Böcker som gjorde mig besviken

Blå koral - gillade verkligen första delen i serien och såg fram emot att läsa den här. Men blev tyvärr besviken. Karaktärerna är helt enkelt för jobbiga för att jag ska stå ut med dem och jag har svårt att se några förmildrande drag. Saker jag kunde ha överseende med i första boken går inte att ignorera i den här. Kommer nog ändå att läsa sista boken i trilogin, när besvikelsen över den här har lagt sig något. Om inte annat så gillar jag att läsa om och minnas stora händelser under 1990-talet, vilket författaren i alla fall lyckas få med på ett (i det stora hela i alla fall) bra sätt.

Howard's End is on the Landing - en bok om läsning och böcker, kan det verkligen bli så fel? Tydligen. Mest känns det som en uppräkning av kända författare som hon har träffat och har en relation till i verkligheten. Det hon läser är inte min typ av böcker och det finns något som jag upplever som snobbighet här, som om att det endast är vissa typer av böcker som räknas. Kanske läser jag in för mycket i det, kanske inte.

All Our Yesterdays - idén lät så spännande, en flicka som reser tillbaka i tiden för att ha ihjäl en person och förhindra en hemsk framtid. Tyvärr är huvudpersonen en idiot och en lite "finare" människa än vi vanliga dödliga (vilket behöver utforskas om och om igen). Visst, var det du, men det blir en rätt tradig bok att läsa. Hade så mycket hellre velat läsa om alla andra gånger hon reste tillbaka i tiden och upptäckte alla sätt som inte funkade, än det här velandet fram och tillbaka. Och de andra versionerna av henne verkar ha varit betydligt tuffare och mindre veliga.

En dag - allvarligt talat förstår jag inte alls tjusningen med det här. En så fullständigt vidrig karaktär som överhuvudtaget inte förtjänar det som händer honom. Och en annan som är så velig och så inrutade i tvåsamhetsnormen, att bara kunna älska en gång i livet och att höjden av lycka är att få barn, att jag bara vill slå henne med något hårt i huvudet. Tack, men nej tack. Det faktum att jag kan förstå att det är svårt att värja sig för normer gör inte att det blir njutningsbart att läsa om.

Blackout och All Clear - årets läsupplevelse?

År 2060 har man uppfunnit tidsresor och historiker reser tillbaka i tiden för att studera olika tidsepoker och fenomen. Mike, Merope och Polly har alla forskningsprojekt i olika delar av andra världskrigets England. Men när de är där så slutar deras tidsportaler att funka och det ser inte bättre ut än att de är strandade i dåtiden, utan möjlighet att ta sig hem och under en tidsperiod där det var långt ifrån säkert att leva.

Älskar det här. Gillar verkligen miljöerna, hur väl det är beskrivet, hur människorna lever under bombningarna och övriga förutsättningar som det pågående kriget innebar. Gillar karaktärerna som känns äkta med sina fel och brister, även om jag kan störa mig på deras oförmåga att dra slutsatser och att de är något naiva och optimistiska när saker och ting börjar gå på tok. Gillar att se hur de först är distanserade/observerar människorna omkring sig, för att sedan ju mer tid som går, komma nära dem, och bli en del av gemenskapen. Gillar hur levande det känns, att historien flyter på och att det blir intressant även med vardagshändelser. Jag lär mig mycket om andra världskriget som jag inte hade koll på och det märks att författaren gjort sin hemläxa ordentligt. Tidsresegrjen gör att de kan beskriva hur livet är/verkar mer utifrån hur vi skulle uppleva det jämfört med de som då levde och är ett utmärkt sätt att föra historien framåt. Rekommenderas starkt och är sugen på att läsa mer av författaren.

Tidsresor och rymdresor

I korthet handlar The Shining Girls om en tidsresande seriemördare och de kvinnor som blir hans offer. Harper reser genom tiden och dras till de "skinande" kvinnorna som han drivs till att mörda. Kirby var ett av hans offer som överlevde, och hon försöker nu göra det hon kan för att hitta honom, vilket av förklarliga skäl inte är det lättaste.

Historien faller mig inte alls i smaken. Harper är en riktigt motbjudande karaktär som det tar emot att läsa om. Kirby är inte heller hon en särskilt sympatisk karaktär, och även om hennes besatthet över att hitta Harper är förstålig, så gör det inte att jag tycker om henne. Jag tycker inte heller att det är särskilt intressant att läsa om morden. Det positiva med boken var dock att historien flöt på ganska bra och den gick relativt fort att läsa.

I Ancillary Justice träffar vi Breq som för många år sedan var en del av något större, Justice of Toren, ett rymdskepp sammankopplat med ett gäng människokroppar vars "personlighet" hade raderats. Genom förräderi förändrades allt det, skeppet förstördes och endast en spillra överlevde ensam i en människokropp. Breq bestämde sig då för att söka hämnd och hens långa resa börjar nu närma sig sitt slut.

Jag gillade den här. Erövrarmentaliteten, komplexiteten i skeppsmedvetandet som är ett men samtidigt många, skeppen som blivit rörliga enheter och följer sina kaptener omkring. Breq som karaktär, rationaliteten som genomkorsas av något annat, en oförklarlig emapti. Det genomgripande användandet av kvinnliga pronomen som får mig att fundera över mitt eget förhållande till det, hur svårt att är att ändra på en föreställning om en person som jag från början trott vara ett kön men som visar sig vara ett annat. Frågan om läsupplevelse blivit annorlunda om "rätt" pronomen hade anlänts. Ser fram emot att läsa fortsättningen när den kommer.