Vampyrhelg

Spenderat den här helgen (fredag-söndag), med att läsa. Över 1500 sidor har det blivit, tre utlästa böcker och två påbörjade. Två vampyrböcker:

Råkade beställa bok två i serien, när jag egentligen skulle beställa första boken. Så första boken har jag inte läst, men jag var för otålig, så jag ville inte vänta med att läsa boken. Och om boken mot förmodan skulle visa sig vara dålig, så hade jag ju i så fall inte slösat pengar på mer än en bok. Men, nej, bortslösade pengar var det i alla fall inte det här. Och det gick alldeles utmärkt att läsa boken utan att ha läst första delen i serien. Även om det nog skulle ha varit bättre, för att ha bakgrunden klarare för sig. Något mästerverk är det väl kanske inte, och är man inte sedan innan svag för vackra, sexiga vampyrer med vita bringor, så kan det kanske blir lite för mycket. Eller om man föredrar sina vampyrer elaka, a la Dracula. Något som är intressant är annars kopplingarna till Anne Rices vampyrböcker, utseendemässigt påminns jag om Louis (Gabriel) och Lestat (Michel), och likaså när det gäller sett till vampyrernas krafter och begränsningar. Inte så att det stör mig, men kopplingarna finns där, och det känns som om Roit har hämtat inspiration ifrån Rices böcker. Och jag undrar lite, när Michels hår refereras till som en lejonman, är det inte en klockren blinkning till Lestat de Lioncourt? Det känns som om det måste vara det. Jag gillar boken, jag gillar karaktärerna, och ser i nuläget fram emot att skicka efter första delen i serien, för att se vad som hänt innan, och få en klarare bild av var karaktärerna kommer ifrån.

Sedan, en Anita Blake roman. Nummer sju i ordningen. Denna gång har Anita problem med vampyrrådet. Det är fart och fläkt ifrån första sidan, som det brukar vara. Men, denna gång blir det för mycket. Det är för mycket våld, för mycket tortyr och för mycket våldtäkter, såväl fullbordade som hot om dem. Och det börjar känns som en parodi. För att inte tala om all sexuell energi som löper amok. Och en oförmåga att knyta ihop lösa trådar, vilket Hamilton annars brukar vara bra på att göra i slutet av böckerna. Det här är inte den typ av historia jag vill läsa. Jag vill ha mer fokus på Anitas samarbete med polisen, och hennes arbete som zombie återupplivare. Mindre vampyr- eller varulvsflockspolitik tack.