Memories of Ice - lång men bättre än föregångaren

Tredje boken i Steven Eriksons fantasyserie. Denna gång återvänder vi till kontinenten Genabackis och de karaktärer vi lämnade kvar där i första boken. Och upptäcker ett gång nya. Gamla fiender tvingas bli allierade när en gemensam fiende reser sig i söder. Med sin armé, till viss del bestående av kannibaler, har han erövrat stad efter stad. Men allt är inte som det verkar, de allierade inte så allierade som de tror och misstron emellan dem gror. Och det hjälper inte att gudar och andra legender blandar sig i leken.

Andra boken var sådär, det här är betydligt bättre. De karaktärer vi får följa är betydligt intressantare än i förra boken, många av dem de favoriter jag hade i första boken. Ganska stort fokus ligger också på deras inre resor, och karaktärernas relation till varandra. Världen och de olika gudarnas historia utvecklas ytterligare och vi får fler förklaring på varför saker är som de är. Lite synd är det dock att det var ett tag sedan jag läste första boken eftersom det hänvisas till vissa händelser i den, och det hade varit bra att ha dem i färskt minne. Skönt att tredje delen är betydligt bättre än andra (om än inte i klass med första), och det ska bli kul att läsa fjärde delen någon gång framöver och se hur historien utvecklar sig vidare.

Galileo's Dream - Kim Stanley Robinson

I renässansens Italien i början av 1600-talet undersöker Galileo himlen och himlakropparna med hjälp av sitt nyligen tillverkade teleskop. Men vissa av de saker han upptäcker och berättar om, ses inte med oblida ögon av vissa fraktioner inom kyrkan. En natt dyker en främling upp med ett väldigt annorlunda teleskop och Galileo finner sig plötsligt förflyttade till Jupiters månar, många århundraden in i framtiden.

Boken har en lång startsträcka och det tar en viss tid innan det händer något, och det blir intressant. I regel upplevde jag bitarna som utspelar sig i framtiden på Jupiters månar som bra mycket intressantare, än berättelserna om Galileos liv i 1600-talets Italien. Och därför blir det något av ett problem då en stor del av boken faktiskt behandlar det senare. Bitvis är det bra, men en stor del av boken är seg. Det blir bättre i andra halvan av boken, men långt ifrån fantastiskt. Mycket som händer i framtiden lämnas obesvarat och löst, och det är synd.

Som en berättelse om Galileos liv är jag inte rätt person att avgöra hur korrekt det är, jag känner att mina kunskaper om honom och hans livsverk och upptäckter är alltför dålig. Informativ är den då vad gäller det, åtminstone för mig. Men det är inte riktigt det jag vill läsa om.

A Clash of Kings

Del två då av George R.R. Martins fantasyserie A song of Ice and Fire. Och det här är betydligt bättre än första boken. Det händer mer, karaktärerna utvecklas och blir intressantare och vi rör oss framåt i ett snabbare tempo. Jag upplever inte att det är segt någonstans, till skillnad från första boken. Det är fortfarande väldigt mycket namn, men det funkar ändå, man behöver inte ha koll på vilka alla är hit och dit heller, det ger sig ändå. Blir till att ge sig i kast med att läsa tredje boken snart.

Halvårsrapport

Hittills i år har jag läst 34,5 böcker, vilket kan jämföras med motsvarande kvartal förra året, då 52 böcker. Betydligt färre, vilket är något underligt då jag borde haft mer tid att läsa eftersom skolan har krävt betydligt mindre tid än förra året. Ändå har jag inte alls läst så mycket.

Bäst hittills har i alla fall varit:

The Heroes

Vindens namn

Under Heaven

World War Z

Inför nästa halvår så hoppas jag på mer lästid, fler riktigt bra böcker, de där guldkornen som saknats de senaste månaderna, och fler utlästa böcker.

Läst i juni

Svartkrut och eld - Naomi Novik

Corpus Delicti - Juli Zeh

Twelve - Jasper Kent

Shadow - K.J. Parker

A Game of Thrones - George R.R. Martin

Sämst:

Corpus Delicti

Totalt:

5 st

På engelska:

3 st

Till antalet sett inte så många lästa böcker, och inte mycket bättre än förra månaden. Verkar bli betydligt mindre läst i år än förra året. Inte riktigt säker på varför. Verkar också ha svårt att hitta de där riktigt bra böckerna just nu, de jag läser är väl för all del bra men inga riktiga guldkorn bland den verkar det som.

