fredag 31 december 2010

Inför 2011


I nuläget har jag fler olästa böcker stående i min bokhylla än vad jag någonsin haft tidigare. Jag
har tidigare inte köpt på mig så mycket böcker, och när jag väl gjort så har jag läst dem direkt så de har inte blivit stående oläst någon längre period. Men som sagt, nu är läget lite annorlunda. Och konstigt nog så måste jag erkänna att det känns lite stressande, alla de där böckerna jag köpt som väntar på att bli lästa.

Vidare har jag i år lånat väldigt mycket böcker på biblioteket, bara
för att lämna tillbaka dem (vanligen efter maximalt antal omlån) olästa. Återigen en sak som stressar, alla dessa olästa biblioteksböcker som står olästa i bokhyllan. Ännu värre om de råkar så att en del av dessa varit böcker jag reserverat då kravet att läsa dem känts större (här kommer nog snåljåpen fram, det kostar ju faktiskt hela 10 kr att reservera en bok). Med detta i åtanke, så har jag formulerat lite förhållningsregler inför året:

- 4 månaders köpstopp (med dessa undantag dock). Så att jag får en chans att läsa ut alla tidigare köpte böcker som står olästa i bokhyllan.
- Låna max fyra böcker från biblioteket i taget. Eller kanske snarare ha max fyra olästa liggande hemma samtidigt (facklitteratur undantagen). För att på så sätt (förhoppningsvis) läsa ut de böcker jag faktiskt lånar.

Bokåret 2010


Antal lästa böcker: 102 st
Antal på engelska: 46 st
Sämst: American Gods & The Magicians (framförallt för att jag hade höga förväntningar på de böckerna vilket de inte förmådda infria).
Årets författare: Joe Abercrombie (ett, två, tre & fyra)
Årets besvikelse: The Secret History

Läste mer än vanligt (2009 låg jag på 77 böcker så en tydlig ökning), hittade en ny favoritförfattare i Joe Abercrombie, började lästa bokbloggar på allvar och blev tipsad om en massa bra böcker (min att-läsa-lista börjar bli väldigt, väldigt lång), köpte mer böcker än tidigare och njöt av att se dem i min bokhylla. Lånade mycket böcker på biblioteket, men läste knappt en tredje del av dem.

Läst i december


Scar Night - Alan Campbell
The Fellowship of the Ring - J.R.R. Tolkien (omläsning)

Bäst:
En drink före kriget - Dennis Lehane
I Hades käftar - Steven Saylor

Sämst:
Ingen

Totalt:
9 st

På engelska:
3 st

Målet var sju för att komma upp i hundra böcker det här året och det klarade jag. Blev inte så mycket läst i början av månaden då jag hade mycket att göra i skolan, men det togs igen över jul.

torsdag 30 december 2010

I Hades käftar - Steven Saylor


Efter att ha läst ut Roma, så hittade jag en annan bok av samme författare, I Hades käftar, i mina föräldrars bokhylla, vilket kändes kul eftersom jag var sugen på att läsa mer av författaren.

Boken utspelar sig under Romarrikets era, 72 f.Kr. Riket skakas av slavupproret under ledning av Saprtacus i de södra delarna. I Rom väcks Gordianus, Hittaren kallad, mitt i natten av en mystisk besökare som har ett uppdrag till honom men inte vill säga vad det är. Han blir lovad bra betalt, oavsett han klarar av att lösa fallet eller inte och går på en båt med okänd destination. Väl framme visar det sig att han kallats till platsen för att utreda ett mord, husets herre har mördats och två slavar är misstänkta för att ha utfört det och sedan anslutit sig till Spartacus. Men inte alla är övertygade om slavarnas skuld. Det gäller för Gordianus att hitta mördaren och det fort, annars kommer resten av hushållets slavar att avrättas för att statuera exempel...

Jag brukar säga att jag inte läser deckare, att den typen av böcker inte intresserar mig. Men om fler deckare var som den här, skulle det vara annorlunda. Jag är inte riktigt säker på vad det är som gör det, miljön, karaktärerna eller historien. Först och främst är miljön fascinerande, inblickarna man får av romarnas vardagsliv, vad de äter och hur de bor är intressant. Likaså är karaktärerna fascinerande och genom deras olikhet får man ytterligare inblick i det dåtida romerska samhället. Framförallt för att de får komma fram och berätta sin egna historier vilket ger dem ett djup och de blir så mycket mer än att bara vara ett komplement till huvudkaraktären. Mord historien och dess uppbyggnad påminner mig lite om Agatha Christie (om än inte lika invecklad och oförutsägbar) vilket bara är positivt. Sammantaget blir det riktigt bra och det ska bli kul att läsa de andra böckerna om Gordianus.

Lite nytt i bokhyllan


Fick en bok i julklapp, Boktjuven. Brukar i regel inte få så många böcker, tydligen är jag svår att köpa till (eftersom jag har får många och har läst för mycket och det således inte går att vet vad jag läst/äger och inte). Fick också ett presentkort vilket jag var köpte upp idag. Blev en skönlitterär bok, Udda verklighet som jag varit nyfiken på ett tag, samt tre böcker om arkitektur (Atlas över modern arkitektur, Arkitektritade hus från hela världen samt Florens - konst & arkitektur) som var på rea. Kul att bläddra i sådana böcker och saker som kan vara till nytta i min utbildning samt framtida yrkeskarriär. Men nu blir det nog inga bokinköp på ett tag...

onsdag 29 december 2010

Läsplaner 2010 - så gick det

I början av året (februari & mars) kom jag på idén att göra upp en läsplan inför året. I början gick det bra. Sedan tröttnade jag. Kan väl delvis bero på att en del av de böcker jag läste visade sig vara dåliga och jag kände mig tvingad att läsa ut dem enbart för att de stod på min lista. Men framförallt handlar det nog om att jag är en lustbetonad läsare. Det funkar inte att planera min läsning, ibland vill jag läsa vissa böcker, andra gånger något helt annat. Så jag kommer nog hålla mig ifrån att formulera någon form av läsplaner framöver, såvida de inte är korta planer på ett par få böcker. Det kanske går att genomföra... Tänkte dock försöka ta mig igenom ett par av böckerna som är kvar på listan under nästa år, som jag faktiskt känner att jag fortfarande skulle vilja läsa:

- Grundläggande genetik - Mikael Fant
- Kyrkogårdsboken - Neil Gaiman
- Den röda grevinnan - Yvonne Hirdman
- Hjärtat som vapen - Björn Ranelid
- Locke Lamoras lögner - Anne B. Ragde
- Snow Crash - Neal Stephenson
- Boktjuven - Markus Zusak

Roma: En roman om den odödliga staden - Steven Saylor


Boken tar sin början år 1000 f.Kr. när en skara salthandlare, bland dem den unga Lara, vandrar över landet och till den plats där sju kullar avtecknar sig mot himlen. De stöter på ett gäng främlingar på platsen, en ung man med en amulett i solens färg fångar särskilt Laras blick.

Vi får sedan följa ättlingarna efter Lara ner genom historiens gång, under 1000 år, och den amulett som blir en släktklenod och vandrar genom generationerna. Vi följer Roms grundande, möter Herkules, Remus och Romulus och ser Rom växa som stad, gå ut i krig, vinna och förlora. Boken gör nerstamp under vissa år i historien och vi får följa vissa personer, men varje berättad historia blir som en separat historia i sig, löst sammanhållen av det faktum att en familj alltid förekommer.

Vissa av berättelserna och personerna känns mer intressanta än andra. Inledning av boken är i mina ögon den sämsta biten, historien intresserar mig inte nämnvärt. För mig blir det mer intressant ju längre fram i tiden vi kommer . Vissa personer och berättelser är mer intressanta än andra. I slutändan är det är det en skickligt berättad historia, och jag blir sugen på att läsa mer om Romarriket igen.

tisdag 28 december 2010

En drink före kriget - Dennis Lehane


Privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angie Gennaor får i uppdrag av en uppsatt politiker att leta reda på en försvunnen städerska som har stulit viktiga dokument innan hon försvann. Men när de väl hittar henne, visar sig dokumenten vara något helt annat än vad de först trott och handla om något helt annat. Samtidigt är Boston oroligt, två rivaliserande gäng förbereder sig för en uppgörelse. Angie har samtidigt problem på hemmaplan med sin misshandlande make och Patrick drömmer om sin döde far, han som var hjälte i samhällets öga men något annat på hemmaplan.

Jag gillar verkligen Lehandes sätt satt skriva, den svarta, cyniska humor han har och den värld han målar upp. Det är mörkt, våldsamt och med en hel dos action, biljakter och skottlossningar. Men samtidigt är det befolkat av en mängd intressanta karaktärer, som i regel inte är endimensionella utan har flera sidor.

Det här är första boken om Patrick och Angie, men eftersom man av någon anledning har valt att översätta och ge ut böckerna i fel ordning, så var den första boken jag läste den tredje, vilket jag inte visste när jag läste den. Såsom jag minns det, (det var ett tag sedan jag läste den) så går de att läsa dem som fristående, men de bör nog ändå läsas i ordning.

torsdag 23 december 2010

Lämna mig inte - Stig Sæterbakken


Han är bara tjugoett men hans liv är slut. Hon finns någonstans därute, hon som lämnat honom, Amalie och vars liv fortsätter, men han är ensam.

"Du blir stående ute på balkongen, i hela världens åsyn. Men ingen lägger märke till dig. Du är mol allena. Du ska snart dö, men ingen ser dig, ingen vet om dig. Högt ovanför världens larm står du där, som i hytten på en grävmaskin, ända tills det inte längre är någon skillnad mellan det som finns inuti dig och det som finns utanför, ända tills larmet och myllret från de andra har trängt in i dig och genomsyrat dig. Det finns bara två världar: den inre och den yttre. Det finns bara två vistelseorter för det som lever: antingen på utsidan eller på insidan. Och på båda platserna härkar förvirring. En människa är en hud mellan två former av kaos". (sid 14)

I omvänd kronologisk ordning får vi veta vad som hänt. Med början i slutet, och för att sluta när allt började, rullas historien upp. En historia om kärlek, om svartsjuka och om ensamhet. Om en trasig människa som mest av allt bara vill vara älskad. Språket är smått fantastiskt, medryckand och poetiskt. Historien svart, men i och med att det berättas i omvänd ordning går vi ifrån djupaste mörkare mot ljusare och ljusare tider, vilket hjälper, och gör att det blir uthärdligt. Och mitt i allt sitt mörker så är det vackert.

onsdag 22 december 2010

Stolthet och fördom och zombier - Jane Austen & Seth Grahame-Smith


Det är en allmänt erkänd sanning att en zombie som åtnjutit hjärna kommer att vilja ha mer hjärna... Varelserna kravlade omkring på händer och knän och högg in i mogna blomkålshuvuden, vilka de misstagit för förirrade hjärnor...

När vår berättelse tar sin början har England levt länge under hotet ifrån den märkliga farosoten. Trots att Mrs Bennets högsta önskan borde vara att England ska befrias ifrån hotet, så är det istället att få se sina fem döttrar gifta. Anländandet av en ny ung man till trakten, Mr Binley gör att hennes förhoppningar ökas, särskilt som han är en mycket älskvärd ung man, även om han lämnar en del att önska när det gäller sina stridskonstkunskaper. Hans vän däremot, Mr Darcy ses inte med blida ögon av omgivningen då han är högfärdig och stolt, även om han är en skicklig zombiedödare. Frågan är, ska Mrs Bennets önskedrömmar besannas, kommer hon att få se sina döttrar gifta? Kommer de att överleva zombieplågan? Och kommer anländandet av ett kompani av konungens soldater att göra någon skillnad?

Utgående ifrån Austens välkända verk har Grahame-Smith skicklig lyckats foga in ett antal zombier. Berättelsen känns igen, med modifieringar men ändå klart urskiljbar. Det är underhållande, om än kanske inte lika bra som orginalet. Vissa överdrifter förekommer, men kan förlåtas. I slutändan är det här underhållande, särskilt om man är förtrogen med grundhistorien. Dock saknar jag en mer ingående förklaring på hur det kommer sig att zombieplågan uppstod och exakt hur det är den överförs.

tisdag 21 december 2010

Laddat inför jul & nyår


Spenderar jul & nyår hemma hos mina föräldrar. Sju böcker fick följa med hem i väskorna:

The Fellowship of the Ring - J.R.R. Tolkien
The Two Towers - J.R.R. Tolkien
The Return of the King - J.R.R. Tolkien
Iron Council - China Miéville
Locke Lamoras lögner - Scott Lynch
Galileo's Dream - Kim Stanley Robinson
Svärdet och spiran - Ken Follet

Var en sväng på bilioteket idag och lånade på mig ytterligare några:

Mästaren och margarita - Michail Afanasevic Bulgakov
Belägringen: Malta 1565: en våldsam tid - en plats för hjältar - James Jackson
Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafón
Svenska kulter - Anders Fager
Drottningens juvelsmycke - Carl Jonas Love Almqvist
Stolthet och fördomar och zombier - Seth Grahame Smith & Jane Austen
Flicka möter pojke - Ali Smith

Funderar nu över om det räcker under de drygt tre veckor jag ska vara här eller om jag borde låna några till när jag ändå är inne i stan i morgon... (Med det i åtanke att jag troligen inte kommer läsa hälften av dem ändå, och att det i värsta fall finns fullt med böcker i mina föräldrars bokhylla som jag inte läst...)

UPPDATERAT: Blev en tur in till stan idag också (2010-12-22) och ytterligare några böcker:

Dansa på min grav - Aidan Chambers
Månsystrar - Brunonia Barry
Lämna mig inte - Stig Sæterbakken
Roma: en roman om den eviga staden - Steven Saylor

Så nu ska jag väl klara mig ett tag...

torsdag 16 december 2010

Böcker jag ser fram emot under 2011




















Februari (?). Gillat allt han skrivit tidigare, och vill bara ha mer och mer och ja, mer. Mer våld, blod och mörk, cynisk humor.



















April Framskjuten till oktober (?). Gillade första boken och är nyfiken på hur det går för karaktärerna. Påminner mig om Abercrombie, våldsamt, blodigt och med en mörk/cynisk humor. Mer sånt.



















Maj (?). Gillade första boken, även om den bitvis gjorde mig mörkrädd (är en aningens lättskrämd). Ska bli intressant att se var det hela nu tar vägen någonstans, och få se mer av de olika stationerna. Fast biblotikarierna kan vi kanske lämna, de var läskiga...

onsdag 15 december 2010

Best Served Cold - Joe Abercrombie


Ännu en blodig vår tar sin början i inbördetskrigets Styria. Monza och hennes bror Benna, ledare för legoknektsarmén The Thousand Swords, är påväg för att träffa sin uppdragsgivare Duke Orso. Med Monzas hjälp är han på god väg att vinna kriget och utropa sig själv till kung över Styria. Men Monza har blivit alltför populär hos folket och han har bestämt sig för att göra sig av med henne. Mordförsöket misslyckas dock, och Monza överlever, om än försvagad och ärrad, med bara en tanke i huvudet: hämnd! Till sin hjälp har hon en nordbo som drömmer om att bli en bättre man, en ex-fånge besatt av siffror och en fåfäng giftblandare.

Abercrombie är i sitt esse, det här är mörkt, smutsig, våldsamt och humoristiskt. Karaktärerna är osympatiska, våldsamma, fåfänga och alldeles underbara. Det är fullt av överraskningar, oväntade vändningar och så självklart våldsam blodig död. Här finns inga ädla hjältar eller motiv.

Flera av karaktärerna känns igen sedan tidigare böcker, däribland nordbon Shivers. Boken är fristående och möjlig att läsa utan att ha läst Abercrombies föregående böcker, men jag skulle ändå rekommendera att göra det. Man känner då igen karaktärerna och händelser och personer som det refereras till och det ger berättelsen flera lager, eftersom vi även får glimtar av vad som hänt för övrigt sedan de böckerna tog slut.

Ett stort plus för de intressanta kvinnliga karaktärerna, vilket jag saknade i Abercrombies förra böcker. Vi har Monza med många drag som skulle betecknas som "manliga" och Day (giftblandarens assistent) som konstant verkar äta (i våra tider med fokusering på att äta nyttigt är det något av både en lättnad). Kvinnorna tillåts vara just människor, utan att förskönas på något sätt till följd av sitt kön. Tvärtom så framstår de i vissa fall som värre än sina manliga medkaraktärer.

Dock, liksom Abercrombies andra böcker, så finns det partier som är bitvis sega. Jag vet inte varför eller exakt vad det är som gör att det känns så, men något är det. Och jag förstår varför jag inte kom igenom den första gången jag försökte (ytterligare en anledning till varför man bör ha läst de andra böckerna tror jag). (Tar för övrigt tillbaka det jag skrev då, Abercrombie är nog trots allt bäst på hämnd). Slutet gör dock mycket för att bättre på betyget. Underligt nog så tycker jag som mest om boken ett par timmar efter att ha läst ut den. Likadant var det med de tidigare böckerna. Och det känns samtidigt som om det här är en bok som skulle hålla för en omläsning, nästan direkt, helt enkelt för att jag då skulle kunna fokusera på andra saker och se om jag kanske upptäckte saker som jag inte gjorde tidigare. Och jag ser verkligen fram emot att läsa Abercrombies nästa bok (som utkommer i början av nästa år).

söndag 12 december 2010

Alvklingan - Nick Perumov


300 år har gått sedan händelserna i Sagan om Ringen. I Midgård råder frid och fröjd, åtminstone på ytan. I Fylke bor Folco, som har förläst sig på röda boken och drömmer om äventyr. Han får besök av dvärgen Thorin och det blir upptakten på en lång räcka händelser. Dvärgen och hobbiten ger sig ut på en resa, för att söka svar på sina frågor och söka råd. En hobbit hittas mördad i ett dike, ett gåtfullt sällskap iakttas vid Kummelåsarna och vägarna är inte längre säkra att färdas på utan ståtrövare lurar i faggorna. Orkerna börjar återigen skymtas och frågan är, vad är det för ny ondska som verkar vara i farten, som inte förintades i ringens krig?

Perumov lyckas skickligt fånga stämningen ifrån Sagan om Ringen, utan att historien för den skull känns igen alltför mycket. Det är i sig själv en unik historia, med sina egna styrkor och svagheter. Det är inget högt tempo som hålls, trots det blir det aldrig riktigt segt. Mycket av det som händer lämnas utan förklaringar, och vi får gissa oss till hur allt hänger ihop, tills nästa bok kommer åtminstone. Vi får träffa ett gång nya intressanta karaktärer, nya miljöer men även återse gamla miljöer och får reda på vad som hänt under de trehundra år som gått. Jag gillar det, och ser fram emot att läsa nästa del, när nu den kommer ut (2012?).

Dock något, som om än inte stör mig jättemycket men ändå gnager lite i bakhuvudet, var är alla kvinnor? Den enda jag uppmärksammar är en missunnsam hushållerska. Sagan om Ringen hade åtminstone Galadriel (och senare Éowyn) men här finns ingen. Kanske hade det stört mig mindre om jag inte samtidigt hade läst Best Served Cold (Joe Abercrombie) som lyckats med konststycket att starka kvinnliga karaktärer. Visst, det passar in med samhället och tidsbilden som målas upp, att kvinnorna stannade hemma medan männen begav sig ut på äventyr (och i krig), men likväl gnager det...

lördag 4 december 2010

Sagan om Ringen nostalgi


Allt som är guld behöver ej glittra
Vandringsstav finns som är utan rost
gammal styrka ska ej förvittra
djupa rötter ej nås av frost
Eld ska väckas ur aska mycken
ljus ska tändas ur skugga tung
klinga smidas ur brutna stycken
man utan krona på nytt bli kung.

(ur Sagan om Ringen - J.R.R. Tolkien)

Efter att ha börjat läsa Nick Perumovs bok Alvklingan (som utspelar sig i Tolkiens midgård, 300 efter händelserna i sagan om ringen) är jag sugen på en omläsning av Sagan om ringen. Eller The Lord of the Rings, har visserligen serien på svenska hemma, men är sugen på att läsa den på engelska den här gången. Senaste gången jag läste den var i januari 2009, så det är dags igen... Känns som om det är bra böcker att läsa över jullovet, det här lite dit. Det eller Harry Potter. Och senaste (och enda gången tror jag) jag läste dem på engelska var 2003.

Tror det blir fjärde eller femte gången jag läser dem nu. Jag fascineras av den miljö Tolkien skapade, en värld i storslagna miljöer, fylld av gamla legender men också av sorg, och en känsla av att den forna storheten nu är stad i förfall. Alverna som lämnar midgård och seglar över haven för att aldrig återvänd, den oundvikliga förändringen i världen och inte nödvändigtvis till det bättre, med allt som går förlorat.

Och Aragorn, en ovillig ledare som till sist tar sitt ansvar och blir den han varit förutbestämd att bli. En man som levt ett hårt liv men som som ändå bevarar sin nobilitet. Något som förstärktes i och med Viggo Mortensens (i mitt tycke) fantastiska gestaltning av honom i filmerna (som för övrigt inte var ensam om att göra en bra tolkning av de olika karaktärerna. Och miljöerna, miljöerna! Måste nog se om filmerna också).

För att återknyta till Alvklingan, så anländer vår huvudperson där, hobbiten Folco, till värdshuset Stegrande ponnyn (som känns igen ifrån SoR). När han besöker stora salen, utbringas en skål till Elessars (Aragorns) minne.

ur Alvklingan - Nick Perumov s. 69-70

Vänner, låt mig utbringa en skål! sade Smörblomma och höjde sitt glas. Må gräset för evigt stå grönt på hans grav, på den store kung Elessars vördade viloplats.

...Först nu fick Folco en skymt av den plats i rummet som värden hade pekat på under sitt tal. Bredvid den stora spiseln vid väggen stod ett mindre bord, täckt med en vit duk och omgärdat av ett lågt och konstfullt smitt järnstaket. Vid bordet stod en stol, som hade dragits ut en bit; en påtagligt nött grågrön mantel hängde till synes vårdslöst kastad över ryggstödet. En snidad trästav med handtag av ben stod lutad mot bordet; på den vita duken stod en stor sejdel, bredvid den låg en sliten tobakspung och en liten, krokig pipa. Det var som om ägaren till dessa föremål just lämnat bordet och när som helst skulle komma tillbaka...

Minnet av forna tider som fortfarande är levande i människor minne... (Och här ser jag scenen ifrån filmen, Aragorn gömde i hörnet, med nedfälld huva iakttagande Frodo, en liten stund innan han gör misstaget att ta på sig ringen...). Hitills fångar boken stämningen från SoR bra, och det är en njutning att läsa den, även om den inte håller ett jättehögt tempo än så länge. Förstår dock inte hur jag ska orka vänta på att nästa del ska ges ut på svenska, vilket tydligen inte ska ske förrän 2012...

onsdag 1 december 2010

Läst i november



Bäst:
Allt är bara bra, tack Moa Herngren
Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren - Philip Pullman

Sämst:
Ingen

Totalt:
5 st

Antal böcker på engelska:
3 st

Betydligt mindre läst än i oktober, mycket beroende på studieresor/nöjesresor samt en rätt så hög arbetsbörda i skolan. Ser fram emot att få lite mer läst i december, i och med att vara lite ledig över jul. Siktar på minst sju böcker, för att komma upp i hundra det här året, vilket känns full möjligt.

måndag 29 november 2010

The City & the City - China Miéville



Någonstans i utkanten av Europa ligger Beszel och dess grannstad Ul Qoma, i två olika länder. Men städerna är inte bara grannar, de ligger på samma plats. Människorna i städerna får tidigt lära sig att ose och ohöra sådant som inte hör deras stad till. I Beszel bor polisen Borlú. Han får i uppdrag att utreda ett mord, en ung flicka. Från första början ser det ut som ett ganska ordinärt fall, men det visar sig ha kopplingar som ingen kunnat föreställa sig, och Borlú måste bege sig till Ul Qoma, dit spåren leder. Och det går rykten om en tredje stad, Orciny, en stad mellan städerna, som har de områden som varken tillhör Beszel eller Ul Qoma.

Tyvärr, det här är i mina ögon inte bra. Jag älskade Miévilles The Scar, och jag tycket Perdido Street Station var helt okej, så jag är förvånad över att det här inte är bättre än vad det är. Det känns som en helt ordinär deckare, med en utredare som måste resa till ett annat land och samarbeta med polisen där för att lösa ett mord. Byt ut Beszel och Ul Qoma mot Sverige och Sovjetunion, och vi har en historia. Eller något sådant. Boken räddas dock av de sista 70 sidorna, det är först då det börjar kännas intressant och som det börjar hända grejer på riktigt. Innan dess är det mest ordinärt polisarbete, á la gå runt och fråga ut vänner till den avlidna samt ev. misstänkta.

Jag är inte överdrivet förtjust i deckare av den här sorten, och ska jag tycke om dem så krävs det något mer än det här, inte en historia som det känns som om jag har läst förut. Greppet med två städer som existerar på samma plats är intressant, men det är inte tillräckligt. Men som sagt, de sista 70 sidorna är bra och det är det om i mina ögon räddar boken.

söndag 28 november 2010

Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren - Philip Pullman



Det står på baksidan av boken "Det här är inget evangelium". Och det är det inte. Det är snarare en berättelse om hur myter skapas. En berättelse om hur myten Jesus Kristus kanske skapades. Två bröder, tvillingar, lika varandra men med olika syn på världen. En idealist, en realist. Jesus som predikar för människorna, Kristus som håller sig i bakgrunden och tecknar ner det som sägs, även om han tar sig vissa artistiska friheter. Och i bakgrunden en man, (ängel, djävul, människa?) som har sitt eget schema.

Det är fascinerande läsning. Mer eller mindre välkända berättelse, sedda i ett nytt perspektiv. En berättelse om godhet, naivitet, tro men även manipulation. Några riktiga höjdpunkter är Kristus som frestar Jesus i öknen och Jesus i Getsemane trädgård. Boken är inte utan sin religionskritik, men det är inte i första hand en kritik om religionen i sig, utan snarare det uttryck det tar sig, viljan att kontrollera människors liv och tankar.

Språket däremot lämnar en del i övrigt att önska. Jag vet inte om det är översättningen fel, eller om det faktiskt är på det sätt det är skrivit om det kanske finns en tanke bakom det i så fall. Men jag upplever det som enkel och fattigt, och det lämnar en del i övrigt att önska. Sedan hade boken för min del gärna fått vara något längre.

torsdag 25 november 2010

Allt är bara bra, tack - Moa Herngren



Lea åker till Paris för att komma bort ifrån sitt hektiska jobb och tomma. Efter att ha levt i det närmaste som en eremit träffar hon till sist på nyårsafton den karismatiska Michel, arbetslös konstnär med en passion och livsglädje som trollbinder henne. De inleder en kärlekshistoria, men allt som från början verkar vara frid och fröjd utvecklas till att bli någonting annat.

Den här är historien om Lea, någon som får mig att framstå som ett under av självkänsla och självförtroende. Som sparkar på sig själv, ser ner på sig själv och baserar sitt egna värde på andra människors åsikter om henne själv. Som bara drömmer om att bli älskad, men själv inte tycker att hon egentligen är värd att älska. Om rädslan att bli lämnad ensam, och att blunda för verkligheten. Att inte lite på sig själv, sina instinkter och känslor.

Det är ingen lätt bok att läsa. Lea är ingen person jag tycker om. Jag känner för henne, tycker synd om henne och skulle vilja krama om henne. Fast mest vill jag bara skaka om henne och fråga henne vad fan hon håller på med. För jag ser ju, jag som läsare ser vartåt det barkar, men jag kan inte göra något medan det bär av bortåt helvete. Men likväl, det här är också riktigt bra. Riktigt bra, och jag kan inte lägga ifrån mig boken. Trots att jag känner på mig vad som ska hände, så spelar det ingen roll. Det är fortfarande en (bitter) njutning att läsa. Och i slutändan känns det som det är en läsupplevelse som kommer stanna kvar.

fredag 19 november 2010

Tidsbrist


Det blir inte mycket läst för tillfället. Tiden finns inte riktigt. Dels för att jag varit iväg på studieresor, och nöjesresor och dels för att skolan tar så mycket tid. Så november ser ut att bli något av en bottenmånad när det gäller läsning. Troligen blir det inte mycket tid över för läsning förrän i december när jag får lite jullov.

torsdag 11 november 2010

Anita Blake nr åtta



Det här börjar inte bra. Efter de första kapitlen är jag nära att slänga boken i väggen, eftersom jag blir så irriterad på personernas agerande i allmänhet och Anitas i synnerhet. Och då med det i minnet att jag efter att ha läst de första böckerna tycket att hon var den bästa hjältinnan sedan Buffy. Men det blir bättre, och i slutet är jag nästan tillbaka i den samma känsla som jag hade när jag läste de första böckerna. Fast okej, det har kanske mest att göra med att det i slutet finns första kapitlet i nästa bok, som innehåller ett stycke Death (Edward).

Slutomdömet blir nog ändå att det är för mycket varulvar (och dylika) och för lite zombies. Och för mycket sex, det ozar ut från varje sida och jag blir mest irriterad. Allt handlar om sex. Precis allt. Och även om det finns något försök till förklaringar, så är det ändå inte tillräckligt i mina ögon för att motivera allt det. Och ytterligare en bok med våldtäkter, vad är det med det? Går det inte skriva en bok utan att någon blir våldtagen, eller hotad med våldtäkt? Det blir någon tjatigt faktiskt, och det är väl inte det som är tanken.

Sedan gjorde jag misstaget att läsa vad de efterföljande böckerna handlar om, och nu kan jag inte tänka på mycket annat. Hade ekonomin tillåtit hade jag beställt de följande sex delarna eller så och kört ett maraton. Nu blir det inte så utan jag får försöka hålla mig.

tisdag 2 november 2010

Blood Price - Tanya Huff



Efter att ha slutat som polis jobbar Vicki Nelson numera som privatdetektiv. Men efter att ha blivit första person på en brottsplats där ett brutalt mord har skett, blir hon återigen involverad i något som främst kan betecknas som polisarbete. Om det inte var för att mordet, och efterföljande liknande mord verkar ha utförts av någon som är mer än mänsklig. Tidningarna skriker vampyr, och även om Vicki först avfärdar det hela som absurt, börjar hon fundera.

Henry Fitzroy, oäkta son till Henry VIII och femhundraårig vampyr, misstänker att morden begåtts av någon annan av hans sort. Han inser att han måste se till att de upphör, även om den moderna människan inte tror på vampyrer, så krävs det inte mycket för att ändra på den saken, och för människor att komma springande med facklor och pålar i händerna. Så för sin egen säkerhets skull är det bäst att han hittar mördaren, och det fort.

Det här är en helt okej bok, som inte lämnar mer än ett något ljummet intryck. Karaktärerna är intressanta, även om jag inte riktigt känner att jag kommer dem inpå livet. Det saknas något i boken, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Annars är det skönt att läsa om en hjältinna, som inte är helt igenom stark, utan har sina svagheter, både i form av personlighetsdrag och fysiska svagheter. Och en vampyr som även om han är starkare och snabbare än en människa, fortfarande på något vis är mänsklig och långt ifrån odödlig. Det är möjligt att jag kommer läsa de efterföljande delarna, men de står inte högst på min lista. Men ett trevligt tidsfördriv har det ändå varit.

måndag 1 november 2010

Läst i oktober


Swordspoint - Ellen Kushner
Last Argument of Kings - Joe Abercrombie
Paris Immortal - S. Roit
Fatal Shadows - Josh Lanyon

Bäst:
Klassen - Erich Segal

Sämst:
Ingen

Totalt antal böcker:
10 st

Antal böcker på engelska:
7 st

Blev en hel del läst känns det som, trots (eller snarare tack vare) en kämpig tentaperiod (tre tentor inom en vecka är lite väl mycket). Och inga direkt dåliga böcker heller (å andra sidan en hel hög med påbörjade men icke utlästa böcker).

fredag 29 oktober 2010

The First Law Trilogy - ett sammanfattande intryck


Avslutade sista delen i Joe Abercrombies fantasyserie på strax över 1700 sidor i helgen och tänkte försöka summera det hela, i någon form av helhetsintryck. (Första delen skrevs om här och andra här). Samtidigt som det på många sätt kan ses som mer "klassisk" fantasy, utspelar sig i ett icke-teknologisk, feodalt samhälle, magi förekommer vi har såväl resor för att leta efter magiska artefakter som stora blodiga slag, så är det uppfriskande. Karaktärerna är vanliga människor, och därmed varken goda eller onda utan någonstans mitt emellan. Deras drivkrafter är i vissa fall rentav oklara, i vissa fall även för dem själva, som torteraren Glokta, själv utsatt för tortyr, som dagligen frågar sig själv varför han gör det han gör utan att få något svar på den frågan.

Våra tre huvudkaraktärer, torteraren Sand dan Glokta, krigaren Logen Ninefingers och den bortskämde ädlingen Jezel dan Luthar är olika som natt och dag. Inte direkt sympatiska figurer och åtminstone i de två första fallen med åtskilligas blod på sina händer och åtskilligas död på sina samveten. Men för den delen inte heller osympatiska. Boken saknar inte kvinnliga karaktärer, men de är bikaraktärer och statiska, de utvecklas inte under bokens gång och det saknar jag lite, det känns som om det skulle gått att utveckla historien ytterligare där.

Karaktärerna utvecklas under resans gång. I slutändan ser deras öden dock olika ut, vissa har rört sig framåt i samhället, andra är åter tillbaka vid sin utgångspunkt, äldre och mer ärrade men utan att egentligen något har ändrats. Det är inte heller så att folk får vad de förtjänar, liksom i vanliga livet belönas vissa som inte förtjänar det medan andra inte får vad det kanske förtjänar. Det förekommer heller ingen ärofylld död, à la Boromir, utan människor dör, utan särskilt mycket drama och det är inget annat än meningslös, grym och brutal död, sådant som händer i krig, eller i verkliga livet med för den delen.

Tempot i böckerna blir ibland något för långsamt och bitvis kan historien kännas väl utdragen. Allt som berättas för inte historien framåt, i vissa fall är det viktigt för karaktärsutveckling, i andra fall fyller det inget uppenbart syfte. Historien berättas i många olika karaktärers synvinklar, utöver våra tre "huvudkaraktärer" ytterligare tre stycken. Vilket faktiskt i slutändan funkar förvånande bra, trots att jag finner vissa av karaktärerna mer intressanta än andra.

Det finns ytterligare saker jag skulle vilja skriva om den, men mycket av det berör saker som händer i slutet av tredje delen, så det känns onödigt att förstöra läsupplevelsen för någon. Intressanta tankegångar kring atombomben, pengar och trollkarlar. Men det får vara för den här gången.

fredag 22 oktober 2010

Dexters dunkla drömmar - Jeff Lindsay


Ytligt sett är Dexter en helt vanlig man, artig, charmerande och prydlig. Men i själva verket är han en seriemördare, som mördar andra mördare. Han saknar mänskliga känslor, men är skicklig på att dölja detta faktum för omgivning, även om en del människor har vissa misstankar. Han arbetar som blodanalytiker vid Miamipolisen, där också han syster jobbar. När en ny seriemördar börjar operera i stan blir hans liv mer komplicerat. Hans sätt att ta livet av sina offer liknar Dexters tillvägagångssätt, och Dexter känns sig underligt dragen till honom, med en förmåga att förstå hans avsikter på ett kusligt sätt som går bortanför det rationella.

Då jag sett första säsongen av serien som är baserad på böckerna, så blir det oundvikligt att jag jämför dessa med varandra. Och i slutändan är det faktiskt serien som vinner. Även om boken är bra skriven, språket är bra och beskrivningen av Dexter och hans tankar är väl utförd. Men det finns vissa problem också, vad gäller övriga karaktärer, som blir väldigt platta, jämfört med serien där det har ett djup. Dels är det det faktum att vi inte kommer dem lika nära inpå livet, här presenteras de som bakgrund till
Dexters liv, medan de i serien får ett eget liv med egna problem. Dels det faktum att deras personligheter skiljer sig åt, här är kriminalinspektör LaGuerta mest något av en idiot, i serien är hon en något mer komplex person, och som jag uppfattar det, faktiskt skicklig på det hon gör. Historien, och för den upplösningen skiljer sig också åt i utförande, och i slutändan så vinner serien på sitt sätt att lägga upp det. Det blir i mitt tycke helt enkelt en bättre historia. Dock ska det bli intressant att fortsätta följa Dexter i bokform och se hur den här historien utvecklar sig. Och det är i sig ingen nackdel att det finns skillnader mellan serien och boken, det hela blir faktiskt mer spännande på det sättet.


tisdag 19 oktober 2010

Santa Olivia - Jacqueline Carey



Först ett ord om baksidetexter. Det är ju i regel det som gör en intresserad av boken, och om de är bra så fångar det en. Sedan är det bara att hoppas att boken kan leva upp till förväntningarna. Ibland blir det inte så. Och ibland är felet kanske inte att boken i sig är dålig, utan att jag innan jag börjar läsa fått en uppfattning om vad boken ska handla om som visar sig vara felaktig, eller att jag tolkat baksidetexten på ett felaktigt sätt. Och sedan finns det de texter som avslöjar för mycket om boken, så att jag bara sitter och väntar på att en viss sak ska inträffa, istället för att kunna uppskatta historien. Här är det inte det som är problemet, utan jag verkar ha drömt fram en helt annan text till boken än den som faktiskt står på baksidan.

Så vad den här boken inte handlar om, (men som jag fick för mig att den skulle handla om) är en genmanipulerad tjej som letar efter sin far. Dock finns det en genmanipulerad tjej, Loup, med som lever i en isolerad militärzon på gränsen mellan USA och Mexiko. Staden är isolerad ifrån omvärlden, och livet där är hårt med få framtidsutsikter för människorna, som kontrolleras av militärerna från den närbelägna militärbasen. Efter att Loup har blivit föräldralös flyttar hon in på barnhemmet, där hon får vänner som hon tillsammans med planerar att göra något åt de orättvisor som civilbefolkning utsätts för av soldaterna.

Första biten av boken är bra, riktigt bra. Sedan tar det stopp. En del av problemet är väl att jag förväntar mig att få höra en annan historia, och därför väntar på den innan jag inser mitt misstag när jag läser vad som faktiskt står på baksidan av boken. Kanske är det här en bra bok. Men det är inte den typ av historia som jag vill läsa, och därför får inte boken den chans den kanske egentligen förtjänar. Det är en okej bok, men den lämnar mig med en känsla av besvikelse.

måndag 18 oktober 2010

Klassen - Erich Segal


Efter att ha längtat efter att hitta något riktigt bra, efter en period med bara ganska bra böcker, så hittade jag äntligen något. Fem studenter från olika bakgrund och med olika motiv och motivation som börjar på Harvard år 1954. Vi får följa dem genom deras år på skolan, pianokonserter, grekiskalektioner, tennismatcher, fester och kärleksaffärer. Och sedan vidare ut i den kalla verkligheten, i 60 och 70-talets USA, med Vietnamkriget och Israels kamp för att förbli en självständigt stat. Vi gör nerslag här och där under åren, och får se såväl framgång som motgångar, nederlag och segrar, skilsmässor och barnafödslar och dödsfall.

Miljöerna är fascinerande, diskussioner om litteratur från det gamla grekland får mig att önska att jag läst mer om det, för vissa namn känns igen, men resten har jag ingen aning om. Och jag har inte läst de texterna, jag har inte läst varken latin eller grekiska, men jag efter det här är jag sugen på det. Och önskar för ett ögonblick jag vore där, hade växt upp i USA och fick gå på Harvard tillsammans med dem.

Jag får lite samma känsla som när jag läste Öster om Eden, även om den här inte följer ett flertal släkter på samma sätt. Trots att vi endast gör nerslag i personernas liv, känns det som om jag kommer karaktärerna nära inpå livet och lär känna dem, mer eller mindre i alla fall. Och när jag kommer till sista sidan vill jag bara gråta, för att det är slut. Det är över och det blir inget mer. Och jag vet inte hur länge det kommer att dröja innan jag hittar något som är lika bra igen.

fredag 15 oktober 2010

Fool Moon - Jim Butcher



Andra boken om Harry Dresden. Denna gång jagar han (och blir jagad av) blodtörstiga varulvar, samtidigt som han försöker reda upp missförstånd och flyr ifrån polisen. Full fart alltså, ur askan i elden, eller hur uttrycket nu går, från en katastrofal situation till en annan.

Jag går och väntar på att det här ska gripa tag i mig. För på ytan ser det ut, och låter som, något jag skulle kunna tycka om. Och för all del, jag vill inte säga att det är dåligt, men för mig är det inte tillräckligt. Harry blir för mig aldrig riktigt verklig, och därmed hans öde mindre intressant.

Och jag känner mig något trött på att hela tiden kastas från katastrof till katastrof, utan att jag, eller för den delen Harry, får någon tid att återhämta oss, läka våra sår (en av oss i alla fall, själv skadar jag mig mest bara när jag diskar) och samla krafter.

Helt klar med Dresden är jag dock inte än, så småningom läser jag nog tredje boken också som finns tillgänglig att låna på mitt bibliotek. Men första ska jag vila lite och samla krafter.

fredag 8 oktober 2010

En mörkrädd pojke - Justin Evans



George sitter nedsjunken i en fåtölj hos sin terapeut i New York. Hans fru har tvingat dit honom i ett försök att rädda deras äktenskap, då George är oförmåga att hålla i deras son. Det är inte första gången han är hos en terapeut, då han var där även som barn, och han får i uppdrag att skriva ner det han minns ifrån den tiden som ett led i det terapeutiska arbetet.

Den elvaåriga George har nyligen förlorat sin far. Han bor ensam kvar i deras hus med sin mamma och har inga nära vänner. Så dyker det upp en pojke i hans liv, en pojke som liknar honom själv och som bara han själv kan se. Men är det bara en "låtsasvän" eller är han något mycket mer skrämmande och farligt?

Det är en fascinerande historia som berättas. Speciellt utifrån ett psykologiskt perspektiv, som läsare lämnas jag mycket åt att tolka händelserna själv, fundera över hur en psykolog skulle beskriva det hela och förklara historien, då vi mest från se saker utifrån den elvaåriga George begränsade fattningsvärld. Det ger ett djup åt berättelsen, inget skrivs läsaren på näsan utan det lämnas öppet för tolkande. I övrigt är språket riktigt bra, miljöerna intressanta och bra beskrivna och karaktärerna är udda och mångfasetterade.

