En man som heter Ove. Har läst författarens blogg länge och det är en av mina favoritbloggar. Hade i och med det också gått och tänkt på att jag ska läsa hans bok länge, speciellt som jag hört mycket gott om den från folk i min omgivningen. Så till sist läste jag den. Och visst var den bra. Humorn, beskrivningarna och sättet att skriva som känns så väl igen från bloggen. Men även mörkare än jag tänkt mig, tragiken, tårarna som bränner bakom ögonlocken. Sorgen som känns så äkta och så väl beskriven. Rättshaveristinställningen, som är beskriven så bra att den känns så självklar, även för mig som vanligen sitter på andra sidan bordet. Gemenskapen, och värmen mellan karaktärerna. Men samtidigt saknar jag något, det där lilla extra som lyfter boken från att vara jättebra till den där fantastiska nivån, det som man verkligen längtar efter att få komma hem och ta del av.
Ball & Chain. Åttonde delen i en av mina favoritserier och en bok jag verkligen längtat efter. Att få återse mitt favoritpar och få ta del av deras återföreningen efter förra bokens hjärtslitande avsked. Nu i Agatha Christie miljö, ett gotiskt hus med hemliga gångar och en isolerad ö där all kommunikation med fastlandet är borta efter en storm. Då börjar de döda kropparna dyka upp. Det är bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig. Den där sista pusselbiten saknas. Saknar också FBI-inslagen, civilperspektivet är inte lika intressant. Den stora återföreningen jag sett fram emot kom av sig. Har även svårt att hänga med i alla svängar i historien, vem som lurade vem och vem som egentligen hade gjort något fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar