The Wise Man's Fear

Fortsättningen på The Name of the Wind (Vindens namn). Kvothe fortsätter berätta om sitt liv och sanningen bakom en del av de legender som omger hans person. Vi får följa honom på universiteten och de framgångar (och misslyckanden) han upplever där, men vi rör oss även ut i världen, i andra miljöer.

Första böckerna/boken var helt klart en av årets upplevelse, vilket innebär att förvätningarna var höga på den här. En av anledningarna till varför det dröjt med läsandet av den. Är den då lika bra som The Name of the Wind? Nej, inte riktigt.

I det stora hela så är det här riktigt bra. Det känns fortfarande i mångt och mycket nytt och fräscht, är smart skrivet och med ett bra språk, intressanta miljöer och karaktärer. Men nyheten har förlorat något av sitt behag. Det känns inte riktigt lika nytt och fräscht som första gången. Inte för att den egentligen är sämre än första boken. Men inte riktigt lika nyskapande, kanske för att jag nu vet mer vad jag kan förvänta mig.

Men det är trots allt en stor läsupplevelse och en bok som är mycket svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Och väntan på tredje delen kommer att kännas lång...

Vindens namn (del 1 & 2) - Patrick Rothfuss

Värdshuset ligger i tystna, tre tystnader den ena tydligare än den andra. Den största hos värdshusvärden som inte är den han utger sig för att vara. En skrivare färdas längs vägen, på jakt efter en historia att skriva, på jakt efter en legend.

Innan vår hjälte, Kvothe, blev legend, var han en vanlig pojke. Uppvuxen i ett kringresande artistsällskap, får han kärleken till musiken och skådespeleriet. Samtidigt som han hungrigt suger i sig all kunskap som han kommer över. När kringresande arkanist slår följe med sällskapet fördjupas hans utbildning och ledar in på andra områden. Han drömmer om att lära sig namnet på vinden och att börja på universitet. Men en tragedi slår hans liv och spillror och han tvingas leva som tiggare på Tarbeans gator. Universitetsdrömmarna verkar plötslig vara långt bort.

Ytligt sett påminner den här boken mig om Trudi Canavans The Magicians' Guild. Vi har två outsiders, fattiga som slår sig in på områden där de egentligen (sett i omvärldens ögon) inte hör hemma. Men till skillnad från The Magicians' Guild, som jag inte var jätteförtjust i, så tycker jag om det här.

Jag gillar Kvothe, även om han bitvis känns lite för smart och lite för läraktig. Vissa stunder går det nästan för bra för honom. Men i slutändan händer det saker som gör att det jämnar ut sig. Det skulle helt enkelt inte kunna vara på något annat sätt.

Det är också skapandet av en legend vi bevittnar. Hur sanningen förvrängs och blir till fantastiska historier, allteftersom de återberättas. Många frågor lämnas obesvarade, och mycket förblir oklart vilket bygger upp spänningen inför kommande böcker i serien.

Språket är bitvis fantastisk, såsom formuleringarna om tystnaderna på värdshusen. Allt är dock inte lika fantastisk skrivet, men dock mycket bra. Det är en medryckande historia som är svår att lägga ifrån sig, med fascinerande miljöer. Och det enda som känns jobbigt är det faktum att jag nu får vänta på att bok två och tre ska ges ut. Borde verkligen inte läsa serier som inte är avslutade, otroligt jobbigt att gå och vänta på fortsättningar sådär, vill ju vet hur det går nu!

(Och jag ogillar verkligen ofoget med att dela upp en bok i två delar när man översätter den till svenska. Skräckexemplet är Robert Jordans The Wheel of Time som dessutom fått olika titlar på de olika delarna. Ohyfsat är vad det är.)

Klassen - Erich Segal

Efter att ha längtat efter att hitta något riktigt bra, efter en period med bara ganska bra böcker, så hittade jag äntligen något. Fem studenter från olika bakgrund och med olika motiv och motivation som börjar på Harvard år 1954. Vi får följa dem genom deras år på skolan, pianokonserter, grekiskalektioner, tennismatcher, fester och kärleksaffärer. Och sedan vidare ut i den kalla verkligheten, i 60 och 70-talets USA, med Vietnamkriget och Israels kamp för att förbli en självständigt stat. Vi gör nerslag här och där under åren, och får se såväl framgång som motgångar, nederlag och segrar, skilsmässor och barnafödslar och dödsfall.

Miljöerna är fascinerande, diskussioner om litteratur från det gamla grekland får mig att önska att jag läst mer om det, för vissa namn känns igen, men resten har jag ingen aning om. Och jag har inte läst de texterna, jag har inte läst varken latin eller grekiska, men jag efter det här är jag sugen på det. Och önskar för ett ögonblick jag vore där, hade växt upp i USA och fick gå på Harvard tillsammans med dem.

Jag får lite samma känsla som när jag läste Öster om Eden, även om den här inte följer ett flertal släkter på samma sätt. Trots att vi endast gör nerslag i personernas liv, känns det som om jag kommer karaktärerna nära inpå livet och lär känna dem, mer eller mindre i alla fall. Och när jag kommer till sista sidan vill jag bara gråta, för att det är slut. Det är över och det blir inget mer. Och jag vet inte hur länge det kommer att dröja innan jag hittar något som är lika bra igen.

The Secret History - Donna Tartt

Richard börjar vid ett collage i New England och börjar läsa grekiska, där han lär känna fem andra studenter, var och en med sina egenheter. Men vad han inte vet är att hans vänner bär på en mörk hemlighet, som hotar att förändra deras liv. Allt eftersom Richard kommer dem närmare in på livet, förändras också hans liv.

Det börjar bra, språket är medryckande och miljöerna fascinerande. Och första halvan av boken är riktigt bra. Men sedan tar det emot, det blir för mycket diskuterande fram och tillbaka mellan karaktärerna, för mycket alkohol, baksmällor och konflikter. Och det slutar vara speciellt intressant.

Jag hade velat har mer collageliv, mer insyn i deras lektioner och det de läser, vad de faktiskt är där för att göra. Istället för alla middagar, fester och gräl. Och mer mysterier, i slutändan känns det som om det hela blir väldigt banalt och jag hade väntat mig mer. Visserligen är livet antagligen så, men det här är en bok, inte verkligheten, och då är det okej att göra saker och ting mer mystiska och tilltalande. I slutändan är det här ytterligare en bok som jag hade höga förväntningar på, och jag blev besviken. Nackdelen med att ha hört talas om böcker innan man börjar läsa dem antar jag.

The Magicians - Lev Grossman

Quentin Coldwater är besviken på livet, och önskar att det vore något mer än det är. Så finner han sig plötsligt vara antagen till ett hemligt och exklusivt college för magi i New York. Men magi bereder honom inte den glädje han först väntade sig och är inte heller helt ofarligt. Magi innebär hårt arbete, vilket Quentin får erfara under sina år på skolan.

Det här är en blandning av Narnia, Harry Potter och i mitt tycke, Angivarna. Tidvis är det riktigt bra, framför allt vissa delar av Quentins tid på skolan, där glädjen på något sätt lyser igenom den cynism och livsleda som genomsyrar boken. Men för mig räcker det inte. Jag blir mest irriterad på hur idiotisk Quentin är och hans oförmåga att känna glädje.

Det här är ytterligare en bok jag hade höga förväntningar på innan jag började läsa, men det gör mig besviken. Vissa delar är riktigt bra, men helhetsintrycket är det inte. Den efterlämnar i slutändan bara en bitter eftersmak, en besvikelse över att det inte var mer med den och en lättnad över att ha kommit igenom den.

The Rule of Four - Ian Caldwell & Dustin Thomason

Det är några dagar innan examen på Princeton University. Efter månader av arbete är en av studenterna nära att lösa gåtan med Hypnerotomachia Poliphili, en bok från renässansen som har fascinerat forskare i flera århundraden. Så blir en student brutalt mördad, och arbetet med att avkoda boken verkar plötsligt inte lika ofarligt längre. Genom tillbakablickar, varvat med nutiden, får vi följa arbete med att avkoda boken, och hur det påverkar de som arbetar med det och personerna runt omkring dem.

Först förväntar jag mig spänningsroman à la Dan Brown (då han nämns i baksidetexten). Och således är jag först något besviken, vill man ha Dan Brown historier är det här inte rätt bok. Men när jag kommit ifrån den förväntningen, så är det här riktigt bra. Boken stora behållning ligger mycket i universitetsmiljön och vänskapsrelationerna mellan karaktärerna. Och det är också där en stor tyngdpunkt av boken faktiskt ligger, inte bara i mysteriet med Hypnerotomachia Poliphili, även om det också är intressant då, särskilt som boken då kommer att behandla renässansens Italien, vilket är en tidsperiod som fascinerar mig. I slutändan älskar jag den här boken, karaktärerna och miljön den utspelas i. Sedan är det faktiskt ett stort plus att slippa direkt religiösa konspirationsteorier à la Brown, har läst nog med sådana för en hel livstid misstänker jag.