Lo växer upp i en storfamilj, mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar morbröder, farbröder i en salig blandning, i utkanten av ett svenskt samhälle. Hon är omhuldad, älskad av alla och enda barnet bland vuxna. Grannpojken, den fem år äldre Lukas, blir hennes vän även om deras vänskap ses på med skepsis av omgivningen. Som vuxen drar hon runt i världen, reser fram stad till stad och går från famn till famn, stannar inte så länge i någon stad att hon börjar känna sig hemma.
Det jag mest känner när boken är slut är lättnad. Äntligen kan jag gå vidare till något roligare. Lo faller mig inte alls i smaken som huvudperson, självisk och med motiv jag helt enkelt inte förstår. Slutet känns abrupt och som något av en besvikelse, jag hade velat har ett gladare slut. Det lämnas även många lösa trådar, som jag önskar hade knutits ihop bättre, vissa bihistorier som påbörjas men inte fullföljs. Språket är annars bra och medryckande, formatet på boken känns behändigt, men historien fångar mig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar