Boktjuven - Markus Zusak

Döden har en historia att berättar. Den utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, och vi får följa Liesel Meminger, som flyttar till en fosterfamilj, och hennes liv där, mitt under brinnande krig, fattigdom, vänskap, judevandringar och bombningar.

Jag har i regel svårt för böcker om andra världskriget, eftersom det ofta blir för jobbigt, för hemskt, för verkligt. Men det här funkar för mig, trots att det är hemskt. Och det är intressant att läsa en bok som utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, och handlar om "vanliga" människor där, och deras lidande under bombningarna. Det är så lätt att se världen i svart och vitt, och Tyskland som det onda, utan att se att det inte är så enkelt, historien och verkligheten är mer mångfacetterad än så.

Sättet att berätta, med döden som berättar historien om Liesel med insprängda delar om sitt eget jobb, sin vardag under perioden, funkar riktigt bra. Det ger en viss distans, vilket behövs när det blir för hemskt, för att jag ska orka läsa vidare.

Jag förstår verkligen att boken har hyllats, och är väldigt glad att jag såg till att läsa klart den, efter att jag fastnade mitt i den ett bra tag.

The machine has been built. All that remains is to set it in motion.

The Escapement är tredje och avslutande delen i K.J. Parkers The Engineer trilogy, i vilken vi till sist ska få svar på frågan, om den landsförvisade ingenjören genom sin komplicerade plan, till sist ska få komma hem. Till skillnad från de två andra böckerna känns det som om här hela tiden hålls ett hyfsat tempo, även om det liksom tidigare böcker är mycket prat och reflekterande.

Karaktärerna har bättrat sig något från förra boken, och känns inte längre lika hemska (=onda), utan jag har större förståelse för dem. Och genom hela serien, men framför allt i sista boken, löper känslan av att karaktärerna är väldigt mänskliga, men fast i sin tid och sina sociala konventioner, utan möjlighet att bryta sig loss. Och det är någonstans där vi landar i slutet, det blir inget episkt avslut, för det är inte den typen av historia, men ett avslut får vi.

Jag gillar Parkers sätt att skriva, även om det bitvis kan bli lite för tekniskt och för många detaljer på saker jag inte förstår och har svårt att föreställa mig. Jag gillar inte alltid de karaktärer författaren presenterar och låter utvecklas, men jag vill ändå veta vad som händer med dem och vill läsa vidare. Serien och historien i sig håller som sagt inte det högsta tempot, men den är ändå klart underhållande att läsa.

Del ett
Del två

The Night Watch - Sarah Waters

London, 1947, två år efter krigsslutet. Här vandrar Kay rastlöst omkring i manskläder, Helen och Viv arbetar i en datingservice och bär vardera på hemligheter som de inte vågar delar med den andre och Duncan försöker leva sitt liv, om än oförmögen att släppa det förflutna.

Vi får följa dem från 1947 och bakåt i tiden, först till 1944 och sedan längre tillbaka, till hur allting började, 1941. Bit för bit rullas deras historier upp och saker som man undrar över 1947 får sin förklaring senare, i de tidigare åren.

Tempot är inte speciellt högt och det är inte direkt spännande. Men miljöerna är fascinerande och det känns som ett sant tidsdokument, som en liten bit historia förpackade i en skönlitterär form. Karaktärerna Helen och Viv tycker jag är mest irriterande och stör mig på, Kay och Duncan är däremot intressantare. Berättarsättat, att hoppa bakåt i den fungerar väl, men känner efteråt att jag skulle vilja gå tillbaka och läsa början av boken igen, för att förstå vad jag inte förstod när jag läste det första gången.

Twelve - Jasper Kent

Ryssland, 1812. Napoleon marscherar med sin armé mot Moskva. Stad efter stad har fallit, och frågan är om det finns något som kan hindra honom från att ta Moskva. Aleksei Ivanovich Danilov och hans tre kompanjoner är sabotörer och gör vad de kan för att stoppa den frammarscherande armén. De ingår en allians med tolv män ifrån söder, som säger sig kunna vara till stor hjälp. De verkar vara duktiga på det de gör, kanske för duktiga. Sedan är det det konstiga ryktet som följer i deras spår, om en underlig pest som drabbar städerna där de far fram, det faktum att de försvinner under dagtid och bara visar sig på natten och deras grymhet och blödtörst. Men det händer även saker på ett lägre plan. Aleksei, gift sedan många år, inleder en relation med en prostituerad, Dominikiia, han träffar på en bordell i Moskva och hon får stor betydelse för hans fortsatta handlande.

