Banquet for the Damned - Adam L G Nevill

Dante har blivit inbjuden St Andrews i Skottland av en av sina stora idoler, Professor Eliot Coldwell, som skrivit en bok som kommit att fungera som en stor inspirationskälla för honom. Han åker dit med sin vän, och tillika bandkollega, Tom, för att hjälpa Eliot i hans arbete med en ny bok och få inspiration till att skriva musik till ett nytt album. Väl där visar sig saker dock inte bli riktigt som han tänkt sig. Till St Andrews kommer också Hart, som spenderat sitt liv med att åka runt i världen och undersöka "night terrors", epidemier av mardrömmar som drabbar delar av befolkningen och sägs härröra från häxors och trollkarlas aktiviteter med demoner. Väl där, får han snabbt kontakt med ungdomar som säger sig ha hemska drömmar. Men något verkar pågå, för hans intervjuobjekt försvinner oförklarligt.

Jag hade av någon anledning fått för mig att den här boken handlar om vampyrer, oklart varför. Men det gör den alltså inte. Jag var inte alls imponerad av boken från början, och tyckte den var svår att komma in i. Men efter att ha läst ett par kapitel så släppte det, och började blir rätt bra. Jag gillar språket, sättet den är skriven på och att historien känns möjlig, från omvärldens och de inblandades skepsis till det som pågår, till de övernaturliga inslagen, och beskrivningen av miljön. Och det är skönt att till sist har betat av den sista boken i årets läsprojekt.

Nightlife - Rob Thurman

Cal Leandros har alltid vetat att han är annorlunda, ett monster. Eller i alla fall till hälften. Hans fars släkt består av monster, rakt tagna ur en mardröm. Sedan han var tonåring så har Cal varit på flykt undan sin fars släkte tillsammans med sin bror, Niko. Cal tvivlar ibland på sin mänsklighet, men Niko tvivlar aldrig på honom och är hans fasta punkt i tillvaron. Men de kan inte fly för alltid, och frågan är vad som kommer hända med Cal då, vad för djävulska planer monstren har för honom.

Vad jag gillade med boken: De övernaturliga varelserna, mytologin runt dem, bikaraktärerna. Det är intressant och spännande att läsa om de olika varelserna och Thurmans tolkning av välkända varelser. Det faktum att de alltid funnits och att de finns mitt ibland vanliga människor, utan att bli upptäckta. Och bikaraktärerna är spännande, en synsk flicka med en egen agenda och en bilförsäljare som visar sig vara så mycket mer än ytan påskiner.

Vad jag gillade mindre med boken: Niko. Jag förstår honom inte, vilket kan ha att göra med att vi endast ser honom genom Cals ögon. Och Cal i det närmaste helgonförklarar sin bror, vilket inte ger mig så mycket. Jag vill veta varför Niko väljer att göra som han gör, för mig är syskonkärlek inte tillräckligt som motivation. Eller, det kanske hade varit tillräckligt, om jag förstått varför honom bättre och fått ana något av hans personlighet. Nu känns han mest som en blank vägg, alltför perfekt och onåbar för att vara intressant.

Boken erbjuder en underhållande läsning, men jag saknar djup i Nikos karaktär, vilket drar ner det för min del.

Alla själars natt, eller konsten att förstöra en spännande berättelse med en mesig kärklekshistoria

Det börja bra. Diana Bishops jobbar som vetenskapshistoriker och befinner sig i Oxford där hon undersöker gamla alkemistiska skrifter. Genom en slump beställer hon upp ett förhäxat manuskript, vilket gör att alla väsen (vampyrer, häxor och demoner) får upp ögonen för henne, då många tidigare försökt få tag i det utan att lyckas. Diana har förträngt sitt häxarv ända sedan hennes föräldrar dog när hon var liten, men nu händer saker i hennes liv som gör att hon inte längre kan förneka sitt arv. Bl.a. så träder vampyren Matthew Clairmont in på scenen, en gammal vampyr som försökt få tag i skriften länge. Först verkar hans intresse för henne enbart handla om den men snart blir det uppenbart att det kanske inte är hela förklaringen. Samtidigt blir andra allt mer desperata och hotfulla för att få tag i skriften, för alla andra...

