Den sjätte i ordningen, The Killing Dance. Medryckande från första sidan, men det känns ändå som om tempot har sänkts från de föregående böckerna, där dödliga fara följde på dödlig fara och det nästan (men bara nästan) blev för mycket. Och det är mycket prat den här gången, diskussioner fram och tillbaka. Eller också kanske det är det faktum att Anita inte får nya sår och ärr på varannan sida, som gör att jag känner mig lite besviken. Det är ju inget kul om hjältinnan förblir (fysiskt) oskadd. Och slutet kändes på något sätt som ett antiklimax. Men även om jag är lite besviken, så tycker jag fortfarande att det är riktigt bra, och önskar att jag hade pengar att köpa fortsättningen nu. Men det får vänta till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar