Tidsresor och rymdresor

I korthet handlar The Shining Girls om en tidsresande seriemördare och de kvinnor som blir hans offer. Harper reser genom tiden och dras till de "skinande" kvinnorna som han drivs till att mörda. Kirby var ett av hans offer som överlevde, och hon försöker nu göra det hon kan för att hitta honom, vilket av förklarliga skäl inte är det lättaste.

Historien faller mig inte alls i smaken. Harper är en riktigt motbjudande karaktär som det tar emot att läsa om. Kirby är inte heller hon en särskilt sympatisk karaktär, och även om hennes besatthet över att hitta Harper är förstålig, så gör det inte att jag tycker om henne. Jag tycker inte heller att det är särskilt intressant att läsa om morden. Det positiva med boken var dock att historien flöt på ganska bra och den gick relativt fort att läsa.

I Ancillary Justice träffar vi Breq som för många år sedan var en del av något större, Justice of Toren, ett rymdskepp sammankopplat med ett gäng människokroppar vars "personlighet" hade raderats. Genom förräderi förändrades allt det, skeppet förstördes och endast en spillra överlevde ensam i en människokropp. Breq bestämde sig då för att söka hämnd och hens långa resa börjar nu närma sig sitt slut.

Jag gillade den här. Erövrarmentaliteten, komplexiteten i skeppsmedvetandet som är ett men samtidigt många, skeppen som blivit rörliga enheter och följer sina kaptener omkring. Breq som karaktär, rationaliteten som genomkorsas av något annat, en oförklarlig emapti. Det genomgripande användandet av kvinnliga pronomen som får mig att fundera över mitt eget förhållande till det, hur svårt att är att ändra på en föreställning om en person som jag från början trott vara ett kön men som visar sig vara ett annat. Frågan om läsupplevelse blivit annorlunda om "rätt" pronomen hade anlänts. Ser fram emot att läsa fortsättningen när den kommer.