Serafers drömmar - Ola Wikander

Efter att ha krossat motståndet i Nearcha återvänder serafen General Kwanzo till sin kung Thomasion i Dômweld med en mystisk glasbehållare. Seraferna utgör Dômwelds viktigaste och starkaste försvar i kampen mot kattvarelserna Montachi som hotar riket, och Kwanzo har aldrig tidigare tvivlat på det riktiga i det han gör. Men efter uppdraget i Nearcha och hämtandet av glasbehållaren börjar han tvivla. När han återvänder får han också reda på att hans vän och mentor, doktor Cardano, är försvunnen och ingen verkar veta var han befinner sig. Tillsammans med sina vänner Ambrogael och Nymwë bestämmer han sig för att leta reda på Cardano och på vägen ta reda på vad det är kung Thomasion har i kikaren, vilket visar sig vara en farlig väg att gå.

Det finns element i det här jag gillar, historien i sig och världsuppbyggnaden, den mystik som omgärdar men jag har svårt för karaktärerna. För mig får karaktärerna aldrig riktigt liv och djup, de förblir endimensionella, naiva, tråkiga och ganska oengagerande. De hankar sig fram, deras sätt att tala må passa in i sammanhanget men känns ändå styltigt och omständligt. I och med det så blir historien ganska oengagerande, vilket den inte hade behövt vara. Jag gillar mystiken i världen, de tänkande maskinerna, hur viktig astrologin är för att förutsäga framtiden, likheterna men samtidigt olikheterna med vår egen värld. Jag kan bara hoppas på att karaktärerna blir mer djupa och levande till nästa bok, för jag vill veta vad som händer med historien i sig.