Det här skulle kunna vara en bra bok. Om kärlekshistorien tonades ner och man istället la krutet på berättelsen, de andra fascinerande personerna och alla väsens utveckling och liv och egenskaper. Istället väljer man att fokusera på Matthew och Diana, vilket i mitt tycker är ett stort misstag. Matthew är en övergammal, överbeskyddande, nedlåtande, arrogant, överjordiskt vacker tölp. Jag önskar han kunde gå och dö och lämna över rodret till någon intressantare. Varför Diana bryr sig om honom övergår mitt förstånd. Jag förstår inte varför man skulle vilja ha någon som säger åt en vad man ska göra hela tiden, är överbeskyddande, undanhåller en viktig information, tvingar en att göra saker man inte vill, och beter sig som om man är mindre vetande och skör som en såpbubbla. Å andra sidan är Diana inte heller direkt någon karaktär jag gillar. Hon viker ner sig alltför lätt för Matthews vilja, beter sig som om han är viktigare än allt annat, inklusive hennes mosters (och mosters partners) liv, och alla andra varelser runt omkring dem, beter sig idiotiskt i vissa sammanhang och talar ofta innan hon tänker. Matthew kanske kan ursäktas med att han trots allt är gammal och uppväxt i en annan tid, Diana kan det å andra sidan inte. Och sedan allt moraliserande kring sex, att det måste vara "magiskt" och "speciellt" kan vi inte bara skippa det? Kan ni inte bara gå iväg och ha sex mellan några kapitel, så vi får det avklarat och jag slipper läsa om det. Vidare känns språket stappligt, men jag vet inte om det beror på boken eller översättningen, som i vissa fall är direkt undermålig. Jag ser det som ett dåligt tecken, jag brukar sällan lägga märke till sådana saker, men här finns meningar som är direkt obegripliga om man läser dem (dock går det vissa sig till vad man vill ha sagt). Men kanske är det bara jag som är ovanligt uppmärksam.

Trots att jag bitvis blir så arg på Matthews och Dianas beteenden att jag vill slänga boken i väggen (alternativt elda upp den), så har jag svårt att lägga den ifrån mig. Det är för det mesta spännande (utom ett stycke i mitten där inget händer och de bara pratar typ), världens som målas upp, där människor lever ovetande sida vid sida med väseenden är fascinerande. Demonerna och deras drag känns uppfriskande, kanske för att de inte känns lika väletablerade som häxor och demoner. Sista delen av boken är den del som är mest spännande och då slutar jag till och med störa mig alltför mycket på kärleksparet. Från början var jag inställd på att jag inte ville läsa någon eventuell fortsättning, men nu måste jag nog det, för jag vill trots allt veta hur det gå. Även om det säkert inte kommer vara bra för mitt blodtryck.

Blood Price - Tanya Huff

Efter att ha slutat som polis jobbar Vicki Nelson numera som privatdetektiv. Men efter att ha blivit första person på en brottsplats där ett brutalt mord har skett, blir hon återigen involverad i något som främst kan betecknas som polisarbete. Om det inte var för att mordet, och efterföljande liknande mord verkar ha utförts av någon som är mer än mänsklig. Tidningarna skriker vampyr, och även om Vicki först avfärdar det hela som absurt, börjar hon fundera.

Henry Fitzroy, oäkta son till Henry VIII och femhundraårig vampyr, misstänker att morden begåtts av någon annan av hans sort. Han inser att han måste se till att de upphör, även om den moderna människan inte tror på vampyrer, så krävs det inte mycket för att ändra på den saken, och för människor att komma springande med facklor och pålar i händerna. Så för sin egen säkerhets skull är det bäst att han hittar mördaren, och det fort.

Det här är en helt okej bok, som inte lämnar mer än ett något ljummet intryck. Karaktärerna är intressanta, även om jag inte riktigt känner att jag kommer dem inpå livet. Det saknas något i boken, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Annars är det skönt att läsa om en hjältinna, som inte är helt igenom stark, utan har sina svagheter, både i form av personlighetsdrag och fysiska svagheter. Och en vampyr som även om han är starkare och snabbare än en människa, fortfarande på något vis är mänsklig och långt ifrån odödlig. Det är möjligt att jag kommer läsa de efterföljande delarna, men de står inte högst på min lista. Men ett trevligt tidsfördriv har det ändå varit.

Storm Front - Jim Butcher

Harry Dresden är USA:s enda legitimerade trollkarl. Förutom egna uppdrag är han även konsult hos polisen och tillkallas när brott inträffat som har troliga övernaturliga inslag. När ett dubbelmord inträffar, två personer har fått sina hjärtan utslitna ur kroppen, kallas Harry in för att hjälpa till. Han blir personligt engagerad i fallet, och det blir extra viktigt för honom att hitta mördaren, då han själv blir misstänkt för morden. Samtidigt hjälper han en kvinna att leta efter sin försvunna man, vilket visar sig vara ett svårare och farligare uppdrag än vad det såg ut som från början.

Det tar lite tid för mig att komma in i boken, och de första hundra sidorna eller så upplever jag som något sega. Det är möjligt att det är att det här är första boken i en serie som gör det och att de efterföljande är bättre, då mindre energi behöver användas till att bekanta sig med huvudkaraktären. Och boken tar faktiskt bra fart efter de där sidorna, och blir riktigt spännande. Den påminner mig lite om Anita Blake-böckerna, med en huvudperson som kastas från den ena katastrofala situationen till den andra. Dock är det välavvägt och går aldrig till överdrift utan blir bara spännande. Harry är en sympatisk karaktär som jag blir nyfiken på att läsa mer om, och jag ser fram emot att ge mig i kast med nästa bok i serien.