Och ändå är det något som gör att jag fastnar. Jag har svårt för berättelser berättade ur ett barns perspektiv, då det i mitt tycke ger en begränsning, emotionellt och erfarenhetsmässigt. Och tror jag inte det skulle funkat att göra just den här berättelsen på annat sätt. Trots att det är bra, för bra är det, så förmår inte boken riktigt fånga in mig. Och det är synd.

torsdag 7 oktober 2010

Vägen - ett första intryck


90 sidor och det blir inget mer läst ikväll i alla fall. Det här är otäckt, en smygande skräck som kryper in under huden på mig. Hopplösheten, den utbrända världen och de osynliga farorna som lurar överallt. Ovissheten, att inte få veta vad det är som har hänt och bara få fragment ifrån det som varit tidigare. Känslan liknar lite den som jag hade bitvis när jag läste Metro 2033, men är mycket starkare. Ska bli intressant att se var det tar vägen, men väntar till det är dagsljus. Jag är mörkrädd nog som det är redan...

måndag 4 oktober 2010

Before They Are Hanged - Joe Abercrombie



Del två i serien The First Law (skrivit om första delen här). Återigen är historien uppsplittrad i olika miljöer och delhistorier och återges i olika personers perspektiv. Vi har dels en belägring i södern, ett krig i norr och en resa till världens ände (åt väster). Karaktärerna känns igen från förra boken, vi får följa dem igen och lära känna dem närmare och följa deras utveckling. Och några som kändes mer som bikaraktärer i förra boken får här en mer framträdande roll. Dock gör upplägget att historien bitvis känns lite splittrad och vissa delar känns bara som transportsträckor eftersom vissa av karaktärerna ligger mig varmare om hjärtat än andra, och deras historia såldes blir intressantare. Och det blir bitvis rätt så segt. Speciellt in början är det inte så mycket som händer, det är lite prat här, lite organisering där och lite vandrande. Men det tar sig.

Det som Abercrombie gör bra att han tar det förväntade och vänder på det. När jag förväntar mig att historien ska gå på ett visst sätt, visar det sig att det inte alls stämmer. Inget är givet på förhand och det känns uppfriskande. Och det här är långt ifrån någon solskenshistoria, döden känns här lika meningslös som den gör i verkliga livet, det finns ingen ärofylld död och det som sker är på intet sätt ödesbestämt. Och bakom allt finns större, ett bakomliggande schema som sträcker sig långt tillbaka i tiden och som man anar, men ännu inte ser vad det är. Konspirationer som antyds men inte mycket mer. Ska verkligen bli intressant att se var historien tar vägen i sista boken och hur det hela knyts ihop.

fredag 1 oktober 2010

Kvartalsrapport tre


Juli
The Fifht Elephant - Terry Pratchett
Stundande natten - Carl-Henning Wijmark

Augusti
Den femte systern - Mårten Sandén

September
Guilty Pleasures - Laurell K. Hamilton (omläsning)
The Magicians' Guild - Trudi Canavan


Bäst
The Rule of Four - Ian Caldwell & Dustin Thomason
The Scar - China Miéville


Sämst
Angivarna - Bret Easton Ellis
American Gods - Neil Gaiman
The Magicians - Lev Grossman
Sargassohavet - Jean Rhys
Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg

Totalt antal böcker
26 st

Antal böcker på engelska
14 st

En bok mindre än förra kvartalet, trots att det blev rätt mycket läst i somras. Fler bottennapp än höjdare känns väl sådär. Största besvikelserna var The Magicians och American Gods, då jag hade höga förväntningar på båda böckerna efter att ha läst mycket gott om dem på olika bokbloggar. Hoppas nu att årets sista kvartal innehåller massor av bra böcker.

torsdag 30 september 2010

Abercrombie som lösning på lässvackan?
















Fått hem lite nya böcker i veckan ifrån Bookdepository. Har ju egentligen en del att läsa redan hemma, men böcker kan man aldrig få för många. Och sedan fick jag ju sista lönen ifrån sommarjobbet i veckan, och den måste ju investeras i något bra.

I övrigt har det gått segt med läsningen de senaste. I helgen skiftade jag mellan Night Watch och Twelve, vilka båda utspelar sig i Ryssland, om än i olika tidsepoker och innehåller vampyrer i någon form. Men ingen föll mig direkt i smaken, och det var inte alltför svårt att lägga dem ifrån mig, och söka sig till något annat. Började så i Santa Olivia, vilken först verkade lovande, bara för att sakta in och kännas långdragig. Börjat i Before They Are Hanged nu och hoppas den ska lyckas fånga mitt intresse bättre. Och en bok som börjar med citatet "We should forgive our enemies, but not before they are hanged" måste väl vara bra? Snygg är boken i alla fall.

måndag 20 september 2010

Vampyrhelg


Spenderat den här helgen (fredag-söndag), med att läsa. Över 1500 sidor har det blivit, tre utlästa böcker och två påbörjade. Två vampyrböcker:

Råkade beställa bok två i serien, när jag egentligen skulle beställa första boken. Så första boken har jag inte läst, men jag var för otålig, så jag ville inte vänta med att läsa boken. Och om boken mot förmodan skulle visa sig vara dålig, så hade jag ju i så fall inte slösat pengar på mer än en bok. Men, nej, bortslösade pengar var det i alla fall inte det här. Och det gick alldeles utmärkt att läsa boken utan att ha läst första delen i serien. Även om det nog skulle ha varit bättre, för att ha bakgrunden klarare för sig. Något mästerverk är det väl kanske inte, och är man inte sedan innan svag för vackra, sexiga vampyrer med vita bringor, så kan det kanske blir lite för mycket. Eller om man föredrar sina vampyrer elaka, a la Dracula. Något som är intressant är annars kopplingarna till Anne Rices vampyrböcker, utseendemässigt påminns jag om Louis (Gabriel) och Lestat (Michel), och likaså när det gäller sett till vampyrernas krafter och begränsningar. Inte så att det stör mig, men kopplingarna finns där, och det känns som om Roit har hämtat inspiration ifrån Rices böcker. Och jag undrar lite, när Michels hår refereras till som en lejonman, är det inte en klockren blinkning till Lestat de Lioncourt? Det känns som om det måste vara det. Jag gillar boken, jag gillar karaktärerna, och ser i nuläget fram emot att skicka efter första delen i serien, för att se vad som hänt innan, och få en klarare bild av var karaktärerna kommer ifrån.

Sedan, en Anita Blake roman. Nummer sju i ordningen. Denna gång har Anita problem med vampyrrådet. Det är fart och fläkt ifrån första sidan, som det brukar vara. Men, denna gång blir det för mycket. Det är för mycket våld, för mycket tortyr och för mycket våldtäkter, såväl fullbordade som hot om dem. Och det börjar känns som en parodi. För att inte tala om all sexuell energi som löper amok. Och en oförmåga att knyta ihop lösa trådar, vilket Hamilton annars brukar vara bra på att göra i slutet av böckerna. Det här är inte den typ av historia jag vill läsa. Jag vill ha mer fokus på Anitas samarbete med polisen, och hennes arbete som zombie återupplivare. Mindre vampyr- eller varulvsflockspolitik tack.

fredag 17 september 2010

Beautiful Blogger



Har fått en award ifrån Boktradition, en av de bokbloggar jag följer. Tackar så mycket, alltid skönt att veta att det finns någon som uppskattar det man skriver. Regler enligt följande:

Efter att awarden har tagits emot gäller följande:
kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
tacka och länka till den som nominerade dig
nominera sju andra bloggare och länka till dem
berätta sju intressanta saker om dig själv

Då utmärkelsen har cirkulerat i bokbloggvärlden ett tag, har många av mina favoriter redan fått den, men har försökt välja ut sådana som så vitt jag sett inte har fått den. Så, sju bloggar jag gillar:

Bokmalande skriver mycket om fantasy, men även andra böcker får plats.
Theresans är den bokblogg som jag följt längst. Vi har inte direkt samma smak när det gäller böcker, men det är alltid kul att läsa om de böcker hon läst, och kanske bli sugen på att läsa en bok jag i vanliga fall aldrig skulle ha funderat över.
Hyllan, som utöver recensioner även har bilder på annorlunda bokhyllor, vilket jag uppskattar, och intressanta citat.
Bokmalans liv och läsande blandar välskrivna recensioner (som den här) med andra bokrelaterade inlägg.
Min bokblogg läser (och lyssnar) på en salig blandning av böcker och har ett välutvecklat betygssystem.
Matildas läshörna en tjej som har välskrivna recensioner, särskilt med tanke på sin unga ålder och som verkar ha bra smak när det gäller böcker.
Arga bibliotekstanten är inte en bokblogg som så, utan en blogg om arbetet på ett bibliotek och alla underliga personer som hon träffar på. Otroligt underhållande.

Sju saker om mig:

1) En av de platser jag skulle vilja besöka är New Orléans, p.g.a. hur Anne Rice beskrivit platsen i sina vampyrböcker.
2) Jag bodde i Luleå från aug-07 till juni-08. Under den perioden lånade jag inte en enda bok, varken på univesitetsbiblioteket, eller stadsbiblioteket. Jag skaffade mig inte ens lånekort.
3) Jag har svårt för att lyssna på ljudböcker, blir i regel rastlös och vill hellre läsa själv.
4) En av de bästa känslor som finns är att komma hem och packa om de böcker man har köpt/lånat och bara stapla dem i en hög. Ju fler desto bättre.
5) Jag tror att min läsintresse kommer från mina föräldrar, som i perioder är storläsare (framför allt under sina semestrar dock). Dock delar vi inte riktigt boksmak, pappa läser främst thrillers, men även en del science fiction och mamma mycket historiska romaner, om faraonernas egypten eller romarriket, men även en del deckare.
6) Mitt läsande går mycket i perioder, och bland de perioder jag läser mest är tentaperioder, när jag egentligen borde plugga. Men hittills har jag lyckats klara alla tentor ändå.
7) Om jag av någon anledning åkte utomlands och bara fick ta med mig två böcker skulle det bli Jane Eyre (Charlotte Brontë) och Det ondas blommor (Charles Baudelaire).

tisdag 14 september 2010

The Blade Itself - Joe Abercrombie



Historien påminner mig om Richard Morgans The Steel Remains, vi får följa tre huvudkaraktärer som ingen av dem kan sägas vara något hjältematerial. Eller ens särskilt sympatiska. Vi har en bortskämd adelsslyngel, Jezel, som tränar inför en svärdsturnering men inte är så sugen på att ge upp sena kvällar och vindrickande för fäktningen skulle. En torterad krympling, Glokta, som blivit torterare och som befinner sig mitt i en bubblande gryta av politiskt ränksmideri, ett felsteg och det är han bara ytterligare ett namnlöst lik som flyter i kanalen. Och så har vi Logen Ninefingers, eller The Bloody Nine, barbarisk slagskämpe som flyr undan sin tidigare herre då denne helst ser honom död. Efter att ha skiljts ifrån sina vänner och kamrater beger han sig söderut, för att undslippa sina fiender och söka upp den magi, trollkarl, som har hört letar efter honom.

Det finns fördelar med upplägget att ha flera karaktärer vars perspektiv historien berättas ur. Handlingen förs framåt på ett annat sätt, och vi som läsare kan färdas över större geografiska avstånd än vad som annars vore möjligt. Men det innebär också att det blir något splittrat. Och det blir lätt att man har en karaktär man bryr sig lite mer om och som man skulle vilja läsa om hela tiden, medan man stör sig på att de andra får ta så stor plats. Och inte blir det bättre av att utöver de här tre karaktärerna, har vi bitvis ytterligare tre personer vars historia vi får följa.

Så bitvis är det segt. Jag bryr mig inte speciellt mycket om Jezel och om hur det går för honom i hans svärdsturnering. Glokta är desto mer intressant och Logen min favoritkaraktär. Men även om det är segt bitvis, så tar det sig emellanåt och blir riktigt spännande, när historien väl tillåts komma igång på allvar. Och jag gillar känslan i boken, den nattsvarta humorn, smutsigheten och det faktum att det inte finns några hjältar. Liksom Richard Morgan är språket grovt, men inte enligt mig på något dåligt sätt. Det passar historien, och det sätt på vilket den är skriven. Och jag ser fram emot att läsa nästa del, för jag vill verkligen veta hur det går med det här.

måndag 13 september 2010

September - oktoberläsning


Var på biblioteket i fredags. Skulle egentligen bara har tre böcker, men kom ut med åtta. Finns inte så mycket annat att göra när böckerna ropar från hyllan, "läs mig, läs mig!".
















Så, nu har jag nog att läsa ett tag, september och oktober i alla fall tror jag. Särskilt med tanke på att jag fått hem lite böcker jag beställt ifrån Bookdepository i veckorna. Väntar dock fortfarande på en bok...




fredag 10 september 2010

Storm Front - Jim Butcher



Harry Dresden är USA:s enda legitimerade trollkarl. Förutom egna uppdrag är han även konsult hos polisen och tillkallas när brott inträffat som har troliga övernaturliga inslag. När ett dubbelmord inträffar, två personer har fått sina hjärtan utslitna ur kroppen, kallas Harry in för att hjälpa till. Han blir personligt engagerad i fallet, och det blir extra viktigt för honom att hitta mördaren, då han själv blir misstänkt för morden. Samtidigt hjälper han en kvinna att leta efter sin försvunna man, vilket visar sig vara ett svårare och farligare uppdrag än vad det såg ut som från början.

Det tar lite tid för mig att komma in i boken, och de första hundra sidorna eller så upplever jag som något sega. Det är möjligt att det är att det här är första boken i en serie som gör det och att de efterföljande är bättre, då mindre energi behöver användas till att bekanta sig med huvudkaraktären. Och boken tar faktiskt bra fart efter de där sidorna, och blir riktigt spännande. Den påminner mig lite om Anita Blake-böckerna, med en huvudperson som kastas från den ena katastrofala situationen till den andra. Dock är det välavvägt och går aldrig till överdrift utan blir bara spännande. Harry är en sympatisk karaktär som jag blir nyfiken på att läsa mer om, och jag ser fram emot att ge mig i kast med nästa bok i serien.