Bokbål, eller vad får man egentligen göra med böcker man äger

Hittade av någon anledningen ett inlägg på en engelsk blogg för ett tag sedan (minns inte exakt hur), där bloggaren sågar en bok (bildligt) och sedan skär sönder den (bokstavligt). Författaren (till boken) skrev om det på sin facebooksida, vilket ledde till att bloggaren fick en massa kommentarer om vilken hemsk människa hon var som förstörde en bok (läs även här).

På nåt vis känner jag att det måste få vara okej att göra vad man vill med sina egna böcker, de man äger, om det så är att ha sönder dem och använda dem till något annat (även om jag ryser vid tanken på min mamma som viker sönder pocketböcker totalt). Om man nu vill skära sönder en bok för att använda sidorna till att skapa något så måste man väl ändå få göra det. Själv leker jag med tanke på att bränna upp några böcker som vi hade som kurslitteratur i skolan, för att det är så uselt skrivna att jag inte tycker de har rätt att existera. Kanske inte så konstruktivt, men jag gillar ändå tanken på det.

Jag tänker också på hur en del (alla?) bibliotek gallrar och slänger böcker för att ge plats för nya och att folk blir upprörda över det. Slöseri med resurser kanske, men är det verkligen värt att spara på böcker som nästan ingen läser, istället för att ge plats åt böcker som blir lästa?

Sedan gillar jag själv att samla på mig böcker, och föredrar då om de är i bra skick (att låna ut dem är då kanske inte den bästa idén), men jag är samtidigt inte överpedantisk (anser jag själv). Det är svårt att läsa pocketböcker utan att det blir märken i ryggen och det händer att jag viker sidor i boken för att hitta tillbaka till stället senare.