fredag 29 oktober 2010

The First Law Trilogy - ett sammanfattande intryck


Avslutade sista delen i Joe Abercrombies fantasyserie på strax över 1700 sidor i helgen och tänkte försöka summera det hela, i någon form av helhetsintryck. (Första delen skrevs om här och andra här). Samtidigt som det på många sätt kan ses som mer "klassisk" fantasy, utspelar sig i ett icke-teknologisk, feodalt samhälle, magi förekommer vi har såväl resor för att leta efter magiska artefakter som stora blodiga slag, så är det uppfriskande. Karaktärerna är vanliga människor, och därmed varken goda eller onda utan någonstans mitt emellan. Deras drivkrafter är i vissa fall rentav oklara, i vissa fall även för dem själva, som torteraren Glokta, själv utsatt för tortyr, som dagligen frågar sig själv varför han gör det han gör utan att få något svar på den frågan.

Våra tre huvudkaraktärer, torteraren Sand dan Glokta, krigaren Logen Ninefingers och den bortskämde ädlingen Jezel dan Luthar är olika som natt och dag. Inte direkt sympatiska figurer och åtminstone i de två första fallen med åtskilligas blod på sina händer och åtskilligas död på sina samveten. Men för den delen inte heller osympatiska. Boken saknar inte kvinnliga karaktärer, men de är bikaraktärer och statiska, de utvecklas inte under bokens gång och det saknar jag lite, det känns som om det skulle gått att utveckla historien ytterligare där.

Karaktärerna utvecklas under resans gång. I slutändan ser deras öden dock olika ut, vissa har rört sig framåt i samhället, andra är åter tillbaka vid sin utgångspunkt, äldre och mer ärrade men utan att egentligen något har ändrats. Det är inte heller så att folk får vad de förtjänar, liksom i vanliga livet belönas vissa som inte förtjänar det medan andra inte får vad det kanske förtjänar. Det förekommer heller ingen ärofylld död, à la Boromir, utan människor dör, utan särskilt mycket drama och det är inget annat än meningslös, grym och brutal död, sådant som händer i krig, eller i verkliga livet med för den delen.

Tempot i böckerna blir ibland något för långsamt och bitvis kan historien kännas väl utdragen. Allt som berättas för inte historien framåt, i vissa fall är det viktigt för karaktärsutveckling, i andra fall fyller det inget uppenbart syfte. Historien berättas i många olika karaktärers synvinklar, utöver våra tre "huvudkaraktärer" ytterligare tre stycken. Vilket faktiskt i slutändan funkar förvånande bra, trots att jag finner vissa av karaktärerna mer intressanta än andra.

Det finns ytterligare saker jag skulle vilja skriva om den, men mycket av det berör saker som händer i slutet av tredje delen, så det känns onödigt att förstöra läsupplevelsen för någon. Intressanta tankegångar kring atombomben, pengar och trollkarlar. Men det får vara för den här gången.

fredag 22 oktober 2010

Dexters dunkla drömmar - Jeff Lindsay


Ytligt sett är Dexter en helt vanlig man, artig, charmerande och prydlig. Men i själva verket är han en seriemördare, som mördar andra mördare. Han saknar mänskliga känslor, men är skicklig på att dölja detta faktum för omgivning, även om en del människor har vissa misstankar. Han arbetar som blodanalytiker vid Miamipolisen, där också han syster jobbar. När en ny seriemördar börjar operera i stan blir hans liv mer komplicerat. Hans sätt att ta livet av sina offer liknar Dexters tillvägagångssätt, och Dexter känns sig underligt dragen till honom, med en förmåga att förstå hans avsikter på ett kusligt sätt som går bortanför det rationella.

Då jag sett första säsongen av serien som är baserad på böckerna, så blir det oundvikligt att jag jämför dessa med varandra. Och i slutändan är det faktiskt serien som vinner. Även om boken är bra skriven, språket är bra och beskrivningen av Dexter och hans tankar är väl utförd. Men det finns vissa problem också, vad gäller övriga karaktärer, som blir väldigt platta, jämfört med serien där det har ett djup. Dels är det det faktum att vi inte kommer dem lika nära inpå livet, här presenteras de som bakgrund till
Dexters liv, medan de i serien får ett eget liv med egna problem. Dels det faktum att deras personligheter skiljer sig åt, här är kriminalinspektör LaGuerta mest något av en idiot, i serien är hon en något mer komplex person, och som jag uppfattar det, faktiskt skicklig på det hon gör. Historien, och för den upplösningen skiljer sig också åt i utförande, och i slutändan så vinner serien på sitt sätt att lägga upp det. Det blir i mitt tycke helt enkelt en bättre historia. Dock ska det bli intressant att fortsätta följa Dexter i bokform och se hur den här historien utvecklar sig. Och det är i sig ingen nackdel att det finns skillnader mellan serien och boken, det hela blir faktiskt mer spännande på det sättet.


tisdag 19 oktober 2010

Santa Olivia - Jacqueline Carey



Först ett ord om baksidetexter. Det är ju i regel det som gör en intresserad av boken, och om de är bra så fångar det en. Sedan är det bara att hoppas att boken kan leva upp till förväntningarna. Ibland blir det inte så. Och ibland är felet kanske inte att boken i sig är dålig, utan att jag innan jag börjar läsa fått en uppfattning om vad boken ska handla om som visar sig vara felaktig, eller att jag tolkat baksidetexten på ett felaktigt sätt. Och sedan finns det de texter som avslöjar för mycket om boken, så att jag bara sitter och väntar på att en viss sak ska inträffa, istället för att kunna uppskatta historien. Här är det inte det som är problemet, utan jag verkar ha drömt fram en helt annan text till boken än den som faktiskt står på baksidan.

Så vad den här boken inte handlar om, (men som jag fick för mig att den skulle handla om) är en genmanipulerad tjej som letar efter sin far. Dock finns det en genmanipulerad tjej, Loup, med som lever i en isolerad militärzon på gränsen mellan USA och Mexiko. Staden är isolerad ifrån omvärlden, och livet där är hårt med få framtidsutsikter för människorna, som kontrolleras av militärerna från den närbelägna militärbasen. Efter att Loup har blivit föräldralös flyttar hon in på barnhemmet, där hon får vänner som hon tillsammans med planerar att göra något åt de orättvisor som civilbefolkning utsätts för av soldaterna.

Första biten av boken är bra, riktigt bra. Sedan tar det stopp. En del av problemet är väl att jag förväntar mig att få höra en annan historia, och därför väntar på den innan jag inser mitt misstag när jag läser vad som faktiskt står på baksidan av boken. Kanske är det här en bra bok. Men det är inte den typ av historia som jag vill läsa, och därför får inte boken den chans den kanske egentligen förtjänar. Det är en okej bok, men den lämnar mig med en känsla av besvikelse.

måndag 18 oktober 2010

Klassen - Erich Segal


Efter att ha längtat efter att hitta något riktigt bra, efter en period med bara ganska bra böcker, så hittade jag äntligen något. Fem studenter från olika bakgrund och med olika motiv och motivation som börjar på Harvard år 1954. Vi får följa dem genom deras år på skolan, pianokonserter, grekiskalektioner, tennismatcher, fester och kärleksaffärer. Och sedan vidare ut i den kalla verkligheten, i 60 och 70-talets USA, med Vietnamkriget och Israels kamp för att förbli en självständigt stat. Vi gör nerslag här och där under åren, och får se såväl framgång som motgångar, nederlag och segrar, skilsmässor och barnafödslar och dödsfall.

Miljöerna är fascinerande, diskussioner om litteratur från det gamla grekland får mig att önska att jag läst mer om det, för vissa namn känns igen, men resten har jag ingen aning om. Och jag har inte läst de texterna, jag har inte läst varken latin eller grekiska, men jag efter det här är jag sugen på det. Och önskar för ett ögonblick jag vore där, hade växt upp i USA och fick gå på Harvard tillsammans med dem.

Jag får lite samma känsla som när jag läste Öster om Eden, även om den här inte följer ett flertal släkter på samma sätt. Trots att vi endast gör nerslag i personernas liv, känns det som om jag kommer karaktärerna nära inpå livet och lär känna dem, mer eller mindre i alla fall. Och när jag kommer till sista sidan vill jag bara gråta, för att det är slut. Det är över och det blir inget mer. Och jag vet inte hur länge det kommer att dröja innan jag hittar något som är lika bra igen.

fredag 15 oktober 2010

Fool Moon - Jim Butcher



Andra boken om Harry Dresden. Denna gång jagar han (och blir jagad av) blodtörstiga varulvar, samtidigt som han försöker reda upp missförstånd och flyr ifrån polisen. Full fart alltså, ur askan i elden, eller hur uttrycket nu går, från en katastrofal situation till en annan.

Jag går och väntar på att det här ska gripa tag i mig. För på ytan ser det ut, och låter som, något jag skulle kunna tycka om. Och för all del, jag vill inte säga att det är dåligt, men för mig är det inte tillräckligt. Harry blir för mig aldrig riktigt verklig, och därmed hans öde mindre intressant.

Och jag känner mig något trött på att hela tiden kastas från katastrof till katastrof, utan att jag, eller för den delen Harry, får någon tid att återhämta oss, läka våra sår (en av oss i alla fall, själv skadar jag mig mest bara när jag diskar) och samla krafter.

Helt klar med Dresden är jag dock inte än, så småningom läser jag nog tredje boken också som finns tillgänglig att låna på mitt bibliotek. Men första ska jag vila lite och samla krafter.

fredag 8 oktober 2010

En mörkrädd pojke - Justin Evans



George sitter nedsjunken i en fåtölj hos sin terapeut i New York. Hans fru har tvingat dit honom i ett försök att rädda deras äktenskap, då George är oförmåga att hålla i deras son. Det är inte första gången han är hos en terapeut, då han var där även som barn, och han får i uppdrag att skriva ner det han minns ifrån den tiden som ett led i det terapeutiska arbetet.

