Precis avslutat Anders Fagersd debutbok bestående av noveller, 5 längre och 4 kortare (eller fragment som de kallas) emellan varje novell, något av korta mellanspel. Novellerna rör sig runt temat övernaturligt, vissa med klara drag andra med mera av antydningar.
På framsidan står det skräckberättelser, men jag vet inte riktigt om jag håller med om det. För mig är det här inte i första hand skräck, det får inte hjärtat att bulta fortare när mörkret faller utanför fönstret, och jag blir inte rädd för att titta under sängen eller gå ut i skogen bland alla varulvar, lejon och andra läskig saker som bor där.
Det finns vissa bättre noveller, däribland den första, Furierna från Borås, liksom några av fragmenten. Men i det stora hela faller de mig inte i smaken. Mest av allt får jag en känsla av obehag när jag läser dem, det är lite för grovt, miljöerna, personerna, språket. Det här är inte för mig helt enkelt.
(Däremot gör extramaterial, ett utdrag ur Samlade svenska kulter som kommer senare i år att jag blir sugen på att läsa mer).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar