Iron Angel

I Scar Night lär vi känna ängeln Dill och lönnmördaren Rachel Hael som bor i staden Deepgate, en stad upphängd i kedjor över en avgrund i vilken guden Ulcis sägs bo. I Iron Angel, vilket är fortsättningen, får vi följa dem igen, men i en något ändrad miljö. Deepgate är inte längre vad det var och spelar inte lika stor roll för historien. Det drar samtidigt ihop sig till krig mellan gudarna och helvetets arméer står redo att ge sig in i leken på ena sidan. Vi rör oss genom världen, såväl bland människors boningar som genom helvetets vindlingar. Mycket är förvirrat, förvridet, och hur det ska gå är osäkert, även om vissa saker som inträffar inte är helt oväntade. Skulle tro att man tjänar på att läsa alla tre böckerna i en följd, har gått lite för lång tid sedan jag läste första boken känner jag. Till skillnad från första boken, som faktiskt kan sägas ha något av ett mer ordentlig avslut, slutar vi här mitt i historien och jag önskar att jag hade haft nästa del liggande hemma så jag kunnat fortsätta läsa den. Gillar det här, det är underhållande och spännande, men den saknar något för att bli sådär fantastisk.