Det har tagit mig lång tid att läsa den här boken. Det var inte alls den typ av historia som jag trodde det skulle vara, det handlar väldigt lite om att faktiskt jaga efter vampyrerna, och mer om Aleksei, hans relation med Dominikiia och med sina tre kompanjoner. Det är för all del inte segt, men det känns ändå lite så att läsa. Aleksei är inte särskilt intressant som karaktär, hans hat mot dessa varelser känns inte äkta, det finns ingen klar motivation bakom. Romantiserandet av en prostituerad bara slemmigt. Bitvis glimrar det till, men det håller inte i sig, tyvärr.

Devices and Desires - K.J. Parker

En ingenjör döms till döden efter att ha brutit emot skråreglerna. Han lyckas dock fly innan domen kan verkställas, men lämnar kvar sin hustru och dotter i staden. Tvingad till exil, möter han på sin vandring resterna eremianska armén, som nyligen lidit nederlag mot hans landsmän, mycket p.g.a. deras avancerade krigsmaskiner. Han slår följe med dem och erbjuder sig att bygga dem egna krigsmaskiner, till synes en handling som ska hjälpa dem, men i själva verket del i hans plan att ta hämnd, en komplicerad mekanism som kommer att kräva andras blod.

Vi får följa ingenjören, ett antal andra personer i hans nya hemvist Eremia, härskaren i grannlandet Vadani, förut deras bittra fiender, men som de nyligen slutit fred med. Vi får även följa den politiska utvecklingen i ingenjörens hemstad, de följdverkningar hans flykt för där och hur de sprider sig.

Bitvis är det en rätt bra bok, med ett speciellt sätt att berätta och väldigt välskrivet. Bitvis är det dock rätt så segt. Det är mycket utläggningar som inte på något sätt för historien framåt, mycket meningslösheter, som visserligen bidrar till att förmedla stämningar och känslor för hur deras värld ser ut och människorna i dem, men som i sig inte är speciellt spännande. Mycket teknikaliteter, förklaringar om hur den och den maskinen fungerar, toleranser och tillverkningsprocesser, utläggningar om jakt, beskrivningar av gamla minnen och på det en massa miljöbeskrivningar. 700 sidor är långt att läsa, även om det är mycket som man kan skumma igenom. Men som sagt, det är en väldigt, väldigt välskriven bok.

Historien i sig är väl bitvis ganska förutsägbar, när det gäller vad som ska ske. Det är dock inte det som är behållning, istället är det mycket motiven bakom handlingarna, och frågan om vad som ska hända sedan med våra karaktärer, som är den stora frågan och det som gör det intressant. Mycket lämnas obesvarat och kommer väl lösas i senare böcker, vilket gör att jag vill läsa fortsättningen, trots att jag bitvis upplevde boken som seg, och misstänker att det kommer vara likadant med efterföljande böcker i serien.

World War Z: An Oral History of the Zombie War - Max Brooks

Mänskligheten har vunnit kriget mot zombierna och världen är säker återigen, mer eller mindre i alla fall. Vår berättare har på uppdrag av FN intervjuat ett antal ögonvittnen, för att dokumentera händelserna. Men då mycket av det han skrev inte kom med i den officiella rapporten, väljer han istället att publicera det hela som en bok, för att föra fram allas sidor, och känslor, runt händelserna. Vi får således genom ögonvittnesskildringar följa kriget mot zombierna och ur det utvecklas. Från de första utbrotten, tills spridningen över världen, nederlag, kraftsamlingar och till sist seger. Vittnesmålen kommer från alla samhällsskikt och typer av människor, soldater på hög och låg nivå, smugglare, civilister, läkare m.fl. Det är inte en fullständig, detaljerad rapport av hela händelseförloppet, många frågor lämnas obesvarade. Men likväl så ger det en bra heltäckande bild av händelseförloppet.

Sättet boken är skriven på, intervjuerna och de intervjuades berättelser skänker en autencitet åt berättelsen. Det känns som om det här är på riktigt, det kunde ha hänt. Händelseförloppet känns trovärdigt (möjligen bortsett ifrån zombieaspekten då kanske), hur länderna hanterar utmaningen och människors reaktioner. Människors reaktioner, desperation, sorg, ilska, hopplöshet. Vad vi människor är kapabla till, när det gäller att överleva. Eller bara en sådan sak som att försöka göra sig en hacka på katastrofen. Tidsmässigt utspelar det sig inom en ganska snar framtid, det finns många refernser till relativt nutida händelser, men någon klar tidsangivelse ges inte, utan det ligger öppet för läsaren att tolka.

Det är riktigt bra skrivet, spännande från sida ett. Trots hopppandet mellan en massa olika människor, känns berättelsen inte splittrad, det finns en röd tråd ändå genom berättande och övergångarna mellan olika berättelser och kopplingarna mellan dem fungerar utmärkt. Språket kan bitvis bli ganska tekniskt, och det finns en hel del fotnoter med förklaringar till olika ord/uttryck vilket skänker ytterligare autencitet åt berättelsen. En riktigt bra bok är det och jag skänker en tacksam tanke åt Feuerzeug som var den som gjorde mig uppmärksam på boken först.

The Heroes - Joe Abercrombie

Det är krig i norr. På ena sidan har vi männen från norr, ledda av Black Dow, med ett rykte lika svart som sitt namn. På andra sidan Unionen, i kungens frånvaro ledda av Lord Marshal Kroy. Det hela har dragit ut på tiden, inga riktigt ordentliga strider har stått hittills, men nu önskar krafter på båda sidorna göra slut på väntan. Det drar ihop sig till ett avgörande.

Bremer dan Gorst som fallit i onåd hos kungen och det styrande rådet drömmer om att återupprätta ära och heder på slagfältet. Han bryr sig inte nämnvärt om vem som dör på kuppen, även om det skulle råka bli han själv.

Calder, känd för sin feghet, skarpa tunga och lögner, minns sin fars glansdagar som kung över Norden och drömmer om att återta den makten som tagits ifrån hans familj. Men mest av allt vill han förbli vid liv och skyr inga medel för att få som han vill. Så länge han slipper slåss.

Curden Craw, ärrad krigshjälte med alltför många krig bakom sig och likaså begravda kamrater. Med ett dåligt och trötta leder funderar han på om det inte är drags att gå i pension. Om han överlever det här vill säga.

Three Men. One Battle. No Heroes.

Jag har längtat efter den här boken och hade stora förväntningar på den. Som den mer än väl förmådde uppfylla. Det här är blodigt, våldsamt, cyniskt, humoristiskt, precis som jag vill ha det. Det hela är skickligt berättat, trots att boken utspelar sig under en tidsperiod på ett fåtal dar så känns det som en mycket längre period. Det händer mycket, trots det faktum att mycket av boken inte fokuserar på själva slagen utan allt runtomkring, karaktärernas historia och vad som händer dem, intriger i lägren etc. För att citera Curden Craw:

"In Craw's experience, and he'd plenty, wars were made from ninety-nine parts boredom, usually in the cold and damp, hungry and ill, often hauling a great weight of metal up a hill, to one part arse-opening terror." (s. 47)

Det är bra skrivet, speciellt ett kapitel stod ut för mig p.g.a. sättet det berättar på, i varje stycke får vi följa en ny karaktär som i slutet av sitt stycke dör, varefter vi får följa den som bragte honom om livet. Det förmår föra berättelsen framåt på ett bra sätt, samtidigt som vi rör oss mellan de två lägren och deras soldater och även över från ett ställe till ett annat geografiskt.

Abercrombie är skicklig på att skapa karaktärer och beskriva dem på ett sådant sätt att de blir verkliga, med egna känslor, tankar och drömmar, på några få rader. Det är ett gediget antal karaktärer vi möter, vissa får bara några sidor medan andra (liksom de tre tidigare beskriva männen) återkommer oftare. En favorit av dem är Corporal Tunny:

""Couldn't say for sure. But I hear he's a hell of a fighter".

"Ain't that a good thing in a soldier?"

