Toll the Hounds - 900 sidor pladdrande transportsträcka, 300 sidor spännande upplösning

Åttonde delen i Steven Eriksons fantasyserie, och den klart sämsta hittills. För det första, så tar det drygt 900 sidor innan det faktiskt börjar hända något spännande, innan dess är det mest folk som går omkring, pratar lite, och möjligen dör eller undgår döden. För det andra, oerhört osympatiska karaktärer. Det finns ett fåtal ljuspunkter, men för det mesta består det endast av osympatiska idioter som jag hoppas ska dö, men som inte gör det. För det tredje, en värld i vilken grymheten i stort sett alltid vinner och "de onda" aldrig får sitt straff. För all del, jag är inte överförtjust i solskenshistorier med hollywoodskt lyckliga slut, men en värld i vilken mördrare, psykopater, våldtäktsmän, torterare och dylikt alltid är de starka och alltid (i alla fall nästan) triumferar och vinner och de bra människorna i stort sett alltid blir dödade eller nedtryckta i botten när de försöker göra det rätta, det är inte en värld jag vill läsa om, det finns nog med elände i den verkliga världen ändå. För det fjärde, en kritik som civilisationen, jämfört med barbari, som jag inte förstår syftet med, och som jag inte håller med om. Framförd av någon som bemöter kritik med svärd, och motstånd med densamma, som tycker våldtäkt är försvarbart och till och med en rättighet och som bara blir mer och mer osympatisk ju längre serien går. Och med en färdkamrat vars enda uppgift är att utgöra våra ögon så vi får följa vad han gör och vilken fantastisk, intelligent och underskattad man han faktiskt är. För det femte, en "god" karaktär som genom sin passivitet, ser till att hans "vänner" blir dödade och inte lyfter ett finger för att förhindra deras död eller hämnas den, utan då låter andra få göra hans "smutsgöra". Vem behöver onda människor när de goda genom sin passivitet låter ondskan triumfera? För det sjätte, ytterligare en favoritkaraktär som dör, och med tanke på att alla osympatiska karaktärer som är kvar, undrar jag hur det ska gå i slutet, för om det bara finns idioter kvar, så är väl det enda möjliga att ta död på alla för att få ett slut jag kan tycka är bra? Och en bok som slutar med att alla dör, är det verkligen något att hoppas på?

Kort sagt, hade det inte varit åttonde boken i en serie, så hade jag aldrig läst klart den. En otrolig besvikelse, speciellt eftersom jag upplevde den föregående boken som ganska bra. Det faktum att slutet (de sista 300 sidorna) är otroligt spännande, gör en viss skillnad, på så vis att boken går från att vara urusel till bara dåligt, men det är inte tillräckligt för mig. Kommer trots besvikelsen att läsa klart serien (två böcker kvar), men mina förväntningar har sänkts rejält och det börjar nästan kännas mer som ett måste än som ett nöje.