Strax före sin sextonde födelsedag skjuter Kevin Khatchadourian ihjäl sju skolkamrater och två anställda på skolan. Ingen hade misstänkt något innan, utom hans mamma Eva som ända sedan hans födsel har känt att han inte var som andra barn. Efter morden skriver Eva brev till sin man Franklin, som hon inte längre lever tillsammans med. Hon går igenom allt som hänt i deras liv sedan Kevins födelse, och även det som föregick det, för att på något sätt kunna bringa ordning i det hela, samt får ge sin blick av hur Kevin var.
Trots att jag gillade den förra boken jag läste av Shriver, var jag en aning skeptiskt till den här innan jag började. Men det gick snabbt över, och i slutändan kan jag bara säga att jag älskar den! Det här är helt klart en av de bästa böcker jag läst i år. Boken är skriver i brevform, och berättelsen gör hopp i kronologin fram och tillbaka, så att vi får veta saker undan för undan, utan att få alla svaren från första början.
Den ställer intressanta frågor om föräldrars skuld för sina barns handlingar och om barn kan vara onda ifrån födseln. Det är också tankeväckande, på så sätt att vi bara får reda på saker utifrån Evas perspektiv, händelser kan tolkas på flera sätt, men här får vi bara ett perspektiv. Efter att ha läst boken har den stannat kvar hos mig, jag funderar över hur Kevin kan ha upplevt händelser, och hur hans relation till sina föräldrar kan ha påverkat hans handlingar och den person han blev.
Till sist, vilket jag även upplevde när jag läste hennes andra bok, så älskar jag språket. Det är intelligent, vindlande och i mina ögon fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar