lördag 30 juni 2012

Läst i juni


Toll the Hounds - Steven Erikson
Anno Dracula - Kim Newman
Delirium - Lauren Oliver
Flood - Stephen Baxter
Mitt klimatkatastrofala liv: Carbon Diaries 2015 - Saci Lloyd
Hounded - Kevin Hearne

Bäst:
Hounded

Sämst:
Ett tätt lopp mellan Toll the Hounds och Mitt klimatkatastrofala liv, men Toll the Hounds får nog ändå sägas vara sämst, en bok med 900 sidor där inget händer, då är i alla fall Mitt klimatkatastrofala liv slut för länge sedan.

Totalt:
6 st

På engelska:
5 st

En rätt så bra läsmånad, även om det såg ut att bli dåligt till att börja med. Känns skönt att skolan är slut och det blir mer lästid, även om jag inte vet hur det blir framöver när jag börjar jobba.

torsdag 28 juni 2012

Hounded - Kevin Hearne


Atticus O'Sullivan driver en okult bokhandel i Arizona, och verkar på ytan vara en helt normal kille. Men i själva verket är han en gammal druid som kan få styrka från jorden och äger ett magiskt svärd, som han stulit från en gud. Sagda gud vill ha det tillbaka och har jagat Atticus i århundraden för att få det. Till sist så verkar han ha lyckats hitta Atticus, som börjar bli trött på att fly och istället överväger att stanna och slåss, även om oddsen är emot honom.

Jag tror jag har hittat en ny favoritserie. Gillar det här riktigt mycket, Atticus är en sympatisk karaktär, inte utan sina fel och brister, bitvis kanske en smula för övermodig och lättmanipulerad, men det bidrar till hans charm. Det är en spännande berättelse med högt tempo från första sidan och en spännande värld det utspelas i. Gudarna är verkliga och existerar, från de gamla keltiska, till de nordiska, romerska, grekiska och den abrahmiske, och vissa spelar en aktiv roll i den här historien. Ska bli spännande att läsa fortsättningen i framtiden och se om andra boken i serien är lika bra.

onsdag 27 juni 2012

Såhär i sommartider (=regntider): två klimatkatastrofböcker




I Stephen Baxters bok Flood (F) räddas återkommer fyra personer till omvärlden efter att ha suttit instängda som gisslan under ett par år. Den värld de återvänder till är förändrad av vatten, och det stiger. Hastigheten på vattennivåhöjningen går bortom alla klimatmodeller som gjorts och verkar inte ha med den globala uppvärmningen att göra, vattnet stiger alltför hastigt. Och frågan är vad som händer med människorna när deras hem försvinner i vattenmassorna...

I Saci Lloyds bok Mitt klimatkatastrofala liv (MKL) har Storbritannien precis infört koldioxidransoneringen, för att föregå med gott exempel i kampen om att hejda den globala uppvärmningen. Vi får följa Laura Brown och hennes familj och omgivning i detta, genom Lauras dagboksanteckningar, hur deras liv påverkas och vad som händer i omvärlden.

En jämförelse:

Tidsspann:

F) 36 år, med nedslag vid vissa tidpunkter under dessa år. Funkar förvånansvärt bra.
MKL) 1 år, vi får följa Lauras dagboksanteckningar från i stort sett alla dagar under året. Funkar bra det med.

Målgrupp:

F) Riktar sig klart till äldre läsare (så kallade vuxna). Innehåller en hel del våld, död, mörker och dylikt som troligen gör sig bäst om man uppnått en viss mognadsgrad.
MKL) Ungdomsbok. Handlar om tonåringar och bör läsas av dessa, om av någon. Möjligen för barnslig även för dem.

Karaktärer:

F) Ett gäng intressanta karaktärer, men de är bitvis svåra att komma in på livet, i och med att vi gör nedslag i deras liv. Vissa försvinner väl hastigt och andra får vi aldrig riktigt lära känna.
MKL) Karaktärer som helt saknar trovärdighet, vuxna som beter sig som femåringar, och som verkar sakna någon som helst verklighetskoppling. Icke-älskvärda då de beter sig irrationellt och rent ut sagt löjligt, och inte känns som människor.

Katastrof:

F) Okänt till att börja med, men är inte global uppvärmning, svaret (eller snarare teorier) presenteras längre fram i boken.
MKL) Global uppvärmning

Slutomdöme:

F) Bra idé, men känns som om det hade blivit ännu mer effektfullt om katastrofen faktiskt orsakades av global uppvärmning. Slutet är möjligen väl deprimerande och mörkt, störde mig först på att vissa saker lämnades oförklarade i slutet, men upptäckte sen att det kommit en fortsättning. Spännande rätt igenom, även om vi bara gör nedslag vid ett fåtal tillfällen under åren som går.
MKL) En bra idé som schabblas bort totalt i idiotiska karaktärer som beter sig som barnungar och helt saknar trovärdighet. Synd på en bra idé. Trots detta så var boken ändå rätt spännande, men troligen inte tillräckligt för att jag ska läsa fortsättningen.

Slutsatsen är att av dessa två så är Flood den som är läsvärd, medan Mitt klimatkatastrofala liv bör undvikas.

tisdag 19 juni 2012

Nyinköp



Först två böcker jag hittade på myrornas i Falun, Neil Gaimans Neverwhere och Sirens, en samlingsvolym med noveller. Var inte överdrivet förtjust i första boken jag läste av Neil Gaiman, American Gods, men tänkte jag skulle ge honom en till chans och hoppas Newerwhere faller mig mer i smaken. Läser inte så mycket noveller, så tyckte Sirens passade bra av den anledning, och sedan gillade jag den gröna flickan på framsidan.

