Something Real - Heather Demetrios

Bonnie^TM lever ett normalt tonårsliv, hon går i skolan och är hopplöst förälskad i en av sina klasskamrater. Men allt det är påväg att ändras. Under sin uppväxt var hon en del av en reality-show, Baker's Dozen, som följde hennes familj och den är påväg att startas upp på nytt efter att ha varit nedlagd under ett par år. Hennes välordnade värld är påväg att rasa samman och allt hon byggt upp, med ett vanligt liv är påväg att bli allas egendom.

Gillade verkligen den här när jag läste den. Den var väldigt lättläst, men samtidigt välskriven, man förstod verkligen Bonnie och varför hon kände som hon gjorde och hennes panik över att behöva följas av tv-kameror överallt igen. Det fick mig också att börja fundera över alla de realty-serier jag sett delar av, där barn växer upp omgivna av tv-kameror och mer eller mindre välfungerande familjer (The Osbornes är väl ett exempel på en av de mindre välfungerande). Och om föräldrar verkligen har rätt att utsätta sina barn för något sådant, särskilt som barnen kanske saknar möjlighet att säga ifrån, och dessutom kanske inte har något att jämföra med.

Legendserien av Marie Lu

Legendserien är en av de bästa ungdomsdystopier jag läst. Vi möter två människor från två olika samhällsklasser, June, underbarnet från överklassen som spås få en lysande framtid inom det militära och Day, rebellen och en av de mest eftersökta brottslingarna i landet. Republiken är en del av det forna USA och ligger ständigt i krig med sitt grannland och plågas av återkommande pestepidemier. June får i uppdrag att fånga in Day så han kan ställas införa rätta och inget blir detsamma för dem efter det.

Jag älskar serien, historien och samhälls- och världsbygget. Man får bara glimtar av det i den första boken men det utvecklas mer i de senare böckerna. Jag gillar att ingenting är självklart eller enkelt och att inget av de samhällen som presenteras är ideala men alla har delar som är förståliga utifrån hur de bildats och hur vårt samhälle ser ut idag och kan i och med detta ses som en samhällskritik mot hur vi lever.

Jag gillar June och Day som karaktärer, hur olika de är men ändå lika och att vi får inblick i dem båda två då vartannat kapitel handlar om June och vartannat om Day. Det gör också att man får en mer övergripande bild av samhället under första delen av första boken. Det är ett grymt samhälle och karaktärerna har tvingats växa upp fort vilket gör att de känns äldre än vad de faktiskt är.

Historien är spännande och fartfylld och det går inte att räkna ut hur det hela kommer att sluta på förhand. Jag ser fram emot att läsa mer av Marie Lu och hoppas det andra hon skriver blir minst lika bra.

Man bör hålla sig på jorden

Det finns en anledning till att rymdresorna till månen upphörde. Detta till trots bestämmer sig NASA att det nu är dags för en till, för att få lite välbehövlig uppmärksamhet och tillskott av medel. Man bestämmer sig även för att det vore en bra idé att utlysa en tävling för ungdomar, tre vinnare får åka med och binder sig då även till att ställa upp på intervjuer och rapportera om sina upplevelser. Mia, Midori och Antoine blir uttagna att åka. Men när de närmar sig månen börjar problemen...

Jag är väl generellt ganska lättskrämd och skräckfilmer är inte alls min grej. En anings mörkrädd är jag också och övertygad om att skogen vid mitt föräldrar hem är bebodd av både det ena och det andra (köttätande rådjur, varulvar och lejon typ). Till saker som skrämmer mig räknas radioaktivitet och mutanter (de sistnämnda skapat av det förstnämnda, tänkt Metro 2033). Med det minne, så gav jag mig ändå på att läsa 172 Hours on the Moon, en ungdomsbok borde väl inte kunna vara så skrämmande?...

Det kan det tydligen visst. Att säga att boken gjorde mig mörkrädd (mer än vanligt då) är en underdrift. Känslan av panik som kommer krypande, att när saker börjar gå på tok veta att det inte finns någon hjälp att få utifrån. Känslan av ensamhet och utsatthet. Men det är riktigt bra och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken för jag ville veta hur det gick, om det trots allt fanns något hopp.

Slated & Fractured - att få sina minnen raderade

Kylas minnen har blivit raderade och hon har fått börja om på nytt med allt. Ett nytt namn, en ny familj och ett nytt liv, utan någon aning om vem hon var tidigare. Men något är inte som det ska, ekon av den hon varit tidigare verkar finnas kvar, vilket är en omöjlighet. Och frågan är vad som hände egentligen, vad gjorde hon för hemskt för att bli betecknad som terrorist och få sina minnen raderade?

Jag gillade det här, framför allt första boken. Kyla är en intressant karaktär, hon skiljer ut sig från de andra personerna som blivit "slated", hon är för allvarlig och lägger märke till saker på ett annat sätt. Idén med ungdomsbrottslingar som får en ny chans genom att få sina minnen raderade är spännande och uppbyggnaden av det kontrollerande samhället känns genomtänkt. Den "obligatoriska kärlekshistorian" drar ner det hela lite, första boken stör det mig inte så mycket men andra boken påverkar det Kylas beteende på ett sådant sätt att jag tycker om henne mindre. Första boken tyckte jag bättre om, andra boken hade sina bra stunder men det blev för mycket med beskrivningar om vilken speciell person Kyla är, en så mycket bättre människa än alla andra, att det störde mig. Ser ändå fram emot att läsa sista delen i serien och se vad som händer.

A Face Like Glass

Det här kändes som en bok jag borde ha gillat. Intressanta grundprinciper, ett folk som lever under jorden och som måste lära sig ansiktsuttryck (fattiga lär sig bara några få, de rika kan köpa sig många olika) och med "sanna" saker som gör saker med dig, parfymer som får dig att bli övertygad om vad motparten föreslår, vin som får dig att glömma. Diverse olika ting som förlänger livet för dig. Tillverkning av vin och ostar som om de är levande ting. Ostmakaren Grandible som en dag hittar Neverfell i sina tunnlar, en flicka som inte kan kontrollera sina ansiktuttryck utan vars ansikte speglar hennes känslor.

Kanske är det Neverfell som karaktär jag har svårt för. Något är det. Under hela läsningen har jag känslan av att jag borde älska det, men att det aldrig riktigt lyfter. Synd på ett bra och intressant världsbygge och en intressant historia.

Feberdimmor & kroppsbyten

I Feberflickan vandrar en kvinna från rum till rum i huset, i en kvav sommarvärme. Uppe ligger hennes far och hon döda, och man förstår att något hemskt har hänt. Det är som en feberdröm med en opålitlig berättare. Berättelsen biter sig kvar och kryper under huden, den kvävande värmen, känslan av att något är fel. En kort men bra bok.

I Jag, En vaknar huvudpersonen upp i en ny kropp varje morgon och lever någon annans liv för en dag. Det är inget problem för hen, så har det alltid varit. Tills en dag när hen träffar Rhiannon, som hen blir förälskad i och inte kan glömma och gör allt för att få vara nära. Men hur gör man när man varje morgon vaknar upp i en ny persons kropp?

Genom hela boken har jag känslan av att det aldrig kan sluta lyckligt, och känner mig sorgsen över det. Det blir inte speciellt lustfylld läsning, även om jag läser vidare för att jag vill veta hur det går och för att boken ändå är bra skriven. Jag hade dock velat ha lite mindre hopplöshet. Det är dock intressant att läsa om Ens syn på kön, då hen inte vet vilket kön hen har, och inte upplever det som något problem, vilket däremot Rhiannon gör.

I Hunt Killers - Barry Luga

Jazz har haft en speciell barndom. Han är son till en ökänd seriemördare, och hans far började tidigt instruera om honom om hur man går till väga när man torterar och mördar någon. Nu sitter Jazz pappa i fängelse, och han försöker leva ett normalt tonårsliv. Men när lik dyker upp i hans hemstad kan han inte låta bli att lägga sig och han är övertygad om att han är en ny seriemördare på spåren.

