torsdag 30 september 2010

Abercrombie som lösning på lässvackan?
















Fått hem lite nya böcker i veckan ifrån Bookdepository. Har ju egentligen en del att läsa redan hemma, men böcker kan man aldrig få för många. Och sedan fick jag ju sista lönen ifrån sommarjobbet i veckan, och den måste ju investeras i något bra.

I övrigt har det gått segt med läsningen de senaste. I helgen skiftade jag mellan Night Watch och Twelve, vilka båda utspelar sig i Ryssland, om än i olika tidsepoker och innehåller vampyrer i någon form. Men ingen föll mig direkt i smaken, och det var inte alltför svårt att lägga dem ifrån mig, och söka sig till något annat. Började så i Santa Olivia, vilken först verkade lovande, bara för att sakta in och kännas långdragig. Börjat i Before They Are Hanged nu och hoppas den ska lyckas fånga mitt intresse bättre. Och en bok som börjar med citatet "We should forgive our enemies, but not before they are hanged" måste väl vara bra? Snygg är boken i alla fall.

måndag 20 september 2010

Vampyrhelg


Spenderat den här helgen (fredag-söndag), med att läsa. Över 1500 sidor har det blivit, tre utlästa böcker och två påbörjade. Två vampyrböcker:

Råkade beställa bok två i serien, när jag egentligen skulle beställa första boken. Så första boken har jag inte läst, men jag var för otålig, så jag ville inte vänta med att läsa boken. Och om boken mot förmodan skulle visa sig vara dålig, så hade jag ju i så fall inte slösat pengar på mer än en bok. Men, nej, bortslösade pengar var det i alla fall inte det här. Och det gick alldeles utmärkt att läsa boken utan att ha läst första delen i serien. Även om det nog skulle ha varit bättre, för att ha bakgrunden klarare för sig. Något mästerverk är det väl kanske inte, och är man inte sedan innan svag för vackra, sexiga vampyrer med vita bringor, så kan det kanske blir lite för mycket. Eller om man föredrar sina vampyrer elaka, a la Dracula. Något som är intressant är annars kopplingarna till Anne Rices vampyrböcker, utseendemässigt påminns jag om Louis (Gabriel) och Lestat (Michel), och likaså när det gäller sett till vampyrernas krafter och begränsningar. Inte så att det stör mig, men kopplingarna finns där, och det känns som om Roit har hämtat inspiration ifrån Rices böcker. Och jag undrar lite, när Michels hår refereras till som en lejonman, är det inte en klockren blinkning till Lestat de Lioncourt? Det känns som om det måste vara det. Jag gillar boken, jag gillar karaktärerna, och ser i nuläget fram emot att skicka efter första delen i serien, för att se vad som hänt innan, och få en klarare bild av var karaktärerna kommer ifrån.

Sedan, en Anita Blake roman. Nummer sju i ordningen. Denna gång har Anita problem med vampyrrådet. Det är fart och fläkt ifrån första sidan, som det brukar vara. Men, denna gång blir det för mycket. Det är för mycket våld, för mycket tortyr och för mycket våldtäkter, såväl fullbordade som hot om dem. Och det börjar känns som en parodi. För att inte tala om all sexuell energi som löper amok. Och en oförmåga att knyta ihop lösa trådar, vilket Hamilton annars brukar vara bra på att göra i slutet av böckerna. Det här är inte den typ av historia jag vill läsa. Jag vill ha mer fokus på Anitas samarbete med polisen, och hennes arbete som zombie återupplivare. Mindre vampyr- eller varulvsflockspolitik tack.

fredag 17 september 2010

Beautiful Blogger



Har fått en award ifrån Boktradition, en av de bokbloggar jag följer. Tackar så mycket, alltid skönt att veta att det finns någon som uppskattar det man skriver. Regler enligt följande:

Efter att awarden har tagits emot gäller följande:
kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
tacka och länka till den som nominerade dig
nominera sju andra bloggare och länka till dem
berätta sju intressanta saker om dig själv

Då utmärkelsen har cirkulerat i bokbloggvärlden ett tag, har många av mina favoriter redan fått den, men har försökt välja ut sådana som så vitt jag sett inte har fått den. Så, sju bloggar jag gillar:

Bokmalande skriver mycket om fantasy, men även andra böcker får plats.
Theresans är den bokblogg som jag följt längst. Vi har inte direkt samma smak när det gäller böcker, men det är alltid kul att läsa om de böcker hon läst, och kanske bli sugen på att läsa en bok jag i vanliga fall aldrig skulle ha funderat över.
Hyllan, som utöver recensioner även har bilder på annorlunda bokhyllor, vilket jag uppskattar, och intressanta citat.
Bokmalans liv och läsande blandar välskrivna recensioner (som den här) med andra bokrelaterade inlägg.
Min bokblogg läser (och lyssnar) på en salig blandning av böcker och har ett välutvecklat betygssystem.
Matildas läshörna en tjej som har välskrivna recensioner, särskilt med tanke på sin unga ålder och som verkar ha bra smak när det gäller böcker.
Arga bibliotekstanten är inte en bokblogg som så, utan en blogg om arbetet på ett bibliotek och alla underliga personer som hon träffar på. Otroligt underhållande.

Sju saker om mig:

1) En av de platser jag skulle vilja besöka är New Orléans, p.g.a. hur Anne Rice beskrivit platsen i sina vampyrböcker.
2) Jag bodde i Luleå från aug-07 till juni-08. Under den perioden lånade jag inte en enda bok, varken på univesitetsbiblioteket, eller stadsbiblioteket. Jag skaffade mig inte ens lånekort.
3) Jag har svårt för att lyssna på ljudböcker, blir i regel rastlös och vill hellre läsa själv.
4) En av de bästa känslor som finns är att komma hem och packa om de böcker man har köpt/lånat och bara stapla dem i en hög. Ju fler desto bättre.
5) Jag tror att min läsintresse kommer från mina föräldrar, som i perioder är storläsare (framför allt under sina semestrar dock). Dock delar vi inte riktigt boksmak, pappa läser främst thrillers, men även en del science fiction och mamma mycket historiska romaner, om faraonernas egypten eller romarriket, men även en del deckare.
6) Mitt läsande går mycket i perioder, och bland de perioder jag läser mest är tentaperioder, när jag egentligen borde plugga. Men hittills har jag lyckats klara alla tentor ändå.
7) Om jag av någon anledning åkte utomlands och bara fick ta med mig två böcker skulle det bli Jane Eyre (Charlotte Brontë) och Det ondas blommor (Charles Baudelaire).

tisdag 14 september 2010

The Blade Itself - Joe Abercrombie



Historien påminner mig om Richard Morgans The Steel Remains, vi får följa tre huvudkaraktärer som ingen av dem kan sägas vara något hjältematerial. Eller ens särskilt sympatiska. Vi har en bortskämd adelsslyngel, Jezel, som tränar inför en svärdsturnering men inte är så sugen på att ge upp sena kvällar och vindrickande för fäktningen skulle. En torterad krympling, Glokta, som blivit torterare och som befinner sig mitt i en bubblande gryta av politiskt ränksmideri, ett felsteg och det är han bara ytterligare ett namnlöst lik som flyter i kanalen. Och så har vi Logen Ninefingers, eller The Bloody Nine, barbarisk slagskämpe som flyr undan sin tidigare herre då denne helst ser honom död. Efter att ha skiljts ifrån sina vänner och kamrater beger han sig söderut, för att undslippa sina fiender och söka upp den magi, trollkarl, som har hört letar efter honom.

Det finns fördelar med upplägget att ha flera karaktärer vars perspektiv historien berättas ur. Handlingen förs framåt på ett annat sätt, och vi som läsare kan färdas över större geografiska avstånd än vad som annars vore möjligt. Men det innebär också att det blir något splittrat. Och det blir lätt att man har en karaktär man bryr sig lite mer om och som man skulle vilja läsa om hela tiden, medan man stör sig på att de andra får ta så stor plats. Och inte blir det bättre av att utöver de här tre karaktärerna, har vi bitvis ytterligare tre personer vars historia vi får följa.

Så bitvis är det segt. Jag bryr mig inte speciellt mycket om Jezel och om hur det går för honom i hans svärdsturnering. Glokta är desto mer intressant och Logen min favoritkaraktär. Men även om det är segt bitvis, så tar det sig emellanåt och blir riktigt spännande, när historien väl tillåts komma igång på allvar. Och jag gillar känslan i boken, den nattsvarta humorn, smutsigheten och det faktum att det inte finns några hjältar. Liksom Richard Morgan är språket grovt, men inte enligt mig på något dåligt sätt. Det passar historien, och det sätt på vilket den är skriven. Och jag ser fram emot att läsa nästa del, för jag vill verkligen veta hur det går med det här.

måndag 13 september 2010

September - oktoberläsning


Var på biblioteket i fredags. Skulle egentligen bara har tre böcker, men kom ut med åtta. Finns inte så mycket annat att göra när böckerna ropar från hyllan, "läs mig, läs mig!".
















Så, nu har jag nog att läsa ett tag, september och oktober i alla fall tror jag. Särskilt med tanke på att jag fått hem lite böcker jag beställt ifrån Bookdepository i veckorna. Väntar dock fortfarande på en bok...




fredag 10 september 2010

Storm Front - Jim Butcher



Harry Dresden är USA:s enda legitimerade trollkarl. Förutom egna uppdrag är han även konsult hos polisen och tillkallas när brott inträffat som har troliga övernaturliga inslag. När ett dubbelmord inträffar, två personer har fått sina hjärtan utslitna ur kroppen, kallas Harry in för att hjälpa till. Han blir personligt engagerad i fallet, och det blir extra viktigt för honom att hitta mördaren, då han själv blir misstänkt för morden. Samtidigt hjälper han en kvinna att leta efter sin försvunna man, vilket visar sig vara ett svårare och farligare uppdrag än vad det såg ut som från början.

Det tar lite tid för mig att komma in i boken, och de första hundra sidorna eller så upplever jag som något sega. Det är möjligt att det är att det här är första boken i en serie som gör det och att de efterföljande är bättre, då mindre energi behöver användas till att bekanta sig med huvudkaraktären. Och boken tar faktiskt bra fart efter de där sidorna, och blir riktigt spännande. Den påminner mig lite om Anita Blake-böckerna, med en huvudperson som kastas från den ena katastrofala situationen till den andra. Dock är det välavvägt och går aldrig till överdrift utan blir bara spännande. Harry är en sympatisk karaktär som jag blir nyfiken på att läsa mer om, och jag ser fram emot att ge mig i kast med nästa bok i serien.