Sedan köpte jag Erin Morgensterns The Night Circus på en bokhandel i Strömstad, som en belöning för en genomförd jobbintervju och en lång bilresa dit. Har läst mycket gott om den på flera bokbloggar så hoppas på att jag ska gilla den också.

måndag 18 juni 2012

Två korta: Drakula och kärleken som en sjukdom


Först ut Anno Dracula av Kim Newman, en alternativ verklighet i vilken Dracula överlevde van Helsing (med fleras) attacker och gifte sig med drottningen och vampyrer och människor nu lever sida vid sida. En mördare härjar på stadens gator, och motsättningarna mellan vampyrer och människor ökar. Vi får följa ett antal karaktärer, centrerade runt de mord som sker och deras försök att klara upp dem.

Helt okej, men inte riktigt någon favoritbok för min del, svårt att säga vad jag har emot den. Gillar huvudkaraktärerna, den mänsklige Charles och den gamla vampyren Geneviève, men världen och historien i sig tilltalar mig inte riktigt av någon anledning, även fiktiva karaktärer (Dracula) blandas med verkliga (Drottningen). Skulle tro att det underlättar att ha läst Drakula nyligen, men det är inget måste, även om man bör känna till huvuddragen i historien. Är i vilket fall nyfiken på fortsättningen på serien.

Andra boken är Delirium av Lauren Oliver, som utspelar sig i en framtida värld där kärlek är klassat som en sjukdom, och alla vid sin artonårsdag genomgår en operation för att avlägsna denna "smitta". Lena kan knappt bärga sig till hon får gå igenom sin operation, då hennes mamma tog livet av sig på grund av "sjukdomen". Men sedan händer saker som får henne att ifrågasätta allt som samhället har lärt henne är riktigt. 

Påminner en del om Ally Condies Matchad, men förlorar en del på den jämförelsen dock, tyckte helt klart bättre om Matchad. Har svårt för Lena som karaktär, hon känns betydligt yngre än sina sjutton år, mesig och feg och mest irriterande. Hade väldigt svårt för historien i början, men efter att ha gjort ett uppehåll från läsningen av boken ett tag, så hände det något, och det blev plötsligt riktigt bra. Lena fortsatte att vara irriterande, men historien i sig och språket väger upp det och det blev riktigt spännande. Ser fram emot att få läsa nästa del.

måndag 11 juni 2012

Toll the Hounds - 900 sidor pladdrande transportsträcka, 300 sidor spännande upplösning


Åttonde delen i Steven Eriksons fantasyserie, och den klart sämsta hittills. För det första, så tar det drygt 900 sidor innan det faktiskt börjar hända något spännande, innan dess är det mest folk som går omkring, pratar lite, och möjligen dör eller undgår döden. För det andra, oerhört osympatiska karaktärer. Det finns ett fåtal ljuspunkter, men för det mesta består det endast av osympatiska idioter som jag hoppas ska dö, men som inte gör det. För det tredje, en värld i vilken grymheten i stort sett alltid vinner och "de onda" aldrig får sitt straff. För all del, jag är inte överförtjust i solskenshistorier med hollywoodskt lyckliga slut, men en värld i vilken mördrare, psykopater, våldtäktsmän, torterare och dylikt alltid är de starka och alltid (i alla fall nästan) triumferar och vinner och de bra människorna i stort sett alltid blir dödade eller nedtryckta i botten när de försöker göra det rätta, det är inte en värld jag vill läsa om, det finns nog med elände i den verkliga världen ändå. För det fjärde, en kritik som civilisationen, jämfört med barbari, som jag inte förstår syftet med, och som jag inte håller med om. Framförd av någon som bemöter kritik med svärd, och motstånd med densamma, som tycker våldtäkt är försvarbart och till och med en rättighet och som bara blir mer och mer osympatisk ju längre serien går. Och med en färdkamrat vars enda uppgift är att utgöra våra ögon så vi får följa vad han gör och vilken fantastisk, intelligent och underskattad man han faktiskt är. För det femte, en "god" karaktär som genom sin passivitet, ser till att hans "vänner" blir dödade och inte lyfter ett finger för att förhindra deras död eller hämnas den, utan då låter andra få göra hans "smutsgöra". Vem behöver onda människor när de goda genom sin passivitet låter ondskan triumfera? För det sjätte, ytterligare en favoritkaraktär som dör, och med tanke på att alla osympatiska karaktärer som är kvar, undrar jag hur det ska gå i slutet, för om det bara finns idioter kvar, så är väl det enda möjliga att ta död på alla för att få ett slut jag kan tycka är bra? Och en bok som slutar med att alla dör, är det verkligen något att hoppas på?

Kort sagt, hade det inte varit åttonde boken i en serie, så hade jag aldrig läst klart den. En otrolig besvikelse, speciellt eftersom jag upplevde den föregående boken som ganska bra. Det faktum att slutet (de sista 300 sidorna) är otroligt spännande, gör en viss skillnad, på så vis att boken går från att vara urusel till bara dåligt, men det är inte tillräckligt för mig. Kommer trots besvikelsen att läsa klart serien (två böcker kvar), men mina förväntningar har sänkts rejält och det börjar nästan kännas mer som ett måste än som ett nöje.