationer i konflikt med varandra). Humor varvat med intressant världs-, miljö- och kulturbyggande, dock inte lika bra historia i den senare, en aning segt och boken känns en aningens för tjock på 700 sidor (drygt halvvägs igenom nu). Funkar bra att varva dem. Uppblandat med fiktionen, lite icke-fiktion i form av Erik Åsards Den sårbara supermakten, om USA:s politisk händelser och klimat under 1900-talet. Väldigt intressant att läsa. Återkommer när allt lugnat ner sig lite.

When in doubt, read a Pratchett

2011-03-07T21:09:00.004+01:00

Eller när läslusten inte riktigt vill infinna sig och man (läst jag) plockar upp bok efter bok och börjar läsa, men ingen faller mig i smaken, då är det bra att ha en oläst Discworld-bok (Making Money) stående i bokhyllan.

Denna gång var det en ny bekantskap i form av Moist von Lipwig som får det hedervärda (?) uppdraget av att ta över ansvaret för Ankh-Morproks myntverk samt banken precis bredvid. Med en chef som dreglar över honom och kräver dagliga promenader, en bankdirektör som aldrig ler och som är besatt av siffror, något onämnbart i källaren och en av de mest ökända gamla släkterna i staden som önskar se honom död, blir det inget lätt jobb.

Innehållande en av mina favoritkaraktärer Vetinari, och med full fart från början till slut, underfundiga kommentarer och reflektioner kring ekonomi och pengar (och clowner och livets tragiskhet), kändes det som om det var precis vad jag behövde för att återfå något av min läslust igen. Bara att hoppas på att det håller i sig nu...

Läst i februari

2011-02-28T23:30:00.000+01:00

En studie i rött - Arthur Conan Doyle

De fyras tecken - Arthur Conan Doyle

Osynliga händer - Stig Sæterbakken

Dexter - hängiven hämnare - Jeff Lindsay

Snöhäxans son: Jarlens dom - Catherine Fisher (omläsning)

Snöhäxans son: Ondskans runor - Catherine Fisher (omläsning)

Hans Majestäts drake - Naomi Novik

Under Heaven - Guy Gavriel Kay

Snöhäxans son: Isens fånge (omläsning)

Bäst:

Under Heaven

Totalt:

9 st

På engelska:

Om man ska gå efter känslan så känns det som om februari har varit en dålig månad, sett till läslust. Eller kanske snarare, lust att läsa skönlitteratur. Det har gått segt. Trots det så har det blivit ett antal böcker, fler än förra månaden, men många rätt så korta (150-170 sidor). Verkar dock ha släppt lite den sista veckan nu, så jag hoppas det håller i sig med läslusten nu.

Under heaven - Guy Gavriel Kay

2011-02-28T17:07:00.003+01:00

I två år har Shen Tai levt som en eremit och spenderat dagarna med att begrava benen efter de hundratusentals män som dog på ett slagfält i kriget mellan Kitai och deras grannar Taguran. På nätterna hör han spökenas klagande röster från alla de vars ben ligger obegravda. Ibland tystnar en röst, då vet han att just den mannens ben nu blivit begravda, och den osaliga anden fått ro.

Som belöning för sitt arbete, får han av de styrande i Taguran 250 sardiska hästar. Dessa hästar är legendariska och oändligt värdefulla. För att belöna en man, ger man honom en sardisk häst. För att upphöja en man över sin omgivning ger man honom fyra eller fem stycken. 250 är en otänkbar gåva. Nu måste Tai ta sig till hovet, med sina intrikata, komplicerade intriger, för att kunna bestämma vad han ska göra av sina gåva, och sitt numera total förändrade liv.

Det tar lite tid innan jag kommer in i boken. Sådär ett halvt kapitel. Är nära att ge upp. Sedan tar det sig, och jag är glad att jag inte gav upp. Det här är helt klart den bästa bok jag läst i år. Älskar språket, de poetiska vindlingarna, hur Tai hela tiden återvänder i tankarna till sina två spenderade med att begrava ben och lyssna på klagande andar.

