Andra boken om Harry Dresden. Denna gång jagar han (och blir jagad av) blodtörstiga varulvar, samtidigt som han försöker reda upp missförstånd och flyr ifrån polisen. Full fart alltså, ur askan i elden, eller hur uttrycket nu går, från en katastrofal situation till en annan.
Jag går och väntar på att det här ska gripa tag i mig. För på ytan ser det ut, och låter som, något jag skulle kunna tycka om. Och för all del, jag vill inte säga att det är dåligt, men för mig är det inte tillräckligt. Harry blir för mig aldrig riktigt verklig, och därmed hans öde mindre intressant.
Och jag känner mig något trött på att hela tiden kastas från katastrof till katastrof, utan att jag, eller för den delen Harry, får någon tid att återhämta oss, läka våra sår (en av oss i alla fall, själv skadar jag mig mest bara när jag diskar) och samla krafter.
Helt klar med Dresden är jag dock inte än, så småningom läser jag nog tredje boken också som finns tillgänglig att låna på mitt bibliotek. Men första ska jag vila lite och samla krafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar