Den som vässar vargars tänder - Carina Rydberg

Tvillingparet Jannis och Sonya delar ett underligt band. Efter att Jannis försökt skapa sig en tillvaro på egenhand, men misslyckats, flyttar syskonparet till en ort vid havet och öppnar ett kafé. Här lär de känna en ensamstående kvinna med en elvaårig dotter vilket får en rad av minnen att komma upp till ytan. Undan för undan får vi veta vad som hände under deras barndom och vad som gjort dem de är.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Tidvis äcklar den mig bara, men mest fascinerar historien mig, även om historien känns sjuk. Karaktärerna är målade i gråa och beiga toner och det är svårt att tycka om dem, eller känna sig engagerad i dem. Jag känner mig distanserad. Men samtidigt blir jag arg, över att ingen gör något, över hopplösheten över historien. Som om allt som hänt och händer på något sätt är oundvikligt, och jag undrar varför ingen av dem kan göra något för att bryta det destruktiva mönster de verkar vara fast i. Jag har svårt att känna igen mig i några av karaktärernas känslor eller tankar och undrar över om det faktiskt skulle kunna finnas människor som tänker och handlar så här? Det känns som en ond, ond saga, men som saknar verklighetsanknytning. Det var en gång, men det var inte på riktigt.

Never let me go - Kazuo Ishiguro

Kathy, Ruth och Tommy växer upp på ett internat på engelska landsbyggden. De lever i en isolerad värld innanför skolans väggar, med vaga antydningar om vad som komma skall när de blir äldre. Skolan har få besökare, där finns madame som kommer med regelbunda intervall för att tillvarata de saker de skapar, målningar, skulpturer etc. utan att säga exakt vad det ska användas till. De uppfostras med att de måste tänka på sin hälsa, att det är viktigare för dem än för andra människor men även hur de bör agera i världen utanför för att fungera.Boken berättas ur Kathys perspektiv, hur hon i 30-årsåldern ser tillbaka på det sin uppväxt och de händelser som utspelade sig. Mer än något annat är det här en bok om vänskap, kärlek och att växa upp.

Det är en intressant historia, men som lämnar mycket åt läsaren att läsa mellan raderna, mycket antyds bara och annat förklaras aldrig. Det är ingen spännande historia, den löper på långsamt och hoppar fram och tillbaka i kronologin, vilket skulle kunnat vara jobbigt men som faktiskt funkar bra. Boken stannar kvar i minnet, jag undrar hur det egentligen gick för Kathy sedan, efter att boken tar slut, men även vad som hänt innan, varför det är som det är, hur vissa saker funkar praktiskt och varför saker och ting är som de är. Boken lämnar många frågor obesvarade, men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

Till sista andetaget - Anne Swärd

Lo växer upp i en storfamilj, mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar morbröder, farbröder i en salig blandning, i utkanten av ett svenskt samhälle. Hon är omhuldad, älskad av alla och enda barnet bland vuxna. Grannpojken, den fem år äldre Lukas, blir hennes vän även om deras vänskap ses på med skepsis av omgivningen. Som vuxen drar hon runt i världen, reser fram stad till stad och går från famn till famn, stannar inte så länge i någon stad att hon börjar känna sig hemma.

Det jag mest känner när boken är slut är lättnad. Äntligen kan jag gå vidare till något roligare. Lo faller mig inte alls i smaken som huvudperson, självisk och med motiv jag helt enkelt inte förstår. Slutet känns abrupt och som något av en besvikelse, jag hade velat har ett gladare slut. Det lämnas även många lösa trådar, som jag önskar hade knutits ihop bättre, vissa bihistorier som påbörjas men inte fullföljs. Språket är annars bra och medryckande, formatet på boken känns behändigt, men historien fångar mig inte.