torsdag 31 maj 2012

Läst i maj


Reaper's Gale - Steven Erikson
Rör mig inte! - Tahereh Mafi
I Am Not A Serial Killer - Dan Wells

Bäst:
Rör mig inte!

Totalt:
3 st

På engelska:
2 st

Blivit dåligt med läsning den här månaden också på grund av tidsbrist, heltidspraktik plus heltidsstudier lämnar inte mycket tid för annat. Läst tre bra böcker i alla fall, och ser fram emot mitten av juni när pluggande är slut och jag kan ägna kvällar och helger åt att läsa istället för att plugga.

I Am Not A Serial Killer - minirecension


John Wayne Cleaver har inte bara samma namn som en seriemördare och besatt av dem, utan delar också flera drag med dem. För att inte gå samma öde till mötes, har han satt upp ett antal regler att hålla sig efter, för att hålla sin mörkare natur i skick. Men saker och ting ändras när en man hittas mördad på en bakgata i den lugna småstad där han bor.

Kort sagt så är det här berättelsen om en ung Dexter. Likheterna är uppenbara, men det finns vissa skillnader, framför allt i att John trots allt verkar vara mer "mänsklig" och har bättre självkontroll. Det är fascinerande och spännande läsning och Dan Wells lyckas väl med att beskriva Johns sätt att tänka och på vilket sätt han är annorlunda än sin omgivning. Möjligen känns boken något för kort och John något för ung ibland, det finns trots allt en hel del fördelar med vuxna karaktärer. Ser hur som helst fram emot att läsa de efterföljande delarna i serien och är glad att jag hörde talas om böckerna hos Anna (Boktycke).

tisdag 29 maj 2012

Rör mig inte - minirecension


Juliett är inlåst på mentalsjukhus då hennes beröring är dödlig. Ensam och isolerad drömmer hon sig bort medan världen faller i bitar utanför, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färger. Så en dag får hon en cellkamrat och allt ställs på sin ända.

Väldigt bra bok, älskade språket och hur målande det var, gillade även sättet att skriva med överstrukna meningar. Gillade Juliette som karaktär och historien som helthet, men det känns ändå som om det saknas något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Slutet var jag inte överdrivet förtjust i då det gjorde att historien inte längre kändes lika orginell och Juliette mest blev en kopia av Marie (Rouge) ur X-men. Ska bli spännande att läsa fortsättningen så småningom, och skulle ändå säga att boken är en av de bäst jag läst i år även om den inte nådde riktigt ända fram.

söndag 20 maj 2012

Londonbesök och bokinköp





Varit iväg till London en sväng. Blev en hel del kulturella saker, tre museumbesök (British, Sciense & Soane), en del turistande och lite bokshoppande. Besökt tre bokhandlar, Waterstones, Forbidden Planet samt Skoob books, men köpte endast böcker i de två förstnämnda, hade inte riktigt orken att leta igenom utbudet på tredje (second hand butik).

Från Waterstones:













En zombiebok, en bok om en druid, en alternativhistoria/vampyrbok och en mörk fantasybok.

Från Forbidden Planet:













Två alternativhistorier i vilka romarriekt aldrig föll, en framtidshistoria och ett udda kort, fantasy, som jag inte hört talas om innan men blev nyfiken på.

söndag 6 maj 2012

Reaper's Gale - ett sönderfallande imperium, en armé utan tillhörighet och ett finansiellt geni iklädd filt


Reaper's Gale, sjunde boken i Steven Eriksons fantasyserie, fortsätter direkt efter föregående bok, samtidigt som den knyter ihop den övergripande historien med den tillsynes fristående historien i femte boken. Vi möter ett imperium i sönderfall, som slås sönder av dels ekonomisk instabilitet, dels korruption och dels yttre fiender. En bannlyst armé som hittat en ny fiende att slås mot samt ett finansiellt geni som gör vad han kan för att kasta still land djupare in i kris. Efter ett välbehövligt uppehåll, så var det åter spännande att få stifta bekantskap med Eriksons skapelse, även om det bitvis blir något segt, liksom i tidigare böcker. En bok på 1200 sidor tappar lätt i tempo, och det händer på något ställe. Dock funkar det här som en av de bättre, och för det mesta flyter historien på i lagom tempo. Erikson är minst sagt inte speciellt snäll mot sina karaktärer, de får gå igenom mycket och historien är bitvis väldigt svart. Tragiska händelser och dödsfall avlöser varandra. Dock finns det samtidigt en nattsvart humor i boken, och något som jag, möjligen felaktigt, tolkar in som kritik mot dels vårt monetära system och dels smalhetsen (bland kvinnor). Helt klart en läsvärd bok, och det ska bli spännande att läsa fortsättningen, även om det blir allt svårare att hålla isär karaktärer och minnas vad som hänt med dem i tidigare böcker.

fredag 4 maj 2012

Att dela in böcker efter vilket kön som borde läsa dem


Jag har en vän som gillar fantasy och som ibland brukar fråga mig om boktips. I och med att han är kille, så finns det vissa böcker jag inte skulle tipsa honom om såsom:
- Hungerspelstrilogin
- Cirkeln
- Udda verklighet
- Sunshine
endast av den enkla anledning att han är kille. Och ovanstående (i min värld) är "tjejböcker". För att huvudpersonen i dem råkar vara tjej. Vilket, om man tänker efter, är idiotiskt. Det är ju inte som så att jag vägrar läsa en bok för att huvudpersonen är kille.

Jag har läst det någonstans/möjligen på flera ställen, om att man pratar om att barnfilmer/böcker måste ha åtminstone en kille i huvudrollen för att tilltala båda könen. Detsamma gäller inte för tjejer, det krävs ingen tjej i huvudrollen för att tilltala tjejer, de klarar uppenbarligen av att identifiera sig med killar. Men tvärtom är omöjligt.

Jag vet inte om det har att göra med det faktum att man (med vilket jag syftar på samhället i stort) tenderar att nedvärdera egenskaper som förknippas med kvinnlighet, såsom känslosamhet, behovet av närhet, mjukhet, snällhet, svaghet eller om killar av någon oklar biologisk anledning saknar möjlighet att identifiera sig med någon av kvinnligt kön.

Likaså så gör jag mig skyldig till ett visst omotiverat förakt för en viss genrer, som är "typsiskt" kvinnlig: paranormal romance. Sådant där kärlekstrams är inget för mig. Och inte heller är det något som jag skulle kunna tänka mig att en kille någonsin skulle få för sig att läsa. Om man nu inte skulle vara råka vara lite "feminin" av sig (=bög). Så jag sätter mig på mina höga hästar, och ser mig som lite bättre för att jag inte gillar sådant dravel, utan istället läser "riktig" fantasy, Erikson, Abercrombie, Rothfuss, Martin. Som att det på något vis skulle göra mig bättre. Jag dömer ut en hel genre på mina egna fördomar och eventuella killar som eventuellt läser och faktiskt gillar det, som omanliga.

Kontentan av det hela, är för min del att jag ska sluta nedvärdera och döma ut genrer med hänsyn till om jag tycker de är kvinnliga eller manliga och likaså sluta förutsätta att min vän saknar möjlighet att identifiera sig med någon av kvinnligt kön bara för att han råkar var man.