Till skillnad mot andra boken, som såg fler slag än nödvändigt, är det här tvärtom. Det händer mycket, men samtidigt aldrig det som alla väntar på. Boken är splittrad, vi följer så många olika personer och det är svårt att förstå vilken koppling de har till att som händer ibland, och på vilken sida de står.
Det här är egentligen ingen serie man ska läsa en bok i och sedan vänta ett par månader innan man läser nästa. Då glömmer man vad som hänt i tidigare böcker och det är svårt att få sammanhang i allt. Det börjar bli något lättare att hålla ordning på gudar och varelser, men det är fortfarande svårt och jag skulle behöva en förteckning över alla personer som förekommer och vad som hänt med dem i tidigare böcker.
I korthet så är det här en okej bok, den lever inte upp till första och tredje boken, men är samtidigt bättre än andra. Ska bli spännande att läsa femte, för det känns lite som att den borde vara bättre, om det nu ska följa mönstret med varannan bok som är bättre.
Verkar vara en rätt klassisk fantasyserie.
SvaraRaderaÄr jag rätt ute?
Jo, skulle säga att den är ganska klassisk, möjligen mer invecklad än vanligt (som jag upplever det) då det är mycket mer att hålla ordning på och vi följer flera olika personer utan direkt koppling till varandra... känns som ett väldigt invecklat, men skickligt gjort, världsbygge med en lång historiutveckling bakom sig...
SvaraRaderaDet låter som om du är mer imponerad av världen än av själva historien. Stämmer den iakttagelsen?
SvaraRaderaDet stämmer nog rätt bra, delvis i alla fall, bitvis är också historien riktigt bra...
SvaraRadera