Boken påminner en hel del om Dan Wells I Am Not A Serial Killer, vilket jag inte tror är till dess fördel. Båda har två tonårskillar i huvudrollen, som båda brottas med problemet om att de inte är helt normala och att de vet och känner saker som de inte borde känna. Av de två John i Wells bok som intresserar mig mest, Jazz är mest en snorunge som sticker näsan i blöt. Jazz flickvän Connie är däremot en intressant karaktär och gör boken mer uthärdlig. Bitvis är historien intressant, när Jazz brottas med minnen från sin barndom och impulser han får som inte här helt normala (tankar på hur lätt det vore att ha ihjäl människor), men bitvis blir den bara seg. På slutet blir historien riktigt intressant, och det är väl inte helt omöjligt att jag kommer läsa fortsättningen nån gång.

Att undvika beröring

Rädda mig inte! är fortsättningen till Rör mig inte!, och när den tar vid så är Julie sedan länge ute ur mentalsjukhuset och i säkerhet bland vänner. Men livet blir inte mycket enklare för det, och den upplevda säkerheten är bräcklig.

Bitvis gillar jag boken, jag älskar språket och sättet den är skriven på, överstrykningarna och de poetiska intrycket som finns i språket. Jag gillar en del av karaktärerna, framför allt Kenji, men även Warner som vi kommer betydligt närmare i den här boken, och som jag får en större förståelse för. Juliette har jag dock svårt för, betydligt svårare än i förra boken. Mycket handlar det om att hon är så passiv, hon tar inga aktiva beslut utan flyter bara med och verkar sedan bli chockad över vad som händer, och vad hennes icke-handlingar leder till. Historien blir bitvis lite väl mycket superhjälteserie, men glimrar bitvis till. I slutet växer dock Juliette i mina ögon, och det ska bli spännande att se om det håller i sig i nästa bok.

Cinder - Marissa Meyer

Cinder är en sorts re-telling på Askungen. Cinder är cyborg och lever i Nya Beijing där hon är stadens bästa mekaniker. Hon står under förmyndarskap av sin styvmor, som lägger beslag på allt hon tjänar och anser att hon är ett missfoster samt håller henne ansvarig för sin mans död. Hon har dock bundsförvanter i sin styvsyster Pearl och androiden Iko. Ett oväntat mekanikeruppdrag och ett utbrott av pesten på marknaden vänder upp och ner på hennes tillvaro och hon inser att allt inte är som hon trodde det var.

Jag gillar det här. Historien är spännande och karaktärerna intressanta. Vissa saker som ska hända listar jag ut rätt tidigt, men det gör inte så mycket, utan historien är ändå spännande att läsa. Inspirationen från Askungen fungerar bra, men funkar som just inspiration, det blir ändå en egen historia som i slutändan inte har så mycket med originalet att göra. Ska bli spännande att läsa fortsättningen så småningom.

Två om förbjuden kärlek

Obs, spoilervarning, om man inte har läst de första delarna i serierna (skriver om Matchad här och Delirium här).

 Cassia lever i en värld där Samfundet styr och har benhård kontroll på sina invånare, samtidigt som de på ytan verkar vilja dem väl. Gillade första boken i serien väldigt mycket, tyvärr tycket jag inte den här var lika bra, känns lite som andra-boken syndromet (bra första bok, sämre andra (mellan) bok). I första boken upplevde jag kärlekshistorien som något som drev Cassias karaktärsutveckling och ifrågasättande av samhället framåt, men som ändå inte stod i centrum så mycket att det störde. Här upplever jag den istället som störig, det blir så mycket fokus på DEN STORA KÄRLEKEN (som självklart är heterosexuell), när jag tycker det finns så mycket mer. Vänner och familj nämns pliktskyldigt vid nåt tillfälle, men ses som mindre viktigt, helt underordnat tvåsamheten som absolut ideal. Störde mig bitvis på Cassia som karaktär, tyckte hon framstod som korkad och naiv vid vissa tillfällen, men det vägdes mycket upp av att jag verkligen gillar Ky som karaktär och att vi får följa hans berättarröst också. Gillade också mystiken kring Samfundet, vad vill de egentligen och varför handlar de som de gör, och hoppas få tydliga svar på det i sista boken.

Lena lever i en värld där kärleken ses som en sjukdom och man på sin 18-årsdag genomgår en operation för att "avlägsna" smittan. Jag var inte jätteförtjust i första boken och Lena som karaktär, men hon växte verkligen i mina ögon nu i andra boken. En bidragande faktor tror jag var skillnad i miljö och förutsättningar jämfört med förra boken, och att det gick från att handla om kärlek till förlust och att hantera det, samtidigt som man kämpar för sin överlevnad. Lena och hennes reaktioner känns plötsligt trovärdiga och hon blir en stark karaktär istället för att vara mesig. Tyvärr upplevde jag inte att jag kom nära någon annan karaktär än Lena, det fanns hela tiden en distans mellan mig och dem, vilket är synd då det känns som det kunnat bli ännu bättre om man fått lära känna dem och också brytt sig om deras öden och inte bara Lenas. Gillar också berättarsättet med att låta vartannat kapitel utspela sig i nutid och vartannat i dåtid. Ska bli spännande att läsa sista boken, även om jag är lite nervös för att den inte kommer att vara lika bra som den här.

Kort sagt, när det gäller de första böckerna i serien tyckte jag att Condie gjorde ett bättre jobb än Oliver, när det gäller de andra böckerna tycker jag precis tvärtom. Vad som dock är gemensamt för båda serierna är att jag tyvärr inte helt köper samhället och den värld som målas upp, har svårt att helt köpa det och tro på konceptet. Men det stör mig ändå inte jättemycket i min läsning och tycker fortfarande båda böckerna är spännande och läsvärda.

Boktjuven - Markus Zusak

Döden har en historia att berättar. Den utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, och vi får följa Liesel Meminger, som flyttar till en fosterfamilj, och hennes liv där, mitt under brinnande krig, fattigdom, vänskap, judevandringar och bombningar.

Jag har i regel svårt för böcker om andra världskriget, eftersom det ofta blir för jobbigt, för hemskt, för verkligt. Men det här funkar för mig, trots att det är hemskt. Och det är intressant att läsa en bok som utspelar sig i Tyskland under andra världskriget, och handlar om "vanliga" människor där, och deras lidande under bombningarna. Det är så lätt att se världen i svart och vitt, och Tyskland som det onda, utan att se att det inte är så enkelt, historien och verkligheten är mer mångfacetterad än så.

Sättet att berätta, med döden som berättar historien om Liesel med insprängda delar om sitt eget jobb, sin vardag under perioden, funkar riktigt bra. Det ger en viss distans, vilket behövs när det blir för hemskt, för att jag ska orka läsa vidare.

Jag förstår verkligen att boken har hyllats, och är väldigt glad att jag såg till att läsa klart den, efter att jag fastnade mitt i den ett bra tag.

Divergent - Veronica Roth

Trish lever i ett samhälle där befolkningen är uppdelade i fem fraktioner, efter var sin egenskap eller dygd att eftersträva. När man är sexton gör man ett test för att se vilken egenskap som överväger och vilken fraktion man hamnar i och ska ägna resten av sitt liv åt att utveckla och underhålla. Efter sin uppväxt i Abnegation, där osjälviskhet är det centrala, är hon fast besluten att söka sig vidare, hon passar inte in. Men att välja någon annan fraktion innebär att hon måste lämna sin familj och sina vänner, utan att vara säker på vad som väntar henne.

Det är ett intressant samhälle som målas upp, men vi får egentligen inte veta så mycket om det, varför det ser ut som det gör och hur det gick till när samhället bildades. Kanske kommer det mer om det senare i serien. Grundidén är spännande, men jag är något besviken på boken, främst för att jag hade väntat mig så mycket mer efter att ha läst många positiva recensioner om boken. Den är för all del inte dålig, men jag är inte överförtjust i karaktärerna, deras utveckling och historien, och framför allt tempot den utspelar sig i. Det är för mycket ointressant vardagsliv, eller vad man nu ska kalla det, och för lite man får se av samhället. Och kunde man inte ha hoppat över den obligatoriska kärlekshistorian, som mest kändes förutsägbar och uttjatad? Kan bara hoppas på att det blir bättre i följande böcker, för det kändes ändå som det fanns något bra här att bygga vidare på.

Drakhornet - Oskar Källner

I 1800-talets Sverige flyr Erik från Stockholm, utan att veta varför, och hamnar hos kyrkoherde Kloo i Kilsbergen. Här finner han en fristad, med människor som bryr sig om honom. I Kilsbergen bor också Hanna, med en försupen far som lovat bort henne till en mycket äldre man, och som drömmer om frihet. Men hur lurar också något annat, och snart ska de bli varse att det finns sanning i berättelser som de bara trodde var sagor.

Det är fascinerande att läsa en fantasybok som utspelar sig i 1800-talet Sverige, med varelser som är typiska från våra gamla sagor och gamla folktro. Det är även fascinerande att läsa om samhället från den tiden, hur människor levde och tänkte då, vilket sällan behandlas under historielektionerna, som jag upplevde det i alla fall.

Tempot i historien är bitvis något sakta, mycket handlar om hur Eriks liv gestaltar sig under tiden han vistas i byn, vilket ibland känns lite långsamt. Men samtidigt är det viktigt för historiens utveckling, och det händer ändå en hel del saker under tiden. I slutet börjar det dock blir riktigt spännande. Boken är beskriven som en ungdomsfantasy, och jag är väl lite äldre än den tänkta målgruppen, vilket känns. Även om jag tyckte boken var ganska bra nu, så tror jag att jag hade haft som mest utbyte av den när jag var några år yngre. Det gav i alla fall mersmak, och det ska bli spännande att läsa fortsättningen och se hur historien utvecklar sig.

Recensionsex från förlaget

Såhär i sommartider (=regntider): två klimatkatastrofböcker

I Stephen Baxters bok Flood (F) räddas återkommer fyra personer till omvärlden efter att ha suttit instängda som gisslan under ett par år. Den värld de återvänder till är förändrad av vatten, och det stiger. Hastigheten på vattennivåhöjningen går bortom alla klimatmodeller som gjorts och verkar inte ha med den globala uppvärmningen att göra, vattnet stiger alltför hastigt. Och frågan är vad som händer med människorna när deras hem försvinner i vattenmassorna...

I Saci Lloyds bok Mitt klimatkatastrofala liv (MKL) har Storbritannien precis infört koldioxidransoneringen, för att föregå med gott exempel i kampen om att hejda den globala uppvärmningen. Vi får följa Laura Brown och hennes familj och omgivning i detta, genom Lauras dagboksanteckningar, hur deras liv påverkas och vad som händer i omvärlden.

En jämförelse:

Tidsspann:

F) 36 år, med nedslag vid vissa tidpunkter under dessa år. Funkar förvånansvärt bra.
MKL) 1 år, vi får följa Lauras dagboksanteckningar från i stort sett alla dagar under året. Funkar bra det med.

Målgrupp:

F) Riktar sig klart till äldre läsare (så kallade vuxna). Innehåller en hel del våld, död, mörker och dylikt som troligen gör sig bäst om man uppnått en viss mognadsgrad.
MKL) Ungdomsbok. Handlar om tonåringar och bör läsas av dessa, om av någon. Möjligen för barnslig även för dem.

Karaktärer:

F) Ett gäng intressanta karaktärer, men de är bitvis svåra att komma in på livet, i och med att vi gör nedslag i deras liv. Vissa försvinner väl hastigt och andra får vi aldrig riktigt lära känna.
MKL) Karaktärer som helt saknar trovärdighet, vuxna som beter sig som femåringar, och som verkar sakna någon som helst verklighetskoppling. Icke-älskvärda då de beter sig irrationellt och rent ut sagt löjligt, och inte känns som människor.

Katastrof:

F) Okänt till att börja med, men är inte global uppvärmning, svaret (eller snarare teorier) presenteras längre fram i boken.
MKL) Global uppvärmning

Slutomdöme:

F) Bra idé, men känns som om det hade blivit ännu mer effektfullt om katastrofen faktiskt orsakades av global uppvärmning. Slutet är möjligen väl deprimerande och mörkt, störde mig först på att vissa saker lämnades oförklarade i slutet, men upptäckte sen att det kommit en fortsättning. Spännande rätt igenom, även om vi bara gör nedslag vid ett fåtal tillfällen under åren som går.
MKL) En bra idé som schabblas bort totalt i idiotiska karaktärer som beter sig som barnungar och helt saknar trovärdighet. Synd på en bra idé. Trots detta så var boken ändå rätt spännande, men troligen inte tillräckligt för att jag ska läsa fortsättningen.

Slutsatsen är att av dessa två så är Flood den som är läsvärd, medan Mitt klimatkatastrofala liv bör undvikas.

I Am Not A Serial Killer - minirecension

John Wayne Cleaver har inte bara samma namn som en seriemördare och besatt av dem, utan delar också flera drag med dem. För att inte gå samma öde till mötes, har han satt upp ett antal regler att hålla sig efter, för att hålla sin mörkare natur i skick. Men saker och ting ändras när en man hittas mördad på en bakgata i den lugna småstad där han bor.

Kort sagt så är det här berättelsen om en ung Dexter. Likheterna är uppenbara, men det finns vissa skillnader, framför allt i att John trots allt verkar vara mer "mänsklig" och har bättre självkontroll. Det är fascinerande och spännande läsning och Dan Wells lyckas väl med att beskriva Johns sätt att tänka och på vilket sätt han är annorlunda än sin omgivning. Möjligen känns boken något för kort och John något för ung ibland, det finns trots allt en hel del fördelar med vuxna karaktärer. Ser hur som helst fram emot att läsa de efterföljande delarna i serien och är glad att jag hörde talas om böckerna hos Anna (Boktycke).

Rör mig inte - minirecension

Juliett är inlåst på mentalsjukhus då hennes beröring är dödlig. Ensam och isolerad drömmer hon sig bort medan världen faller i bitar utanför, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färger. Så en dag får hon en cellkamrat och allt ställs på sin ända.

Väldigt bra bok, älskade språket och hur målande det var, gillade även sättet att skriva med överstrukna meningar. Gillade Juliette som karaktär och historien som helthet, men det känns ändå som om det saknas något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Slutet var jag inte överdrivet förtjust i då det gjorde att historien inte längre kändes lika orginell och Juliette mest blev en kopia av Marie (Rouge) ur X-men. Ska bli spännande att läsa fortsättningen så småningom, och skulle ändå säga att boken är en av de bäst jag läst i år även om den inte nådde riktigt ända fram.

Tre korta om tre lästa böcker

Har inte tid att skriva ihop några längre recensioner, så får bli tre korta på de senast lästa böckerna:

Den 4:e paralellen: Lasarusfenomenet - Kjetil Johnsen
Emma vaknar upp ur en koma och inser att allt förändrats, hennes bror är stum, hennes föräldrar har dött och hennes farbror beter sig underligt. Hon har svårt att skilja drömmar och verklighet åt, och undrar vad som egentligen hände vid den hemska bilolyckan? Hade den något med hennes pappas arbete på militärbasen i Nevadaöknen att göra?

Positivt överraskad av boken, även om Emma bitvis blir en aning enerverande. Slutade när det var som bäst, så ska bli spännande att läsa fortsättningen nån gång i framtiden.

Revolt - Suzanne Collin
Sista delen i Hungerspelstrilogin. Älskar boken, ända fram till sista kapitlet (för att inte tala om epilogen) vilket drar ner boken. Ibland är det faktiskt bättre att lämna vissa saker öppna, man behöver inte berätta allt. Synd på en bra bok och serie för övrigt.

Uglies - Scott Westerfeld
Tally ska snart fylla 16 och få genomgå operationen som ska göra henne vacker, och hon kan knappt vänta, så länge som hon sett fram emot det här. Efter operationen kommer hon att få flytta in tillsammans med en massa andra ungdomar, vars enda jobb är att ha så kul som möjligt. Tallys vän Shay är däremot inte helt såld på idén och när hon rymmer till världen utanför, så ställs Tally inför ett val, leta reda på sin vän eller förbli ful för alltid.

Helt okej boken, även om det hela känns lite barnsligt och förutsägbart bitvis. Men den har sina bra stunden, så ser fram emot att läsa fortsättningen nån gång.

Kommer under tio veckor att göra praktik under dagarna och plugga heltid samtidigt, så kommer varken ha så mycket tid att läsa eller blogga, så blir nog tyst här ett tag framöver. Hoppas jag kan återkomma till sommaren på allvar, men ska förhoppningsvis få några inlägg skrivna under tiden...

Matchad - Ally Condie

17-åriga Cassia lever i en värld som styrs av Samfundet. De kontrollerar medborgarnas liv i hög utsträckning, vad de äter, vem de lever med, vad de jobbar med och till och med när de dör. När vi träffar Cassia ska hon precis genomgå sin matchningscermoni, när hon kommer att få reda på vem hon ska leva med, vilken pojke som är hennes perfekta match. Det visar sig att hennes match är någon hon redan känner, Xander, vilket är ovanligt, men inte omöjligt. Men sedan händer något underligt, på chipet hon får med sin partners historia, dyker också ett annat ansikte upp för en sekund, en annan pojke som hon också känner, Ky, vilket får henne att bli osäker. Hennes farfars död och vad hon får reda på då får henne också att tänka och hon börjar sakta ifrågasätta det samhälle hon lever i, som kontrollerar medborgarnas val i så hög utsträckning.

Jag var en aning orolig innan jag började läsa boken för att kärlekshistorien skulle uppta för stor del av boken, men jag hade inte behöv oroa mig. Jag tycker snarare den bildar en bakgrund, och en drivkraft, något som för historien framåt. Det händer inte jättemycket i boken, men det gör inte så mycket, det som är intressant är istället det samhälle den beskriver och vi får se genom Cassias ögon. Från hennes övertygelse om att hon lever i ett idealsamhälle, till de små händelser som bit för bit får henne att ifrågasätta det.

Samhället i sig är ett av de mest kontrollerade jag läst om, men samtidigt upprätthåller de sin kontroll genom att vidhålla att de verkar för människornas bästa och hålla dem vid god fysisk hälsa och glada och nöjda, snarare än genom förtryck och fysiska bestraffningar. Myndigheterna kontrollerar medborgarna i högre grad än i t.ex. Hungerspelstrilogins Panem, men de lever å andra sidan på ytan bättre och mer riskfria liv.

Jag gillar karaktärerna i boken, även om det främst är Cassia och Ky som jag tycker får något ordentligt djup. De andra karaktärerna är dock intressanta i sig även de, även om de till stor del bildar en bakgrund och har de också något att säga och något som känns som utmärker just dem. Samspelet mellan karaktärer känns äkta och deras handlingar och reaktioner är troliga.

Språket upplever jag funkar väldigt bra och översättningen verkar i mina ögon bra, även om det finns vissa stavfel som verkar gått igenom korrekturen, och jag har inga problem med att fortsätta läsa historien på svenska, om jag orkar vänta på översättningen då. Ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen på historien och se hur den utvecklar sig.

I'm to old for this

En sämre version av Cirkeln för yngre läsare och mindre farlig. Så skulle jag vilja beskriva den. Den är för kort för att hinna bli bra eller särskilt spännande, eller för att jag ska bry mig om karaktärerna, aningens för förutsägbar och känns ologisk, saker händer för fort utan att få någon ordentlig förankring i människor och deras handlingar. Å andra sidan tillhör jag inte direkt målgruppen, så kanske inte så konstigt att den inte faller mig i smaken. 

Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Engelsfors, en småstad mitt ute i ingenstans, omgivet av djupa, mörka skogar. En natt under en blodröd måne sammanförs sex tonårstjejer, mitt ute i skogen. Det vet inte varför de är där och även om det alla går i samma skola så har de inte speciellt mycket gemensamt. Men vad de får reda på där ställer deras liv på ändå och allt de tidigare tror sig veta.

Var en aning skeptisk innan jag började läsa, mycket för att boken blivit hyllad överallt. Det försvann dock snabbt. För det här är bra, riktigt bra. Dels är det en bok om att vara tonåring, beskrivet på ett väldigt bra sätt, som påminner mig om Johanna Lindbäcks sätt att skriva. Skrivet så att jag inte kan annat än instämma, jo precis så var det att vara tonåring och jag är glad över att det nu är över.

Det är en historia om vänskap, kärlek och magi. De magiska inslagen funkar väldigt bra och känns helt naturliga, det är så det skulle kunna vara. Vissa delar känns som de hämtat sin inspiration från Buffy, men det blir aldrig en efterapning utan ändå något helt eget som funkar bra.

Det är en bok som griper tag från första sidan och som sedan är svår att lägga ner. Den går fort att läsa, kanske lite väl fort, då det nu blir en jobbig väntan på fortsättningen. Helt klart är det här en av de bästa böcker jag har läst i år.