The Blade Itself - Joe Abercrombie

Historien påminner mig om Richard Morgans The Steel Remains, vi får följa tre huvudkaraktärer som ingen av dem kan sägas vara något hjältematerial. Eller ens särskilt sympatiska. Vi har en bortskämd adelsslyngel, Jezel, som tränar inför en svärdsturnering men inte är så sugen på att ge upp sena kvällar och vindrickande för fäktningen skulle. En torterad krympling, Glokta, som blivit torterare och som befinner sig mitt i en bubblande gryta av politiskt ränksmideri, ett felsteg och det är han bara ytterligare ett namnlöst lik som flyter i kanalen. Och så har vi Logen Ninefingers, eller The Bloody Nine, barbarisk slagskämpe som flyr undan sin tidigare herre då denne helst ser honom död. Efter att ha skiljts ifrån sina vänner och kamrater beger han sig söderut, för att undslippa sina fiender och söka upp den magi, trollkarl, som har hört letar efter honom.

Det finns fördelar med upplägget att ha flera karaktärer vars perspektiv historien berättas ur. Handlingen förs framåt på ett annat sätt, och vi som läsare kan färdas över större geografiska avstånd än vad som annars vore möjligt. Men det innebär också att det blir något splittrat. Och det blir lätt att man har en karaktär man bryr sig lite mer om och som man skulle vilja läsa om hela tiden, medan man stör sig på att de andra får ta så stor plats. Och inte blir det bättre av att utöver de här tre karaktärerna, har vi bitvis ytterligare tre personer vars historia vi får följa.

Så bitvis är det segt. Jag bryr mig inte speciellt mycket om Jezel och om hur det går för honom i hans svärdsturnering. Glokta är desto mer intressant och Logen min favoritkaraktär. Men även om det är segt bitvis, så tar det sig emellanåt och blir riktigt spännande, när historien väl tillåts komma igång på allvar. Och jag gillar känslan i boken, den nattsvarta humorn, smutsigheten och det faktum att det inte finns några hjältar. Liksom Richard Morgan är språket grovt, men inte enligt mig på något dåligt sätt. Det passar historien, och det sätt på vilket den är skriven. Och jag ser fram emot att läsa nästa del, för jag vill verkligen veta hur det går med det här.