Det skulle vara en rutinoperation. En gastroskopi för att undersöka ev. magsår. Men något händer. Robert ligger utlämnad på operationsbordet, vid medvetande, men förlamad. Genom bedövningsdimman hör han deras kommentarer:
Vad i helvete är det där?
Det där, mr Ryan, är den här pojkens inre.
Jösses... det ser ut som nån sorts plast...
... De där silverfärgade trådarna... De rör sig...
Det liv som Robert hittills levt, som fosterbarn och flyttande från fosterhem till fosterhem, visar sig få ett abrupt slut. Han lyckas fly från sjukhuset, utan någon svar på vad han är eller vilka det är som är ute efter honom. Men det är tveklöst att de är mäktiga...
Bitvis är det är spännande bok. Dock så kommer man aldrig riktigt nära, jag stannar hela tiden på ytan av historian. Den engagerar mig inte riktigt, jag dras aldrig riktigt in. Karaktärerna får inget djup, och historien utvecklar sig inte heller på ett sådant sätt att det blir mer än måttligt intressant. Slutet, om det nu kan kallas ett sådant, lämnar en del i övrigt att önska, för mycket lämnas obesvarat, och som jag har förstått det finns det ingen fortsättning skriven. Ett trevligt tidsfördriv men inte så mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar