Nattvakt - Kit Whitfield

När 99 % av befolkningen är monster och du själv är normal, är det du som blir monstret.

Lola lever i en värld där större delen av befolkningen är varulvar, s.k. lykanter. Själv är hon en "nolla", en icke-varulv, vilket isolerar henne från sin familj och större delen av samhället. Hon jobbar på Arla, en myndighet där alla som henne, alla nollor, är anställda. När alla andra förvandlas under till varulvar under månnätterna (då alla "normala" människor förvandlas till varulvar), är det deras uppgift att hålla koll uppsikt över dem och se till att det utegångsförbud som då råder upprätthålls. Det är inte lätt uppgift och den är långt ifrån ofarlig. Marginaliserade, föraktade och levande i samhällets utkant, är vanmakten stor.

Jag hittade den här under en tur till biblioteket, visste inte något om den innan utan plockade upp den eftersom jag tycket omslaget såg intressant ut. Det visade sig vara en lyckoträff. För det här är riktigt bra. Det handlar om utanförskapet och ensamheten i att vara annorlunda, allvarligt avvikande från normen. Men även om kärlek, om små ljusglimtar i en kall värld. Genom hela boken finns en underliggande känsla av undergång, om att allt kommer gå åt helvete, även i dess ljusaste stunder. Som att det skull vara oundvikligt.

Det tar ett tag innan historien kommer igång ordentligt, men det gör ingenting. Det är inte det som för min del är den största behållningen med boken, det är miljön som målas upp, det samhälle som framträder. Hårt och kallt och farligt, för den som är annorlunda. Men samtidigt med en speciell gemenskap, på en plats som Arla, där alla känner alla och alla har gått igenom samma saker. Det är en hård värld och i en sådan värld, gör människor ibland hemska saker mot varandra. När den förtryckta minoriteten får makt över ett fåtal ifrån den privilegierade delen av befolkningen och vad de då utsätter dem för.