Rädda mig
Bitvis gillar jag boken, jag älskar språket och sättet den är skriven på, överstrykningarna och de poetiska intrycket som finns i språket. Jag gillar en del av karaktärerna, framför allt Kenji, men även Warner som vi kommer betydligt närmare i den här boken, och som jag får en större förståelse för. Juliette har jag dock svårt för, betydligt svårare än i förra boken. Mycket handlar det om att hon är så passiv, hon tar inga aktiva beslut utan flyter bara med och verkar sedan bli chockad över vad som händer, och vad hennes icke-handlingar leder till. Historien blir bitvis lite väl mycket superhjälteserie, men glimrar bitvis till. I slutet växer dock Juliette i mina ögon, och det ska bli spännande att se om det håller i sig i nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar