I renässansens Italien i början av 1600-talet undersöker Galileo himlen och himlakropparna med hjälp av sitt nyligen tillverkade teleskop. Men vissa av de saker han upptäcker och berättar om, ses inte med oblida ögon av vissa fraktioner inom kyrkan. En natt dyker en främling upp med ett väldigt annorlunda teleskop och Galileo finner sig plötsligt förflyttade till Jupiters månar, många århundraden in i framtiden.
Boken har en lång startsträcka och det tar en viss tid innan det händer något, och det blir intressant. I regel upplevde jag bitarna som utspelar sig i framtiden på Jupiters månar som bra mycket intressantare, än berättelserna om Galileos liv i 1600-talets Italien. Och därför blir det något av ett problem då en stor del av boken faktiskt behandlar det senare. Bitvis är det bra, men en stor del av boken är seg. Det blir bättre i andra halvan av boken, men långt ifrån fantastiskt. Mycket som händer i framtiden lämnas obesvarat och löst, och det är synd.
Som en berättelse om Galileos liv är jag inte rätt person att avgöra hur korrekt det är, jag känner att mina kunskaper om honom och hans livsverk och upptäckter är alltför dålig. Informativ är den då vad gäller det, åtminstone för mig. Men det är inte riktigt det jag vill läsa om.