torsdag 30 april 2015

Läst i april


40. Champion (Legend 3) - Marie Lu
41. En sekund i taget - Sofia Nordin
42. The Culling (The Torch Keeper 1) - Steven dos Santos (e-bok)
43. En dag - David Nicholls (e-bok)
44. Men inte om det gäller din dotter - Jan Guillou
45. Wolfhound Century (Wolfhound Century 1) - Peter Higgins
46. Gården - Simon Beckett
47. A Matter of Time vol 1 (A Matter of Time 1-2) - Mary Calmes (e-bok)
48. Ghosts of Manhattan (The Ghost 1) - George Mann
49. Han åt mitt hjärta - Viktor Algren
50. The Hundred Thousand Kingdoms (Inheritance 1) - N.K. Jemisin
51. Stars & Stripes (Cut & Run 6) - Abigail Roux (omläsning)

Bäst: Champion
Sämst: En dag

Totalt: 12 st
På svenska: 5 st
E-böcker: 3 st
Omläsningar: 1 st
Köpta böcker: 1 st (e-bok)
Biblioteksböcker: 6 st

Har varit en bra läsmånad överlag och hunnit med att läsa en hel del. Blivit ganska många biblioteksböcker, men även fått läst klart en bok som legat halvläst ganska länge (Wolfhound Century) och fått läst en del böcker på svenska, så den delen av nyårslöftet får väl sägas gått ganska bra. Hoppas att det fortsätter så här och även maj blir en bra läsmånad.

tisdag 28 april 2015

Böcker som gjorde mig besviken


Blå koral - gillade verkligen första delen i serien och såg fram emot att läsa den här. Men blev tyvärr besviken. Karaktärerna är helt enkelt för jobbiga för att jag ska stå ut med dem och jag har svårt att se några förmildrande drag. Saker jag kunde ha överseende med i första boken går inte att ignorera i den här. Kommer nog ändå att läsa sista boken i trilogin, när besvikelsen över den här har lagt sig något. Om inte annat så gillar jag att läsa om och minnas stora händelser under 1990-talet, vilket författaren i alla fall lyckas få med på ett (i det stora hela i alla fall) bra sätt.

Howard's End is on the Landing - en bok om läsning och böcker, kan det verkligen bli så fel? Tydligen. Mest känns det som en uppräkning av kända författare som hon har träffat och har en relation till i verkligheten. Det hon läser är inte min typ av böcker och det finns något som jag upplever som snobbighet här, som om att det endast är vissa typer av böcker som räknas. Kanske läser jag in för mycket i det, kanske inte.

All Our Yesterdays - idén lät så spännande, en flicka som reser tillbaka i tiden för att ha ihjäl en person och förhindra en hemsk framtid. Tyvärr är huvudpersonen en idiot och en lite "finare" människa än vi vanliga dödliga (vilket behöver utforskas om och om igen). Visst, var det du, men det blir en rätt tradig bok att läsa. Hade så mycket hellre velat läsa om alla andra gånger hon reste tillbaka i tiden och upptäckte alla sätt som inte funkade, än det här velandet fram och tillbaka. Och de andra versionerna av henne verkar ha varit betydligt tuffare och mindre veliga.

En dag - allvarligt talat förstår jag inte alls tjusningen med det här. En så fullständigt vidrig karaktär som överhuvudtaget inte förtjänar det som händer honom. Och en annan som är så velig och så inrutade i tvåsamhetsnormen, att bara kunna älska en gång i livet och att höjden av lycka är att få barn, att jag bara vill slå henne med något hårt i huvudet. Tack, men nej tack. Det faktum att jag kan förstå att det är svårt att värja sig för normer gör inte att det blir njutningsbart att läsa om.

måndag 27 april 2015

Man bör hålla sig på jorden


Det finns en anledning till att rymdresorna till månen upphörde. Detta till trots bestämmer sig NASA att det nu är dags för en till, för att få lite välbehövlig uppmärksamhet och tillskott av medel. Man bestämmer sig även för att det vore en bra idé att utlysa en tävling för ungdomar, tre vinnare får åka med och binder sig då även till att ställa upp på intervjuer och rapportera om sina upplevelser. Mia, Midori och Antoine blir uttagna att åka. Men när de närmar sig månen börjar problemen...

Jag är väl generellt ganska lättskrämd och skräckfilmer är inte alls min grej. En anings mörkrädd är jag också och övertygad om att skogen vid mitt föräldrar hem är bebodd av både det ena och det andra (köttätande rådjur, varulvar och lejon typ). Till saker som skrämmer mig räknas radioaktivitet och mutanter (de sistnämnda skapat av det förstnämnda, tänkt Metro 2033). Med det minne, så gav jag mig ändå på att läsa 172 Hours on the Moon, en ungdomsbok borde väl inte kunna vara så skrämmande?...

Det kan det tydligen visst. Att säga att boken gjorde mig mörkrädd (mer än vanligt då) är en underdrift. Känslan av panik som kommer krypande, att när saker börjar gå på tok veta att det inte finns någon hjälp att få utifrån. Känslan av ensamhet och utsatthet. Men det är riktigt bra och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken för jag ville veta hur det gick, om det trots allt fanns något hopp.

Biblioteksböcker



De biblioteksböcker jag har lånat det senaste och planerar att läsa (plus Hugh Howeys Wool som inte är med på bilden). Har verkligen kommit igång med bibliotekslån igen efter två år då jag inte satte min fot på ett bibliotek.

söndag 26 april 2015

Slated & Fractured - att få sina minnen raderade



Kylas minnen har blivit raderade och hon har fått börja om på nytt med allt. Ett nytt namn, en ny familj och ett nytt liv, utan någon aning om vem hon var tidigare. Men något är inte som det ska, ekon av den hon varit tidigare verkar finnas kvar, vilket är en omöjlighet. Och frågan är vad som hände egentligen, vad gjorde hon för hemskt för att bli betecknad som terrorist och få sina minnen raderade?

Jag gillade det här, framför allt första boken. Kyla är en intressant karaktär, hon skiljer ut sig från de andra personerna som blivit "slated", hon är för allvarlig och lägger märke till saker på ett annat sätt. Idén med ungdomsbrottslingar som får en ny chans genom att få sina minnen raderade är spännande och uppbyggnaden av det kontrollerande samhället känns genomtänkt. Den "obligatoriska kärlekshistorian" drar ner det hela lite, första boken stör det mig inte så mycket men andra boken påverkar det Kylas beteende på ett sådant sätt att jag tycker om henne mindre. Första boken tyckte jag bättre om, andra boken hade sina bra stunder men det blev för mycket med beskrivningar om vilken speciell person Kyla är, en så mycket bättre människa än alla andra, att det störde mig. Ser ändå fram emot att läsa sista delen i serien och se vad som händer.