Vi återser Ringil, Egar och Archeth från första boken. När berättelsen tar vid vandrar Egar planlöst omkring i Yhelteht, uttråkad och hamnar i bråk. Archeth hittar något som hon inte räknat med och som uppfyller henne med både undran och hopp. Och Ringil för ett enmanskrig som slaveriet, och har ihjäl folk till höger och vänster. Men i bakgrunden ligger något på lur, något mörk är påväg...
Liksom i förra boken får vi följa de tre personernas historier var för sig en stor del av boken. Och liksom i förra boken är tempot något lågt. Visst händer det grejer, och det blir väl aldrig direkt tråkigt. Men det blir inte heller direkt spännande förrän i slutet. En stor del av boken känns bara som transportsträcka, och även om det tar sig mot slutet, så känns det här bara som ett förspel till nästa bok i serien, och det känns som om det är den boken jag vill läsa istället, som att det kommer hända mer där.
I övrigt gillar jag fortfarande karaktärerna, även om jag börjar störa mig lite på hur de beter sig och att det aldrig verkar lära sig av sina misstag. Vilket troligen bara är något som gör dem mänskliga. En karaktär som tar sig i boken och får en större roll, är kejsaren Jhiral, som är en intressant person, om än inte särskilt sympatisk.
Till slut, det är en helt okej bok, men kanske inte så mycket mer. Kommer i vilket fall att läsa nästa bok när den kommer, eftersom jag vill veta hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar