Marys mamma råkar ut för det, och det blir upptakten till en rad händelser, som får Mary att ifrågasätta deras existens, och systerskapets regler, den religiösa orden som styr byn. Hon drömmer om att det ska finnas något utanför byn, som havet, som hon bara sett på bild. Och hon drömmer om Travis, som är bortlovad till någon annan, men som hon är förälskad i.
Pest eller kolera. En stor del av boken sitter jag och funderar över vem jag avskyr mest, Mary eller Clary Fray, huvudperson i Cassandra Clares böcker. När jag läst ut boken har jag inget direkt svar. Båda är lika korkade, själviska och irriterande. Idioter helt enkelt. Eftersom jag faktiskt läser klart boken, så har den tydligen andra kvaliteter. Det är dock varken karaktärerna, som känns platta och steriotypa, och inte heller är det språket, som känns stelt och stolpigt. Så, troligen historien i sig. Även om jag tycker sättet den är berättad på är rörigt, åtminstone i början. Stora tidshopp, oklara tempus något sådant är det. Men historien är spännande och den underhåller mig, även om jag ibland måste lägga ifrån mig boken för att jag stör mig så på Mary. Det är det är slänga boken i väggen. Så, även om jag är lite nyfiken på att veta hur det går i senare böcker i serien, så tvivlar jag starkt på att jag kommer läsa fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar