När ens förväntningar ställer till det för en

 En man som heter Ove. Har läst författarens blogg länge och det är en av mina favoritbloggar. Hade i och med det också gått och tänkt på att jag ska läsa hans bok länge, speciellt som jag hört mycket gott om den från folk i min omgivningen. Så till sist läste jag den. Och visst var den bra. Humorn, beskrivningarna och sättet att skriva som känns så väl igen från bloggen. Men även mörkare än jag tänkt mig, tragiken, tårarna som bränner bakom ögonlocken. Sorgen som känns så äkta och så väl beskriven. Rättshaveristinställningen, som är beskriven så bra att den känns så självklar, även för mig som vanligen sitter på andra sidan bordet. Gemenskapen, och värmen mellan karaktärerna. Men samtidigt saknar jag något, det där lilla extra som lyfter boken från att vara jättebra till den där fantastiska nivån, det som man verkligen längtar efter att få komma hem och ta del av.

Ball & Chain. Åttonde delen i en av mina favoritserier och en bok jag verkligen längtat efter. Att få återse mitt favoritpar och få ta del av deras återföreningen efter förra bokens hjärtslitande avsked. Nu i Agatha Christie miljö, ett gotiskt hus med hemliga gångar och en isolerad ö där all kommunikation med fastlandet är borta efter en storm. Då börjar de döda kropparna dyka upp. Det är bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig. Den där sista pusselbiten saknas. Saknar också FBI-inslagen, civilperspektivet är inte lika intressant. Den stora återföreningen jag sett fram emot kom av sig. Har även svårt att hänga med i alla svängar i historien, vem som lurade vem och vem som egentligen hade gjort något fel.

En hondjävuls liv och lustar - Fay Weldon

Ruth ser sig själv som en skötsam hustru och tvåbarnsmor, boende i förorten med sin man. Lång, klumpig och långt ifrån någon skönhet, är hon ändå ganska nöjd med livet. Tills hennes man lämnar henne för en annan kvinna, den graciösa och vackra Mary Fisher. Då bestämmer hon sig för att hämnas, dels på sin man men framför allt på den kvinna som tog hennes man.

Vad vi sedan får följa är en utstuderad hämndodyssé. Finurlig, underhållande, rolig. Ruth visar sig vara en driftig person och skyr inga medel för att nå sitt mål. Lättläst och ganska lättsam läsning, samtidigt som den trots allt säger något om det samhälle vi lever. Boken utkom första gången 1983 men jag anser att den har åldrats väl.

Vidare, så påminner mig Ruth av någon anledning om Monza från Abercrombies Best Served Cold. Även om historierna är fundamentalt olika, i såväl sättet att berätta som själva den omgivande miljön och motivationen för karaktärerna, så finns har de ändå en likhet i att de båda inte skyr några medel för att nå sina mål, sin hämnd, vad som än händer på vägen och vem som än råkar illa ut. Det till trots, hinner Ruth ändå med att göra en del gott för andra människor på vägen också. Till skillnad från Monza, som är en väldigt levande karaktär, blir Ruth delvis något av en karikatyr, allt draget till sin spets, men det är inget som på något vis gör boken sämre eller stör läsningen, utan bidrar till att göra historien underhållande.

För att sammanfatta: en underhållande bok som går fort att läsa. Till sist har den också ett omslag som jag tycker är riktigt snyggt och ett intressant förord skrivet av Unni Drougge (som dock bör läsas efter att man läst boken, inte innan. Borde kanske ha funkat bättre som efterord?).

Recensionsex från förlaget.

Borta bäst - Sara Kadefors

I Sara Kadefors roman "Borta bäst" får vi möta Syliva, som bor i sin bil utanför IKEA, där hon utnyttjar toaletterna, äter upp andras kvarlämnade mat och tjuvsover i sängarna på sovrumsavdelningen. Men det står klart redan från början att hon inte är någon "vanlig" uteliggare, även om det dröjer bra länge innan vi får veta varför hon väljer att leva som hon gör. Situationen med IKEA blir dock så småningom ohållbar och hon måste dra vidare.

Historien är intressant och på sina ställen känns det som om den saknar en viss verklighetsförankring, saker känns bara så osannolika. Jag upplever Sylvia som väldigt osympatisk i början, hon dömer andra väldigt lätt trots att hon själv är långt ifrån perfekt och känns konstigt naiv, tillgjord och distanserad. I slutändan kapitulerar jag, och kan inte låta blir att tycka om henne, det finns en underlig, ironisk humor i hennes handlingar och tankar och det gör heller inget att historien tidvis är osannolik. Allt behöver inte vara realistiskt för att vara bra. Och bra tycker jag boken är, de osannolika situationerna hon hamnar i och de underliga människor hon möter, hennes knäppa beteende och t.om. hennes känslokyla och distansering från sin omgivning.

I slutändan känns boken dock något kort och jag saknar en förklaring till varför Sylvia är som hon är, vad hände innan, varför blev hon som hon blev, när och hur? Men det är väl inte meningen att man ska få veta allt. Vissa saker kanske måste lämnas åt fantasin.

På adlibris finns ett videoklipp där författaren själv berätta om boken. En annan recension av boken finns här.