måndag 9 maj 2016

Omläsning: något av ett antiklimax


The Crippled God var inte riktigt så bra som jag mindes den. Därmed inte sagt att den var dålig, men den var lite segare och lite mindre episk än jag mindes den. När väl slutet kommer är det riktigt bra, men det är en lång startsträcka och det tar tid innan vi kommer dit. Och så mycket död på vägen, sådana stora offer. Men det känns ändå värt det när man väl kommer till slutet, och vad jag minns mest är nog ändå syskonen. Vet inte om jag ger mig på en omläsning av hela serien någon gång igen, men enstaka delar är väl inte omöjligt, de delar jag tyckt bäst om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar