Veniss Underground - Jeff VanderMeer

Genom tre personer, tre olika röster, får vi lära känna staden. Ovan och under mark och med dess underligheter, befolkning och underliga varelser. I en inte alltför avlägsen framtid, eller kanske en annan värld, där samhället fallit samman men ändå fortfarande lever vidare.

Det är drömlikt eller kanske mest mardrömslikt. Och det passar jag inte riktigt. Jag har svårt för den här typen av böcker, med den här typen av känsla. En historia som inte följer givna mönster, med personer jag inte förstår och inte känner något för mer än en lätt avsky. Kanske är det VanderMeers sätt att skriva som helt enkelt inte passar mig, jag hade lite samma problem med hans Annihilation. Och den historien som berättas är inte den jag hade velat läsa. Jag vill veta vad som hände från första början, varför staden byggdes som den gjorde, hur den uppstod och varför det föll samman. Inte färdas på det sätt vi får göra, med ryckvis ledtrådar om varför och utan egentliga förklaringar.

The Culling - Steven dos Santos

Av de böcker jag läst i dystopigenren så är det här nog det samhälle som framstår som grymmast. Panem i Hungerspelen framstår som en idyll i jämförelse. Fattigdomen är så totalt, döden så oundviklig och samhällskontrollen oöverstiglig. Det känns verkligen nattsvart och det är svårt att ens ana något ljus.

Det påminner även om Hungerspelen på så sätt att ett antal individer väljs ut till en tävling på liv och död. Här är dock "priset" en plats i polisen/militären, privilegiet att skiljas från sin familj och vänner och bli en del av den förtryckande makten. Priset för att misslyckas i tävlingen är högt, två av dina närmaste hålls som gisslan och kommer du sist i ett tävlingsmoment avrättas en av dem. Och du får välja vem. Lucky har oturen att bli oturen att bli utvald att delta i tävlingen. Han och hans yngre bror är ensamma i livet och har bara varandra. Dör han har hans bror ingen, och det får bara inte hända. På något sätt måste han överleva. Hans ökande attraktion till en av tävlingsdeltagarna gör det hela mer komplicerat och det blir än mer komplicerat när de blir uttagna till att vara varandras "gisslan".

Historien är riktigt spännande. Och det ligger hela tiden en känsla över boken av förestående undergång, att det aldrig kommer sluta bra. Jag hade önskat att träningsdelarna för tävlingsdeltagarna hade varit lite längre och att relationen mellan karaktärerna fått chans att utvecklas, nu känns det hela väldigt forcerat. Den kärlekshistoria som finns insprängd lider av samma problem och hela grejen med Luckys tänkta konflikt faller totalt, det är så totalt uppenbart att brodern är det enda han bryr sig om. Tävlingsmomenten var ändå riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa fortsättningen på serien och få mer av en förklaring till varför världen är som den är och vad det är som hänt för att skapa samhället som det ser ut.

Legendserien av Marie Lu

Legendserien är en av de bästa ungdomsdystopier jag läst. Vi möter två människor från två olika samhällsklasser, June, underbarnet från överklassen som spås få en lysande framtid inom det militära och Day, rebellen och en av de mest eftersökta brottslingarna i landet. Republiken är en del av det forna USA och ligger ständigt i krig med sitt grannland och plågas av återkommande pestepidemier. June får i uppdrag att fånga in Day så han kan ställas införa rätta och inget blir detsamma för dem efter det.

Jag älskar serien, historien och samhälls- och världsbygget. Man får bara glimtar av det i den första boken men det utvecklas mer i de senare böckerna. Jag gillar att ingenting är självklart eller enkelt och att inget av de samhällen som presenteras är ideala men alla har delar som är förståliga utifrån hur de bildats och hur vårt samhälle ser ut idag och kan i och med detta ses som en samhällskritik mot hur vi lever.

Jag gillar June och Day som karaktärer, hur olika de är men ändå lika och att vi får inblick i dem båda två då vartannat kapitel handlar om June och vartannat om Day. Det gör också att man får en mer övergripande bild av samhället under första delen av första boken. Det är ett grymt samhälle och karaktärerna har tvingats växa upp fort vilket gör att de känns äldre än vad de faktiskt är.

Historien är spännande och fartfylld och det går inte att räkna ut hur det hela kommer att sluta på förhand. Jag ser fram emot att läsa mer av Marie Lu och hoppas det andra hon skriver blir minst lika bra.

Slated & Fractured - att få sina minnen raderade

Kylas minnen har blivit raderade och hon har fått börja om på nytt med allt. Ett nytt namn, en ny familj och ett nytt liv, utan någon aning om vem hon var tidigare. Men något är inte som det ska, ekon av den hon varit tidigare verkar finnas kvar, vilket är en omöjlighet. Och frågan är vad som hände egentligen, vad gjorde hon för hemskt för att bli betecknad som terrorist och få sina minnen raderade?

Jag gillade det här, framför allt första boken. Kyla är en intressant karaktär, hon skiljer ut sig från de andra personerna som blivit "slated", hon är för allvarlig och lägger märke till saker på ett annat sätt. Idén med ungdomsbrottslingar som får en ny chans genom att få sina minnen raderade är spännande och uppbyggnaden av det kontrollerande samhället känns genomtänkt. Den "obligatoriska kärlekshistorian" drar ner det hela lite, första boken stör det mig inte så mycket men andra boken påverkar det Kylas beteende på ett sådant sätt att jag tycker om henne mindre. Första boken tyckte jag bättre om, andra boken hade sina bra stunder men det blev för mycket med beskrivningar om vilken speciell person Kyla är, en så mycket bättre människa än alla andra, att det störde mig. Ser ändå fram emot att läsa sista delen i serien och se vad som händer.

Insurgent & Allegiant - positiva överraskningar

Jag var inte jätteförtjust i Divergent, som är första boken i serien, så det var inte alls självklart att jag skulle läsa fortsättningarna. När det nu var så att de fanns på biblioteket så blev det ändå så. Och jag blev positivt överraskad. Det blir mer bakgrundshistoria, varför världen ser ut som den gör, något jag saknade i första boken. Det är inte helt logiskt och det är en del som antagligen mest skulle kunna betecknas som pseudovetenskap, men för min del gör det inte så mycket. Jag gillar de vändningar historien tar, Tris och Fours karaktärsutveckling och att de får vara mänskliga samtidigt som de båda är långt ifrån svaga utan tvingas till jobbiga val på grund av den värld de lever i. Och slutet känns väldigt passande, även om det verkligen skär i hjärtat det som händer. Jag är glad att jag trots allt läste vidare i serien.

Kort om tre

Throne of Glass: en fängslad lönnmördare får en andra chans genom att bli prinsens representant i en tävling på liv och död. Priset är att få bli kungens lönnmördare, arbeta åt honom under ett visst antal år och sedan återvinna sin frihet. Tycker idén var intressant men gillar inte utförandet. Har svårt för huvudpersonen, Celaena, som beter sig omoget och bortskämt och med fokus på fel saker. Förväntar mig så mycket mer av en ökänd lönnmördare än det här, det känns inte trovärdigt. Så, tyvärr inget för mig.


Pretties: fortsättningen på Uglies, om ett samhälle där man genomgång en operation
för att bli vacker när man fyller 16. Tyckte den var bättre än Uglies, gillar att se samhället från andra sidan och Tallys kamp för att hitta tillbaka till den hon var innan hon genomgick operationen. Känns mindre barnslig än förra boken vilket är positivt.

2312: framtidsvision då planeterna i vårt solsystem har befolkats och livslängden kraftig förlängts. Ett dödsfall  och personlig tragedi för en av våra huvudpersoner Swan blir katalysator för ett antal händelser som förändrar historiens gång. Gillade det inte alls, avskydde Swan som karaktär, tyckte hon var otroligt enerverande och gnällig och tyckte historien var tråkig och seg, det kändes inte som det hände så mycket. Trodde det skulle varit mycket bättre. Ångrar att jag började läsa den, och fick för mig att jag borde läsa klart den när jag väl börjat.

Intrusion - Ken MacLeod

I framtiden har man tagit fram ett piller som botar genetiska defekter hos barn. Hope Morrison är gravid med sitt andra barn, hon tog inte "fix"-pillret under sin första graviditet och tänker inte göra det nu heller. Men omgivningen börjar ifrågasätta hennes val och om hon borde ha rätt att göra det, särskilt som hon inte kan motivera varför hon inte vill göra det, inte ens för sig själv. Allt fler börjar ifrågasätta hennes val och det ställer till med problem för Hope och hennes man.

Hopes värld är en framtid som kanske inte är alltför långt borta, med ett övervakningssamhälle där varje steg du tar bevakas. Kameror finns i varje persons hem, officiellt som säkerhet för invånarna. Kvinnor arbetar hemifrån för att kunna ta hand om barn och hushåll och då många arbetsplatser ses som för farliga för dem då det kan påverka deras fertilitet. Gravidas fysiska tillstånd övervakas, så att de inte kommer i kontakt med för stora föroreningar, eller dricker eller röker under sin graviditet.

Den värld som Ken MacLeod målar upp är skrämmande, mycket för att den känns möjligt, åtminstone till en början. Historien i sig finner jag inte särskilt intressant och de moraliska dilemman som kanske skulle kunna beröras (är det rätt att vägra ta ett piller som kan göra dina barn friska?) berörs aldrig på djupet. Karaktärerna är inte speciellt intressanta och upplösningen samt vissa andra inslag går för mig stick i stäv med känslan av resten av boken. Jag gillar som sagt världsbeskrivningen, det skrämmande möjliga i den, men historien i sig föll mig inte alls i smaken, vilket drar ner betyget rejält.

Att undvika beröring

Rädda mig inte! är fortsättningen till Rör mig inte!, och när den tar vid så är Julie sedan länge ute ur mentalsjukhuset och i säkerhet bland vänner. Men livet blir inte mycket enklare för det, och den upplevda säkerheten är bräcklig.

Bitvis gillar jag boken, jag älskar språket och sättet den är skriven på, överstrykningarna och de poetiska intrycket som finns i språket. Jag gillar en del av karaktärerna, framför allt Kenji, men även Warner som vi kommer betydligt närmare i den här boken, och som jag får en större förståelse för. Juliette har jag dock svårt för, betydligt svårare än i förra boken. Mycket handlar det om att hon är så passiv, hon tar inga aktiva beslut utan flyter bara med och verkar sedan bli chockad över vad som händer, och vad hennes icke-handlingar leder till. Historien blir bitvis lite väl mycket superhjälteserie, men glimrar bitvis till. I slutet växer dock Juliette i mina ögon, och det ska bli spännande att se om det håller i sig i nästa bok.

Två om förbjuden kärlek

Obs, spoilervarning, om man inte har läst de första delarna i serierna (skriver om Matchad här och Delirium här).

 Cassia lever i en värld där Samfundet styr och har benhård kontroll på sina invånare, samtidigt som de på ytan verkar vilja dem väl. Gillade första boken i serien väldigt mycket, tyvärr tycket jag inte den här var lika bra, känns lite som andra-boken syndromet (bra första bok, sämre andra (mellan) bok). I första boken upplevde jag kärlekshistorien som något som drev Cassias karaktärsutveckling och ifrågasättande av samhället framåt, men som ändå inte stod i centrum så mycket att det störde. Här upplever jag den istället som störig, det blir så mycket fokus på DEN STORA KÄRLEKEN (som självklart är heterosexuell), när jag tycker det finns så mycket mer. Vänner och familj nämns pliktskyldigt vid nåt tillfälle, men ses som mindre viktigt, helt underordnat tvåsamheten som absolut ideal. Störde mig bitvis på Cassia som karaktär, tyckte hon framstod som korkad och naiv vid vissa tillfällen, men det vägdes mycket upp av att jag verkligen gillar Ky som karaktär och att vi får följa hans berättarröst också. Gillade också mystiken kring Samfundet, vad vill de egentligen och varför handlar de som de gör, och hoppas få tydliga svar på det i sista boken.

Lena lever i en värld där kärleken ses som en sjukdom och man på sin 18-årsdag genomgår en operation för att "avlägsna" smittan. Jag var inte jätteförtjust i första boken och Lena som karaktär, men hon växte verkligen i mina ögon nu i andra boken. En bidragande faktor tror jag var skillnad i miljö och förutsättningar jämfört med förra boken, och att det gick från att handla om kärlek till förlust och att hantera det, samtidigt som man kämpar för sin överlevnad. Lena och hennes reaktioner känns plötsligt trovärdiga och hon blir en stark karaktär istället för att vara mesig. Tyvärr upplevde jag inte att jag kom nära någon annan karaktär än Lena, det fanns hela tiden en distans mellan mig och dem, vilket är synd då det känns som det kunnat bli ännu bättre om man fått lära känna dem och också brytt sig om deras öden och inte bara Lenas. Gillar också berättarsättet med att låta vartannat kapitel utspela sig i nutid och vartannat i dåtid. Ska bli spännande att läsa sista boken, även om jag är lite nervös för att den inte kommer att vara lika bra som den här.

Kort sagt, när det gäller de första böckerna i serien tyckte jag att Condie gjorde ett bättre jobb än Oliver, när det gäller de andra böckerna tycker jag precis tvärtom. Vad som dock är gemensamt för båda serierna är att jag tyvärr inte helt köper samhället och den värld som målas upp, har svårt att helt köpa det och tro på konceptet. Men det stör mig ändå inte jättemycket i min läsning och tycker fortfarande båda böckerna är spännande och läsvärda.

Divergent - Veronica Roth

Trish lever i ett samhälle där befolkningen är uppdelade i fem fraktioner, efter var sin egenskap eller dygd att eftersträva. När man är sexton gör man ett test för att se vilken egenskap som överväger och vilken fraktion man hamnar i och ska ägna resten av sitt liv åt att utveckla och underhålla. Efter sin uppväxt i Abnegation, där osjälviskhet är det centrala, är hon fast besluten att söka sig vidare, hon passar inte in. Men att välja någon annan fraktion innebär att hon måste lämna sin familj och sina vänner, utan att vara säker på vad som väntar henne.

Det är ett intressant samhälle som målas upp, men vi får egentligen inte veta så mycket om det, varför det ser ut som det gör och hur det gick till när samhället bildades. Kanske kommer det mer om det senare i serien. Grundidén är spännande, men jag är något besviken på boken, främst för att jag hade väntat mig så mycket mer efter att ha läst många positiva recensioner om boken. Den är för all del inte dålig, men jag är inte överförtjust i karaktärerna, deras utveckling och historien, och framför allt tempot den utspelar sig i. Det är för mycket ointressant vardagsliv, eller vad man nu ska kalla det, och för lite man får se av samhället. Och kunde man inte ha hoppat över den obligatoriska kärlekshistorian, som mest kändes förutsägbar och uttjatad? Kan bara hoppas på att det blir bättre i följande böcker, för det kändes ändå som det fanns något bra här att bygga vidare på.

Två korta: Drakula och kärleken som en sjukdom

Först ut Anno Dracula av Kim Newman, en alternativ verklighet i vilken Dracula överlevde van Helsing (med fleras) attacker och gifte sig med drottningen och vampyrer och människor nu lever sida vid sida. En mördare härjar på stadens gator, och motsättningarna mellan vampyrer och människor ökar. Vi får följa ett antal karaktärer, centrerade runt de mord som sker och deras försök att klara upp dem.

Helt okej, men inte riktigt någon favoritbok för min del, svårt att säga vad jag har emot den. Gillar huvudkaraktärerna, den mänsklige Charles och den gamla vampyren Geneviève, men världen och historien i sig tilltalar mig inte riktigt av någon anledning, även fiktiva karaktärer (Dracula) blandas med verkliga (Drottningen). Skulle tro att det underlättar att ha läst Drakula nyligen, men det är inget måste, även om man bör känna till huvuddragen i historien. Är i vilket fall nyfiken på fortsättningen på serien.

Andra boken är Delirium av Lauren Oliver, som utspelar sig i en framtida värld där kärlek är klassat som en sjukdom, och alla vid sin artonårsdag genomgår en operation för att avlägsna denna "smitta". Lena kan knappt bärga sig till hon får gå igenom sin operation, då hennes mamma tog livet av sig på grund av "sjukdomen". Men sedan händer saker som får henne att ifrågasätta allt som samhället har lärt henne är riktigt. 

Påminner en del om Ally Condies Matchad, men förlorar en del på den jämförelsen dock, tyckte helt klart bättre om Matchad. Har svårt för Lena som karaktär, hon känns betydligt yngre än sina sjutton år, mesig och feg och mest irriterande. Hade väldigt svårt för historien i början, men efter att ha gjort ett uppehåll från läsningen av boken ett tag, så hände det något, och det blev plötsligt riktigt bra. Lena fortsatte att vara irriterande, men historien i sig och språket väger upp det och det blev riktigt spännande. Ser fram emot att få läsa nästa del.

Rör mig inte - minirecension

Juliett är inlåst på mentalsjukhus då hennes beröring är dödlig. Ensam och isolerad drömmer hon sig bort medan världen faller i bitar utanför, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färger. Så en dag får hon en cellkamrat och allt ställs på sin ända.

Väldigt bra bok, älskade språket och hur målande det var, gillade även sättet att skriva med överstrukna meningar. Gillade Juliette som karaktär och historien som helthet, men det känns ändå som om det saknas något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Slutet var jag inte överdrivet förtjust i då det gjorde att historien inte längre kändes lika orginell och Juliette mest blev en kopia av Marie (Rouge) ur X-men. Ska bli spännande att läsa fortsättningen så småningom, och skulle ändå säga att boken är en av de bäst jag läst i år även om den inte nådde riktigt ända fram.

Tre korta om tre lästa böcker

Har inte tid att skriva ihop några längre recensioner, så får bli tre korta på de senast lästa böckerna:

Den 4:e paralellen: Lasarusfenomenet - Kjetil Johnsen
Emma vaknar upp ur en koma och inser att allt förändrats, hennes bror är stum, hennes föräldrar har dött och hennes farbror beter sig underligt. Hon har svårt att skilja drömmar och verklighet åt, och undrar vad som egentligen hände vid den hemska bilolyckan? Hade den något med hennes pappas arbete på militärbasen i Nevadaöknen att göra?

Positivt överraskad av boken, även om Emma bitvis blir en aning enerverande. Slutade när det var som bäst, så ska bli spännande att läsa fortsättningen nån gång i framtiden.

Revolt - Suzanne Collin
Sista delen i Hungerspelstrilogin. Älskar boken, ända fram till sista kapitlet (för att inte tala om epilogen) vilket drar ner boken. Ibland är det faktiskt bättre att lämna vissa saker öppna, man behöver inte berätta allt. Synd på en bra bok och serie för övrigt.

Uglies - Scott Westerfeld
Tally ska snart fylla 16 och få genomgå operationen som ska göra henne vacker, och hon kan knappt vänta, så länge som hon sett fram emot det här. Efter operationen kommer hon att få flytta in tillsammans med en massa andra ungdomar, vars enda jobb är att ha så kul som möjligt. Tallys vän Shay är däremot inte helt såld på idén och när hon rymmer till världen utanför, så ställs Tally inför ett val, leta reda på sin vän eller förbli ful för alltid.

Helt okej boken, även om det hela känns lite barnsligt och förutsägbart bitvis. Men den har sina bra stunden, så ser fram emot att läsa fortsättningen nån gång.

Kommer under tio veckor att göra praktik under dagarna och plugga heltid samtidigt, så kommer varken ha så mycket tid att läsa eller blogga, så blir nog tyst här ett tag framöver. Hoppas jag kan återkomma till sommaren på allvar, men ska förhoppningsvis få några inlägg skrivna under tiden...

Matchad - Ally Condie

17-åriga Cassia lever i en värld som styrs av Samfundet. De kontrollerar medborgarnas liv i hög utsträckning, vad de äter, vem de lever med, vad de jobbar med och till och med när de dör. När vi träffar Cassia ska hon precis genomgå sin matchningscermoni, när hon kommer att få reda på vem hon ska leva med, vilken pojke som är hennes perfekta match. Det visar sig att hennes match är någon hon redan känner, Xander, vilket är ovanligt, men inte omöjligt. Men sedan händer något underligt, på chipet hon får med sin partners historia, dyker också ett annat ansikte upp för en sekund, en annan pojke som hon också känner, Ky, vilket får henne att bli osäker. Hennes farfars död och vad hon får reda på då får henne också att tänka och hon börjar sakta ifrågasätta det samhälle hon lever i, som kontrollerar medborgarnas val i så hög utsträckning.

Jag var en aning orolig innan jag började läsa boken för att kärlekshistorien skulle uppta för stor del av boken, men jag hade inte behöv oroa mig. Jag tycker snarare den bildar en bakgrund, och en drivkraft, något som för historien framåt. Det händer inte jättemycket i boken, men det gör inte så mycket, det som är intressant är istället det samhälle den beskriver och vi får se genom Cassias ögon. Från hennes övertygelse om att hon lever i ett idealsamhälle, till de små händelser som bit för bit får henne att ifrågasätta det.

Samhället i sig är ett av de mest kontrollerade jag läst om, men samtidigt upprätthåller de sin kontroll genom att vidhålla att de verkar för människornas bästa och hålla dem vid god fysisk hälsa och glada och nöjda, snarare än genom förtryck och fysiska bestraffningar. Myndigheterna kontrollerar medborgarna i högre grad än i t.ex. Hungerspelstrilogins Panem, men de lever å andra sidan på ytan bättre och mer riskfria liv.

Jag gillar karaktärerna i boken, även om det främst är Cassia och Ky som jag tycker får något ordentligt djup. De andra karaktärerna är dock intressanta i sig även de, även om de till stor del bildar en bakgrund och har de också något att säga och något som känns som utmärker just dem. Samspelet mellan karaktärer känns äkta och deras handlingar och reaktioner är troliga.

Språket upplever jag funkar väldigt bra och översättningen verkar i mina ögon bra, även om det finns vissa stavfel som verkar gått igenom korrekturen, och jag har inga problem med att fortsätta läsa historien på svenska, om jag orkar vänta på översättningen då. Ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen på historien och se hur den utvecklar sig.

Enhet - Ninni Holmqvist

Till Enheten kommer kvinnor över femtio och män över sextio, som inte är behövda, som alltså inte skaffat barn eller är behövda i samhället på annat sätt. Här är meningen att de trots allt ändå ska komma samhället till nytta. Det är ganska lyxigt här, god mat, bra träningsmöjligheter, en vacker vinterträdgård och alla möjliga aktiviteter att delta i eller utföra för att förverkliga dina drömmar. Vi får följa Dorrit, från det att hon anländer till enheten, och får genom henne lära känna andra personer som är där och det samhälle som de kommer ifrån.

Den påminner en hel del om Kazuo Ishiguros Never let me go, men jag skulle säga att den här är bättre. Det är en bok som berör, som samtidigt kritiserar såväl feminism som gått förlångt, som kapitalism och tanken att det viktigaste med en människa är vad hon producerar. Och frågan om allas lika värde, är en människa mer värd och har större rätt att leva om hon har bidragit till samhället eller har en familj som kan sakna henne om hon går bort? Det behandlar ensamhet, och att själv välja att gå emot samhällets normer. Samtidigt tar det upp sådana vardagliga ämnen som kärlek och vänskap. Det händer inte speciellt mycket egentligen i boken, men samtidigt så behövs det inte. Den blir aldrig seg att läsa och den stannar kvar efteråt. Jag hade velat läsa mer om vad som händer i samhället utanför, vid en tidpunkt antyds det om att tillståndet håller på att förvärras men sedan sägs inte mycket mer. Jag hade även velat ha ett till perspektiv, ett manligt perspektiv, för att få veta hur det skulle uppleva det. Eller personalen som arbetar där, hur de står ut, även om det till viss del kommer fram. Det är en bok som berör och för mig en av årets läsupplevelser.