Den elvaåriga George har nyligen förlorat sin far. Han bor ensam kvar i deras hus med sin mamma och har inga nära vänner. Så dyker det upp en pojke i hans liv, en pojke som liknar honom själv och som bara han själv kan se. Men är det bara en "låtsasvän" eller är han något mycket mer skrämmande och farligt?

Det är en fascinerande historia som berättas. Speciellt utifrån ett psykologiskt perspektiv, som läsare lämnas jag mycket åt att tolka händelserna själv, fundera över hur en psykolog skulle beskriva det hela och förklara historien, då vi mest från se saker utifrån den elvaåriga George begränsade fattningsvärld. Det ger ett djup åt berättelsen, inget skrivs läsaren på näsan utan det lämnas öppet för tolkande. I övrigt är språket riktigt bra, miljöerna intressanta och bra beskrivna och karaktärerna är udda och mångfasetterade.

Och ändå är det något som gör att jag fastnar. Jag har svårt för berättelser berättade ur ett barns perspektiv, då det i mitt tycke ger en begränsning, emotionellt och erfarenhetsmässigt. Och tror jag inte det skulle funkat att göra just den här berättelsen på annat sätt. Trots att det är bra, för bra är det, så förmår inte boken riktigt fånga in mig. Och det är synd.

torsdag 7 oktober 2010

Vägen - ett första intryck


90 sidor och det blir inget mer läst ikväll i alla fall. Det här är otäckt, en smygande skräck som kryper in under huden på mig. Hopplösheten, den utbrända världen och de osynliga farorna som lurar överallt. Ovissheten, att inte få veta vad det är som har hänt och bara få fragment ifrån det som varit tidigare. Känslan liknar lite den som jag hade bitvis när jag läste Metro 2033, men är mycket starkare. Ska bli intressant att se var det tar vägen, men väntar till det är dagsljus. Jag är mörkrädd nog som det är redan...

måndag 4 oktober 2010

Before They Are Hanged - Joe Abercrombie



Del två i serien The First Law (skrivit om första delen här). Återigen är historien uppsplittrad i olika miljöer och delhistorier och återges i olika personers perspektiv. Vi har dels en belägring i södern, ett krig i norr och en resa till världens ände (åt väster). Karaktärerna känns igen från förra boken, vi får följa dem igen och lära känna dem närmare och följa deras utveckling. Och några som kändes mer som bikaraktärer i förra boken får här en mer framträdande roll. Dock gör upplägget att historien bitvis känns lite splittrad och vissa delar känns bara som transportsträckor eftersom vissa av karaktärerna ligger mig varmare om hjärtat än andra, och deras historia såldes blir intressantare. Och det blir bitvis rätt så segt. Speciellt in början är det inte så mycket som händer, det är lite prat här, lite organisering där och lite vandrande. Men det tar sig.

Det som Abercrombie gör bra att han tar det förväntade och vänder på det. När jag förväntar mig att historien ska gå på ett visst sätt, visar det sig att det inte alls stämmer. Inget är givet på förhand och det känns uppfriskande. Och det här är långt ifrån någon solskenshistoria, döden känns här lika meningslös som den gör i verkliga livet, det finns ingen ärofylld död och det som sker är på intet sätt ödesbestämt. Och bakom allt finns större, ett bakomliggande schema som sträcker sig långt tillbaka i tiden och som man anar, men ännu inte ser vad det är. Konspirationer som antyds men inte mycket mer. Ska verkligen bli intressant att se var historien tar vägen i sista boken och hur det hela knyts ihop.

fredag 1 oktober 2010

Kvartalsrapport tre


Juli
The Fifht Elephant - Terry Pratchett
Stundande natten - Carl-Henning Wijmark

Augusti
Den femte systern - Mårten Sandén

September
Guilty Pleasures - Laurell K. Hamilton (omläsning)
The Magicians' Guild - Trudi Canavan


Bäst
The Rule of Four - Ian Caldwell & Dustin Thomason
The Scar - China Miéville


Sämst
Angivarna - Bret Easton Ellis
American Gods - Neil Gaiman
The Magicians - Lev Grossman
Sargassohavet - Jean Rhys
Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg

Totalt antal böcker
26 st

Antal böcker på engelska
14 st

En bok mindre än förra kvartalet, trots att det blev rätt mycket läst i somras. Fler bottennapp än höjdare känns väl sådär. Största besvikelserna var The Magicians och American Gods, då jag hade höga förväntningar på båda böckerna efter att ha läst mycket gott om dem på olika bokbloggar. Hoppas nu att årets sista kvartal innehåller massor av bra böcker.