Det där med läslust

Det är allt underligt det där med läslust, hur det fungerar. Jag har hört att det finns personer som envisas med att bara läsa en bok i taget. Att det till och med ska vara rätt vanligt. Eller tja, jag inte bara har hört det, jag verkar vara omgiven av sådana människor.

Själv funkar jag inte riktigt så. Jag kan påbörja en bok, läsa hälften och tycka den är jättebra, bara för att lägga ner den ett tag och börja med någon annan. För att det inte riktigt passar att läsa den boken, just då. Eller för att jag behöver sticka emellan med något annat. Eller för att jag helt enkelt kände för att läsa just den boken just då, och inte den jag egentligen höll på med. Ibland har jag bara svårt att hitta just den boken jag vill läsa och avverkat ett par kapitel i ett par böcker innan jag hittar nåt jag vill läsa. Eller ger upp för stunden. Vilket innebär att jag vanligen har mellan 10-18 påbörjade böcker, varav vissa inte blivit upplockade för läsning på något år.

Hade en sådan sväng av lust efter en speciell bok igår. Efter att ha läst ut A Game Of Thrones kastade jag mig över fortsättningen, A Clash of Kings, vilken börjar betydligt bättre än sin föregångare och är riktigt spännande att läsa. Men efter att ha kommit halvvägs, så tog det av någon anledning stopp, utan synbar orsak. Och istället slogs jag av ett stort behov av att leta reda på (flyttat nyss så mycket av mina grejer ligger nedpackat) Galileo's Dream, en bok som jag haft svårt att komma in i och egentligen inte tyckt verkat speciellt bra. Men tydligen var det dags för den nu istället, och då är det väl bara att tacka och ta emot och läsa.

A Game of Thrones - George R.R. Martin

I ett land där årstiderna, vintern och sommaren kan vara över flera år, har man haft en lång sommar, längre än vanligt. Men en lång sommar innebär en lång vinter. Som om det inte är nog med det, så är det oroligt i landet. I fokus står två familjer, båda med kopplingar till kungafamiljen. Den ena, familjen Stark, är från norr och vet vilka fasor vintern innebär, vilket avspeglas i deras motto "Winter is coming". Ädla, modiga och ärliga med ett starkt hedersbegrepp. Den andra familjen är familjen Lannister, drottningens släkt, makthungriga och intrigerande. Vi får följa ett antal personer, från båda familjerna och även den förra avsatta kungens ättlingar som befinner sig bortanför havet.

Det börjar inte bra. Metoden med att låta oss följa en massa olika personer funkar i vissa fall, som hos Abercrombie, men här känns det sådär. Mycket har att göra med vilka personer vi får följa. Ned Stark är en blåögd idiot, likaså hans äldsta dotter Sansa. De enda personer som inledningsvis intresserar mig är Tyrion (Lannister) och Jon Snow (Ned Starks oäkting) och det är inte tillräckligt för att lyckas hålla mig intresse uppe under en längre period, jag måste fortfarande läsa om de där två idioterna. Det händer heller inte tillräckligt mycket, tempot är lite för lågt och det är alldeles för många namn att hålla reda på, som inte har någon direkt koppling till vad som händer.

Men efter halva boken händer något. Det börjar ta sig. Dels så blir historien mer spännande, konflikterna tar fart och det blir plötsligt lite mer action i det hela. Det är heller inte riktigt lika jobbigt att läsa om de personer som inte intresserar mig, eftersom det bidrar till att föra historien framåt på ett bra sätt. Det bådar gott inför fortsättningen.

Ett av problemen med att jag fann historien något seg till att börja med och störde mig så på Sansa och Ned kan vara att jag har läst boken förut, om än för ganska längesedan och med svaga minnen. Det enda jag egentligen mindes var vilka som skulle dö, och lite allmänt vad som skulle hända, och det förstörde nog en del för min läsupplevelse. Men som sagt så fann jag andra delen av boken helt okej och jag kommer att fortsätta med serien för att få veta vad som händer.

Shadow - K.J. Parker

En man vaknar upp på ett slagfält omgiven av en massa lik. Han minns inte vem han är, vad han gör där eller vad som har hänt. Han vet inte vilka de som omger honom är. Med förhoppningen om att minnet så småningom ska återvända börjar han följa vägen, och slår snart följe med en kvinna han möter körande en kärra, Copis. De beger sig mot större städer för att tjäna sitt uppehälle genom att låta honom spela gud och henne hans prästinna. Det går dock inte riktigt som de tänkt sig.

De enda ledtrådar han har till sitt förflutna är sin skicklighet med svärdet och minnen som dyker upp i fragment i drömmar. Det finns folk han möter som verkar veta vem han är, men i regel verkar de vilja döda honom och det är svårt att fråga ut någon närmare när personen i fråga är inställd på att hugga ihjäl en.

Det här borde vara bra. Och det är det nog egentligen. Det är spännande från början till slut, ovissheten håller i sig ändå till slutet och frågan om vem mannen skulle kunna vara hela tiden aktuell. Det finns hela tiden ett par personer som det känns som han skulle kunna vara, lite ledtrådar här och där som han verkar passa in på.

Miljöerna som boken utspelar sig är intressant, de fragment vi får veta om hur landet är uppbyggt, dess historia och hur det fungerar. Samtidigt är det mycket vi inte får veta, och det känns verkligen som om vi (till största del i alla fall, vi får lite andra perspektiv också) ser världen genom mannens ögon, vi får inte veta mycket mer än han gör. Därför är det kanske naturligt att boken saknar karta, även om jag tycker att det hade varit skönt för att få veta var platser ligger i förhållande till varandra.

Dock griper boken inte riktigt tag i mig. Jag kan inte säga riktigt vad det är för fel, för det är inget som är uppenbart. Det är en intressant historia, intressanta karaktärer, fascinerande miljöer. Kanske är det bara mig det är fel på. I vilket fall som helst ska det bli intressant att läsa nästa del så småningom och få se om det finns fler svar i den boken, för det är fortfarande många frågetecken kvar när boken tar slut.

Twelve - Jasper Kent

Ryssland, 1812. Napoleon marscherar med sin armé mot Moskva. Stad efter stad har fallit, och frågan är om det finns något som kan hindra honom från att ta Moskva. Aleksei Ivanovich Danilov och hans tre kompanjoner är sabotörer och gör vad de kan för att stoppa den frammarscherande armén. De ingår en allians med tolv män ifrån söder, som säger sig kunna vara till stor hjälp. De verkar vara duktiga på det de gör, kanske för duktiga. Sedan är det det konstiga ryktet som följer i deras spår, om en underlig pest som drabbar städerna där de far fram, det faktum att de försvinner under dagtid och bara visar sig på natten och deras grymhet och blödtörst. Men det händer även saker på ett lägre plan. Aleksei, gift sedan många år, inleder en relation med en prostituerad, Dominikiia, han träffar på en bordell i Moskva och hon får stor betydelse för hans fortsatta handlande.

Det har tagit mig lång tid att läsa den här boken. Det var inte alls den typ av historia som jag trodde det skulle vara, det handlar väldigt lite om att faktiskt jaga efter vampyrerna, och mer om Aleksei, hans relation med Dominikiia och med sina tre kompanjoner. Det är för all del inte segt, men det känns ändå lite så att läsa. Aleksei är inte särskilt intressant som karaktär, hans hat mot dessa varelser känns inte äkta, det finns ingen klar motivation bakom. Romantiserandet av en prostituerad bara slemmigt. Bitvis glimrar det till, men det håller inte i sig, tyvärr.

Corpus Delicti - Juli Zeh

Framtiden. Sjukdomar är i stort sett utrotade och att sköta sin hälsa är inte längre något önskvärt, utan tvärtom var och ens plikt. Alla medborgare måste rapportera om sin sömn och sitt näringsintag och utöva idrott enligt vissa satta mått. Mia Holl är en begåvad och oberoende kvinna, självständig i nästa asocial. Hon tror fullt och fast på systemet, men när hennes bror anklagas för våldtäkt och sedan tar sitt liv, medan han hela tiden bedyrar sin oskuld, ändras något. Mia orkar inte längre ta tag i sitt liv och hon slits mellan sin tro på systemet som sådant och misstro mot ett system som ser hennes bror som skyldig, trots att han hävdade att han inte var det.

Det här skulle kunna vara bra. Det har ingredienserna för det, framtid, hälsodiktatur, ett system som kan ifrågasättas, möjlighet att koppla till dagens ideal och vår besatthet av hälsa. Men det funkar inte för mig. Det är väldigt mycket diskussioner, tomma ord som fyller rad efter rad, sida efter sida, och det engagerar mig inte. Jag bryr mig inte. Det skulle kunna gjorts så bra, men nu känns det bara taffligt. Inte den sortens bok jag tycker om, som jag vill läsa. Grundidén är bra, utförandet inte alls i min smak.