onsdag 6 april 2011

Strindbergs stjärna - Jan Wallentin


Under en amatördykning ner i en översvämmad gruva hittas ett lik. Medieuppbådet är först stort, då det verkar som om det är ett nutida mord, möjligen någon form av ritualmord. Men när det visar sig att det handlar om ett självmord, begånget i början av 1900-talet, svalnar intresset snabbt. Dykaren har dock hittat något mer på mordplatsen än liket, något han behållit för sig själv och inte lämnat till polisen. En historiker, Don Titelman, får nys om det och beger sig hem till dykaren för att stilla sin nyfikenhet. Det gör att han blir indragen i en jakt på hundra år gamla hemligheter, med kopplingar till första och andra världskriget och nazisterna.

Jag hade inte direkt höga förväntningar innan, då det känns som det mesta jag läsa om boken varit negativt. Dock blir jag positivt överraskad. Det är en dos Dan Brown, en dos Milleniumtriologi och en dos science fiction/fantasy och resultatet blir faktiskt rätt bra (För vidare utredning av Wallentin vs Brown se här). Det är en spännande historia, med fascinerande, om än inte direkt älskvärda, karaktärer. Jag upplever inte att det finns några språkliga felaktigheter, men det ska tilläggas att jag i regel inte lägger märke till sådant heller. Tempot i boken är väl inte direkt högt, men det flyter på bra ändå tycker jag. Jag gillar blandningen, en del historia, en del alternativhistoria. Som sagt, positivt överraskad.

2 kommentarer:

  1. Jag gillar omslaget, och namnet, till/på den här boken.
    Fast det kanske inte är den bästa orsaken till att läsa, eller inte läsa, en bok. :)

    SvaraRadera
  2. Ja omslaget är riktigt snyggt. Näe det är nog inte det :P

    SvaraRadera