Serafers drömmar - Ola Wikander

Efter att ha krossat motståndet i Nearcha återvänder serafen General Kwanzo till sin kung Thomasion i Dômweld med en mystisk glasbehållare. Seraferna utgör Dômwelds viktigaste och starkaste försvar i kampen mot kattvarelserna Montachi som hotar riket, och Kwanzo har aldrig tidigare tvivlat på det riktiga i det han gör. Men efter uppdraget i Nearcha och hämtandet av glasbehållaren börjar han tvivla. När han återvänder får han också reda på att hans vän och mentor, doktor Cardano, är försvunnen och ingen verkar veta var han befinner sig. Tillsammans med sina vänner Ambrogael och Nymwë bestämmer han sig för att leta reda på Cardano och på vägen ta reda på vad det är kung Thomasion har i kikaren, vilket visar sig vara en farlig väg att gå.

Det finns element i det här jag gillar, historien i sig och världsuppbyggnaden, den mystik som omgärdar men jag har svårt för karaktärerna. För mig får karaktärerna aldrig riktigt liv och djup, de förblir endimensionella, naiva, tråkiga och ganska oengagerande. De hankar sig fram, deras sätt att tala må passa in i sammanhanget men känns ändå styltigt och omständligt. I och med det så blir historien ganska oengagerande, vilket den inte hade behövt vara. Jag gillar mystiken i världen, de tänkande maskinerna, hur viktig astrologin är för att förutsäga framtiden, likheterna men samtidigt olikheterna med vår egen värld. Jag kan bara hoppas på att karaktärerna blir mer djupa och levande till nästa bok, för jag vill veta vad som händer med historien i sig.

Iron Angel

I Scar Night lär vi känna ängeln Dill och lönnmördaren Rachel Hael som bor i staden Deepgate, en stad upphängd i kedjor över en avgrund i vilken guden Ulcis sägs bo. I Iron Angel, vilket är fortsättningen, får vi följa dem igen, men i en något ändrad miljö. Deepgate är inte längre vad det var och spelar inte lika stor roll för historien. Det drar samtidigt ihop sig till krig mellan gudarna och helvetets arméer står redo att ge sig in i leken på ena sidan. Vi rör oss genom världen, såväl bland människors boningar som genom helvetets vindlingar. Mycket är förvirrat, förvridet, och hur det ska gå är osäkert, även om vissa saker som inträffar inte är helt oväntade. Skulle tro att man tjänar på att läsa alla tre böckerna i en följd, har gått lite för lång tid sedan jag läste första boken känner jag. Till skillnad från första boken, som faktiskt kan sägas ha något av ett mer ordentlig avslut, slutar vi här mitt i historien och jag önskar att jag hade haft nästa del liggande hemma så jag kunnat fortsätta läsa den. Gillar det här, det är underhållande och spännande, men den saknar något för att bli sådär fantastisk.

Terminal World - Alastair Reynolds

Spearpoint, den sista mänskliga staden, slingrar sig runt en klippa/spira upp mot himlen. Staden runt den är uppdelad i olika tekniska zoner, i den översta zonen bor änglarna med den mesta avancerande teknologin, under människorna med olika möjligheter när det gäller teknik. I de övre funkar det mesta, men ju längre ner man kommer desto mindre teknik förekommer. Korsar man zoner så drabbas man av zon-sjukdom, som dock kan behandlas med olika mediciner.

Quillon arbetar vid ett bårhus. Men när kroppen av en ängel landar på hans bord, innebär det början på slutet för hans del och han måste lämna Spearpoint och bege sig ut i de ogästvänliga vidderna bortom Spearpoint. Vad han finner här sätter dock hans världsbild i gungning...

Jag gillar det här. Tempot är inte alltid jättehögt, men det flyter på bra. Bitvis påminner boken lite om Mievilles The Scar, även om den inte riktigt når upp till samma kvalitet. Den värld som målas upp är fascinerande och bit för bit får vi lära oss hur världen är uppbyggd. Frågan om varför är länge helt oklar, sedan ges vissa teorier, men frågan blir aldrig helt löst. Vilket kanske bidrar till att göra det hela ännu bättre, det ges vissa antydningar men inga klara besked.

Karaktärerna är kanske inte de mesta djupa eller välutvecklade. Man kommer dem inte riktigt in på djupet och de utvecklas inte närmvärt under bokens gång. Vissa saker känns kanske lite väl osannolika och vissa händelser som om de får sin lösning lite väl häftigt. Men i slutändan så är det ändå en riktigt bra bok.