Öken. Folk som vandrar i öknen. I grupper, som träffar på varandra ibland, och ibland skiljs åt. Hunger. Brännande törst. Uttorkade feberheta drömmar. Utmattning. Faror i öknen, monster i dammet som virvlar. En armé på marsch, skyddande flyktingar. Ansatta av fienderarmér. Slag på slag, allt mer död. Utmattning. Lite magi och andeväsen. Någonstans ett skepp på avvägar. Filosofiska funderingar. Lite mer död.
Andra boken i Steven Eriksons mastiga fantasyserie. Om första delen var riktigt bra, så var det här inte mer än okej. Bitvis segt, och en bok på 900 sidor blir lätt seg om den inte är riktigt bra. Historien är inte lika intressant, jag bryr mig inte lika mycket om karaktärerna och jag stör mig på all utmattning, brist på mat och vatten och alla som nästan dör i öknen hela tiden. Eller alla slag som utspelas. Upprepning på upprepning. Visserligen ganska bra skrivet, men ändå med en känsla av upprepning. Lite mer historiskt än första boken, men lite mindre gudar. Hoppas på att tredje delen är bättre sedan.
900 sidor seg fantasy. Erikson verkar få betalt per ord. Det är inget vidare när man läser böcker dom det inte är ngt hjärta bakom. Författare som skriver bara för skrivandets skull tycker jag inte är speciellt spännande. Då kan ju korta, men kärnfulla berättelser vara mer givande. Fast det är klart, det finns ju inte speciellt många korta fantasyböcker egentligen. Eller, jo det finns korta, men för att en författare skall bli känd så verkar det som att han eller hon måste ge ut tjocka böcker eller åtminstone långa serier.
SvaraRaderaJo det verkar tyvärr så, även om jag inte upplevde det som något problem i första boken. Aboslut, men som sagt är det ju ett vanligt fenomen bland fantasyböcker att de är långa, eller delar i långa serier. I vissa fall kanske det behövs för att introducera världen och historien (som Abercrombies triologi t.ex.), i vissa fall känns det som om det börjar gå på tomgång efter ett par böcker...
SvaraRaderaJag blir mer imponerad av Tolkien hela tiden. Nu levde han som bekant i en annan tid med andra värderingar och kanske var professor i första hand och inte behövde försörja sig på skrivandet. Men det är väldigt imponerande att han skapade en så stor och komplex värld men bara publicerade en väldigt liten del av den, vilket också egentligen var en bi-historia. Jaja, lyckligtvis finns det ju en hel del att välja på idag. Är ngt inte bra behöver man inte läsa det (Om man inte är som jag och vill höra slutet på historien om man väl börjat komma in i den).
SvaraRadera