Retribution Falls & Ett ljus i mörkret

Efter en period med helvetiskt mycket plugg, som resulterade i en total avsaknad av läslust, så verkar det nu vara på bättringsvägen. Förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver. I alla fall lyckats läsa ut lite böcker nu, två rätt så olika, en ny och en omläsning:

Chris Woodings Retribution Falls är en actionspäckade, steampunkig bok. Darian Frey är kapten på Ketty Jay, och ledare för en besättning som består av folk som alla är på flykt undan något. De är smugglare och försöker sig ibland på att leka pirater, med varierande resultat. Ett hett tips på ett fraktskepp med värdefull last visar sig vara för bra för att vara sant och leder till att de istället jagas som mördare. Frey är övertygad om att han har blivit utsatt för en komplott och inställd på att göra allt han kan för att bevisa sin oskuld.

Det här är en helt okej bok, men jag kan inte komma ifrån känslan av att jag har läst det förut. Karaktärerna känns bekanta och likaså historien, även om miljön kanske inte gör det. Bitvis påminner det mig om Pirates of the Caribbean, och Frey om Jack Sparrow, men om de på något sätt är inspirerade av varandra har jag ingen aning om. Det är som sagt en helt okej bok och kanske hade jag gillat den mer om jag läst den vid en annan tidpunkt då läslusten var högre. Med det sagt, så funkade den trots allt till att ge mig lite läslust åter.

Catherine Cooksons Ett ljus i mörkret är något helt annorlunda. I fokus står en kärlekshistoria. Matthew Wallingham förlorade synen i kriget och är nu helt blind. Han är nära att bli galen, men räddas av en sjuksköterska på sjukhuset där han vårdas, Liz. När han väl släpps ut från sjukhuset måste han dock ta beslut om vad han ska göra med resten av sitt liv, och Liz har i sin tur ett annat beslut att ta och verkställa, vilket inte visar sig vara varken enkelt eller ofarligt.

Det här kan väl närmast beskrivas som underhållande kärleksdravel. Historien i sig är långt ifrån originell, och karaktärerna, speciellt de "onda" rätt endimensionella. Men samtidigt är det bikaraktärerna som gör boken, Matthews farmoder som är en riktig krutgumma och säger vad hon tycker och hans chaufför Jim, frispråkig och som inte vet sin "plats" utan förväntas bli behandlad som en jämlike. I och med att det är en omläsning så vet jag ungefär vad som ska hända, men det gör inte så mycket. Bitvis är boken riktigt rolig och den går fort att läsa.