"Bloody hell, no! Take it from me, who's lived through more than one melee, wars are hard enough work without people fighting in the middle of 'em."" (s.58)

"Corporal Tunny had long ago aquired a reputation as the fiercest sleeper in his Majesty's army. He could sleep on anything, in any situation and wake in an instant ready for action or, better still, to avoid it" (s.207)

(Så vill jag också kunna göra, sova mig igenom vad som helst. Aldrig mer ligga och vrida och vända sig halva natten innan man somnar. Känns dock inte som att det riktigt är värt att bli soldat för det bara).

I övrigt så finns det bara ett par saker att säga. JAG VILL HA MER! NU! Förstår inte hur jag ska stå ut tills nästa bok släpps, nu det nu blir. (Får bli en omläsning nån gång i den närmaste framtiden, av resten av böckerna). Vidare så tvivlar jag på att en svenska författare hade döpt en stad till Ollensand. Något jag småfnissar åt, trots att jag inte tror det är menat så. Och till sist, en referens till Justin Timberlake (låten Cry me a river), som jag inte vet är medveten eller omedveten:

""And if I get shot...weep for me."

"A river. "" (s.286)

Before They Are Hanged - Joe Abercrombie

Del två i serien The First Law (skrivit om första delen här). Återigen är historien uppsplittrad i olika miljöer och delhistorier och återges i olika personers perspektiv. Vi har dels en belägring i södern, ett krig i norr och en resa till världens ände (åt väster). Karaktärerna känns igen från förra boken, vi får följa dem igen och lära känna dem närmare och följa deras utveckling. Och några som kändes mer som bikaraktärer i förra boken får här en mer framträdande roll. Dock gör upplägget att historien bitvis känns lite splittrad och vissa delar känns bara som transportsträckor eftersom vissa av karaktärerna ligger mig varmare om hjärtat än andra, och deras historia såldes blir intressantare. Och det blir bitvis rätt så segt. Speciellt in början är det inte så mycket som händer, det är lite prat här, lite organisering där och lite vandrande. Men det tar sig.

Det som Abercrombie gör bra att han tar det förväntade och vänder på det. När jag förväntar mig att historien ska gå på ett visst sätt, visar det sig att det inte alls stämmer. Inget är givet på förhand och det känns uppfriskande. Och det här är långt ifrån någon solskenshistoria, döden känns här lika meningslös som den gör i verkliga livet, det finns ingen ärofylld död och det som sker är på intet sätt ödesbestämt. Och bakom allt finns större, ett bakomliggande schema som sträcker sig långt tillbaka i tiden och som man anar, men ännu inte ser vad det är. Konspirationer som antyds men inte mycket mer. Ska verkligen bli intressant att se var historien tar vägen i sista boken och hur det hela knyts ihop.

Tenaka skuggprinsen - David Gemmell

Del två i Legender från Drenai även om delarna i sig är fristående och ska kunna läsas i vilken ordning som helst. Boken utspelar sig några decennier efter första boken, Belägringen. Efter att halvblodet (nadir/drenaier) Tenaka Khans hustru dör, bestämmer han sig för att döda Ceska, tyrannen som styr i Drenai med hjälp av sin armé av foglingar, människor korsade med djur. Han påbörjar sin resa ensam, men omges snart av människor som liksom han själv vill se landet befriat från Ceska skräckvälde. Den armé han sakta börjar samla ihop är dock inte tillräcklig, utan han måste vända sig till nadierna, drenaiernas svurna fiender...

Många moment känns igen från första boken, de osannolika, plötsliga förälskelserna, hopplösheten i en överväldigande motståndare, en samling gamla, ärrade hjältar och en stoisk envishet att ge sig även när allt hopp är ute. Den är bra berättade, med sympatiska karaktärer som även om de tillhör den goda sidan är långt ifrån felfria människor. De som är onda saknar dock försonande karaktärsdrag och ses som helt igenom onda, och verkar inte drivas av något annat än att orsaka lidande för människor. Men jag saknar något från första boken, historien suger inte riktigt tag i mig som första boken gjorde utan jag känner mig distanserad genom hela boken. Det är dock ingen dålig bok, även om det som fantasy sett inte innehåller några direkta överraskningar.