I Sara Kadefors roman "Borta bäst" får vi möta Syliva, som bor i sin bil utanför IKEA, där hon utnyttjar toaletterna, äter upp andras kvarlämnade mat och tjuvsover i sängarna på sovrumsavdelningen. Men det står klart redan från början att hon inte är någon "vanlig" uteliggare, även om det dröjer bra länge innan vi får veta varför hon väljer att leva som hon gör. Situationen med IKEA blir dock så småningom ohållbar och hon måste dra vidare.
Historien är intressant och på sina ställen känns det som om den saknar en viss verklighetsförankring, saker känns bara så osannolika. Jag upplever Sylvia som väldigt osympatisk i början, hon dömer andra väldigt lätt trots att hon själv är långt ifrån perfekt och känns konstigt naiv, tillgjord och distanserad. I slutändan kapitulerar jag, och kan inte låta blir att tycka om henne, det finns en underlig, ironisk humor i hennes handlingar och tankar och det gör heller inget att historien tidvis är osannolik. Allt behöver inte vara realistiskt för att vara bra. Och bra tycker jag boken är, de osannolika situationerna hon hamnar i och de underliga människor hon möter, hennes knäppa beteende och t.om. hennes känslokyla och distansering från sin omgivning.
I slutändan känns boken dock något kort och jag saknar en förklaring till varför Sylvia är som hon är, vad hände innan, varför blev hon som hon blev, när och hur? Men det är väl inte meningen att man ska få veta allt. Vissa saker kanske måste lämnas åt fantasin.
På adlibris finns ett videoklipp där författaren själv berätta om boken. En annan recension av boken finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar