Kathy, Ruth och Tommy växer upp på ett internat på engelska landsbyggden. De lever i en isolerad värld innanför skolans väggar, med vaga antydningar om vad som komma skall när de blir äldre. Skolan har få besökare, där finns madame som kommer med regelbunda intervall för att tillvarata de saker de skapar, målningar, skulpturer etc. utan att säga exakt vad det ska användas till. De uppfostras med att de måste tänka på sin hälsa, att det är viktigare för dem än för andra människor men även hur de bör agera i världen utanför för att fungera.Boken berättas ur Kathys perspektiv, hur hon i 30-årsåldern ser tillbaka på det sin uppväxt och de händelser som utspelade sig. Mer än något annat är det här en bok om vänskap, kärlek och att växa upp.
Det är en intressant historia, men som lämnar mycket åt läsaren att läsa mellan raderna, mycket antyds bara och annat förklaras aldrig. Det är ingen spännande historia, den löper på långsamt och hoppar fram och tillbaka i kronologin, vilket skulle kunnat vara jobbigt men som faktiskt funkar bra. Boken stannar kvar i minnet, jag undrar hur det egentligen gick för Kathy sedan, efter att boken tar slut, men även vad som hänt innan, varför det är som det är, hur vissa saker funkar praktiskt och varför saker och ting är som de är. Boken lämnar många frågor obesvarade, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar