Svensk postapokalyps. Ett sönderfallet samhälle, människospillrorna som hankar sig fram efter katastrofen. En karg skärgårdsmiljö, matbrist, det värsta av den mänskliga naturen. Ljusglimtarna är få och hoppet om något bättre ytterst tillfälligt, de flesta karaktärer obehagliga. Fascinationen i styrkan i överlevnadsinstinkten, trots allt. Jag gillar det, trots hemskheten och mörkret.
Ethan bor i en småstad i södern. En stad där inget någonsin ändras och han längtar bort. Men han har en återkommande dröm om en mörkhårig flicka, som en dag visar sig vara verklig. En ny tjej, Lena, börjar i hans klass och han dras till henne. Men i en småstad där alla har sina bestämda roller passar hon inte in, och det hjälper inte att hon bor hos sin morbror, en enstöring som ingen har sett utanför huset på många år. Lena har dock större problem än att bara inte passa in. Hon kommer från en familj av magiker, och på sin 16-årsdag avgörs hennes öde, hon blir ljus- eller mörkmagiker, och det finns inget hon kan göra för att ändra på det.
Gillar det här, gillar Ethan, att han inte ger upp utan fortsätter kämpa och hoppas trots att allt ser hopplöst ut. Gillar även Lena och Ethans kompis Link, som är trogen och lojal och fortsätter vara hans vän trots att resten av skolan är emot dem och Ethan mer har ögonen för Lena än sin bästa vän. Gillar mystiken, att vi får veta saker bit för bit och att mycket är oklart, alla har hemligheter. Beskrivningen av småstadsinstängdheten är välgjord, och bidrar till att göra historien intressant, även om jag är glad att jag inte bor där själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar