Svantjuvarna - Elizabeth Kostova

Andrew Marlow är psykiatriker i Washington. Han trivs med sin tillvaro som ensamlevande och med sitt jobb. Så en dag ringer en kollega och undrar om han vill ta över en patient av honom, då såväl patienten som Andrew delar ett konstintresse. Patienten är Robert Oliver, en välkänd konstnär som arresterats tidigare då han gett sig på en tavla på ett museum. Han vägrar prata med Andrew så han tvingas söka uppgifter om Roberts liv på annat håll. En av de frågor som han vill ha svar på och som han tror kan ha en stor inverkan på Roberts tillfrisknande är frågan om vem kvinnan på hans målningar är, en kvinna som återkommer på målning efter målning.

Det här känns som en helt annorlunda typ av bok än Kostovas första bok, vampyrromanen Historikern. Vissa saker känns igen, som att låta berätta vissa saker genom brev, även om det här görs i betydligt mindre utsträckning. Frågan om vem kvinnan på tavlan är, är för läsaren ingen gåta alls, då det är uppenbart från första början. Tempot i boken är inte heller högt och till viss del känns det som en hel del klichéer, sinnesjuk, instabil konstnär och flickvän som tar hand om honomo och låter honomo komma undan med vad som helst, som försakar sitt eget liv för att han ska få måla. Robert framstår inte alls som någon sympatisk person.

Boken stora behållning är språket, vilket är riktigt, riktigt bra och det som gör en stor del av boken. Tempot är lågt, historien i regel inte jätteintressant, men trots det så går den ändå rätt fort att läsa och det blir aldrig direkt tråkigt. Men det når inte på långa vägar upp till Historikern.

Mamma sa att jag var sjuk - Julie Gregory

Från det att hon var barn utsattes Julie för otaliga läkarbesök, röntgades och fick olika mediciner utskrivna. Hon fick ifrån sin mor höra att hon var sjuklig, svag och att det var något fel på henne, och de måste hitta någon läkare som kunde säga vad det var för fel på henne. Julies mor led av Münchhausen by proxy, som innebär att vårdnadshavaren uppfinner, eller förorsakar, symptom hos sitt barn för att få uppmärksamhet. Många av dessa barn dör, men Julie överlevde och berättar i boken sin historia.

Det är en skrämmande historia, hur någon kan göra så mot sitt barn är oförståligt, och det faktum att ingen ser någon, att alla bara tror på modern är skrämmande. Men kanske inte så konstigt ändå. Det är en engagerande berättelse, och den går fort att läsa trots hemskheterna, jag vill veta hur det går. Dock är det lite förvirrande att historian inte löper jämnt över tiden utan gör hopp fram och tillbaka en hel del. Men det bidrar väl också till att göra att det hela känns mer autentiskt och inte så tillrättalagt.