Mitt i natten ringer telefonen hemma hos Erik Maria Bark. Han kallas till sjukhuset där en pojke ligger svårt knivskuren. Hans mamma, pappa och lillasyster knivskars till döds och hans äldre syster är försvunnen. Det verkar som om någon velat utplåna hela familjen, och då man inte kunnat lokalisera systern misstänker man att hon svävar i livsfara. Tiden är knapp och Joona Linna övertalar Erik Maria att hypnotisera pojken, som svävar in och ut ur medveteslöshet, för att skynda på förloppet. Men det innebär att han bryter ett tio år gammalt löfte att aldrig mer använda hypnos vilket får ödesdigra konsekvenser.
Jag vet inte vad jag har störst problem med i den här boken, alla onödiga detaljerna som gör att historien tappar fart eller karaktärerna, som beter sig som tonåringar. Omoget, korkat och egocentriskt. Kanske är jag bara naiv, eller är omgiven av ovanliga människor, men jag förväntar mig mer ifrån vuxna människor än det här. Särskilt ifrån två människor som är föräldrar. Det känns vidare som om boken skulle ha mått bra av att ha kortats ner ett par hundra sidor sådär, strukit alla onödiga detaljer om människor. Trots det blir historien spännande, när jag väl kommit förbi de första 200 sidorna, som mest innehåller dötid.
Själva historien känns för övrigt osannolik, alltför osannolik för min smak. Och den var inte som jag tänkt mig, jag hade förväntat mig mer hypnos, och att det skulle ha varit mer inblandat i historien, kunnat lösa mer än det faktiskt gjorde. Men det kanske bara är jag. Språket är okej, men dialogerna känns stolpiga, och jag undrar om folk verkligen pratar så. Och trots alla invändningar så läser jag ut boken, så något som tilltalar mig måste den ju ha haft, även om jag har svårt att säga exakt vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar