tisdag 29 maj 2012
Rör mig inte - minirecension
Juliett är inlåst på mentalsjukhus då hennes beröring är dödlig. Ensam och isolerad drömmer hon sig bort medan världen faller i bitar utanför, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färger. Så en dag får hon en cellkamrat och allt ställs på sin ända.
Väldigt bra bok, älskade språket och hur målande det var, gillade även sättet att skriva med överstrukna meningar. Gillade Juliette som karaktär och historien som helthet, men det känns ändå som om det saknas något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Slutet var jag inte överdrivet förtjust i då det gjorde att historien inte längre kändes lika orginell och Juliette mest blev en kopia av Marie (Rouge) ur X-men. Ska bli spännande att läsa fortsättningen så småningom, och skulle ändå säga att boken är en av de bäst jag läst i år även om den inte nådde riktigt ända fram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag missar nog alla böcker i den här stilen, bara för att jag inte spanar så mycket på ungdomsböcker och särskilt inte när de verkar handla om kärlek.
SvaraRaderaIntressant att läsa när folk bloggar om böcker jag förmodligen aldrig ens skulle plocka upp, men kanske skulle gilla om jag läste. Det här låter ju rätt bra.
Ungdomsböcker i sig tror jag är en dum idé att undvika, för det finns många guldkorn där, trots allt.
RaderaKanske kan vara värt att pröva då :)
Jag kikade litet i den på jobbet och jag gillar också överstrykningarna.
SvaraRaderaRoligt och effektfull sätt att skriva det på och tycker det funkar riktigt bra :)
Radera