Älskar miljöerna, de öde stäpperna i norr, stugan vid den lilla sjön, städerna i imperiet Kitai. Fascineras av karaktärerna, huvudkaraktärernas ovilja att böja sig för någon annan, att acceptera allt som det är utan att försöka förändra det. De få inslagen av magi, spökena som klagar på natten, schamanen på stäppen i norr. De politisk förvecklingarna i imperiet, där ingen talar klarspråk och säger rätt ut vad de menar utan pratar runt, runt, runt allt. Hur en liten händelser blir utlösning på något annat. Oförutsägbarheten, att jag inte vet vad nästa sida ska bära med sig eller hur historien kommer sluta. Det här var riktigt bra, och jag ser fram emot att läsa mer av författaren.

Hans majestäts drake - Naomi Novik

2011-02-27T14:13:00.003+01:00

England ligger i krig med Frankrike, med Napoleon i spetsen. Utöver flottan, så spelar också de båda ländernas population av drakar en stor del i utgången i kriget. När HMS Relian besegrar ett franskt fiendefartyg och lägger beslag på deras värdefulla last, ett dragägg, ändras kapten Will Laurences liv för alltid. Tillsammans med draken, Temeraire, måste han bege sig till Skottland, där deras utbildning ska påbörjas, så att de kan hjälpa Englands styrkor i kampen mot Napoleon, innan det är försent.

Jag gillar den här boken. Den är spännande att läsa, drakarna är intressanta och hur historien berättas, utgående från verkliga händelser men att lägga till drakarna. Dock är det inte fantastiskt. Karaktärerna saknar djup, de blir för mig inte mer än skisser, personer satta att gestalta bara en känsla eller ett drag. Språket är sådär, och styckeindelningen lämnar en del i övrigt att önska. Bitvis känns det rörigt, och historien hoppar. Vidare känns historien en aning naiv, men å andra sidan kan det väl ha att göra med att det här kanske räknas mer som en barnbok (än vuxenbok)?

Likväl finns i alla fall en del frågor som tas upp, som en del kritik av samhället som det ser ut då och frågor runt det, och den roll drakarna spelar. Och det är trots allt bara Noviks debut, så det är möjligt att en del av det jag stör mig på försvinner allteftersom, eller utvecklas till att bli bra. Jag vill i alla fall läsa vidare i serien för att se hur det går för Laurence och Temeraire.

Senaste tre lästa böckerna

2011-02-23T21:42:00.006+01:00

Kulor, cash & kosing: Konsten att få ut mer av dina pengar - Mathias Andersson och Charlie Söderberg. Grundkurs i att få koll på sin privatekonomi. Inget särskilt mycket nytt för min del (som sett varenda avsnitt av lyxfällan och gjort och följt (mer eller mindre iaf) min egen budget de senaste tre åren). Funkar kanske bra för nån som är helt ny på området. Lättläst och hyfsat informativ. Lite nytt är det även för mig, lite om pensionsplaceringar och aktier, men samtidigt inte tillräckligt mycket.

Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande -

Barbara Ehrenreich. Fokus ligger främst på USA och dess kultur med positivt tänkande. Intressant, i en värld där det ska ses som en "möjlighet" att få bröstcancer eller bli uppsagd från sitt jobb. Och där en negativ attityd är skäl nog för avsked. Känns inte riktigt som vi är där än i Sverige (som tur är), men efter att ha läst det här undrar jag lite över jobbcoachernas funktion, är dock inte så insatt i vad det faktiskt är de gör. Intressant och tankeväckande. Och nåt man blir smått arg av att läsa.

Där ingen skulle tro att någon kunde bo - Oddgeir Bruaset & Tor Sivertstøl. Baserad på en populär tv-serie i Norge (som även sänts i Sverige). Om människor som bor på ensliga och i många fall ogästvänliga platser. Full av foton på underbart vacker natur och fascinerande människoöden. En bok man blir riktigt var inombords av att läsa, samtidigt som man blir lite sorgsen över alla gårdar och bostäder som överges när folk flyttar in till städerna.

Ett livstecken. Eller vad jag läst det senaste

2011-02-13T17:02:00.004+01:00

Det har inte blivit så mycket läst det senaste. Eller tja, läst har jag gjort, men inte speciellt mycket skönlitteratur utan mest facklitteratur med fokus på religion och religionskritik. I sig intressant, men inget jag känner passar inte att skriva om riktigt här. Har haft lite svårt att hitta riktigt bra böcker också, börjat i ett par bara för att lägga ifrån mig dem efter ett fåtal lästa sidor, för att de inte passar mitt humör. Svårt det där. Hoppas dock på lite ändring nu, en vecka ledigt från skolan och ett par böcker lånade från biblioteket som jag har höga förväntningar på. Och kort om vad jag faktiskt har läst:

En studie i rött & De fyras tecken - Sir Arthur Conan Doyle. Första böckerna om Sherlock

Holmes. Var sugen på att läsa dem efter att ha sett (om) miniserien på Svt, och har inte läst dem förut. Helt okej, trivsamma på nått sätt, och lagom långa när man inte känner sig sådär jättemotiverad att läsa.

Osynliga händer - Stig Sæterbakken. Nyfiken efter att ha läst Lämna mig inte tidigare. Denna gång om en polis som får i uppgift att avsluta (lägga ner) en utredning om en försvunnen flicka, som varit borta ett år. Istället för att lyckas med det på ett smidigt sätt, inleder han ett förhållande med flickans mamma. Fullt av trasiga människor, och med ett öppet slut som gjorde mig irriterad. Jag och öppna slut går inte ihop.

Dexter: hängiven hämnare - Jeff Lindsay. Andra boken om blodanalytikern och serimördaren Dexter. Dexter bevakas och är förhindrad i sitt eget värv. Samtidigt letar man efter en mördare som stympar sina offer, men lämnar dem levande, om det är rätt ord att beskriva dem. Bättre än första boken, framför allt framstår humorn tydligare. I och med att jag inte sett andra säsongen av serien så blir det heller inga jämförelser med denna. (Och ett plus får den för en scen med en ring som påminner mig om en scen ur Sagan om Elenien). Får nog blir till att köpa resten av delarna i serien, vid något tillfälle. (Som om jag inte redan har en lång lista med böcker jag vill köpa...)

Framöver hoppas jag på att något av följande kan falla mig i smaken:

Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist

Kraken - China Miéville

Under heaven - Guy Gavriel Kay

Läst i januari

2011-01-31T23:04:00.005+01:00

Svenska kulter - Anders Fager

Dansa på min grav - Aidan Chambers

Iron Council - China Miéville

The Heroes - Joe Abercrombie

Vindens namn (del 1 & 2) - Patrick Rothfuss

Bäst:

The Heroes

Vindens namn

Besvikelse:

Iron Council. Inte så bra som jag hade väntat mig, höga icke infriade förväntningar.

Totalt:

På engelska:

Inte blivit så mycket läst den här månaden (sett till endast skönlitteratur). Däremot har det blivit en del annat, så läst har jag i alla fall gjort (facklitteratur).

Vindens namn (del 1 & 2) - Patrick Rothfuss

2011-01-31T22:10:00.004+01:00

Värdshuset ligger i tystna, tre tystnader den ena tydligare än den andra. Den största hos värdshusvärden som inte är den han utger sig för att vara. En skrivare färdas längs vägen, på jakt efter en historia att skriva, på jakt efter en legend.

Innan vår hjälte, Kvothe, blev legend, var han en vanlig pojke. Uppvuxen i ett kringresande artistsällskap, får han kärleken till musiken och skådespeleriet. Samtidigt som han hungrigt suger i sig all kunskap som han kommer över. När kringresande arkanist slår följe med sällskapet fördjupas hans utbildning och ledar in på andra områden. Han drömmer om att lära sig namnet på vinden och att börja på universitet. Men en tragedi slår hans liv och spillror och han tvingas leva som tiggare på Tarbeans gator. Universitetsdrömmarna verkar plötslig vara långt bort.

Ytligt sett påminner den här boken mig om Trudi Canavans The Magicians' Guild. Vi har två outsiders, fattiga som slår sig in på områden där de egentligen (sett i omvärldens ögon) inte hör hemma. Men till skillnad från The Magicians' Guild, som jag inte var jätteförtjust i, så tycker jag om det här.

Jag gillar Kvothe, även om han bitvis känns lite för smart och lite för läraktig. Vissa stunder går det nästan för bra för honom. Men i slutändan händer det saker som gör att det jämnar ut sig. Det skulle helt enkelt inte kunna vara på något annat sätt.

Det är också skapandet av en legend vi bevittnar. Hur sanningen förvrängs och blir till fantastiska historier, allteftersom de återberättas. Många frågor lämnas obesvarade, och mycket förblir oklart vilket bygger upp spänningen inför kommande böcker i serien.

Språket är bitvis fantastisk, såsom formuleringarna om tystnaderna på värdshusen. Allt är dock inte lika fantastisk skrivet, men dock mycket bra. Det är en medryckande historia som är svår att lägga ifrån sig, med fascinerande miljöer. Och det enda som känns jobbigt är det faktum att jag nu får vänta på att bok två och tre ska ges ut. Borde verkligen inte läsa serier som inte är avslutade, otroligt jobbigt att gå och vänta på fortsättningar sådär, vill ju vet hur det går nu!

(Och jag ogillar verkligen ofoget med att dela upp en bok i två delar när man översätter den till svenska. Skräckexemplet är Robert Jordans The Wheel of Time som dessutom fått olika titlar på de olika delarna. Ohyfsat är vad det är.)

The Heroes - Joe Abercrombie

2011-01-18T18:22:00.005+01:00

Det är krig i norr. På ena sidan har vi männen från norr, ledda av Black Dow, med ett rykte lika svart som sitt namn. På andra sidan Unionen, i kungens frånvaro ledda av Lord Marshal Kroy. Det hela har dragit ut på tiden, inga riktigt ordentliga strider har stått hittills, men nu önskar krafter på båda sidorna göra slut på väntan. Det drar ihop sig till ett avgörande.

Bremer dan Gorst som fallit i onåd hos kungen och det styrande rådet drömmer om att återupprätta ära och heder på slagfältet. Han bryr sig inte nämnvärt om vem som dör på kuppen, även om det skulle råka bli han själv.

Calder, känd för sin feghet, skarpa tunga och lögner, minns sin fars glansdagar som kung över Norden och drömmer om att återta den makten som tagits ifrån hans familj. Men mest av allt vill han förbli vid liv och skyr inga medel för att få som han vill. Så länge han slipper slåss.

Curden Craw, ärrad krigshjälte med alltför många krig bakom sig och likaså begravda kamrater. Med ett dåligt och trötta leder funderar han på om det inte är drags att gå i pension. Om han överlever det här vill säga.

Three Men. One Battle. No Heroes.

Jag har längtat efter den här boken och hade stora förväntningar på den. Som den mer än väl förmådde uppfylla. Det här är blodigt, våldsamt, cyniskt, humoristiskt, precis som jag vill ha det. Det hela är skickligt berättat, trots att boken utspelar sig under en tidsperiod på ett fåtal dar så känns det som en mycket längre period. Det händer mycket, trots det faktum att mycket av boken inte fokuserar på själva slagen utan allt runtomkring, karaktärernas historia och vad som händer dem, intriger i lägren etc. För att citera Curden Craw:

"In Craw's experience, and he'd plenty, wars were made from ninety-nine parts boredom, usually in the cold and damp, hungry and ill, often hauling a great weight of metal up a hill, to one part arse-opening terror." (s. 47)

Det är bra skrivet, speciellt ett kapitel stod ut för mig p.g.a. sättet det berättar på, i varje stycke får vi följa en ny karaktär som i slutet av sitt stycke dör, varefter vi får följa den som bragte honom om livet. Det förmår föra berättelsen framåt på ett bra sätt, samtidigt som vi rör oss mellan de två lägren och deras soldater och även över från ett ställe till ett annat geografiskt.

Abercrombie är skicklig på att skapa karaktärer och beskriva dem på ett sådant sätt att de blir verkliga, med egna känslor, tankar och drömmar, på några få rader. Det är ett gediget antal karaktärer vi möter, vissa får bara några sidor medan andra (liksom de tre tidigare beskriva männen) återkommer oftare. En favorit av dem är Corporal Tunny:

""Couldn't say for sure. But I hear he's a hell of a fighter".

"Ain't that a good thing in a soldier?"

"Bloody hell, no! Take it from me, who's lived through more than one melee, wars are hard enough work without people fighting in the middle of 'em."" (s.58)

"Corporal Tunny had long ago aquired a reputation as the fiercest sleeper in his Majesty's army. He could sleep on anything, in any situation and wake in an instant ready for action or, better still, to avoid it" (s.207)

(Så vill jag också kunna göra, sova mig igenom vad som helst. Aldrig mer ligga och vrida och vända sig halva natten innan man somnar. Känns dock inte som att det riktigt är värt att bli soldat för det bara).

I övrigt så finns det bara ett par saker att säga. JAG VILL HA MER! NU! Förstår inte hur jag ska stå ut tills nästa bok släpps, nu det nu blir. (Får bli en omläsning nån gång i den närmaste framtiden, av resten av böckerna). Vidare så tvivlar jag på att en svenska författare hade döpt en stad till Ollensand. Något jag småfnissar åt, trots att jag inte tror det är menat så. Och till sist, en referens till Justin Timberlake (låten Cry me a river), som jag inte vet är medveten eller omedveten:

""And if I get shot...weep for me."

"A river. "" (s.286)

Helgplaner

2011-01-14T17:37:00.006+01:00

Var och hämtade ut ett paket idag. Så nu vet jag vad jag ska göra i helgen iaf..

Böcker jag läst men inte minns

2011-01-12T17:09:00.003+01:00

Det känns som om det varit en del prat om George R.R. Martins böcker i serien A Game of Thrones det senaste halvåret eller så. Med en tv-baserad på serien är det kanske inte så konstigt. Själv läste jag de två första böckerna i serien för några år sedan. Inte riktigt säker på när, men det var ett bra tag sedan. Och då tyckte jag att det var bra. Och det minns jag. Och jag minns vilken färg omslagen hade, var någonstans det stod i biblioteket (den ena var felsorterad (enligt mig iaf) och borde ha stått under fantasyhyllan inte ute bland de "vanliga" skönlitterära böckerna). Men jag minns ingenting, verkligen ingenting, av handlingen. Och det känns lite synd. Borde kanske ge mig på en återläsning av dem, men är lite rädd för att göra det. Tänk om jag inte tycker de är bra den här gången...

Uppdaterat: Hm, läste tydligen boken under 2003 (skrivit läsdagbok sedan 2001), åtta år sedan alltså. Och enligt det dåvarande givna betyget så var de bra, men inte så mycket mer. Känns inte himla farligt alltså att ev. bli besviken vid en omläsning då...

Iron Council - China Miéville

2011-01-07T17:17:00.002+01:00

En grupp människor ger sig ut på en resa över kontinenten för att söka efter det mytomspunna Iron Concil. I New Crobuzon är stämningen orolig. Kriget mot Tesh går inte bra, folket är oroligt och under ytan gror rastlösheten och missnöjet. Planer på att göra något, något viktigt, som förändrar något börjar gro.

Jag älskade The Scar. Tyckte Perdido Street Station var okej. Och var inte speciellt förtjust i The City & the City. Efter att ha läst det här är det bara att konstatera att jag och Miéville inte riktigt röt oss på samma våglängd. The Scar verkar vara något av en lyckoträff, som ännu inte upprepats.

Jag gillar inte hur det här är skrivet, den uppsplittrade historien och kronologin. Jag stör mig på språket, det känns felaktigt även om det säkert inte är det. Historien engagerar mig inte riktigt heller. Visst har boken sina ljuspunkter, men de är för få.

Fyra böcker att se fram emot

2011-01-04T12:13:00.003+01:00

Läst precis att Abercrombie skrivit på kontrakt för ytterligare fyra böcker som utspelar sig i samma värld som hans tidigare, troligen en fristående och ytterligare en trilogi. Det blir fyra böcker att se fram emot under de kommande åren och jag utför en liten glädjedans sittande glädjedans såhär framför datorn. (Läs mer här)

Svenska kulter - Anders Fager

2011-01-02T22:54:00.003+01:00

Precis avslutat Anders Fagersd debutbok bestående av noveller, 5 längre och 4 kortare (eller fragment som de kallas) emellan varje novell, något av korta mellanspel. Novellerna rör sig runt temat övernaturligt, vissa med klara drag andra med mera av antydningar.

På framsidan står det skräckberättelser, men jag vet inte riktigt om jag håller med om det. För mig är det här inte i första hand skräck, det får inte hjärtat att bulta fortare när mörkret faller utanför fönstret, och jag blir inte rädd för att titta under sängen eller gå ut i skogen bland alla varulvar, lejon och andra läskig saker som bor där.

Det finns vissa bättre noveller, däribland den första, Furierna från Borås, liksom några av fragmenten. Men i det stora hela faller de mig inte i smaken. Mest av allt får jag en känsla av obehag när jag läser dem, det är lite för grovt, miljöerna, personerna, språket. Det här är inte för mig helt enkelt.

(Däremot gör extramaterial, ett utdrag ur Samlade svenska kulter som kommer senare i år att jag blir sugen på att läsa mer).

Läst 2011 (Facklitteratur)

2011-01-01T21:54:00.022+01:00

Januari:

Tillväxt till döds - Stellan Tengroth (e-bok)

Handbok för ateister - Michel Onfray (omläsning)

Så gick det till: Bevisen för evolutionen - Richard Dawkins

Rik på riktigt: En värdefull vardag är möjlig! - Fredrik Warberg och Jörgen Larsson

Jesus: Jude, rebell, Gud? - Sören Wibeck

Februari:

Illusionen om Gud - Richard Dawkins (omläsning)

Kulor, ca$h & kosing: Konsten att få ut mer av sina pengar - Mathias Andersson och Charlie Söderberg

Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande - Barbara Ehrenreich

Där ingen skulle tro att någon kunde bo - Oddgeir Bruaste & Tor Sivertstøl

Mars:

Du store Gud?: hur religionen förgiftar allt - Christopher Hitchens

Den föraktade falukorven: om ketchupkrig och fredagsmys - Karin Ahlborg

Den sårbara supermakten: USA:s väg från John F Kennedy till Barack Obama

April:

Välfärd utan tillväxt: Så skapar vi ett hållbart samhälle - Tim Jackson

Vill ha mer: om barn, tid och konsumtion - Katarina Bjärvall

Maj:

Hjärnknäppt: Quirkology, den ovanliga vetenskapen om våra vanliga liv - Richard Wiseman

Den nya gröna vågen: Om mina gröna val och de goda exemplens makt - Maria Wetterstrand

Juni:

Lev enklare: idéer för en hållbar livsstil - Giséla Linde

The Moneyless Man: A Year of Freeconomic Living - Mark Boyle

Ljust & Fräscht-boken: Jakten på det perfekta boendet - Fredrik Lindström & Henrik Schyffert

Augusti:

Modemanifestet: De stilsmartas handbok - Sofia Hedström & Anna Schori

September:

59 seconds: Think a little, Change a lot - Richard Wiseman

Den amerikanska storstadens liv och förfall - Jane Jacobs

Bomull: en solkig historia - Gunilla Ander

Oktober:

Äta djur - Jonathan Safran Foer

Hemmafru 2,0: Om inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor - Marina Nilsson

Inred med böcker - Alan Powers

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: om genusfällor och genuskrux i vardagen - Kristina Henkel & Marie Tomicic

November:

Undergång: civilisationernas uppgång och eller fall - Jared Diamond

December:

Matens pris: boken som matindustrin inte vill att du ska läsa - Malin Olofsson & Daniel Öhman

Badskumt: gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg - Katarina Johansson
Ät upp till bevis: fakta och fördomar om kost och hälsa - Fredrik Nyström

Inför 2011

2010-12-31T15:10:00.001+01:00

I nuläget har jag fler olästa böcker stående i min bokhylla än vad jag någonsin haft tidigare. Jag

har tidigare inte köpt på mig så mycket böcker, och när jag väl gjort så har jag läst dem direkt så de har inte blivit stående oläst någon längre period. Men som sagt, nu är läget lite annorlunda. Och konstigt nog så måste jag erkänna att det känns lite stressande, alla de där böckerna jag köpt som väntar på att bli lästa.

