lördag 22 maj 2010

Ledsen Abercrombie


Men "Best served cold" åker tillbaka till biblioteket, jag tappade sugen efter en fjärdedel. Historien i sig skulle kunna vara intressant, om den hade haft mer sympatiska huvudpersoner. Nu har den inte det. Temat hämnd kändes roligt i början, men då känns det som både Sidney Sheldon (Tracys hämnd) och Alexandre Dumas (Greven av Monte Cristo) gör det betydligt bättre.

The Dwarves - Markus Heitz



Tungdil övergavs som barn, och växer upp som ensam dvärg omgiven av människor. Han trivs med sitt arbete som smed, och de vänner han har, men längtar efter att få träffa andra av sin ras. Han får möjlighet att ge sig ut på en resa för att leverera vissa varor, och se mer av världen. Samtidigt är det oroligt i världen, ondskan växer allt mer i styrka och förrädare finns på de mest oväntade ställen. Tungdil hamnar mitt i händelsernas centrum, i ett krig han inte blivit tränad för. Hela världens framtid hänger på honom...

Det här är klassisk fantasy i äkta sagan om ringen anda. Vi har farofyllda resor, ondska som ska besegras mot omöjliga odds, magiska föremål som besegrar ondska och måste letas reda på. Ett sammansvetsat sällskap som färdas tillsammans, glädjen i att lemlästa och mörda orcher och andra onda varelser. Det är på intet sätt särskilt nyskapande eller revolutionerande, men jag gillar det. Det känns inte alls att boken är över 700 sidor tjock, den går fort och läsa och karaktärerna är sympatiska, om än något naiva. Vissa saker är förutsägbara för mig och jag kan inte förstå varför inte karaktärerna också kan se det? Fast då hade det väl inte blivit en lika bra historia.

Blood of Elves - Andrzej Sapkowski



Det är oroliga tider. De fria kungarikena hotas av imperiet Nilfgaard, även om fred slöts efter ett krig som kostade båda sidor mycket, är läget inte stabilt. Inom rikena råder också oroligheter, alver och dvärgar, som drevs bort ifrån sitt land när människorna gjorde sitt intåg, börjar göra försök att återta det som var deras. I detta befinner sig Geralt, och hans skyddsling, dotterdotter till den legendariska drottning Calanthe. Eftersökt av många, som alla vill använda henne för sina egna syftet, tar hon sin tillflykt Kaer Morhen, witchernas mytomspunna tillflykt. Men hon kan inte stanna där för evigt, hon måste lära sig att bemästra sina krafter, innan de tar kontroll över henne.

Det är ingen lätt bok att beskriva. Även om det är en mer sammanhängande än förra boken, som egentligen var mer som ett antal noveller, flyter den på i en mer rak linje. Historien berättas dock ur olika berättarperspektiv, och vi får oss berättelsen till livs ur olika personers perspektiv. Lite synd är det, då jag saknar Geralt, som hamnar i skymundan en del och hans gestalt var en stor del av det jag tyckte om i förra boken. Men det är likväl en bra bok och jag ser fram emot att läsa fortsättningen, när nu den översättningen kan tänkas komma.

Nytt



Fick hem min bokbeställning från amazon i veckan. Skulle egentligen inte ha beställt böckerna, men tyckte jag kunde ge mig själv det i födelsedagspresent.







Men nu får det nog räcka för ett tag, har inte pengar just nu till fler böcker och har en hel del oläst stående i hyllan som det är ändå.



söndag 16 maj 2010

A Spell of Winter - Helen Dunmore


I ett fallfärdigt hus lever Catherine och Robert tillsammans med sin morfar och tjänstefolk. Övergivna av sina föräldrar har de bara varandra att vända sig till, alltmedan huset förfaller runt omkring dem i vinternatten. Men ingenting varar för evigt och undan för undan inträffar händelser som kommer förändra deras liv.

Det händer väl egentligen inte så speciellt mycket i boken. Eller också gör det det, men det går i så fall mig förbi. Historien innehåller mycket tillbakablickar, vilket jag finner vara något förvirrande. Första halvan av boken är ändå helt okej, det flyter på bra och jag dras med i historien. Efter det gjorde jag ett uppehåll i min läsning, och kanske är det det som är problemet. Andra halvan av boken kommer jag aldrig riktigt in i. Och slutet blir något av ett antiklimax för mig, en besvikelse.

I övrigt är miljöerna vackert beskrivna, den frusna stämningen som vilar över huset i vintern. Huvudpersonerna kommer jag aldrig in på livet, de förblir främlingar för mig boken igenom och deras motiv förstår jag inte. Vidare får jag inte svar på alla frågor jag har om bipersoneras öden och förklaringar till deras handlingar, vilket jag skulle velat ha. Men kanske ska det vara en del av charmen, att inte ge alla svar utan lämna en del åt läsarens fantasi. I slutändan är jag bara glad över att boken är slut och jag kan gå över till att läsa något roligare.

tisdag 11 maj 2010

The Last Wish - Andrzej Sapkowski



Geralt är en häxkarl (witcher), från början mänsklig men genom påtvingade mutationer i barndomen har han blivit något mer än mänsklig. Genom åratal av träning, och intagande av olika elexir får han reflexer och krafter utöver sina mänskliga förutsättningar. Han reser världen runt för att, mot betalning, befria folk ifrån monster. Legendarisk, cynisk och med en avsaknad av respekt för myndigheter, är han dock inte välkommen överallt. Världen är heller inte alltid svart eller vit, och skillnaden mellan monster och människa är ibland hårfin. Boken är uppdelad i ett antal kortare berättelser, noveller, löst sammanhållna i en ramberättelse, där Geralt vilar upp sig i ett tempel efter sitt senaste äventyr, och återberättar om sina äventyr.

Jag gillar det. Geralt, hans status som nästan antihjälte, hans cyniskhet och gammal ensamvarg syndromet, likt gamla tiders westernhjältar. Och jag gillar berättelsernas inblandning av gamla välkända monster, och sagor men med en tvist. Speciellt den berättelse med inslag av Rapunzel, Askungen och Snövit. Sättet med korta berättelser känns uppfriskande, istället för ett äventyr från pärm till pärm, får jag flera vilket jag uppskattar. Bit för bit rullas även Geralts historia upp, allteftersom boken fortgår, men utan ett ge alla svar utan lämna mycket åt fantasin. För övrigt kommer boken på svenska verkar det som senare i år.

fredag 7 maj 2010

Ett ljus i mörkret - Agneta Sjödin



Boken berättar om Lucias liv (senare helgonförklarad, Sankta Lucia) och hennes uppväxt i slutet av 200-talet på Sicilien i en kärleksfull familj. Redan som liten ser hon änglar ingen annan ser och utstrålar ett inre ljus som alla som möter henne slås av. Hon förfasas över orättvisorna i världen, det lidande de fattiga får utstå och den ojämlikhet som finns mellan könen där männen bestämmer över kvinnorna. Hon är övertygad om att Gud har gett henne en uppgift här i livet, att hjälpa dem hon kan, få dem att tro på sig själv och sprida ljus i mörkret.

Min första invändning mot boken är väl inte helt oväntad, som ateist finner jag vissa tankegångar främmande, särskilt det att kristendomen skulle vara det enda rätta och det som kommer att leda till en bättre värld. Kristendomen som religion blev ett maktmedel, ett sätt att förtrycka folk i slutändan och en ursäkt för att förfölja oliktänkande. De förföljda blev de förföljande.

Vidare stör jag mig på att det måste påpekas hur speciellt Lucia är, hur vacker hon är, den överjordiska styrka och skönhet hon utstrålar. Frågan är, måste man vara vacker för att kunna bli helgon? Står det i arbetsbeskrivningen? Finns det helgon som var kända för sin fulhet, eller är fulhet en styggelse i Guds ögon, ett straff för ett syndigt leverne och därför något som omöjliggör helgonskap? En parentes.

Språket är enkelt, historien flyter på i sakta mak, det blir aldrig särskilt spännande, men heller aldrig outhärdligt tråkigt. Boken skulle dock med lätthet kunna kortats ner till hälften känns det som, det händer inte speciellt mycket egentligen, det mesta utspelas ändå på något vis inom människorna, vardagsbestyr beskrivs, saker som egentligen inte har med historien att göra med utgör en bakgrund och kanske, eller kanske inte förklarar personernas agerande. Saknar även en beskrivning om vad som händer med bipersonerna efter att historien tar slut, vad blev de av dem? Fick de sina straff på något sätt, eller kunde de obekymrat leva vidare och fortsätta sina onda förfaranden. Men det är ju trots allt Lucia som är huvudpersonen i den här berättelsen och därför är det väl inte intressant att reda ut den delen.

onsdag 5 maj 2010

På min önskelista just nu



Alver och människor i all ära, men ibland behöver man lite variation också. Så, mer dvärgar åt folket!










Har visserligen inte läst The Killing Dance än, men jag misstänker att när jag väl ger mig i kast med den så kommer den ta slut alldeles för fort, och då vore det skönt att ha nästa bok redo.









Varför? För att det låter som något jag skulle tycka om helt enkelt.











Vampyrer i Ryssland i början av 1800-talet. Känns som en intressant kombination.










En bok med både varulvar och vampyrer kan väl inte bli annat än bra?











Necromancer. Så enkelt så.











Våld, sex och svordomar i fantasymiljö. Tja, det låter ju lovande i alla fall.











Om jag nu bara hade pengar då :( Men det får vänta till sommaren, eller i värsta fall till i höst.

tisdag 4 maj 2010

Kraften att leva: ett hedonistiskt manifest - Michel Onfray



Medan Handbok för ateister främst handlade om religion och dess skadeverkningar, försöker Onfray i kraften att leva istället skapa en ny (eller återupprätta en gammal) filosofi, som förtryckts under kristendomens ok. Såsom jag uppfattar det åtminstone. Han går igenom ämne för ämne, börjar med att presentera sin alternativa metod och går sedan igenom etik, erotik, estetik, bioetik och politik med utgångspunkt i denna metod.

Handbok för ateister kändes som om den gick igenom något konkret, och hämtade exempel utifrån historien liksom samtiden. Kraften att leva tar istället upp abstrakta begrepp, vilket till viss del gör det svårt för mig att hänga med. Jag har läst lite filosofi, en 50 poängskurs på gymnasiet för sådär 4-5 år sedan, men det är långt ifrån tillräckligt. Det här är en bok som kräver förkunskaper eller uppslagsverk (och tålamod att slå upp saker). Jag har varken eller. Vissa delar funkar dock ändå, såsom etikavsnittet, men mycket passerar över huvudet på mig.

Sedan känns det som om vissa tankegångar lämnas oavslutade. Något om den fria viljan, eller illusionen om den fria viljan, och förfarandet att döma pedofiler till fängelse istället för till vård. Jag förstår inte vad han vill säga med det, och vad han är ute efter. Även avsnittet om konsten, estetiken, finner jag vara flummig och för mig intetsägande. Diskussionen om den kvinnliga sexualiteten, eller sexualiteten och tvåsamhet överhuvudtaget blir hängande i luften, en massa abstrakta ord som för mig inte förmedlar mening. Jag kunde lika gärna läst det här på franska (orginalspåk), hade förstått precis lika mycket (eller snarare lite).

Sedan är det väl kanske så att boken inte är tänkt att läsas såsom jag gjorde, som en vanlig skönlitterär bok, från pärm till pärm, utan längre uppehåll för reflektioner eller anteckningar vid sidan om. För det finns bra sker i boken också, tänkvärda tankegångar och citat som jag egentligen skulle behöva skriva ner och reflektera mer över, sätta in andra sammanhang och skapa mening av. Troligen kommer jag i ett senare skede köpa boken av den anledningen, för att kunna sitta och markera i den allt eftersom läsningen framskrider, och arbeta mig igenom den mer aktivt för att det på så sätt ska ge mig mer. Låta läsningen ta tid. Det tror jag både jag och boken skulle vinna på. Men först behöver mina förkunskaper utökas.