Thirteen Years Later - Jasper Kent

13 år efter händelserna i Twelve återser vi Aleksei Danilov. Han lever numera ett något lugnare liv, och jobbar som informatör åt tsaren. Men en dag får han ett meddelande, någon från det förflutna vill träffa honom på en speciell plats, någon han trodde var död. Samtidigt seglar någon över havet, för att kräva något som förnekades honom för många, många år sedan. Och för tsar Alexander kommer hoten nu från flera håll, inte bara ifrån en medelklass som vill se förändringar i konstitution utan också från något betydligt äldre, och ondskefullare.

Jag vet inte om det beror på att jag vet vad jag kan förvänta mig, eller om det här helt enkelt är bra. För jag upplever det som betydligt bättre än Twelve. Karaktärerna har fått ett annat djup och är betydligt intressantare. Det känns som om det händer mycket mer än i förra boken, och det som händer är betydligt intressantare. Vampyrerna utvecklas, och blir egna karaktärera och frågan om vem som är ondast blir mer komplex. Ser fram emot att läsa tredje delen i serien.

Twelve - Jasper Kent

Ryssland, 1812. Napoleon marscherar med sin armé mot Moskva. Stad efter stad har fallit, och frågan är om det finns något som kan hindra honom från att ta Moskva. Aleksei Ivanovich Danilov och hans tre kompanjoner är sabotörer och gör vad de kan för att stoppa den frammarscherande armén. De ingår en allians med tolv män ifrån söder, som säger sig kunna vara till stor hjälp. De verkar vara duktiga på det de gör, kanske för duktiga. Sedan är det det konstiga ryktet som följer i deras spår, om en underlig pest som drabbar städerna där de far fram, det faktum att de försvinner under dagtid och bara visar sig på natten och deras grymhet och blödtörst. Men det händer även saker på ett lägre plan. Aleksei, gift sedan många år, inleder en relation med en prostituerad, Dominikiia, han träffar på en bordell i Moskva och hon får stor betydelse för hans fortsatta handlande.

Det har tagit mig lång tid att läsa den här boken. Det var inte alls den typ av historia som jag trodde det skulle vara, det handlar väldigt lite om att faktiskt jaga efter vampyrerna, och mer om Aleksei, hans relation med Dominikiia och med sina tre kompanjoner. Det är för all del inte segt, men det känns ändå lite så att läsa. Aleksei är inte särskilt intressant som karaktär, hans hat mot dessa varelser känns inte äkta, det finns ingen klar motivation bakom. Romantiserandet av en prostituerad bara slemmigt. Bitvis glimrar det till, men det håller inte i sig, tyvärr.

Sargassohavet - Jean Rhys

Boken utspelar sig i Västindien under 1800-talet. Antoinette Cosway, kreolska, växer upp på plantagen Coulibri Estate. Efter hennes faders död isoleras familjen, de vita vill inte ha något med dem att göra och de hatas av de svarta. Endast ett fåtal tjänare stannar kvar hos dem. Men modern har planer för sin familj och gifter om sig med den rike engelsmannen Mason. Men det hela slutar inte lyckligt, och inte heller dotterns giftermål med engelsmannen Rochester (Jane Eyre) blir särskilt lyckat.

Det lät bra det här, att få ett annat perspektiv på historien från Jane Eyre om den galna kvinnan på vinden. Och i teorin är det en intressant idé. Tyvärr är det också en stor besvikelse. Språket är enkelt och barnsligt, men sättet boken berättas på är förvirrande och rörigt. Berättelsen berör mig aldrig, och känner mig förvirrad över vad som händer eftersom mycket aldrig sägs i klartext. Vad är det som egentligen händer och varför blir alla galna? Jag vet inte. Det mest positiva med boken är dess omfång, på drygt 150 sidor, så den går fort att läsa. Och jag kan gå vidare till något annat.

Agnes Grey - Anne Brontë

Anne Brontë var den yngsta i syskonskaran och Agnes Grey blev henne debutroman, till viss del självbiografisk. Den handlar om Agnes Grey, som tar anställning som guvernant för att bidra till familjens försörjning och få se sig om i världen. Men hon är illa förberedd för världen och har svårt att hantera sina skyddslingar, barnen hon ska undervisa, och får utstå både deras tyranni och föräldrarnas förakt och oförståelse.

Agnes är mesig person, med en stark gudstro och en oförmåga att försvara sig, vilket till viss del kanske kan förklaras av hennes underordnade roll som anställd. Hon saknar självständighet och förblir genom hela berättelsen mer barn än vuxen. Men det är ändå en intressant bok att läsa, hennes beskrivningar av tidens förutsättningar är fascinerande och likaså miljöbeskrivningar är väl utformade. Och jag kan inte låta bli att tycka om henne trots allt. Agnes Grey är inte alls i närheten av Jane Eyre, vilken är en av mina favoritböcker, men är ändå en trevlig bok att spendera en eftermiddag med att läsa.