Vidare har jag i år lånat väldigt mycket böcker på biblioteket, bara

för att lämna tillbaka dem (vanligen efter maximalt antal omlån) olästa. Återigen en sak som stressar, alla dessa olästa biblioteksböcker som står olästa i bokhyllan. Ännu värre om de råkar så att en del av dessa varit böcker jag reserverat då kravet att läsa dem känts större (här kommer nog snåljåpen fram, det kostar ju faktiskt hela 10 kr att reservera en bok). Med detta i åtanke, så har jag formulerat lite förhållningsregler inför året:

- 4 månaders köpstopp (med dessa undantag dock). Så att jag får en chans att läsa ut alla tidigare köpte böcker som står olästa i bokhyllan.

- Låna max fyra böcker från biblioteket i taget. Eller kanske snarare ha max fyra olästa liggande hemma samtidigt (facklitteratur undantagen). För att på så sätt (förhoppningsvis) läsa ut de böcker jag faktiskt lånar.

Bokåret 2010

2010-12-31T14:15:00.000+01:00

Antal lästa böcker: 102 st

Antal på engelska: 46 st

Bäst: Vi måste prata om Kevin & The Scar

Sämst: American Gods & The Magicians (framförallt för att jag hade höga förväntningar på de böckerna vilket de inte förmådda infria).

Årets författare: Joe Abercrombie (ett, två, tre & fyra)

Årets besvikelse: The Secret History

Läste mer än vanligt (2009 låg jag på 77 böcker så en tydlig ökning), hittade en ny favoritförfattare i Joe Abercrombie, började lästa bokbloggar på allvar och blev tipsad om en massa bra böcker (min att-läsa-lista börjar bli väldigt, väldigt lång), köpte mer böcker än tidigare och njöt av att se dem i min bokhylla. Lånade mycket böcker på biblioteket, men läste knappt en tredje del av dem.

Läst i december

2010-12-31T10:00:00.003+01:00

Alvklingan - Nick Perumov

Best Served Cold - Joe Abercrombie

Scar Night - Alan Campbell

Stolthet och fördom och zombier - Jane Austen & Seth Grahame-Smith

Lämna mig inte - Stig Sæterbakken

En drink före kriget - Dennis Lehane

The Fellowship of the Ring - J.R.R. Tolkien (omläsning)

Roma: en roman om den odödliga staden - Steven Saylor

I Hades käftar - Steven Saylor

Bäst:

En drink före kriget - Dennis Lehane

I Hades käftar - Steven Saylor

Sämst:

Ingen

Totalt:

9 st

På engelska:

3 st

Målet var sju för att komma upp i hundra böcker det här året och det klarade jag. Blev inte så mycket läst i början av månaden då jag hade mycket att göra i skolan, men det togs igen över jul.

I Hades käftar - Steven Saylor

2010-12-30T17:25:00.000+01:00

Efter att ha läst ut Roma, så hittade jag en annan bok av samme författare, I Hades käftar, i mina föräldrars bokhylla, vilket kändes kul eftersom jag var sugen på att läsa mer av författaren.

Boken utspelar sig under Romarrikets era, 72 f.Kr. Riket skakas av slavupproret under ledning av Saprtacus i de södra delarna. I Rom väcks Gordianus, Hittaren kallad, mitt i natten av en mystisk besökare som har ett uppdrag till honom men inte vill säga vad det är. Han blir lovad bra betalt, oavsett han klarar av att lösa fallet eller inte och går på en båt med okänd destination. Väl framme visar det sig att han kallats till platsen för att utreda ett mord, husets herre har mördats och två slavar är misstänkta för att ha utfört det och sedan anslutit sig till Spartacus. Men inte alla är övertygade om slavarnas skuld. Det gäller för Gordianus att hitta mördaren och det fort, annars kommer resten av hushållets slavar att avrättas för att statuera exempel...

Jag brukar säga att jag inte läser deckare, att den typen av böcker inte intresserar mig. Men om fler deckare var som den här, skulle det vara annorlunda. Jag är inte riktigt säker på vad det är som gör det, miljön, karaktärerna eller historien. Först och främst är miljön fascinerande, inblickarna man får av romarnas vardagsliv, vad de äter och hur de bor är intressant. Likaså är karaktärerna fascinerande och genom deras olikhet får man ytterligare inblick i det dåtida romerska samhället. Framförallt för att de får komma fram och berätta sin egna historier vilket ger dem ett djup och de blir så mycket mer än att bara vara ett komplement till huvudkaraktären. Mord historien och dess uppbyggnad påminner mig lite om Agatha Christie (om än inte lika invecklad och oförutsägbar) vilket bara är positivt. Sammantaget blir det riktigt bra och det ska bli kul att läsa de andra böckerna om Gordianus.

Lite nytt i bokhyllan

2010-12-30T16:15:00.002+01:00

Fick en bok i julklapp, Boktjuven. Brukar i regel inte få så många böcker, tydligen är jag svår att köpa till (eftersom jag har får många och har läst för mycket och det således inte går att vet vad jag läst/äger och inte). Fick också ett presentkort vilket jag var köpte upp idag. Blev en skönlitterär bok, Udda verklighet som jag varit nyfiken på ett tag, samt tre böcker om arkitektur (Atlas över modern arkitektur, Arkitektritade hus från hela världen samt Florens - konst & arkitektur) som var på rea. Kul att bläddra i sådana böcker och saker som kan vara till nytta i min utbildning samt framtida yrkeskarriär. Men nu blir det nog inga bokinköp på ett tag...

Läsplaner 2010 - så gick det

2010-12-29T22:18:00.004+01:00

I början av året (februari & mars) kom jag på idén att göra upp en läsplan inför året. I början gick det bra. Sedan tröttnade jag. Kan väl delvis bero på att en del av de böcker jag läste visade sig vara dåliga och jag kände mig tvingad att läsa ut dem enbart för att de stod på min lista. Men framförallt handlar det nog om att jag är en lustbetonad läsare. Det funkar inte att planera min läsning, ibland vill jag läsa vissa böcker, andra gånger något helt annat. Så jag kommer nog hålla mig ifrån att formulera någon form av läsplaner framöver, såvida de inte är korta planer på ett par få böcker. Det kanske går att genomföra... Tänkte dock försöka ta mig igenom ett par av böckerna som är kvar på listan under nästa år, som jag faktiskt känner att jag fortfarande skulle vilja läsa:

- Grundläggande genetik - Mikael Fant
- Kyrkogårdsboken - Neil Gaiman
- Den röda grevinnan - Yvonne Hirdman
- Hjärtat som vapen - Björn Ranelid
- Locke Lamoras lögner - Anne B. Ragde
- Snow Crash - Neal Stephenson
- Boktjuven - Markus Zusak

Roma: En roman om den odödliga staden - Steven Saylor

2010-12-29T10:00:00.000+01:00

Boken tar sin början år 1000 f.Kr. när en skara salthandlare, bland dem den unga Lara, vandrar över landet och till den plats där sju kullar avtecknar sig mot himlen. De stöter på ett gäng främlingar på platsen, en ung man med en amulett i solens färg fångar särskilt Laras blick.

Vi får sedan följa ättlingarna efter Lara ner genom historiens gång, under 1000 år, och den amulett som blir en släktklenod och vandrar genom generationerna. Vi följer Roms grundande, möter Herkules, Remus och Romulus och ser Rom växa som stad, gå ut i krig, vinna och förlora. Boken gör nerstamp under vissa år i historien och vi får följa vissa personer, men varje berättad historia blir som en separat historia i sig, löst sammanhållen av det faktum att en familj alltid förekommer.

Vissa av berättelserna och personerna känns mer intressanta än andra. Inledning av boken är i mina ögon den sämsta biten, historien intresserar mig inte nämnvärt. För mig blir det mer intressant ju längre fram i tiden vi kommer . Vissa personer och berättelser är mer intressanta än andra. I slutändan är det är det en skickligt berättad historia, och jag blir sugen på att läsa mer om Romarriket igen.