I Moskvas tunnelbana, Metron, lever en människospillra, de som han fly undan innan katastrofen. Jordytan är kontaminerad av radioaktiv strålning och hemvist för allehanda muterade varelser, obebolig för människor. På tunnelbanestationerna lever människorna, vissa stationer är fristående stater som sköter sig själva, andra har slutit sig samman i handelsförbund, eller styrs av kommunister, fascister eller är laglösa stationer som styrs av banditer. I utkanten, på stationen VDNC, lever Artiom. När hans station hotas av de svarta, någon sorts mutanter som sprider en onaturlig skräck omkring sig, måste han ge sig av på en resa genom Metron till det mytomspunna Polis för att söka hjälp. Men att ta sig genom Metron är ingen lätt uppgift...
Det här är riktigt bra. Scenariot känns inte helt osannolikt, (bortsett ifrån att det är lite väl mycket mutanter), det är riktigt spännande att följa Artiom på hans resa och lära känna metron tillsammans med honom och alla de människor han träffar på. (Lättskrämd som jag är gjorde jag dock misstaget att läsa boken efter mörkrets inbrott vilket inte var det smartaste. Himla tur att jag bor litet i det fallet och kan se i stort sett hela lägenheten ifrån soffan...) Ser fram emot att läsa fortsättningen, som ska komma i höst om jag inte minns fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar